Jag har fått bannor av vänner och kompisar och bekanta (hej Gunnar!) som inte nämns i mina blogginlägg (som ju bara innehåller trivialiteter om berömdheter och kristallkronor).
Äh. Bit ihop nu och traggla er igenom ännu en sådan text. Vi börjar väl med ett idolporträtt?
Jag tänker nu servera livskunskap i sju punkter.
1. När du ser någon som du vill hälsa på och denne någon befinner sig 6–10 meter bort, ska du som alla i den berömda svängen höja en hand och ropa namnet på denne någon och lägga till något som antyder er djupa relation eller kärlek till varandra. Så här:
– ALEXANDRA DAAARLING!
Observera nu att jag inte sätter mig på mina höga hästar och påstår att mina hälsningsfraser skulle vara diskretare eller på något sätt bättre. Jag drullar ju bara rakt in i folks kroppar och säger ”förlåt, var det din fot?” och minns inte att jag har träffat dem för bara fem minuter sedan.
2. Vält helst inte omkull ställningar med böcker och flygblad där det finns människor som kan se dig, för du kanske stör dem. (Lång historia – men jag kravlade omkring på golvet och plockade och plockade inför en publik som stod fastnaglad som vore den på teater.)
3. Åk inte bil med Anna Toss. Eller åk inte bil i Göteborg. Eller lita aldrig på gps:en. Eller åk bara bil i Göteborg om du har en göteborgare i densamma.
Vi skulle ju bara från Bokmässan till Översättarhelena i Majorna. Det gick bra. Men. Väl där kom vi på att vi ju inte alls skulle till Översättarhelena utan försökte ta oss till järnvägsstationen igen. Och körde fel, fel och lite fel.
Väl på stationen parkerade vi och gick som tiggare omkring och växlade till oss pengar eftersom Göteborgs parkeringsautomater bara tar kort som ingen har.
Sedan tog vi taxi till den absolut trevligaste, mysigaste, finaste releaseboksläppsfesten som jag har varit på – för ”365 saker” av Navid Modiri i kombination med ”Handbok för subkulturer” (av Emil Sergel).
4. Njut av den glada ungdomen även om den inte är din egen. På boksläppsfesten höjde vi medelåldern med sisådär 300 % och blev förälskade i alla som var där. Stället heter House of Win-win och grundades av en karl som ser ut som på bilden här till vänster.
Vi hamnade bredvid tre killar som plötsligt, mitt i ett sprutande ordflöde om livet, framtiden, svetsning och lego stack iväg med orden:
– Kom! Vi drar hem till mig och hämtar ljustrådar! Vi sätter oss här och SKAPAR något!
Anna och jag satt kvar, paxade deras platser intill oss och längtade efter dem. Så fort de med sina sladdar och tejpbitar kom tillbaka och klättrade upp på scenen för att försöka skapa, blev de bortkörda av trubadurer eller poeter.
En kille som hette Josef Pollack (inte släkt med Kay) höll ett fantastiskt, dadaistiskt, absurt, patafysiskt tal (med reservation för transkriptionsfel):
”Mina samer och lärare.
Det är en stor börda att sätta två hål här i skagenröra. Jag kartlade optimala infaltioner som en blott trivial klogge till 563 lager. Då jag inte lade ett underbett med hod och svulstränna fick jag fäderligen bila av i de roaks ark lava.Alla saxar i haren, David Houdini. En fläskkrämssmakande kamm och med löje att jag stod tupp till Smöreborg för att utföra hobbit samt sängar.
Macka och ättika, 563 lager, macka och ättika.”
Sedan satte han sig ner och åt chips.
Det enda smolket i ljusbägaren var att min signerade 365 saker-bok är defekt. ”Jag heter LottEN”, sa jag. Sedan pekade jag på min namnskylt och artikulerade ”LottEN”.
5. Lyd inte alla regler och förordningar alltid, utan våga vara rebell. I alla fall lite. Och ibland. Fast kanske inte så ofta?
För det första: Anna och jag hittade en perfekt parkeringsplats som var belamrad med staket och bökiga stålburar på hjul. Då flyttade vi resolut på dem och parkerade. Bara så där! (Ni hör? I’m really living on the edge.)
För det andra: Anna och jag behövde småpengar till den dumma parkeringsautomaten som nämns ovan. På järnvägsstationen möttes vi dock av detta deppiga besked:
Men vet ni, det struntade vi i! Anna växlade medan jag vaktade så att ingen skulle se oss! Sedan tog vi alla pengarna och sprang ut ur stationen utan att fråga om lov! Ha!
6. Kliv inte in i okända hissar. Då kan ni som Anna och jag gjorde åka vilse och hamna på Akuttandvården som ligger i porten intill hotell Odin. Vem hade väl hört talas om horisontellt gående hisstrummor? (När filmen om detta görs, vill jag att min roll spelas av John Cusack.)
7. Flirta med hotellpersonalen. Då får ni sova så här fint!
(Filmat av Anna Toss vid midnatt 25/9 2010.)
Betänk nu detta faktum: mitt föredrag på Bokmässan hette ”Kort och gott” och handlade om nyttan och nödvändigheten av att lära sig att skriva kortfattat.
Nej men, finns det verkligen hissar som åker sidledes??? Hjälp, det är det jag har mardrömmar om, om jag någon gång har en mardröm. (Och om hissar som fortsätter upp ur taket eller ner under våningen längst ner. Vad betyder hissdrömmar övh?)
Nu måste jag alltså se upp så jag inte hamnar i en mardröm på riktigt…
Inte egentligen, Dina. Men vi begriper inte hur vi hamnade i nästa kvarter när vi gick in i hotellets hiss. Hokus pokus bara — som i ett parallellt universum.
Sidledes hiss?
Linbana eller travers?
Jippi! Ljustrådarna!
Apropå punkt 4 kan du ändå vara väldigt glad att du inte heter Maria-Thérèse. Jag har blivit kallade andra saker ett par gånger om dagen bara den senaste veckan trots att jag sällan träffar folk.
”Marie? Marie?” ”Va, jag? Maria-Thérèse?” ”Ja, Maria!” ”Maria-Thérèse, heter jag, som ett namn.” [det går en stund]
”Anna-Charlotta? Visst var det Anna-Charlotta du hette?”
blivit kallad, menade jag.
Göteborg är designat för att alienera bilister. Terror är bara förnamnet.
Bloggerskor hyr hotellrum. Upptäcker att de fått rum på ett tåg. Som går åt sidan istället för uppåt som väl en hiss brukar göra. Far ni till Prag nu då, eller?
Ska nu kolla opp länkarna du lade in.
Då kan Joan Cusack spela mig. Eller blir det konstigt?
Någon av er har säkert digitalbox, då är ni ju boxanvändare.
Haha, mycket bra. Nu är allt i sin ordning igen. Men bannor och bannor, jag ville bara understryka teorin om att min person håller på att utraderas. Nu har du dock på ett synnerligen effektivt sätt uppgraderat mig från ett liv som genitivpåhäng åt Abbe, till ett vara mig själv igen. Tack.
Genitivpåhäng brukar jag tala om på mina kurser om svenska skrivegler. Fast då handlar det mer om att jag slänger folk i fnuttfängelset om jag ser ”lastbilen’s” och slikt.
På Trolldomsministeriet finns hissar såm går åt alla möjliga håll. Så även o Wonkas chokladfabrik.
Åh, Gösta Ekman! (Jag brukar hälsa på hans handavtryck då och då när jag är på Liseberg.)
För första gången hann jag bara till rubriken i ett blogginlägg innan jag var tvungen att kommentera. Men nu ska jag läsa resten också, jag lovar.
Dina, jag drömmer också mardrömmar om hissar som går sidledes och hur som helst. Ibland är de väldigt trånga och ibland stora med sittplatser och kuddar.
Här Ullah:
http://dreammoods.com/cgibin/dreamdictionarysearch.pl?method=exact&header=dreamsymbol&search=elevator
Varför hade jag glömt bort denna förträffliga websida?
Om Dinas länk inte funkar, testa denna: http://tinyurl.com/amcm4e
Må du bara drömma om uppåtgående hissar.
Tack Dina. Jag visste inte att det var så illa ställt med mig.
Med oss båda 😉
Äsch, så länge det är uppåtgående och mysigt inrett så kan det väl inte räknas som mardröm iaf.
Undrar vad det betyder när de går kringelikrokigt som i en slags bergochdalbana.
Hm. I hissen i min dröm är det ett gap mellan våningsplanet och hissgolvet och det är väldigt vanskligt att hoppa i och ur. Det ska balanseras och tryckas på rätt knappar.
Jag föreslår att vi gör gemensam sak och åker i samma hiss istället på nätterna. Förslagsvis i Dinas – mysig och uppåtgående verkar pålitligt och positivt. Vi ses!
[…] Men vänta. Det bästa kommer sist. Vi återvänder nu till bokhyllan där uppe som är full av Nordisk Familjebok (både andra och tredje upplagan) och andra ljuvligheter. Se på lilla filmsnutten och slås av likheten till filmen längst ner häääär. […]
[…] kunna rapportera från Bokmässan. Jag har inte hittat någon som på vikariers vis berättar om hotelluppgraderingar, Barnens Dag 1979, sovplatsen i en källarlokal, konsten att intervjua fulla kändisar, konsten […]