Igår var det bloggmiddag med större uppslutning än på länge. Jag kom direkt från ett finkalas på Börsen, som tvingade mig att ha högklackat, urringat och uppslitsat. Jag såg därmed ut som svanen bland de fula ankungarna när jag väl sällade mig till bloggpöbeln. Som var:
Stellan
Christina Stielli (inte med på kuvertet nedan)
Kalle Blomqvist
Karin med K
Vampyr/Drivhus-Markus
MikuMaria Gustafsson
Tomas Arfert
Hillevi Wahl
Sanna Stefansson
Gnesta-Pelle
Victoria Qvarnström (inte med på kuvertet nedan)
Anna Toss
Anna-Carin Carnebro
Johan Lange
Charlotte Björk
Judit Burda
Studiomannen
Cruella
Niclas Holmqvist (inte med på kuvertet nedan)
Lotten
(Säg gärna till om jag har missat någon, för det gör jag alltid.)
Och för en gångs skull kom vi ihåg att tillverka en bloggservett. Men eftersom alla restauranger numera har svarta servetter, tänkte jag att vi skulle övergå till en ny tradition: att skriva på restaurangens meny. Det tyckte restaurangen inte alls var en bra idé eftersom de hade ”ont om menyer”. Motvilligt och muttrande tog vi istället fram ett gammalt kuvert.
Två meter under oss satt Christer Fuglesang och blev beundrad eftersom han är en dyrkad människa. MikuMaria pratade med honom och blev fotograferad med honom medan Johan Lange köpte ett stort fint glas vin till honom som tack för mattelektionerna på KTH för snart 30 år sedan. Jag hade kunnat sätta mig i hans knä och klia honom i polisongerna och påminna karln om när jag intervjuade honom, men istället var jag diskret och höll mig i bakgrunden. (Förmodligen håller jag på att bli vuxen.)
Finfesten ägde rum på Börsen, som har röda mattor och kristallkronor, hala, knarrande parkettgolv – och där stod jag som en stork på styltor i mina fina klackar. Och kände ingen.
Att jag över huvud taget var bjuden berodde på att jag har jobbat som moderator på Bokmässan – men nu måste jag ha som mål att få jobba även på nästa års Bokmässa eftersom jag på festen fick en ny bästis: Peter Örn. Han kom in i lokalen, satte full fart mot maten och såg sig sedan om för att hitta någon att prata med. Och där stod jag och vinglade. En halvtimme senare var vi åtta personer som stod och åt med Peter Örn, som bara pratade och skrattade och konverserade. Alla var vi Peter Örns bästa kompisar. Förmodligen träffar jag honom aldrig igen, men vet ni vaaaaad? Han är lång han också! (Uppdatering efter faktakontroll: 1,96 m.)
Efter bloggmiddagen (ser ni, bruten kronologi!) gav vi oss som vanligt iväg till Park för att gnida oss mot kändisar och förhoppningsvis komma in i en och annan svit för att … för att … för att … Oj. Hm. Jag har glömt varför detta var så viktigt. Misslyckades gjorde vi också: inget gnid, ingen svit.
Idag har jag stått och beundrat minnesmästarna som deltar i SM – eller Swedish Memory Open, där även ytlänningar med väl fungerande hjärnor får deltaga. Det är så fantastiskt fascinerande och imponerande att jag inte kunde slita mig och missade alla seminarier och föredrag som jag hade tänkt gå på.
I just det här momentet får deltagarna memorera en sifferserie och sedan skriva ner så många de minns. Några har öronproppar, några har hörselskydd, några både och och några ingenting. Några memorerar och repeterar så länge att de inte har börjat skriva förrän de snabbaste är klara. Och Mattias Ribbing där borta vid väggen vinner oftast.
Killen i mitten med blont hår och hörselskydd heter Simon Gustafsson och han är 21 år. För en vecka sedan fick han höra talas om detta, och efter att ha övat lite kastades han brutalt in i hetluften. I grenen ”ansiktsigenkänning” kom han tvåa efter Ribbing.
– En gubbe kände jag inte alls igen så då skojade jag till det och skrev ett politikernamn och då drog de av poäng! Man får inte skoja. Jag ska aldrig mer skoja, sa Simon.
I en liten minnesmästarpaus sprang jag till Sandra och såg när hon intervjuades på så sätt att intervjuaren berättade vad hon hade skrivit och sedan inte ställde någon fråga.
Intervjuaren:
– Boken handlar ju om … bla bla bla där man får veta mycket om … bla bla bla och då känner man som läsare att … bla bla bla.
Sandra:
– Jaaaa, så är det.
Sedan sa hon massa mer och kanske är jag bara ogin för att jag vill sitta där på scenen också – men visst blir väl intervjuer med författare lite intressantare om författaren får prata mest?
I en monter, har de en illgrön matta. Som har drabbats av hypertrikos.
Nämen kolla, Jane Austen har gett ut en bok!
Just nu sitter jag och päser i VIP-rummet med bl.a. Gösta Ekman, Peter Englund och Alexandra Pascalidou. En av dem går på Bokmässa i sådana här skor:
Vad är det man brukar säga nu då… jo! ”Ingen kommentar.”
🙂
Du skulle ha sagt det på scen!
[…] This post was mentioned on Twitter by Pär Nilsson, Lotten Bergman. Lotten Bergman said: Bloggservett på http://tinyurl.com/39ywpgb @studiomannen och alla andra! #bokmassan […]
Meh! Inte ett enda ord om att du träffat mig. Jag som var heeeeelt övertygad om att det var det största minnet från din dag igår. Sedär, jag är helt utraderad precis som vi sa.
Nåväl. Det var kul att ses. 🙂
Muhahahaaaa …
Den gröna mattan ligger i min monter. Min alldeles egna monter. Där jag och Ranelid stod idag och signerade böcker. Joråsatt.
PS. Snygg du var igår! Som en liten prinsessa minsann. I vippkjol och glittrigt halsband 🙂
Snygga ben har han i alla fall, Gösta Ekman.
Ang sviterna av att komma in i en svit: berättade om torsdagens extremt knöliga fixa och trix för att komma upp i en hiss som krävde ett kort (svitägaren fick komma ner och hämta oss..) för min man dagen efter. Han blev först tyst, harklade sig sedan och frågade försynt: ”Är det roligt? På riktigt alltså, är det kul det där?”
Min vana trogen, som du vid det här laget är bekant med Lotten, svarade jag ”Ingen kommentar.”
Åh, jag skulle ha velat möblera om i programmet där
Undrar hur det skulle gått för Peter Örn i minnestävlingen?
Det sägs att han har sjukt bra minne, typ elefantminne på riktigt, och alltid minns folk han mött till exempel. På den tiden han var vd för Sveriges radio mötte jag honom två gånger, med månader emellan, och nog tyckte jag att det kändes som att han faktiskt på riktigt kom ihåg mig. Eller så har han en enorm social kompetens, att få folk att trivas, känna sig sedda. Vem vet, ni åtta minglande konverserande kanske är vänner för livet nu?
Men vem vare som inte var LeBron då!??
Inte undra på att Ekmans ben var snygga – med de skorna skulle elefantben bli urläckra! ;o)
Förlåt, Christer — mysteriet med LeBron-mannen är olöst. Jag är djupt besviken, men förmodligen var han alls inte amerikanskt basketproffs utan bara afrikansk författare.
Vill ni se hur jag har det just nu? Kolla:
http://annatoss.blogspot.com/2010/09/uppgraderade.html
Nästa år ska jag minsann också hinna med bloggtillställningar. Fast i kväll har jag åtminstone varit på fest med Nadime Gordimer.
Karibien: När jag träffade Örnen (som han inte alls vet att jag kallar honom) idag igen, skulle han komma på namnet ”Ingrid”, och då trallade han en stump på en sångtext som innehåller just det namnet.
Han anstränger sig verkligen.
Åh. Nadime. Men jag och Anna Toss har lekt med 22-åringar och ljustråd när du pratade litteratur med Nadime! (Rapport kommer imorrn. Anna Toss ligger här i sängen bredvid mig och bara snackar och snackar så att jag inte får en syl i vädr, förlåt, blund i ögonen.)
Abbes pappa (som egentligen heter Gunnar men som ser ut att heta Niklas eller Peter): jag glömde ju att ta bild på dig! Och om du inte finns på bild, så vet jag inte om du finns i verkligheten.
Fast nu kom jag pinsamt på att hon heter Nadine. Och jag pratade sannerligen inte med henne, däremot pratade jag med en som pratade med henne.
Nej, från och med nu heter hon Nadime. (Nu har vi skrivit Nadime sammanlagt fem gånger.) Och N ligger alldeles för nära M på tangentbordet.
[…] Lotten varit den som fångat upp servetten och lagt ut bilden. Lotten har i vanlig ordning skrivit ett alldeles sprudlande inlägg om årets middag, med länkar till de som var närvarande som skrev på servetten. Överhuvudtaget är Lottens […]
Jag var också där, men missade helt servetten. Eller, jag såg den nog yra runt, någon gång, men glömde bort den så fort någon pratade med mig. Kul var det i alla fall.
Jag stoppar in dig, Niclas!
Jag glömde fylla i namn och blogg och nåt skoj.
Men det var himla trevligt på Lokal, aldrig varit så nära en astronaut förut heller. 🙂
Vi ses igen! Victoria
Men jag stoppar in dig också, Victoria!
Ribbing vann.
http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.818916-sm-guld-igen-for-ribbing
Minnesmästaren släkt med Magdalena månne?
(Kommer inte på nån synonym med släkt som börjar med m.)
Nämen sjöng han om mig, Örnen, så trevligt. Han trallade redan på Börsen när vi trängdes runt ståbordet. (Jag kände först inte igen mig själv på bilden i Clark Kent-glasögonen.)
Japp, han sjöng om dig, Ingrid! Sedan sjöng han om mig:
– Ooooh my daaaaarling, och my daaaaaaarling …
(Nej. Det gjorde han inte alls.)
Minnesmästaren Mattias’ mosters namn är i alla fall inte Magdalena, Christer.
(Jag bara yrar. Jag har ingen aning om släktskapen.)
[…] mattan med generande hårväxt och […]