Faktum är att historierna som skapas när man är klantig och glömmer saker (eller uppgifter, deadline:ar och blåa påsar på fötterna eller förvirrat stoppar kammen i smöret och lägger nycklarna bland besticken) nästan alltid blir roliga. Jag tror inte att jag håller på att förlora förståndet eller ens tappa minnet – jag vet att jag är disträ sedan 20-årsåldern och eftersom jag gillar att ”hålla många bollar i luften” (floskelvarning), fyller jag på med fler och fler bollar. Självklart måste man glömma en och annan liten boll här och där.
1.
I måndags var jag på sjukhuset för att röntga min väldigt intressanta vänsterfot. Jag valde att betala parkeringen genom att stoppa in betalkortet och låta det ticka på. Problemet var bara att mina rubbar cirklades (förlåt, jag säger verkligen så – hör nästan inte att det är fel längre) när det visade sig att jag hade fått kallelse till fel dag och fick åka hem igen.
Naturligtvis funderade jag då på ineffektiviteten, foten, vårdcentralerna och på hur hungrig jag var och glömde totalt bort att jag skulle ”checka ut” genom att stoppa in betalkortet igen. Så det tickade på i 24 timmar. När jag berättade om detta på Facebook fick jag tröst – det finns många som har gjort likadant, så det så! Men det finns även människor som tycker om incheckningssystemet och inte för sitt liv skulle kunna glömma som jag – antagligen är det okänsliga snåljåpar som har för lite att tänka på och dessutom badar i pengar. (Det bär mig emot att vara övertydlig – men ja, jag bara skojade i förra meningen.)
2.
Jag och barnen åkte igår med min pappa ut i en liten eka för att fiska. Vi hade flytvästar på oss och maskar som bete. Men det var något som saknades.
Fiskedon.
– Men har du inte spöna med? sa min pappa.
– Va? Näe.
– Men vi kan ta en pinne i skogen, sa han obekymrat och nynnade på en Beatleslåt.
– Och den där gamla snörstumpen kan vi ta! sa jag.
– Va? Har ni inte … Har du glömt allt?
– Japp.
– Har du … krok ..?
– Näpp!
3.
Jag åkte till det stora varuhuset med många möbler. Eftersom jag visste att jag skulle få en lugn stund och läsa och dricka lite kaffe, packade jag ner allt som numera behövs för en lässtund: telefon, rödpenna och glasögon.
Men. När jag hade installerat mig och packade upp, visade det sig att glasögonen i sitt fina fodral inte var med. Inte ens fodralet utan glasögon i var med (det har ju också hänt).
Nu är jag på väg mot Uppsala och ett kusinkalas. Något har jag förstås glömt, men jag minns inte vad.
Varför ska man plåga ihjäl en mask i onödan? Det räcker väl med att man lassar i sig stackars kossor och kycklingar.
Är du säker på att det har kusiner i Uppsala? 😉
Den här kanske kan vara någonting för dig?
ab, jag håller med dej. Lotten, du har glömt att säga till att du kommer och hälsar på i Knivsta när du nu är i närheten. Fast det är bra, vi är inte hemma ikväll. Så det blev rätt ändå. Genialt av dej.
PK – Knivsta? Helt off topic – känner du två människor på Riksantikvarieämbetet som flyttade till Gotland med två ungar? CH och TS?
Åh nej, fjärren istället för glasögonen. Rätt form visserligen, men inte ens i närheten av samma funktion. Stackars!
”Åkte”, i en eka? No way. ”Åker” sjöfarkoster gör man möjligen i Vaxholmsbåtar och uppåt i storlek. Om du inte rodde, så färdades du eller följde med pappan.
/TRÖTT på missbrukade sjötermer.
En vän till mig tog bilen till en tenta för att hon hade bråttom till något efteråt. Hon var tvungen att tanka på vägen till tentan, eftersom hon inte skulle hinna det sen. Hon tankade, gick in och betalade bensinen på macken … och promenerade sedan till tentalokalen. Inte förrän hon hade skrivit klart tentan och skulle ge sig av till nästa punkt på programmet kom hon ihåg att bilen fortfarande stod vid bensinpumpen.
Tyvärr var det dessutom en liten mack med bara en bensinpump, så de hade varit tvungna att bogsera undan bilen. Observera att ”en vän till mig” i det här fallet inte är en förskönande omskrivning av ”jag”.
Du är min idol.
Oh dear, jag hade ingen aning om att man inte kunde åka i en eka. Då följde vi alltså med pappa? För ”färdas med” någon gör jag bara i en kass tv-deckare med stolpiga repliker.
Sandra: Tack — men måste jag inte i så fall trycka upp foton med autografer på? Jag som skriver så fult och allt.
PK/Pysseliten — det var NÄSTAN läge för Knivstaövernattning. Men i så fall hade jag tagit med en farlig massa kusiner — och de är nästan allihop över 1,90 m och jättepratiga.
Niklas — jag, min djefla man (och förhoppningsvis Ö-helenas ”vän”) är med i den där föreningen … som jag inte kommer på vad den heter.
Bil – bilnycklar. Rätt vanligt att man förlägger nycklar har jag hört och sen vet man inte var nycklarna är när det verkligen är bråttom.
När det gäller mig är det inte ett smack vanligt. Jag har nämligen stenkoll på mina pryttlar. Men inte då — den gången när jag skulle hämta min då sexårige son på Arlanda som flugit ensam från andra sidan jordklotet.
Frustration.Vrålade som en besatt av ilska tills grannen ringde på dörren och undrade försynt om jag var sjuk. Neeeeeej elller jo förresten, har blivit galen för jag hittar inte mina bilnycklar, (tusen svordomar) har glömt var jag lagt dem.
H E L V E T E. Snälla GUD, var är mina…
Näe, dumma Gud var inte alls snäll.
Tjuvkopplat bilar hade jag gjort förr så …
Här fortsättningsvis får ni tänka själva vad som hände, men kan ni inte det kan jag tala om att blåljusen kom och tog mig . Men efter två timmar var jag laglydig igen och fick åka polisbil i ilfart till Arlanda för att hämta min lille son. Det var till och med så att polismannen fick en tår i ögat när han såg den lille stå mitt i folkhavet med flygvärdinnan vid sin sida.
Bilnycklarna hittade jag dagen därpå. De låg i frysboxen.
Off topic
Om mina bilnycklar inte legat i frysboxen i glasspåsen hade jag inte behövt åka polisbil och då hade inte polismannen sett flygvärdinnan.
Blixtkär. Han sa upp sig från sin tjänst som polis och bor numera med sin käresta på andra sidan jorden.
Tänk så det kan bli när glömskan är total och ödet spelar spratt.
Förening? När jag följer länken hamnar jag på en bok. Mysko!
@Jack
Om mina bilnycklar inte legat i frysboxen i glasspåsen hade jag inte behövt åka polisbil och då hade inte polismannen sett flygvärdinnan.
Blixtkär. Han sa upp sig från sin tjänst som polis och bor numera med sin käresta på andra sidan jorden.
Påminner mig om TV-reklamen för Willys…
HALLÅ!!! Nästan Knivstaövernatting? Nästa gång packar du ihop dina pratiga, 1,90-kusiner och plingar på! OK, just igår kväll kom vi hem väldigt sent, men sånt brukar gå att lösa.
ab, vi känner ingen som jobbar på Riksantikvarieämbetet speciellt ingen som har flyttat till Gotland med sina två barn, men jag håller med om att oddsen kunde varit låga med den tanke på den lilla ankdamm vi tycks simma i!
(Oj, jag höll på att skriva ankdam!)
Pysseliten: Åkej. Men ni kunde ju ha känt dem.
@den blyga
Jaha, men jag fattar inte vad du menar med att länka till tv-reklam för blöjor, hushållspapper och kaffe.
Jack, den blyga har ju hittat en underbar liknelse för vilka följder en till synes liten och obetydlig händelse kan få i våra liv, eller vilka omvägar som behövs för att något ska ske!
Det krävs en glömd nyckel i en frys för att två personer ska finna varandra eller en uppfiskad skatt för att grannen ska få mat i kylen.
Tänkte jag som du nu, den blyga?
@Jack: Fantastisk historia.
I detta sammanhang är jag amatör, det är helt klart. Det enda jag glömt så där riktigt flagrant är bilen. I ett p-garage med begränsad p-tid, det blev dyrt …
Niklas: Boken har en förening! Eller om det är föreningen som har en bok. (Minns inte.)
@Jack
fattar inte vad du menar med att länka till tv-reklam för blöjor, hushållspapper och kaffe
Pysseliten har fattat vad jag menar!
@den blyga
Det kunde du väl ha sagt med en gång då.
Kvinnors tänk går över mäns förstånd vet du väl 😉
Tack Pysseliten för ditt förtydligande.
Jag förstod direkt, den blyga. Men så är jag med 78% sannolikhet kvinna, enligt vanligtvis pålitliga webbtest.
När våra barn var små fick dom meta på en röd knapp. När de blev stora nog för krok och mask kastade den energiske äldste sonen så klart sin rev så att kroken trängde in i faderns nakna rygg. Ack ja, det var tider.
Men kolla, Ökenråttan: det var ju precis det (fast bara nästan) som hände för ett år sedan:
https://www.lotten.se/2009/08/att-inte-slappa-taget-om-sommaren.html
[…] Glitterfittorna. Linna Johansson. Stationsvakt. Lotten. […]
Man kan också göra som Mamma Mu när hon fiskar och inte använda en krok, utan en rak.
Man kan kanske (vilket ju faktiskt till slut blev resultatet med vårt fiskafänge) bara slänga ut maskarna som fiskmat? Och maskarna bara ”blubb, blupp, hjääälp, jag kan inte simma!”.
Ja att mata fiskarna med bullar uppträdda på en rak måste vara det djurvänligaste sättet att fiska.
Fast det är liiite roligt att sitta i en liten båt på havet och ha en krok hundra meter ner och så känner man hur det sprattlar till vid den.
Har du kommit på vad du glömt till kusinträffen nu?
Jag tror jag fick med mig allt på skåneresan. Fast sonen glömde cykellysena …