Jag sitter ute i hotellträdgården och tittar på Tant Brun, förklädd till palm. I hennes hår sitter en fullständigt rabiat duva och hoar.
– Hoho. Hohooooo! Ho [hulk] hooo! Hohooo!
Nej, inte rabiat. Desperat, menar jag. (Jag har på fyra dagar utomlands börjat prata som Anita, Dolph och Britt.) Duvan ropar på hjälp nästan dygnet runt, och ger sig inte ens när den får svar från trädgården intill. Det där hulkande mitt i hohoandet hittar jag inte på – duvans röst bryts som hos en målbrottspojke som gråter. Förtvivlat.
(Faktakontroll är förstås på sin plats. Det är inte ofta man hör målbrottspojkar gråta desperat. Mina erfarenheter kommer från basketturneringar. Ack.)
Jag ska bara berätta att jag nu har gift mig med en helt främmande grekservitör och ska tävla i ett 10 km-lopp i morgon. Greken tror visserligen att jag är 28 år och har sju barn (språksvårigheter), men när det gäller det där med en mils löpning finns det inga missförstånd. Jag har betalat startavgiften. Jag ska verkligen delta. Springa. Starta och gå i mål. Jag har nummerlappen här: 48. Det måste betyda succé eftersom det numret finns minst två gånger i mitt telefonnummer hemma. Och jag fyller det 2012 och 1979 lätt sprang en mil på 48 minuter.
Så: giv mig nu råd och anvisningar. Hur lägger jag upp loppet bäst? När ska jag stretcha? Äta? Bryta?
Jag kanske ska börja med att sova på nätterna?
Du ska bryta när du har sprungit färdigt. Har jag hört.
Det blev nog litet för mycket retsina…
wv:ingousiv
Jag trodde att en hustru hette Siv – men det visade sig vara Birgit.
MEN
Det här minns jag bestämt:
Ingemar Johansson genomförde flera maratonlopp under 1980-talet som fick stort massmediautrymme. År 1981 sprang han Stockholm Marathon för första gången, 112 kg tung, på tiden 4 timmar, 40 minuter och 12 sekunder.[12] Året därpå utmanade han sin rival Floyd Patterson att ställa upp. Patterson vann den tävlingen med en tid på 4 timmar, 22 minuter och 53 sekunder mot Ingemars 4 timmar, 55 minuter och 19 sekunder i 31 graders rekordvärme.[13][14] År 1983 var det dags för ett sista revanschmöte mellan de två på maratonslingan, som även detta vanns av Floyd.[15] Ingo har även genomfört New York Marathon, där han gick i mål på tiden 4 timmar och 21 minuter.
Spring skitfort från början så du leder en stund. Sen bryter du. Då har du ändå fått känna hur det känns att ligga först.
Som jag ser det finns det två faktorer som kan hindra dig från att komma i mål:
1. solen
2. Lotten Bergman.
Råd 1
Fyll på vätska – och gör det första delen av loppet; när du är törstig är du redan dehydrerad.
Råd 2
Ta. Det. Lugnt. Luugnt. Luuugnt. Inte 48 minuter. Inte 50 heller. 60–70 blir bra, ja, 80–90 är helt ok. Låt bli att titta på klockan, och njut av landskapet istället.
Råd 3
Tänk på att du har en lång och trevlig höstsäsong framför dig av allsköns sportande och idrottande då du behöver friska leder, hela ligament, följsamma senor och smidiga muskler.
Fast jag måste erkänna att Ozzys förslag känns en smula förföriskt. Två minuters ärofylld dårskap som består i evinnerlighet – fullt i klass med lätta brigadens anfall vid Balaklava 1854.
”Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evigheten till. ”
(Victor Rydberg)
Jag fyller ju 48 just i år och känner mig därför speciellt kallad att ge dig goda råd. En gång läste jag att Evy Palm tipsade om att man ska springa så sakta det överhuvudtaget är möjligt. Minns inte varför eller i vilken situation, men eftersom Evy Palm verkar insatt så blir det mitt råd. Spring så sakta du kan, se bara till att ha styrfart in i kurvorna.
WV säger cortrus, och det hoppas jag också att det blev i går.
Att springa så sakta som möjligt – låter som min melodi. Livet ska vara bekvämt.
Spring loppet på 48 timmar. Se till att någon filmar – någonting säger mig att det kan bli en kioskvältare!
Jag ska springa så fort jag kan och sedan så långsamt jag kan.
Dock komplicerar Tom Hanks allt alldeles förfärligt. Han är här och ska också springa och jag måste ju vinna över honom.
Springa utan boll?
Är det inte det Du brukar hata?
Så skaffa fram basketbollen.
Du kommer garanterat att vinna din delgren "10 km grekiskt ö-lopp med basketboll"
OMG – ska du springa ikapp med den här?
Vad gör Tom Hanks där? Wv föreslår att han bara ska gå på daess.
4 min senare: Jaha, han har sommarhus på Antiparos med fru Rita Wilson. Länge leve Internet.
Förresten
Jag kanske ska börja med att sova på nätterna?
I det klimatet är det väl bättre att ta en ordentlig siesta 2-3 timmar mitt på dagen, huvudsaken att man sover 8 timmar sammanlagt.
Jag hade gjort en långt fint inlägg som jag tydligen slarvade bort, here we go again
Till de goda råd som den djefla mannen redan utdelat vill jag tillfoga:
HUVUDBONAD!
Det är solen, värmen och din vinnarskalle som kan sänka projektet.
När det gäller tillförsel av socker och vätska är det det som man dricker under de första 20 minuterna under ett lopp som har störst chans att komma ut i cirkulationen och därmed till hjärnan.
Många tipsar om att du ska dricka mycket och den uppmaningen bifaller jag högt och ljudligt samtidigt som jag (fiktivt) står vid din sida och kissnödigt hoppar medans jag skriker rätt in i ditt öra,
Don´t you never ever forget The Six W's: Work will win when wishing won'
Sa jag förresten att det är Ouzo du ska dricka?
Vafan! Är det jag som druckit av Ouzon? won't. Ska det ju vara och inget annat. Hur ska whising kunna vinna?
Jag ska dricka och dricka! Huvudbonad måste jag köpa — basketboll har jag förgäves efterfrågat och ouzon intages till solnedgången varje kväll.
Idag har jag provsprungit mina trasiga, gamla joggigskor som jag tog med mig för att kunna lämna kvar här när vi åker hem. Det gick bra. Tio minuter sprang jag hej friskt, och det är väl en bra början?
Kolla på Den djefla mannens Gump-länk — Tom Hanks har intressant armföring. Höger arm fladdrar väldigt mycket mindre än vänsterarmen. Ska prova hur det känns.
n
Forrest Gump verkar ha sprungit kors och tvärs i USA, av bilderna att döma.
Denna löpare sprang non stop tvärs över landet 2007.
http://www.suneson.se/
Varför har du begått bigami med en grek?
Det var inte jag, Cecilia N., det var han!
Han sa bara plötsligt att jag var hans fru. Jag måste vara en väldigt tråkig fru, för jag har inte sett honom sedan vi betalade maten och gick.