Hoppa till innehåll

Tio kilometer är ju bara 61 minuter

Enmilaskorna.

För nytillkomna tittare: jag är på semester i Grekland och blev för några dagar sedan övertalad att delta i ett 10 km-lopp. Jag? Jag, som faktiskt tycker riktigt illa om att jogga utan boll? Jag, som bara har med mig ett par skor som var ok för tre år sedan? Ja.

Jag på startlinjen. Ptja, linje och linje, förresten. I startkaoset.
Foto: Kusin Ann.

När vi samlades för start, stod alla som skulle springa 10 km och alla som skulle springa 2 km och alla som skulle springa utklädda och alla som bara ville titta på och den enarmade mannen som verkade vara chef och alla andra i en enda röra. Den enarmade skrek så högt han kunde och de tio närmast honom hörde honom nog jättebra. Först kom en fem minuter lång grekisk harang med tjugo insprängda pauser för skratt. Sedan kom instruktionerna på engelska:

– We chav water in the bekinning ant in the end! Please be safe and not sick! Go!

Hoppsan hejsan, var vi iväg.

Nya erfarenheter:

  • När man redan efter 200 meter behöver knyta vänster skosnöre, är det bra att göra det lite åt sidan och då passa på att knyta även höger eftersom det är svårt att göra det när det går upp under upploppet.
  • När man blir kissnödig redan efter 4 km, är det svårt att bli utbytt för att gå på toa.
  • När man häller vatten över sig och har solglasögon, känns vindrutetorkare som en plötslig nödvändighet.

Inte alls nya erfarenheter:

  • Det är inte kul att springa utan boll.
  • Det är helt ok att springa i gamla, trasiga och hårda skor.
  • Jag är bättre på att springa uppför än nerför.

Jag sprang bakom en hjulbent kille och en kobent tjej och började fundera på parenteser. Redan efter ett par hundra meter fick jag en långskånk bakom mig. Han huffade och han puffade och han stönade, harklade och spottade och snöt sig. Jag sneglade lite bakåt, men såg bara att han var lång och inte Tom Hanks. Efter halva loppet sprang han om mig, men höll fortfarande mitt tempo.

– Aha! tänkte jag. Han lät mig dra första halvan och nu drar han. Coolt. Men vänta. Nu springer han lite för fort. Ojoj, måste öka takten. Gubbfan, du kan ju inte bara springa ifrån mig, vi är ju kompisar! Måste ikapp, huff, huff. Hm. Han har ju basketben. Vänta, han är lång och har basketben. Banne mig har han inte basketshorts också. Vad som än händer, kan jag inte släppa honom ur sikte! Basket! Huff huff!

Jag lyckades hålla mig kvar i hans kölvatten, och när det var 2 km kvar, vände han sig om och tittade på mig och stönade lidande fram:

– I’m only still running because you are, you know!
– Dito! Are you by any chance a basketball player?
– I was. In Switzerland. How did you ..?
– I know everything.

Flåsande enades vi om att det är idiotiskt att springa i grekisk hetta och att man inte skrattar lika mycket på millopp som under en basketmatch. Efter 61 minuter gick vi i mål – tillsammans med en vilt främmande kvinna som plötsligt trängde sig mellan oss och höll i våra händer.

Såja. Det var det. Tom Hanks? Näpp, han kom aldrig till start. Mespropp. Men han bor på samma ställe som min schweiziske basketspelare, som imorrn ska skälla ut honom å mina vägnar.

Nu till dagens fråga: hade jag sprungit milen om jag inte hade kunnat skryta (blogga) om det efteråt? Det tror jag inte. Jag tror banne mig inte att jag hade kommit iväg till Grekland om jag inte hade fått skriva om det. Nu till dagens andra fråga, som kommer från mig: finns det någon som har skrivit en roman om enbart upplevelsen att skriva en mil? Ni förstår … jag är helt hög. Endorfinerna har gjort mig galen. Jag ser allt med nya ögon – allt är vackert och underbart! Jag vill berätta om den underbara milen!

Vänta, jag är i Grekland där allt är just det. Vackert och underbart. Men ”Den vackra milen” med Tom Hanks i en biroll, låter inte det bra?

Denne man sprang tydligen hela 2 km i foppatofflor.
Share
Publicerat iBloggen

17 kommentarer

  1. Hur sjutton bär man sig åt för att föra flerordskonversationer medan man springer? Puh!

    VW säger "comenti" och det är just en comenti jag lämnar här på morgonkvisten.

  2. Anonymous

    Jag undrar vad som skulle få mig att springa. 10 km eller överhuvudtaget.

  3. Oj, inte meningen att vara Anonym.

  4. Jag är bättre på att springa uppför än nerför.

    Ligemåde!
    Särskilt märker jag det när jag åker skidor…
    skrivit en roman om enbart upplevelsen att skriva??? (springa?) en mil?

    En löparguru på 80-talet skrev en bok om långlöpningen som livsstil – han sprang bl.a. USA kust till kust – hittades dock död efter en träningsrunda…
    Herodotos skrev ju om Feidippides – han dog ju också
    MEN
    Chairete nikomen

  5. Bra gjort!

    även av mannen i tofflor..

    P.S.
    Det där med litervis vätska för 61 minuter är överdrivet.

  6. Startade du i tolvårsklassen? (Alla andra startande ser ju ut att nå dig till armhålorna ungefär.)

  7. Jag tänker på Allan Sillitoes "the loneliness of a long distance runner". Fast det är ju bara en novell. Men underbar!

    Och Murakamis "What I talk about when I talk about running" ska ju vara väldigt bra.

    Ingen av dem stämmer ju helt, men det var det bästa jag kom åp.

    Säger Margit, som aldrig springer. Utom när hon befinner sig under de superstora elledningarna på Munsö och det börjar åska.

    Ww säger "press". Äntligen ett riktigt ord!

  8. PGW

    Förlåt en oinvigd, men vad är basketben? Är de bara ovanligt långa eller ser de speciella ut också? Blåslagna på särskilda ställen?

  9. Det skulle vara Jim Fixx ochh hans Complete Book of Running från 1977 som den blyga tänker på.

  10. Plastfarfar:
    Ja JUST!
    Jag minns att hans namn var kort och började med F…
    Vi, den gamle och jag, började just 1977, då boken kom ut gå över från golf till orientering. Vi läste boken och jag minns det röda omslaget – den kanske finns kvar här någonstans i travarna…
    Sen dog han ju litet snöpligt 20/7 1984 -för exakt 25 år sedan.
    Märkligt nog var denne Fixx och den gamle lika gamla – födda 23 resp 25 april 1932.
    Man får vara tacksam för de 25 extra åren…

  11. Jo, hur man pratar när man springer: det händer något. Man känner att pratandet är viktigare än springandet. För att inte tala om andandet (andningen). Eller drickandet. Plötsligt är pratandet viktigast — och då pratar man till och med i flerordskonversationer.

    Bengt: Tänk om du fick order om att springa 10 km så långsamt du kunde och sedan skriva om det. Då, du!

  12. Vad är arv och vad är miljö? Fixx levde iofs osunt fram till 35 års ålder, men sen hur nyttigt som helst. Han dog i en hjärtattack vid 52. Winston Churchill rörde sig inte mer än nödvändigt, rökte, drack och blev 90.

    Han må vara mest känd för det här med att aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket, men jag håller ändå fram det nästan lika kända champagne ska vara kall, torr och gratis

  13. Bah, Översättarhelena behagar förringa min insats! Starta i tolvårsklassen! (Jag snörper med munnen och knycker med nacken och ni förstår hur svårt det är?) Saken var ju den att alla stod en enda klunga och jag är ju längre än alla greker som det är (fastän jag inte alls är lång som svensk) och dessutom stod på en avsats för att kunna se bättre.

    Sextioen minuter, I tell you!

    Nu ska jag ta Gitto på orden och läsa det hon rekommenderar. Men först ska jag uppdatera ouzo-nivån i mina vener.

    Basketben, förresten, äro de snyggaste. (Ojoj, kusin Ann ropar att ouzon väntar.) Smäckra och lagom. Vader lika breda som lår och så en utstående rumpa full med muskler på toppen. (Låter jag galen nu? Äh, lita på mig bara. Jag vet ju allt.)

    Den blyga: Vi får väl skriva en bok om att med lätthet ta sig uppåt?

  14. Hulken goes lilla sjöjungfrun?

    Vad är det med Grekland som gör Lotten så intresserad av män? Så där skrev hon inte från USA.

    Jag vill se bilder från Grekiska livsmedelsaffärer!

    Bra sprunget, förresten!

  15. Här förringas minsann ingenting! Jag är djupt imponerad (och tolvåringar kan hur som helst vara ruskigt snabba).

  16. Aha, Cecilia N., du har rätt: från USA skrev jag bara om mat. Här är det bara män!

    Då ska du få läsa om ännu en man i nästa inlägg. (Sedan ska jag fotografera matbutiken.)

    Exakt, Översättarhelena! "Jag är snabb som en tolvåring" ska jag säga om någon undrar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.