Kära dagbok. Måste återvända lite till gårdagen.
Det var här i det gamla badhuset vi bodde – strax under trampolinen där vinkar jag.Jag kan absolut rekommendera plejset – det var tyst och lugnt, gratis kvällste med kakor och nära till allt. Fast i städer som Oskarshamn är det ju ofta så: nära.
När hotellet var badhus.På väggarna satt foton så att alla kunde kolla hur det såg ut förut. (Ser ni, samma trampolin som ovan!) Jag stirrade och tittade och jämförde och granskade och ville ha en lupp.
– Ååååh, titta där är kaklet och där är samma kakel! Åååh!
Sedan utnyttjade vi med varsin dator det trådlösa gratisnätverket som gör att livet blir så enkelt och njutbart. (I framtiden kommer vi att skratta åt meningar som den förra.)
Vi är alltså inte längre på väg utan framme vid målet: Viken mellan Helsingborg och Höganäs. På grund av ett tajt tidsschema blev det inget turistande utan bara ett enda te-stopp igår. Men heeeeela tiden hamnade vi bakom hästskjutsar, båtsläp, husvagnar från 1950-talet, timmerlastbilar, traktorer och hattgubbar.
Jag håller så fint – ser ni tio i två? Ni ser däremot inte att jag gnisslar tänder.
Trafiksituation.Husvagnen som hette Rapido här ovan körde såpass långsamt att traktorn körde om den. Om ni riktigt lyssnar och lutar er mot datorn, kan ni höra mig svära på italienska. (Men jag var inte så frustrerad egentligen, jag ville bara vara cool. Barnen anade inte att jag inte svor på riktigt utan bara sa ”det är farligt att luta sig ut genom fönstret” på italienska.)
Jag är som coolast när jag kör bil och svär på italienska. Fast å andra sidan känner jag mig sällan så cool som när jag kör bil. Så fort jag sätter händerna på ratten blir jag coolhetsdrottningen över alla bilister. Jomen vänta, coolhetsmätaren går ju i taket när jag meckar med bilen.
– Ta en bild nu när jag kollar oljan för jag blir inte coolare än så här!
– Men mamma, man ser ju inte …
– Tyst unge, ta en bild. Man kan aaana the coolness!
På vägen stannade jag vid en milsten för att berätta om hur det var förr i tiden, men trasslade in mig i betydelsen ”delmål” och fick ta fram datorn och läsa på.Ur Wikipedia:
”Syftet med milstolparna var att få tillförlitliga underlag för beräkning av reseersättningar. Därför måste vägarnas mätning utgå från Stockholms slott, utan avseende på länsgränser och residensstäder. Denna princip tillämpades dock inte förrän från 1690-talet, vilket skapade viss förvirring.”
Reseersättning. Mycket intressant. Sedan åkte vi vidare och så fick jag peka ut mjölkbord … mjölkpall? Mjölkapall? Hur har vi det med mjölkterminologin?
Vad kallar ni denna, som nu är ombyggd till brevlådehållare?Väl framme i Helsingborg, sammanstrålade vi med resten av familjen Bergman och Sexåringens gudfar David Sim – och upplevde med honom mer än på Gröna Lund. David är nämligen arkitekt (stadsplanerare), och för sådant folk är varje torg en lektionssal, varje gata ett helt uppslagsverk och varje fönsterbåge synnerligen intressant.
I parkeringsgaraget fanns speglar som gjorde oss längre, bredare, kortare och smalare. Samt roligare.
Nere vid hamnen finns en mikro-amfiteater. Om man ställer sig där i mitten, hör man sig själv i ett eko inne i huvudet. Gissa om vi sa ”jag hör röster”.
Maneter! Maneter! Överallt maneter! (Arkitekturlektionen fick i detta läge vänta lite.)
Mandomsprovet bestod denna dag i att hålla i en helt ofarlig manet. Alla blev med beröm godkända.
Och i havet, bland alla maneterna, låg två oöppnade ölburkar och flöt. För säkerhets skull plockade vi upp dem och öppnade för att kolla om 1) ölen var ok 2) det fanns ett hemligt meddelande där inne.
Nu laddar vi inför hemfärden, som kanske kommer att gå via Helsingør bara för att vi ska komma utomlands lite. Ja, och så var det ju det där med ölen … Mmmmums.
Tio i två är ute. Det nya är kvart i tre, håller man tio i två och har airbag som utlöses så bränner man sönder hela armarna. Sa nån.
Oh dear, nämen armarna vill man junte bränna sönder när man väl krockar. (Egentligen kör jag med bara en visare på tre, den andra har jag coolt upphängd på dörren eftersom fönstret är öppet eftersom AC inte finns.)
Vr du nere och kollade på de där JÄTTESTORA badbyxorna som funnits för uthyrning en gång i tiden? Lycra var inte uppfunnet på den tiden så jag undrar vem som kunde gå ut och visa sig i dem utan att visa hela klocksplelet eller hela kärleksdosan. För jag vet ärligen inte om det är dam- eller herrmodell. Har man badat i bassängen och sedan, som jag, suttit i den del som nu ligger under golvet vid hopptornet, där du stod, känns det som att vattnet när somhelst kan komma vällande!!!
Svära på italienska?
Jag trodde det skulle ha varit på grekiska, med tanke på Din nyliga resa.
Fick Du för "fint" sällskap, så du inte hannt lära Dig , eller beror det på den svåra "alfabetsöversättningen"
Mjölkpallar
Tillkom i Sverige efter 1937 års mejeristadga
Pgas ny sanitetskrav lades flertalet lokala mejerier ned, och mjölken skulle hämtas centralt till större mejerier.
(( Min far född 1920 körde innan dess var tredje vecka mjölk till lokala mejeriet vid Fiholm Eskilstuna(Oxelstiena)via häst och kärra.3 gårdar- en vecka i taget))
Men tänk!
Vad hade 50-talets svenska filmer varit utan sina mjölkpallar??
Maneter är föda/mat för vissa.
Här en gamma lokalartikel ur HD.
https://hd.se/inrikes/2007/08/09/maneterna-har-blivit-en-delikatess/
(Förlåt att jag inte nyttjat länkskolans information)
Jag ääälskar speglarna i Sundstorgsgaraget! Plötsligt blir alla kompisar, semesterande japaner och sura jobbande svenskar och alla andra.
Vi var förrsten också i Danmnark idag, köpte finfint klosteröl på Esrums kloster och gjöt tennsmycken, skjöt pilbåge och brottades med väpnare.
Min körsskolelärare sade att man ska hålla ratten som man håller om brösten på en kvinna –tio i två, alltså. F1-gänget gör det, har jag sett efteråt.
(Vad han sade till sina kvinnliga elever vet jag inte, Andra kanske kan berätta)
E pericoloso sporgersi dal finestrino. (Utan att googla ett enda dugg.)
porka madonna är en bra svordom. Jag brukar svära på japanska, då är det absolut ingen som förstår vad man säger.
Och det heter väl mjölkpall. Jag tänker alltid på filmen av Lars Molin när mjölkbonden istället för att böje sig för Reglerna och få sin av trä nerplogad hela tiden gjuter den i betong.
Exakt, Översättarhelena! Och visst låter särskilt "pericoloso" som en svordom?
(Intressant i sammanhanget är att det på svenska tåg står att det är förbjudet att luta sig ut genom fönstret medan det på italienska tåg står att det är farligt att luta sig ut.)
Då har vi beslutat oss för mjölkpall. Precis som jag sa, men så fick jag frågan "vad heter den trebenta som man sitter på när man mjölkar?" och då kom jag ju av mig innan jag ens hade börjat redovisa hur dagens automatiska mjölkindustri funkar.
Det heter mjölkbord, det som man sätter (satte) mjölkkannorna på. Vägen mellan Örkelljunga och Munka Ljungby vill av okänd anledning bli berömd som "mjölkbordens väg"… vilken inte är en sevärdet och därför inte rekommenderas.
Mjölkpall eller mjölkningspall för att förtydliga.
Finns även enbenta varianter som spänns fast över höften.
Mjulkaboor heter det!
Jag vet en man som körde mjölkflaskor. När han kom fram till mejeriet skulle han öppna dem.
Det rycket (gånger många mjölkflaskor) gjorde att hans självuppdragande klocka fick spader.
Milstolparna på Tjörn utgår allihop från gamla färjeläget i Höviksnäs (också Tjörn), eftersom det är en ö och eftersom vi skiter i kungliga huvudstaden.
När en milstolpe från 1700-talet fattades för några år sedan började alla leta. Den hittades så småningom som trappsteg hos en gammal snubbe som tyckte den hade lagom form och storlek.
Lite kuriosa bara.
Hawdy Sailor
Praktisk bonde, som inte tyckte det var något värde i den gamla flata stenen.
Likartat
Gamla kyrkobyggen, där vi än idag i bästa fall kan hitta kyrkotrappstenar som från början är runstenar.
Fascineras av de gama runstensristarna. Hur lång tid måtte det inte ha tagit att med ekkilar osv få farm en flat runahäll, för senare inskrift.
Visste ni att det på vissa milstolpar står ”Vänligen utför en laglig u-sväng”?
Jag svär på att vi åkte på samma väg häromveckan – husbilar, traktorer, båtsläp stod som spön i backen …
En övning för tålamodet.