Jag vaknade i morse vid halvsjusnåret med ett skatbo till hjärna och två ruttna potatisar till ögon och tänkte förvirrat:
– Jag måste ha ammat minst femton gånger inatt.
Visserligen är det drygt fyra år sedan jag ammade sist, men känslan av ”jag-har-sovit-i-sjuminutersperioder” misstar man sig inte på.
Nu var det alls inte amning utan mul- och klövsjuka på Femåringen som hade stökat till sömnen.
(Ok. Det heter inte mul- och klövsjuka utan ”hand-fot-munsjuka” – vesikulös stomatit. Men han råmade som en ko halva natten. Av smärta i munnen, stackars lilla barn.)
Ni ser hur jag halvmosig ligger där i sängen, ganska nöjd ändå?
- Plötsligt kom Trettonåringen inrusande och påminde om att ett besök på tandregleringen stundade.
- När det var avklarat åkte jag med Femåringen till sjukhuset för ett läkarbesök.
- Sjuåringens löss kräfva också sin quinna – barnen i skolan har fått för sig att man måste hålla en meters avstånd till dem med löss och att alla tjejer måste ha håret uppsatt för att inte de blodtörstiga lössen ska kamikazeattackera kreti och pleti.
- En uppdragsgivare skulle per telefon förhandla om mitt arvode – i kassan på Coop.
- Studsmattan dränks i snö i detta nu.
Och plötsligt hade hela dagen gått!
I receptionen på sjukhuset bygger de om så att allt hänger på halv stång och mätinstrument och datorer är uppallade på skrangliga stolar och gamla pulpeter. Gissa nu min replik!
- Oj, bygger ni om?
- Vad trevligt, det ser ut som … får jag ta en bild?
- Och häääär sitter du med armarna i kors?
Armarna i kors, tveklöst.
Och en mycket träffande beskrivning av missad sömn.
Insåg just att vi ska ha övernattande gäster i helgen.
Löss och munsjuka … tror ni att de vågar komma?
(Dessutom verkar jag ha drabbats av galopperande kuru i lillfingret, som spretar värre än någonsin.)
Jag tror jag gissar på replikvariant nummer två bara för den intressanta kommateringens skull!
Humdidum … ska kanske korrläsa vad det var jag lade ut … humdidum … trall.. la? Va? Hur menade jag där? Måste … aha, såja. Puuubliiiceeeera. Klick.
PLIOOOONG! (=Signalen som anger att jag har fått en ny kommentar i bloggen.)
Aha, Översättarh… oj, va? ”… intressanta kommateringens skull” … Ha! Jag hann ändra! Fast det vet ju inte hon. Men. Åh.
Eftersom beviset på de nintressanta kommateringen inte längre finns kvar (tänkte ju hinna ändra innan någon såg det) måste jag ju här redovisa den intressanta kommateringen som inte längre är:
2) Vad trevligt, det ser ut, får jag ta en bild?
Såja, flytta nu i tanken det där n:et där uppe lite till vänster så blir det så bra så.
Det var snabbt, vill jag lova! Jag kollade ändå för säkerhets skull att du inte hade hunnit rätta till det innan jag klickade på ”Publicera din kommentar”! Men just då var du tydligen i ändringstagen. Jaja. Det var ju en intressant kommatering. Öppen för tolkning.
Ni stavnings- och grammatikkollar medan en annan gör syftnings- grammatik, och stavningsfel på löpande band. Antar att det skänker krydda till livet. Utöver stressen med fem barn, en hjärna som tillknycklad potatis och att stå och förhandla arvode i kassan på Coop.
Helt korrekt Sandra — eftersom jag nu frågar om repliker måste jag ju ge ett svar (en liten övning inför jukalendern eller hur?) — och of course anklagade jag sjukvårdspersonalen för att sitta med armarna i kors hela dagarna.
Jessika! Ja, vi ”stavnings- och grammatikkollar” hela dagarna som vore vi trafikpoliser eller parkeringsvakter. Ett mycket lugnare liv hade varit att kontrollera … hm. Kommer inte på ett lugnare eller trevligare liv än det som språkpolis. Oj.
Jag känner mig lite slarvig, lat och därtill, dödsavundsaktigt sådär, avundsjuk för att jag inte gör samma sak 🙁
Lotten, så där skulle du platsa perfekt i operauppsättningen i ’Bröderna Mozart’. Artisternas makeup var just i den stilen. – Vi såg filmen i går kväll och associationen gav sej själv, faktiskt.
Åååå. Bröderna Mozart med Philip Zandén 1986.
Tjusigt! Men det är rubriken snarare än sminkningen som får mig att minnas Groucho Marx gamla klassiska replik:
”Time flies like an arrow, fruit flies like a banana.”
Det borde naturligtvis vara alla tre! (Och nej, jag har inte tjuvkikat längre ner än ö-helenas kommentar om kommateringen, här bredvid.
Bröderna Mozart med M A Numinens underbara städararia.
(Har ni sett att somliga kallar honom Emma Numinen?!)
Men tack, hakke, se där ett citat jag inte visste fanns!
Cecilia N — Mauri Antero Numminen citeras ständigt och ideligen av den djefla mannen här hemma. Eller … som vi säger … ”Emma”.
Klart man kan säga M A så det låter som Emma (svårt att låta bli, faktiskt), men att skriva Emma Numinen – nä det är som att skriva ”fylld till bredden” och inte mena en soffa där många sitter.