Jag vaknade i morse vid halvsjusnåret med ett skatbo till hjärna och två ruttna potatisar till ögon och tänkte förvirrat:
– Jag måste ha ammat minst femton gånger inatt.
Visserligen är det drygt fyra år sedan jag ammade sist, men känslan av ”jag-har-sovit-i-sjuminutersperioder” misstar man sig inte på.
Visserligen är jag på bilden sminkad av barnen. Men ni förstår?Nu var det alls inte amning utan mul- och klövsjuka på Femåringen som hade stökat till sömnen.
(Ok. Det heter inte mul- och klövsjuka utan ”hand-fot-munsjuka” – vesikulös stomatit. Men han råmade som en ko halva natten. Av smärta i munnen, stackars lilla barn.)
Ni ser hur jag halvmosig ligger där i sängen, ganska nöjd ändå?
- Plötsligt kom Trettonåringen inrusande och påminde om att ett besök på tandregleringen stundade.
- När det var avklarat åkte jag med Femåringen till sjukhuset för ett läkarbesök.
- Sjuåringens löss kräfva också sin quinna – barnen i skolan har fått för sig att man måste hålla en meters avstånd till dem med löss och att alla tjejer måste ha håret uppsatt för att inte de blodtörstiga lössen ska kamikazeattackera kreti och pleti.
- En uppdragsgivare skulle per telefon förhandla om mitt arvode – i kassan på Coop.
- Studsmattan dränks i snö i detta nu.
Och plötsligt hade hela dagen gått!
I receptionen på sjukhuset bygger de om så att allt hänger på halv stång och mätinstrument och datorer är uppallade på skrangliga stolar och gamla pulpeter. Gissa nu min replik!
- Oj, bygger ni om?
- Vad trevligt, det ser ut som … får jag ta en bild?
- Och häääär sitter du med armarna i kors?
