I min nyckelknippa hänger Pippi Långstrump sedan drygt ett år. (Man kunde se den på Internationella riktnings- och fingerspretsdagen.) Igår såg jag plötsligt att hon såg lite sliten ut med läckande fötter och tufsigt hår.
Plötsligt? Jahadå, för i mina ögon har hon till igår varit vacker och ny och fantastisk. Jag har helt enkelt varit hemmablind precis på samma sätt som att jag inte längre ser saknade golvlister (ja, det är svårt att se något som inte finns), vardagsrummet som är ett möbellager och Femtonåringens frisyr som ser ut som en champinjonhatt.
Detta påminner om vad man i USA kallar ”stuck in a time warp” (dit min nudelsoppefrisyr väl måste höra) och som blir jättebra tv hos t.ex. Oprah. Och som säkerligen skulle göra stor succé även i bloggosfären och slå alla med häpnad och rendera mig allehanda länkar och inflytande och popularitet?
Så jag gick åstad och köpte mig i detta slit- och slängsamhälle en ny 39-kronorspippi.
Före inköpet och efter.Men se på, tydligen har gamla Pippi glömt att ta på sig förklädet efter en hård natt ute på stan och det som jag trodde var hårslitage, är i själva verket en medvetet slarvigt hängande lugg som ger henne en lätt sensuell touch. (Tänk Brigitte Bardot.) Om man skulle ta och dra ner förklädet lite grann så att ena axeln blottades?
——
Varning. Detta blogginlägg kan tolkas som något annat än ett vanligt gammalt menlöst blogginlägg. Eller kanske inte i alla fall. (Måste jag ju skriva, annars vågar ingen kommentera.)
Nä, nu ska jag gå och kamma mig!
24 kommentarer