Studiomannen sabbar mina planer att här berätta en läckande hotelldusch, analysera Kim Källströms konstiga andhämtning (även när han inte är andfådd, är han liksom andfådd) och berätta att min högra hand ser alldeles gammal ut samt yra om människor man sedan barndomen inte riktigt har förlåtit fastän man bara borde vända andra kinden till så att man inte faller själv däri.
Ok. Åtta saker som jag har försökt ge mig på, men som jag inte tänker ge en chans igen:
1. Artonårig whisky
’Nuff said.
2. Trippa
Also known as komage. Jag och min djefla man åt denna bajssmakande rätt i Italien 1991. Pölsa, haggis eller tunga har jag inga problem med. Underligt nog gillar jag inte kassler.
3. Läppstift
Jag ser ut som Scarlett Johansson då. Och det är inte en komplimang.
4. Höga klackar
Men jag undviker dem endast på mina egna fötter. På hyllor, i skåp och på andra människor undviker jag dem inte alls utan ger dem hur många chanser som helst. (Skorna på bilden står i kronologisk ordning, från 1882 till 1976.)
5. MSN
Jag vill inte slösa mina synnerligen välformulerade tankar och meningar på ett medium som bara pfoff inte sparar allt i stora arkiv i källarlokaler.
6. Dry Martini
Jag är överkänslig mot beska; draja och t.ex. lila salladsblad smakar så att det gör ont i hela munnen. Rom & cola, däremot, den slinker ner som en nål i en höstack.
7. Pelargoner
Irrrk. Ni andra och Lasse Anrell får gärna älska dem, men jag tycker att de är fula, obehagliga att ta i och att de luktar illa. (Redan innan de dör.)
8. Dokusåpor och datorspel
Likställer jag dem? Ja, som tidsödande knark i alla fall. Jag är den absolut enda i min bekantskapskrets som aktivt undviker bägge. (Det är kanske därför jag har tid med de tre b:na – blogg, basket och barn?)
ÅÅÅ vad jag kände för den sista punkten. Jag undviker också datasprl och dokusåpor som pesten! Vi är alltså två i alla fall!
Datasprl. Ni ser, jag står inte ens ut med att SKRIVA dataspel.
Ska det verkligen vara Aso borde det inte stå Also?
Tänk om det var så att man inte kunde stava till allt man inte ger en chans, AB.
Men vad säger det om att jag skrev ”Aso” och inte ”Also”? Att jag inte ger … engelska … en chans?
Nu ska jag iväg och hålla föreläsning hela dagen. I en alldeles för liten tröja. Tortyr!
Kul att läsa andras, hittar ju massor av grejer jag kunde ha tagit. Whisky, dokusåpor, pelargoner. Och ja, visst luktar dom illa? Och skräpar ner…
Whisky har jag ingenting emot, i lagom doser. Trippa har jag däremot aldrig provat.
Läppstift och höga klackar jag har använt en gång, till Rocky Horror Picture Show.
MSN (och diverse andra liknande tjänster) använder jag flitigt dagligen. Naturligtvis har jag ställt in dem så att allt som skrivs loggas. Hur skulle jag annars kunna gå tillbaka och kolla vad vi sade för ett halvår sedan? Det brukar vara ett utmärkt sätt att hitta information som jag vet att jag sett men inte kommer ihåg.
Dry Martini tror jag inte att jag provat. Pelagoner har vi några stycken, och jag tycker att de är rätt OK.
Dokusåpor har jag aldrig tittat på, förutom när någon annan dukat fram något ätbart framför dem. Jag kan titta medan jag äter, men sedan flyttar jag mig till ett mer läsväntligt ställe.
Datorspel tycker jag i teorin om, men i praktiken tar de för mycket tid. Jag har spelat mycket datorspel förr, däremot. Nu var det länge sedan (bortsett från enstaka partier Tetris, det ultimata datorspelet).
Jag vill veta varför din högra hand ser gammal ut. Har den levt ett hårdare liv än den vänstra? Den kanske fick mer whisky och det är därför den inte vill ha mer? Är den allergisk mot pelargoner?
Är den avundsjuk på den vänstra som är ung och vacker?
Jag och min make har också en tripparelaterad nära-döden-upplevelse från Italien, fast från 1985. (Synd att vi inte kände er, då kund vi ju varnat.) Då pluggade vi italienska i Perugia och åt i mensa (universitetskantin) och hade ingen aning om vad det var som den barske mensamannen slevade upp på våra tallrikar och kallade ”trippa”. Efteråt slog vi upp trippa i ordböckerna, och det betydde ju faktiskt varken binnikemask eller cykelslang utan mycket riktigt komage. Sedan dess är trippa ett sånt där oiiii-ord i vår familj.
Håller med till 100% om dataspelen och dokusåporna.
Det finns inte en familjemedlem hos oss som sysselsätter sig med dylikt så vi är väl en hel hord med avvikare då. Om man inte räknar de tillfällen när nån av de yngsta är sjuka och spelar Björne eller Mamma Mu en stund.
Även Råttan och Råttans Make har haft en tripp med trippa. Hur kan nåt så gräsligt vara tillåtet? Komagar! Polentapudding serverades till, så sån tycker vi inte heller om, av bara farten. Äckel by association.
Wv är med mej nuförtiden: ysykclzu – precis så beskriver man trippa.
Men vad coolt att Hans Persson gav sin egen version av mina ”sånt ger jag inte en chans”. (Hela dagen har jag i min lilla tröja kommit på massa andra saker som jag inte ger en chans. Böcker av vissa författare som jag skulle vilja nämna vid namn, t.ex.)
Nu borde vi ju egentligen leta reda på alla de där människorna som njuter av trippa för att få det förklarat för oss — är trippa liksom lever uthärdligt om tillbehören är ljuvliga?
När det gäller min högra hand, så ser den ut som om den behöver en spavistelse eller dyra rynkkrämer, medan min vänstra ser ut som den barnrumpa den är. Men jag är ju högerhänt, de kanske slits ut fortare?
Vill du att jag skickar en burk av min handcreme?
Åh, kan man önska sig saker att få sig skickade här?
Jag vill ha en cykel och varma vinterskor och en glittrig klänning som jag ska ha på mig på ett glamoröst party i södra England på lördag. Och handkräm förstås! (Och en resa till Italien med Översättarhelena och andra trippahatare.)
Ok?
Förresten måste jag ju hitta på en ny anledning till att slippa MSN:a eftersom det man skriver där ju kan loggas.
Ok. Jag vill inte MSN:a bafatt att jag vill inte. *putar med underläppen*
Åh, hilfe. I min tågvagn sitter fyra otroligt bullriga män runt ett bord. De är kostymklädda och dricker rödvin och skrattar som vore det en skrattävling med decibelpoäng.
(Jag vill också vara med och skratta.)
1. Artonårig whiskey
Aah! Lagavulin (med lite vatten i)är flytande sammet efter en god middag. Jag ÄLSKAR maltwhiskey, särskilt rökiga, vaniljvodka och Baileys kan jag däremot avvara.
2. Trippa har jag inte smakat, men blodpudding kommer inte över mina läppar.
3. Läppstift är oftast bortkastad tid och pengar.
4. Höga klackar; spara mina stackars fötter! Men vackra är de ofta.
5. MSN; mot Microsoft är jag ständigt misstänksam. De gynnar i första hand sig själva, det ska man komma ihåg.
6. Dry Martini; slinker gärna ned en sommarkväll.
7. Pelargoner; tyvärr har jag drabbats av samlarflugan efter att ha byggt ett växthus där de kan övervintra och i år har jag byggt nya balkonger där de får bo på sommaren. I år har jag hittat sju vildarter som har införlivats i samlingen.
8. Dokusåpor; näh. Dataspel; ja, vissa. Strategispel, Civilization, eller ”hack-and-slash-for-treasure” som Diablo (gammal klassiker). Fast nu har jag fastnat i Brickshooter (Tetris-typ).
Tre och halv rätt, inte godkänt. Äsch!
/Eva
Alfabetisk trippa!
wv: gbblsdjo
Jojo, så kan man också uttrycka det.
Vi andra försöket hävde dock
wv ur sig: utgbmzbd
Äsch, igen! Skulle naturligtvis ha läst Studiomannens inlägg först. Nytt försök.
1. Blodpudding med vitkålslingon. Plågsamma försök med skolbarn.
2. Ett icke-namngivna telebolag som använder oetisk marknadsföring som kräver att du tackar ja till erbjudandet innan du får reda på vad det innehåller.
3. Ett annat icke-namngivna telebolag som inte kan svara ja på frågan om de har täckning (men påstår sig svara ja på alla andra frågor).
4. Improvisationsjazz. Kan de inte komma överens om att spela samma melodi åtminstone?
5. MS Outlook. Varför inbillar sig Microsoft att de är standard och således kan frångå Internetstandard? (Retorisk fråga; läs Macbeth för ledtrådar.)
6. Radiotjänst. Försökte under två års tid att nå fram per telefon men fastnade i växeln.
7. Sockiplast. Lukten av svettdoftande omklädningsrum kommer för mig redan vid tanken.
8. Wagners operor. Såg ”Nibelungens ring” för flera år sedan. Uppsättningen som gastrerades av en tysk tenor sjöngs helt på tyska av artighet mot gästen (utan textremsa), scenografin gick från brun till svart (via grått) och pågick under två och en halv timme utan paus. Det finns bättre sätt att tillbringa en födelsedag!
/Eva
Polentaråttan, när du kommer hit för att skriva i min gästbok så ska jag servera dig en polenta som får dig att ändra uppfattning om den rätten!
Lotten, jag vill jättegärna åka till Italien och inte äta trippa med dig! Men först ska vi ju till Prag, eller hur?
Prag! Jag har ju glömt bort ölen i Prag! Självklart!
Jättekul utmaning! (Kunde ju inte låta bli att anta den själv.)Jag håller med dig om klackarna … men jag faller nog till föga ibland när jag vill vara fin (och lida pin).
Ska du till Prag? *Genast avis.* Jag har bara varit där några timmar …
Jag försökte svara förut men jag tror mitt svar gick vilse i cyberrymden.
Trippa låter förfärligt, men pelargoner och Dry Martini tycker jag är helt åkej.
Och nu tänker jag febrilt för att få ihop åtta svar… men är bara uppe i sju.
Är jag så balanserad? Troligen glömsk.
Tiila har skickat egenhändigt ihopkokad handkräm! Jag smörjer så att fingrarna slinter på tangenterna! Schwoooosch! Tack!