Hoppa till innehåll

Jag vill aldrig bliva stur

Nyss åkte jag taxi med en gigantisk chaufför. Hans händer var stora som målvaktshandskar och hans röst mörk som Lurchs. Han körde taxi, men bara tillfälligt sedan tio år. Och så suckade han.

– Jag är 45 år och vet inte vad jag ska bli när jag blir stor!

Fast nu hade han äntligen utbildat sig inom alternativ medicin.

– Ja, jag ser på dig vad du tycker om det, men du ska veta att jag är superseriös! Jag skulle aldrig som alla andra beordra en patient återbesök bara för att få pengar till hyran!
– Men du, har du spelat basket? tvärvände jag och så pratade vi inte mer om alternativ medicin eftersom taxichauffören plötsligt var en gammal, stor baskethjälte.

När jag var liten ville jag bli skådespelerska. Sedan blev jag redaktör. Nu föreläser jag om skrivregler. Broder Jakob som jobbar tillfälligt på Systemet sedan 20 år, konstnären som är lärare och poeten som säljer skor … vad kommer de att bli när de blir stora?

Plötslig insikt:
Hjälp, jag vill ju fortfarande bli skådespelerska! (Fast bara om jag slipper kritik, inte behöver jaga jobb men får hutlöst betalt och bara behöver arbeta lite då och då. Jag är i sanning den borne realisten.)

Share
Publicerat iBloggen

23 kommentarer

  1. Ica

    Föreläsa skrivregler är ju inte fy skam. Att hålla föreläsningar är ju lite som skådespeleri. Annars kan du ju göra en Martina Haag. Hon letar ju sig halvt fördärvad efter skådespelarjobb. Därför tycker hon inte det är nån bragd, svårighet eller press att rapa fram bok efter bok som publiceras.

    Själv ska jag åka tåg idag och håller på att få magsår över att jag måste bära nåt annat än sneakers.

  2. Ja, inte fan ville man bli översättare i alla fall.

  3. När jag var sju år deklarerade jag stolt för hela världen att jag skulle bli journalist när jag blev stor. Jag hade fått en skrivmaskin i födelsedagspresent och det kändes helt självklart.
    Nu är jag stor (ganska, i alla fall) och journalist. Fast jag undrar rätt ofta om det verkligen är sant, eller om jag bara drömt alltihop och måste återgå till att provtrycka gasolflaskor igen imorgon…

  4. Bokråttan

    Bibliotekarie ville jag bli. Fast när jag fick klart för mej att bibliotekariens huvudsyssla INTE var att läsa alla böckerna släppte jag den idén.

    Lotten, räcker det inte att showa på bloggen? Du har ju stor och trogen publik här, eller hur? Som applåderar dej.

  5. Översättare var mitt drömjobb när jag var liten, det är faktiskt sant.

    Sedan dröjde det rent hialöst länge, men nu har jag drömjobbet!

    Har Helena vaknat på fel sida idag, eller vad är det fråga om?

  6. Jag ville bli lärare. Nu har jag varit det.
    Och nån gång ville jag enligt en kompis’ “mina vänner” bli operasångerska.
    Jag nöjer mig gott med att vara med i en bra kör och framtida solopartier.

  7. Min dröm var att bli glasblåsare men jag hade inte lust att flytta till småland. Det kanske man inte måste.
    Mina jobb har inte varit så glamourösa som era. Jag har livnärt mig som isolatorsvarvare, långtradarchaufför och truckförare.

  8. cruella

    Jag undrar om mitt drömjobb var att bli debattstenograf – det kan jag inte påminna mig. Journalist, översättare (bingo! Helena – wzup med den molokna tonen?). Jag skönjer ett mönster – bokstäver.

    I likhet med bokråttan övergav jag bibliotekarietanken, men mest för att de som jobbar på bibliotek verkar s-å h-i-m-l-a s-ö-m-n-i-g-a. DET är ett mysterium! Blir de sådana av att jobba bland bokhyllor eller är de sådana från början och konvergerar dit allihop?

  9. Så här i lunchpausen (när jag har skickat ut kursdeltagarna på promenad) måste jag svara Bokråttan att jag är så glad så för min showblogg och därtill hörande applåder och ack om jag ändå kunde försörja mig på sådant …

    Översättarhelena är inte moloken, hon är bara drastisk och halvironisk. Lite som “det ska fan vara teaterdirektör”.

    Uh-oh, nu kommer de kunskapstörstande! Måste sluta!

  10. /ingrid

    Översättarhelena: håller du att storkna över ett riktigt ruggigt översättningsprojekt undrar jag oroligt och skamset …
    Jag ska hälla i dig drinkar när vi ses på bokmässan. Som kompensation.

  11. Aha, Översättarhelena är lite ironisk.
    Närkingar förstår inte ironi, sade Torsten Ehrenmark en gång.
    Tydligen hade han rätt 🙂

  12. Jag hade för lite fantasi för att välja ett av alla de yrken som jag i dag skulle kunna tänka mej, och blev skolarbetare.

    Jag skulle gärna ha bageri, liten restaurang med mat av lokala råvar or och lagom mycket gäster, skriva, översätta barnböcker (särskilt då såna på rim som ofta är erbarmligt dåligt översatta), jobba med tekniska prylar eller kartor…ja det finns 1000 möjligheter men inte här och inte som ger trygg försörjning.

  13. ab

    Jag har ett av mina drömyrken nu, men jag var ju över femtio innan det blev av…

    Råd till Lotten: Ge ut bloggbok om din roliga familj, a la Dussinet Fullt. Mycket är säkert redan skrivet. Sälj sedan filmrättigheterna på villkor att du får spela den roliga mamman!

  14. Agneta

    Likt bokråttan insåg även jag någon gång i tidig ungdom att bibliotekarier alls inte satt nedsjunkna i sköna läsfåtöljer all den tid bibliotket var stängt för besökare. Och i min barndoms bibliotek var det snålt med öppettiderna.

    Ännu tidigare hade jag förkastat framtidsyrket upptäckare eftersom det inte förföll finnas nägra fler länder Gosen, som dröp av honung, att upptäcka. Torra, sterila öknar och isiga polartrakter verkade inte så kul.

    Uppfinnare blev då nästa mål och jag skred genast till verket och uppfann en automatisk fröutmatningsapparat tlll min storasysters alla burfåglar. Till den använde jag min broders avlagda cykelgummituta. Reultatet blev: fröna hamnade i frökoppen utan att man behövde öppna några luckor. Men sand, fröskal, fjäder och dun for ut i virvlande dans över hela rummet. Snöpligt, tyckte jag och levde så ett tag helt utan mål i livet.

    Så uppenbarade sig det stora DRÖMYRKET! Jag skulle bli simmande, flygande privatdetektiv. En sysselsättning jag kanske inte precis kom att ägna mig åt, men den har aldrig blivit helt avfärdad.

    Numera är jag lyckligen bliven stur, dvs pensionär, och behöver inte tänka framåt i yrkestermer längre. Det är också ett sorts drömstadie!

  15. Jag håller på med andra boken i Stieg Larssons milleniumtrilogi, och din beskrivning av taxichaffisen ger mig associationer till en blond jätte. Säkert att han inte drömmer om en framtid inom knark- och mordbrandsbranschen?

    När det gäller dina egna drömmar kan det ju lika gärna vara så att du ville bli scenartist. Med hutlöst betalt, stormande applåder och fria arbetstider. Vilket säkert går utmärkt att förverkliga genom att, bara som ett exempel, hålla föreläsningar i något ämne du brinner för och behärskar. Varför inte skrivregler?

  16. Jag skulle, obegripligt nog, bli veterinär när jag var barn. Stå med armen i ändan på en ko som en annan James Herriot!

    Och jag lovar att Dr Krall inte hade någonting att göra med saken!

    *nynnar ”… förkylda paddor kan få smådjursmedicin och goda råd av Rolf …”*

  17. “Författarinna, fröken”, rapade jag alltid upp automatiskt i Mina Vänner-böckerna. Med fröken menades såklart inte ogift! Även om jag en kort, grubblande period på lågstadiet (jag var lillgammal så det sjöng om det) funderade på nunneyrket.

    Senare skrev jag istället “FOTBOLLSPROFFS!!!”

    Egentligen ligger ju mitt nuvarande yrke väldigt nära vad jag alltid har gjort helst: läst och skrivit. Så jag är relativt nöjd.

  18. “Jag vet vad du ska bli!” utbrast gymnasiemusikläraren och tillika förebilden efter första sånglektionen.
    “Aldrig i livet att jag blir klapp- och klangtant!” var mitt något sturska genmäle.
    Man ska aldrig säga aldrig och tänk, bättre yrke kan jag inte tänka mig i nuläget!

    (Även om jazzsångerska alternativt musikalartist är en hemlig dröm…)

  19. Ska jag bli oppfinnare måste jag ha en tänkarmössa. Annars får det vara.

    Jag ville köra lastbil eller tåg när jag var grabb. Ett rätt. Jag HAR kört mycket lastbil.

  20. kajsa

    Att bli “fröken” var också min småflicksdröm. Som lite större flicka skulle jag bli organist eller musiklärare. Jag valde musiklärarjobbet och funderar på att byta jobb ungefär en gång per termin när det är dags att skriva omdömen om drygt trehundra elever. Bortser jag från den “lilla” detaljen säger jag som lilla my. Yrket är toppen.

  21. Se där, kadonk, satte hakke fingret på den springande punkten.

    Jag är nästan skådespelerska!

    (Men naturligtvis ska jag göra som AB föreslår.)

  22. Nä, det är väl just den lilla detaljen “abnormt många elever”, som är haken.
    Fast jag har å andra sidan valt annan arbetsplats, så jag har minskat antalet från 400 elever på 4 dagar till ca 60. Lägger man till föräldrar och syskon blir det drygt det dubbla och det är klart några gånger per år slängs det in lite utåtriktad verksamhet och då blir det MASSOR.
    Men det är kul.

  23. ab

    Hakke är jordens salt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.