Hoppa till innehåll

Min barndoms somrar: 1975

Plåster på stortårna och getingstick i armhålan. Piggelin Päronsplitt med bilder i och myggbett på smalbenen. Påssjuka och gräl med mormor.

Sommaren 1975 var varm och lyckad. Anders Gärderud var i världsrekordslag, Björn Borg vann inte Wimbledon och Greta Garbo var på besök i Sverige. Mina föräldrar hyrde min mormors kusins stora hus på Ljusterö (Laggarsvik) och där låg jag med påssjuka och åt glass. Mormor kom på långbesök och var arg som ett bi. Mamma grät och mormor blev ännu mer irriterad. I ett försök att kommunicera med barn, sa hon till den då nioårige Broder Jakob:

– Jahaja, vad ska du bli när du blir stor, då?
– Jag ska bli kemist – precis som pappa! sa Jakob stolt.
– Nämen, ha, det har du då inga förutsättningar för!

Inte trodde jag att Broder Jakob skulle förstå ”inga förutsättningar för”, men det gjorde han. Och började gråta. Mamma blev skogstokig och skällde ut mormor, packade hennes prylar i femton väskor och påsar (vi packar så i denna del av släkten), föste ner henne till båten och sade att nu fick det vara nog. Och så grät hon. Jag grät inte, det gjorde ju så himla ont att röra käkarna.

Mormor hämnades förstås. När den underbara skärgårdssommaren var slut (mamma och pappa var båda lärare med tio veckors semester), åkte vi tillbaka till Luleå och bestämde oss för att Ljusterö, det var himmelriket på jorden och där skulle vi tillbringa somrarna resten av livet. Mormors kusin kontaktade på hösten mormor och sade:

– Jag hörde att de trivdes i huset. Nu inser jag att jag börjar bli till åren kommen, och vill sälja det. Jag hade tänkt mig 110 000 kronor, tror du att din dotter skulle vara intresserad?
– Nej, sa mormor.

Sedan talade hon förstås om detta för oss när huset hade sålts till någon annan.

Ibland gör vi sådant som jag misstänker blir ett minne för livet. När min engelska kusin och min pappa var på besök häromdagen, bestämde vi oss för att gå ner till badsjön fastän regnet hängde i luften. Vi kunde vid samma tidpunkt ha åkt för att se Stefan Holm hoppa höjd i SM, vilket också hade varit ett minne för livet. Vad varken vi eller Stefan Holm anade, var att regnet som hängde i luften var ett skyfall.

Min pappa badar. (Bra titel på en bok?)

Regnet öste ner och vi badade och badade. Himlen blev nattsvart och regnet slog mot vattenytan. Sjön kokade. Jag ville stoppa en jättestor tepåse och göra te av hela havet som stormade. Alla skrattade och skrek. Det var sommaren 2007.

—–
(Broder Jakob blev inte kemist, men vinkännare. Lite kemi i alla fall?)

Share
Publicerat iBloggen

41 kommentarer

  1. Detta var ett försök att börja skriva kortare texter. Jag misslyckades som synes kapitalt.

  2. Men var det inte Päronsplit som hade bilder???
    Å andra sidan så var jag 4 månader sommaren-75 😉 så jag kan ju komma ihåg fel..

  3. Jag tror Mary har rätt, faktiskt. Men de är ju gröna båda två.
    Fast det var inte glass jag hängde upp mig på, utan mormors raffinerade hämnd. Efter denna sommar, då det visats kriminalserier på TV varenda kväll, har jag bara en enda fråga: Lever hon fortfarande? I Midsommer hade hon tagits av daga omedelbart, på ett mystiskt och raffinerat vis som troligen inkluderat präster, frimurare och en stor utställning med hemodlade grönsaker.

  4. Kolla — kemisten ligger nedsänkt i diväteoxid! Rätt som det är går han i lösning.

  5. Nejdå, Stellan, mormor levde 1902–1991. Inte ens idag är det tillåtet att berätta om hennes elakheter. Nu är första gången jag gör yppar något för en större krets än familjen.

    Päronsplit (som borde ha stavats Päronsplitt, så det så) var det ju förstås, inte åt jag tråk-Piggelin frivilligt heller — tack Mary Poppins och Stellan!

    Fast att skriva fel i ett inlägg är ett ypperligt sätt att få snabba kommentarer.

  6. Hallå hallå den jourhavande redigerarn. Tag bort ett “gör” i kommentaren ovan.

  7. Päronsplitt hade bilder som låg skyddade bakom plast på insidan av glasspappret. En gång hade de en serie med hästar, en annan gång djur från Amazonas.

  8. Pernilla

    En säsong(?) var bilderna i päronsplittarna spegelvända och skulle strykas på kläder. En annan gång var det såna där bilder som man kunde vicka på så rörde sig motivet. (Vad 17 kallas såna bilder? Hologram utan laser?)

  9. ab

    Man kan köpa kylskåsmagneter med hologram. Jag har en dinosaurie och en dödskalle.

  10. Ica

    Varför skriva kortare?
    Minnen och somaren går hand i hand. Tack och lovs minns man inte vintrarna lika tydligt, men det kanske snarare är ett tafatt försök till förträngning.

    Här hemma i Småland har jag fortfarande inte fått någon öl och gick nu till din blogg för att dregla lite till på bilden till föregående inlägg.

  11. Ica

    Varför gick jag och åt daimstrut om det fanns bilder i päronsplit(t)? Eller, när var denna era?

  12. cruella

    Jupp, just en sån badsommar var det. Fråga Ingrid! Du, Lotten, är allt bra lik din pappa.

    Och för övrigt undrar jag vad det är med den här sommaren (regnet?) för aldrig har jag då hört om så många hiskeliga tilltag av tokiga föräldrar till vuxna barn. Mina egna inbegripna.

    Tur det snart är höst!

  13. Anonymous

    Någon av somrarna strax före 1975, kanske 72 eller 73?, var det hundbilder i päronsplittarna. Alla hundraser i Sverige. Och man kunde skaffa (köpa?) en stor plansch med plats att klistra upp alla. Det blev många glassar …

  14. /ingrid

    Cruella: anspelar du månne på mina badkruketendenser? Jag HAR badat denna sommar!

    Lotten: du verkar inte ha ärvt din mormors elaka läggning.

  15. Tack Ingrid, ja, jo man får ju hoppas det. Men tänk om läggningen sitter och lurkar i genbakgrunden och plötsligt lösgör sig en dag.

    Nu har jag hittat GB:s glasslista 1975.

  16. Jag lyckades få ihop alla djurbilderna bakom plasten i Päronsplit(t) en sommar. Det blev väldigt många glassar. Men tala för den sakens skull inte illa om Piggelin.

  17. Päronsplit borde inte bara stavats Päronsplitt utan gjorde det också!

  18. Anonymous

    Uuundebar bild på din far! Treasure it!
    Ett jättetabuområde du tafsat på, när du berättar om din mormor. Modigt!

  19. Dumma samlarbilder i päronspliten. Jag är helt övertygad att det är därför jag minns päronsplitten och inte passionssplitten. Den skulle jag definitvt testa idag, och jag gillade ju passionsfrukt då med?

    Jag och mina kompisar skrev tidningar för hand den sommaren det var hästbilder. Och då använde vi de bilderna och texterna. Minns att det var ett härj att få ihop tillräckligt många fjordingbilder.

    Tänk så mycket lättare det är att skriva ihop sin egen utgivandes tidning nuförtiden.
    Men görs det några av sysslolösa sommarlovsungar?
    Inte vad jag sett iaf.

  20. Det påminner mig om när jag vr drygt 8 år eller 10 kanske och jag och min bror var hos mormor och morfar på deras sommartorp. Mormor hade gått i väg till utedasset. Eller klosetten som hon sa. Min morfar såg väl sin givna chans att bekanta sig lite med sitt barnbarn. Morfar var en ganska barsk man med hårda nypor, när han skulle klappa en på kinden och säga godnatt var klapparna mer som örfilar…Nåja, morfar stoppade mig och sa först att jag inte skulle ränna efter mormor hela tiden för att sedan fråga vad jag ville bli när jag blev stor
    – skådespelare sa jag
    Morfar tog mig bryskt i armen och sa med sin barska stämma.
    – Det ska du inte. Du skall skaffa dig ett ordentligt yrke.

    Min mormor fick höra detta, hon kom i rätt ögonblick ut från utedasset för att se sitt ena barnbarn se rent förskräckt ut och morfar rent barsk ut. Mormor sa till morfar ordentligt, hennes barnbarn fick allt ränna efter henne hur mkt de ville och de fick bli precis vad de önsakde.

  21. Hm, det här med bilderna i glassarna får mig mest att tänka op den underbara sommaren 1978. Då var jag tio bast och VM i fotboll spelades i Argentina. Jag hade ett album där man skulle klistra in bilder på spelarna – bilder som man fick i något tuggummipaket, har jag för mig.
    Man satt uppe vid konstiga tider och tittade på matcher, hela tiden med albumet inkilat under armen. I detta VM gjorde Maradona sin debut, och målsnittet låg på 2,68 strutar per match. Jag brukar aldrig hålla med folk som säger att det var bättre förr, men i vissa avseenden kanske de har rätt, trots allt.

  22. margareta

    jag hade en elak farmor, som min kusin och jag numera pratar om som “satkäringen”. Fick också höra av en kantor på en ort långt ifrån där farmor bodde, han hade vuxit upp på samma ort som min pappa, att farmor nämdes som “grevinnan”. Mycket pga kommunala uppdrag i orten hon bodde på. Under krigsåren hade min mamma sytt en klänning till mej av ett rutigt hon fått av mormor, jag tyckte jag var fin i den. Men när satkärringen såg mej i den, så undrade hon hur mamma kunde sätta på mej något så gräsligt. Ungen är ju både fräkning och rödhårig till dom där bruna ögera, hon är tillräckligt ful som hon är. Det här är sanning från 1944.

  23. ab

    Hur många Top Hat har man inte stoppat i sig genom årens lopp? Och titta på priserna – den kostade 1:50!

  24. Anonymous

    Jag valde aldrig päronsplit; waste of time and taste!!!
    Minns däremot läskande dubbelpinnen i apelsinsmak med förförande toppen doppad i mörk choklad! Den hade ett syskon i coca-cola som tyvärr blev mer framgångsrik. Minns någon vad dubbelpinnen i apelsinsmak hette?
    Sedan minns jag också Manolito-glassen! Den var god och skitviktig! Sofistikerad skulle jag nästan säga…Mjukt innehåll, med isig yta och tvärbra choklad…någon annan som minns? Hur var det nu???

  25. Anonymous

    KOlla här “all you glass-lovers” och välj knappen/fliken “nostalgi”.

    http://www.gb.se

  26. ab

    Tack för länk… 1967: Puckstång, rektangulär glass, fanns i jordgubb och vanilj och kanske päron, femtio öre – Choklad-Puck, 60 öre…

    På femtiotalet fanns en tunn, långsmal, cylindrisk glass i vanilj eller päron… och de där byttorna som man fick en liten träspatel till, vansinnigt gott och sinnligt… sommar!!

  27. Thore Skogman skrev en sång om Manolito som Lill-Babs sjöng in. Rulla en bit ner på den här sidan för mer info.

    Fast jag tror inte låten handlar om glassen.

  28. Vilken elak mormor! Henne skulle man doppa i fiskspad.

  29. Ojdå, nu upptäckte jag att mormorn inte finns längre, och man ska ju inte tala illa om de döda. Så jag tar bort det där med fiskspad, men elak, det var hon då allt.

  30. ab

    Nä, Manolito var en populär rollfigur i en TV-serie. Han kom t o m till Svrige och åkte runt i folkparkerna och log charmigt.

  31. Det finns böcker med ren och skär nostalgi, glass, godis kläder för alla, t ex sjuttiotalister som jag.
    Skrivna av bl a Annika Triberg.
    Mina morföräldrar har elakhetsgener men de lever fortfarande, båda blir 90 nästa år. Vi får spara dissektionerna av allt som har hänt och inte tills dess de har hängt upp hattarna för gott.

  32. 1979 stavas päron- resp ananassplit med två t.

    Dubbelpinnsisglassen med colasmak och apelssmaksvarianterna hette Igloo.

  33. Å, sicken fin bild av din pappa!

    Lyckliga dig som har en sån i livet!

  34. För övrigt vet jag inte alls om den fanns 1975, men igloo apelsin har jag saknat den gick händan.

  35. Hädan.

    Förstås.

  36. ab

    Svrige svrige fosterland. Att man inte kan stava.

  37. Mina glassminnen förlorar sig i historiens mörker.
    Fram till 1945 fanns inga – inte heller vispgrädde – det var ju mjölk-och smörransonering.
    Vid bröllop och 50-årsdagar kunde det slås på stort och tillverkas…
    MEN
    Strax efter 1945 kom rund päronglasspinne à 25 öre och någon ENSTAKA gång festade vi på chokladdoppad pinne à 50 öre. Då var det fest!
    Jag slår på GB-glace
    under rubriken Nostalgi – de berättar först om 1967års glassar…
    MEN
    Glassbolaget startade redan 1942!
    “Trots efterkrigstidens ransonerade råvaror och en allmän uppfattning om att det nästan var oanständigt att äta glass offentligt, blev Glace-Bolaget snabbt en lyckad satsning – i slutet av femtitalet gjorde frysfacken entré i vanliga hushåll och öppnade nya försäljningsmöjligheter och på sextitalet togs lyxskatt på glass bort.”

  38. Ah, lyxskatten på glass har jag inte tänkt på på länge!

    Däremot köpte jag nyss glass i glassbilen som har — tadaaa — “Päron Split”.

    Mellanslag och ett t. Jahaja.

  39. 1975 hade jag gått mitt första år på gymnasiet och befann mej i min mest asketiska period i livet. Politiskt yrvaken och nybliven fältis. Discodans och festande var inte lockande alls. Fast man under högstadiet hade trott att det var vad man skulle ägna tiden åt när man kom till staden som gymnasist.

    Kanske är det därför som jag inte får några som helst minnen av att beskåda den där affischen.

    Mn det kan väl ändå inte ha varit så illa att man inte unnade sej lite glass??? Jag har väl bara dåligt minne…

  40. Förresten, minnet spritter till – de chokladdoppade lyxpinnarna kostade 40(fyrtio) öre!

  41. nisse

    Manolito glassen mins jag mycket väl (en favorit) skogshallon med chokladtopp och vanilj innuti MUMS

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.