Jag minns en dag i gymnasiet när vi satte upp ”Sandlådan” (av Kent Andersson) och jag fick tre blackouter och teckningsmajjen ändå kom fram till mig efter föreställningen och gav beröm för min s.k. närvaro på scen.
– Jag känner inte igen dig, är du ny på skolan? sa han.
– Nej. Du har haft mig i teckning i snart två år … svarade jag, som ju inte tecknar någe vidare.
”Närvaro på scen” kan visserligen betyda precis vad som helst. Kanske lade han bara märke till mig när sufflösen fick rycka in och hjälpa mig, och trodde i sin konstnärliga själ att jag då var synnerligen närvarande. Hur som helst, så nästan dooog jag av stolthet och lycka över att få beröm, och sprang hem och skrev om det stora undret i dagboken. ”Den bästa dagen i mitt liv” skrev jag med stora bokstäver.
En annan lyckad dag var när jag gick på high school i Dallas och förstod att jag skulle få gå på bal i en syntetklänning med skolans maskot – och samma dag blev invald i skolans ”honor society” (=plugghästeklubben). Lyckan gick över snabbt och dagen beskrevs inte med ett ord i dagboken.
Och så är vi då framme vid den allra senaste alldeles perfekta dagen. Igår.
1.
Jag hittade min djefla man alldeles lycklig på detta vis. Hans närvaro på scen är total och bilden är inte ens arrangerad.
Ja, alla datorer är rättvända enligt fläng shåi så att hans inre lugn inte stör hjärnans harmoni.
2.
Tolvåringens basketlag spelade match mot sina föräldrar.
Japp, det är jag under korgen. (Kolla, jag springer så snabbt att kameran inte hänger med!) Av fjorton föräldrar kunde tre spela basket och vi … vi … vi … förnedrade oss och skäms över det … men vi spelade zonförsvar och vann med tolv poäng. Vår närvaro på planen var påtaglig. Förlåt, alla barn. (Vi sjöng ”We Are the Champions” i duschen också.)
3.
Jag hamnade med Bästisgrannen och VBK-Kicki i den förstes garage, pulandes med ett hemligt papier-machéprojekt. Vår närvaro grumlades endast av att jag fastnade under en boxningssäck.
Att klunka vin i garage är ju ett synnerligen underskattat nöje. Tapetklistret som hamnade på vinglasen gav en robust känsla till dryckens bouquet och vår sensoriska bedömning av det hela blev: tummen upp!
Sådana här perfekta dagar kan allt hända. Till exempel detta.
När jag nu funderar över livets perfekta dagar, är det inte alls dagarna när jag får ligga ensam i en säng med te och en bok som dyker upp i minnet. Underligt, för det är ju en sådan dag jag hela tiden längtar efter.
Hrm, jag var INTE med och spelade mot min mor igår. Jag förlorade alltså INTE! Jag var INTE med, jag var sjuk. Jag fölorade INTE. Om jag skulle förlora mot min mamma i en basketmatch, skulle jag aldrig kunna visa mig igen. Hon är ju ga… eum … äldre än jag! Inte kan man förlora mot en tan… hm … äldre person!
Just det morsan! Inte hela sanningen. Ni hade aaaldrig vunnit om tolvåringen varit med. Så det så!
Så man ska behöva vara orolig för föräldra-barn-basketmatch också.. Det räcker liksom att förlora varje år mot knattelaget i fotboll. Men om vi börjar träna redan nu…
Få se nu.. var är telefonlistan till alla basketföräldrar… nä har inte tid att blogga… här behövs taktikprat.
Hahaha!! Go tolvåringen! Näe, så som du snorade undrade jag vid läsningen om du verkligen var med och spelade. Hade du vart det hade ni ju inte förlorat… förlåt..DE inte förlorat.
Annars tycker jag att den perfekta dagen låter helt underbar som den var. Man tror alltid att man vill ligga och läsa en bok i lugn och ro… men har man själv ro till det? Jag blir raskt uttråkad och är nöjd om jag får läsa en halvtimme på kvällen. Motion, vänner och hela klabbet ger ju betydligt mer faktiskt. Även om jag blir lite orolig för Den djefla mannens hälsa i den där ställningen. Med tanke på hur svårt det är att få kontakt med honom framför EN skärm.
Zonförsvar mot tolvåringar? Mäh!
Ni kanske kunder ringt efter några killar från Plannja också, för säkerhets skull. Det var inte snällt, tycker inte jag. Det blir nog dubbel slavplikt på Billys nästa år.
Annars gillar jag bilden på den djefla mannen bäst. Det ser asgött ut. Så skulle jag kunna ligga en dag. Och sedan skulle jag nog aldrig kunna ta mig därifrån.
Ett mycket fashionabelt vinställ må jag säga.
Ett dockskåp kan jag skåda i bästisgrannens garage. Hur kan hon förpassat det ut dit? Jag älskar dockskåp!
Ska jag berätta om en lite mindre perfekt dag?
Om tre timmar är jag värdinna på ett konfirmationskalas. Tjutrettio personer. Garaget, here I come!
Dagen idag är en perfekt dag!
Min fyraåring har gått en promenad på tre till fem kilometer utan att klaga, vad mer kan man begära? Jo, möjligtvis höjdpunkten när vi på cirka 25 meters avstånd ser en räv. Kronan på verket var nog när jag och min åttaåring vann varsin matkasse, fylld med godsaker. Pannkakorna och plättarna blev supergoda. Tvätten hänger uppe och grannen och jag har suttit i solen med varsin kopp kaffe (inte te).
första bilden och kommentaren under tar priset!!
”finn 7 skärmar!!!”
hahhahahahahahahha
Men vad om bildlärarens tveksamma närvaro som inte kände igen dej?
Var du så bra ”förställd” på scenen, eller brukade han själv vara zombifierad på sina lektioner?
Hemliga papier-machéprojekt är kul!
Mitt är inte hemligt eftersom det upptar hela köksbordet …
Om ni ska göra mer detaljerade grejor så rekommenderar jag Panduros papier-machépulver. SÅ oerhört mycket enklare än att blanda själv.
Pilen pekade uppåt på kartongen på sista bilden. Så den var rätt.
Men någon i ljusare jeans ligger med fötterna ovanför höfterna.
Flera skidor stod likaså med spetsen nedåt.
Var var de andra felen?
Ja, Cecilia N, ett av felen måste ju vara att det är så få som gissar fel. På felen. Du har förstås vunnit en hammock nu. Eller ett dockskåp? (Som ju, precis som Moster Mjölgumpa skriver, inte ska stå i garaget, nej.)
Tiila: det hemliga projektet är färdigt, men i har fått blodad tand och vill ha fler garageprojekt nu för att få testa papier-machépulvret.
IT-mamman och Stellan: Det var förfärligt dåligt av oss att spela zon mot de stackars barnen. Om Tolvåringen hade varit med, hade hon vrålat på utvisning av oss … och så hade vi inte vunnit.
Salt: Ja, teckningsmajjen var snäll som gav mig beröm, men såg mig inte som en talang på något när jag satt och kämpade med fruktstilleben.
Frigida: Tack!
Klocka Theres: Min tvätt hänger inte. Den har nästan möglat så länge som den har legat.
Ica: Korrekt. Han är svårkontaktbar även utan distraktionsmoment.
/En trött en som gått i högklackat och nylonstrumpor med maskor längs benen och frisyyyyyyyr på huvvet
Slalomskidor i Eskilstuna känns fel. Och så har den med ljusare jeans något utställda ben (på jeansen alltså), vilket är fullständigt ofashionabelt. Jag tycker dock att solbrillorna på bästisgrannen var görhäftiga.
Och konfirmationskalaset var tipptopp! Vad sägs om följande musikaliska rundvandring:
1. Beatles med Den djefla mannen på gitarr och Broder Jakob och en stöttande skotte på hörnet.
2. Nioåringen på klarinett, med Love Me Tender som bejublat huvudnummer.
3. Broder Jakob med en självande Glimrande nymf
4. Svärfar Per B med en perfekt Taubsk Samborombon
5. Och så har vi förstås alla psalmerna i kyrkan, vars bombastiska orgel skrämde vettet ur oss
Hej Lotten, är du där? 🙂 Vi är hemma nu!
Den perfekta dagen…
Ja sådana har man haft ett par.
Det är bara att gratulera och hoppas att även konfirmationskalaset kommer sorteras in under perfekta dagar!
Jag ser att VBK-Kicki har såna där moderna träskor av plast. Enligt Viveka Lärn ska de vara det perfekta skodonet när man ska ut och trampa ihjälp mördarsniglar.
… eller rättare sagt trampa ihjäl mördarsniglar …
Vilken tur att jag inte har något garage att ställa dockskåpet i. Å andra sidan har jag nog ett liknande i källaren.
Nej, då väljer jag nog hellre en hammock, tack.
Du måste ha en mycket mer alert man, min har bara två datorer framför sig… fast sex i garaget. Alltså, han har inte sex i garaget… äsch, det blir fel hur jag än skriver..
Sex i garaget är något helt obekant för mig. Men intressant.
(Vi har bara sex … datorer … i källaren.)
Fem felen:
1. Gräsklipparen i bakgrunden som siktar på Lottens rumpa.
2. Inget vin syns på bilden. Stort fel.
3. Hanteln till vänster som är inlindad i kabel. Tokfel.
4. Längdskidor mot väggen. De ska sitta i hållarna i taket
5. Den stackars ensamma cykeln. Alla andra står UTANFÖR garaget.
Häpp! Fem av fem va?
Mycket bra, VBK-Kicki! Du har nu vunnit en gräsklippare. (Jag har slut på hammockar.)
[…] som jag, kanske undrar över denna grisdetalj. Den tillverkades för den årliga basketfesten för tre år sedan, och har sedan dess målats om och pysslats med och ska i år förvandlas till […]
[…] i detta nu. Skannern-skrivaren, papier-maché-grisen, underkläder, sladdar, spaghettigrytan och några böcker. (Det luktar […]
[…] Min djefla man och jag trivs så här. (Reprisbild från 2007.) […]