Jag tror att hela tunnelbanan och Centralen i Stockholm har en ny drive. Jag tror att den vill säga ”känn dig som hemma”. Det är sopor överallt! Jag tror även att jordens undergång är nära mitt hem, som också är fullt av sopor.
[försvunnen bild på sopor]
Jag har tidigare berört det här med sopjävlasorteringen som inte funkar. Vi har ju huset fullt av kalvar som hinkar mjölk och fil i floder. Jag har kontaktat Arla och andra bönder och bett om att få köpa storpack – t.ex. 20-litersdunkar med mejeriprodukter – men de säljs inte till privatpersoner. Jamen jag har ju företag! (Det är förvisso inte företaget som ska äta fil och flingor tre gånger per dag.)
[försvunnen bild på hallen, där de 375 skorna har fått sällskap av kartonger]
Ni ser? Påsarna i hallen har bott in sig sedan så många dagar att de till och med har slutat lukta havarti. Nu har jag inte kollat, men jag tror att det bor kartonger även i bilen. De är nästan rumsrena de också.
Vi kör på försök sopsorteringen under diskbänken sedan en tid. (Själva slaskpåsen bor i en fiffig soptunna med fotpedal, omkringglidande på köksgolvet.) Behållare för kartongerna, säger ni? Mhm, vilken bra idé, det ska jag fixa. Imorrn.
Apropå sopor. Jag var på ett hamburgerplejs i förra veckan. Killarna (i 23-årsåldern) som satt bakom mig pratade politik, och då särskilt ”pigavdrag” och ”rika som inte orkar städa sin egen skit” samt ”respekt för de svaga i samhället”.
När de gick, råkade de glömma något. Tur att jag hade munnen full av mat och kände mig asocial och ickepedagogisk och framför mig såg tidningsrubriken:
attackerade ynglingar
med hugg och slag.
–Hon var helt galen!
Men i den allrakäraste dåtiden var det inte bättre. Ser ni den ”bekväma och hygieniska avfallsuppsamlingen”?
———–
Sopor är en film jag inte minns. Har jag ens sett den?