Med svåger och sju barn åkte jag till Danmark.
Efter ungefär sju minuters resa behövde vi vila.
– Kultuuuuur! ropade jag mot ett måndagsstängt Kronborg.
– Nej, Kulturen ligger i Lund, svarade de skånska kusinerna.
– Munkarna byggde klostret till nunnorna, men först var de tvungna att bygga en tegelfabrik och … sa svågern och pekade mot Sankta Maria.
– Varför vill munkar och nunnor ha så tråkigt?
– Jag vill äta munkar!
– Danskarna stavar verkligen alla ord fel.
– Jag måste ju fotografera korven. Så här. Så. Och en till. Snygg vinkel där. En till. Vänta. Var är mina barn?
Sjuåringen var försvunnen, matandes korvälskande duvor på en tvärgata. Sensmoral: korvar äro lättare att ta hand om än barn.
– Titta, så vacker solnedgången är! sa ett barn.
– Ja! Ställ er framför så tar jag en bild! sa jag.
– Vad var roligast i Danmark? sa jag när vi kom hem.
– Hundar i snor! sa alla barn utom ett.
Det enda barnet som inte höll med, var Sjuåringen.
– Den döda fågelungen var inte roligast, sa hon. Men spännandest. Den dog innan den började leva. Jag är jättehungrig.
På väg hem från elden på stranden gick vi in på en becksvart kyrkogård och klappade på de döda.
Nu norrut!
20 kommentarer