… hade jag döpt mitt föredrag till en gång. Jag skulle vara lite filosoferande om livet i smått och stort – även om jag ändå lyckades få in lite skrivregler här och där.
– … så jag har tre stora passioner, sa jag. Ett: Bokstäver. Två: Barn. Tre: Basket.
Bla bla bla, pladdrade jag, och så var det slut. Efter föreläsningarna kommer alltid några fram för att prata lite. Mycket trevligt. Det är
1) modiga människor som tar i hand och hälsar och säger något roligt
2) blyga människor som egentligen har massa frågor men som inte vill ställa dem inför alla.
Men just denna gång kom en leende kvinna fram med sitt visitkort, nästan först av alla. Hon var familjeterapeut. Jag läste högt på visitkortet och tittade med frågande ögon på henne … familjeterapi … ville hon anlita mig för att prata om … barn?
– Jag tror att du behöver detta (hon pekade på ordet familjeterapeut). Jag kan hjälpa er.
– Öööh, vaddå med?
– Du och din man. Jag märkte att det inte står riktigt rätt till. Han är tydligen inte en av dina passioner.
– Va? Nämen nu har du fått allt om bakfoten! Nejnej, jag … vi … Olle och jag … (Jag såg mig om och sökte stöd av några av de andra som stod runt om oss.)
– Ta nu mitt visitkort och så kontaktar ni mig.
– Nej! Jag behöver inte … jag vill inte … Jag vill faktiskt inte ha ditt visitkort.
– Ta det nu! sa hon (och viftade med kortet nära min näsa så att jag instinktivt ryckte det ur hennes hand). Jag hörde på dig att ni behöver familjeterapi! sa hon sammanbitet och leende på en gång.
– Nejnej. Lyssna nu: nejtack. Sa jag sammanbitet och inte ett dugg leende.
Jag försökte ge henne visitkortet, men hon höll avvärjande armarna som om jag var en cowboy som hade sagt ”upp med händerna”. Jag siktade (fullständigt absurt) och försökte stoppa ner det förbaskade kortet i urringningen på henne, men missade.
– Jamen ta det ändå! sa hon. Du har väl kompisar som har det tufft? Va? Lägg det på ditt köksbord så ska du se att dina kompisar som inte har det bra kommer att bli intresserade.
Här kunde jag ha ironiserat ”jomenvisst serru, just dig har jag verkligen lust att rekommendera till mina kompisar”, men jag är ju en snäll själ. Så jag vände henne bara ryggen.
Sedan denna dag kallar vi allt som inte funkar för … just hennes namn. Här och nu kan hon få ett alias: Lollo.
– Äsch, kolla, den här lampan har gått sönder, sa Olle.
– Mmm, den är helt Lollo.
– Det här vinet smakar päckel! sa Bästisgrannen.
– Ja, fy, komplett Lollo.
För övrigt anser jag att Lollo är alldeles Lollo.
Buuuäääähäääärrrrh! Snyyyyyyyyyfffffttttt! Huuulllk! Grååååååt! Snooooooooor! Buuuuuhuuhuhuu!
Lollo har uppdagat sanningen!
PS Kan man få rabatt om man beställer MYCKET?
Men hur påflugen får en människa bli?
Hon förtjänar på intet sätt att bli omnämnd här bara under alias.
Passion, kompetens och HUMOR!
Vad skulle vi ta oss till utan den.
Förresten Passion, kompetens, humor och FRISK LUFT!
The best things in life are free
Passion, kompetens, humor, frisk luft och tjeckisk pilsner!
Oj, ursäkta. Öl är ju inte gratis.
Hellre en gratis tjeckisk öl i omklädningsrummet än ett gräl med Lollo.
Men HU vad pinsamt. Jag blir genast generad å hennes vägnar (ja jag är nog också galen) för jag tror att hon försökte få till det och vara rolig och så gick allting ohyggligt fel och helt överstyr. Hoppas att jorden (barmhärtigt) uppslukade henne efteråt.
Jag skulle nog hellre ge en hundring för en tjeckisk öl än att lägga mig på Lollos brits!
Jag har också försökt vända det till att hon försökte vara rolig, Anna, men så var det inte. Jag pratade med arrangörerna efteråt, och det visade sig att vissa människor gör nästan allt för att få en til kund, bara en till, å en till.
En gång träffade jag en tvättmedelsförsäljare som på gränsen till förtvivlan efter sjutton nej tack böjde sig fram och luktade mig i armhåletrakten och sade:
– Så där hade du inte luktat om du hade använt detta tvättmedel!
Ordet ’troglodyt’ lanseras som ett kraftfulllt men relativt civiliserat skällsord. Om nån som beter sig som Lollo passar det bra att stöna’jäkla trogglo’ lite för sig själv, så där.
Den där Lollo förtjänade inte uppmärksamhet i din blogg men du hade andra avsikter med inlägget i alla fall.
Vad tror du om Eld, luft och vågor som firmanamn? Assocationer lär att gå för höga vågor. Nu blev jag så svammlig. Jag skyller på en Coto de Imaz vid datorn, som jag fick av surströmminge-kompisen i förrigår för Aftonbladetsgrejen. Fredagsvinet fixad.
Lena B: Jag har redan använt ”troglodyt” om en annan Lollo, fast det var en bilburen karl.
Läs här, skrolla ner till 2005-11-09.
Wow! Snacka om aggressiv, och totalt misslyckad, marknadsföring.
Lollo alltså.
Det påminner mig om en terapeut jag råkade höra talas om.
Hon hade byggt upp ett system av staplar och diagram över hur en cancersjuk patient mådde under sjukdomsförloppets tid.
Det systemet försökte terapeuten sedan aplicera på alla sina kunder, både när hon verkade i egenskap av terapeut som kurator.
Det hade till följd att hon kunde säga till någon som bara kommit dit för att få lite råd att:
Jaaaduuu, nu mår du dålig.
Varpå människan som satt mittemot svarade: Dåligt? Jag? jag vill ju bara ha lite hjälp med…
Och hon: Nej men du mår dåligt! Det ser jag klart och tydligt! (på tabellen förstås men det visste inte människan mittemot)
Det slutade såklart alltid med att klienterna mådde verkligen dåligt när de gick därifrån…
Det ska självklart stå ”applicera” och ”och som kurator” och inget annat.
Jag tror att Lollo ville ha fler kunder. Hon låter nästan som en envis dörrknackare i mina öron.
När jag vill bli på gott humör så läser jag din blogg och det är dagligen. Tack för den.
Även om nu den påflugna kuratorn mot all förmodan hade (missriktad) passion inför sitt yrke så saknade hon med all säkerhet kompetens för vem för förtroende för en kurator som marknadsför sig själv på ett så aggressivt sätt.
Verkligen att gräva grav åt sig själv.
Innpi Kissa i inomhus på engelska?
Quid Vis: Tack. När jag vill bli på bra humör läser jag alla spirituella kommentarer i min blogg. (Så introvert!)
tvillingmamman: innpi – jag skulle snarare föreslå pubbesök med behov to ”relieve myself” som en engelsk utbytesstudent uttryckte sig…
Utlöst av tjeckisk öl?
Min äkta hälft, som avskyr att gå till tandläkaren, blev till slut tvungen i alla fall.
Fick tid hos en okänd sådan, men gick ändå eftersom skallen höll på att gå i bitar av värk.
Käftisen, som anade makens fobi, böjde sig över honom med en stor injektionsspruta och sa väsande ”gaaapaaa! ja, nu MÅSTE jag tyvärr göra dig illa lite”, varpå guben klev upp ur stolen utan ingrepp och tackade för sig pronto.
Då sträckte aset fram ett visitkort till en psykolog. En sådan som specialiserar sig på människor med tandläkarskräck, stod det. Guben tog kortet men sprang därifrån i ren och skär panik och fick lyckligtvis tid hos en annan, snäll, tandläkare.
Väl hemkommen la vi ihop två och två, kollade adresser och efternamn och GISSA vem psykologen som på detta sätt raggade kunder var? SKRÄCKKÄFTISENS FRU!
Men behöver ni inte lite familjeterapi trots allt…ja, barnafödandet har ju sinat….och maken lät ju lite ledsen i sitt inlägg…..Har du visitkortet kvar?
*lol*
Vilket i framtiden kan kompletteras med *lollo* när skrattet liksom fastnar i halsen.
Nästa gång du håller föredraget kommer det att dyka upp en präst efteråt och erbjuda själavård eftersom Gud inte är en av dina passioner. Bakom henne står det en ledsen Q-hund eftersom alla dina passoner börjar på B och ingen på Q. Och sådär fortsätter det…
vw: kuxeto
Sedär ett förslag på ny rubrik på dina föreläsningar, ifall du vill undvika lollosar.
Enligt omvärldsanalytikern Sven Hamrefors finns det en studie som visar att psykiatiker är ett av de yrken som inte följer lagen om att ”övning ger färdighet”. Det beror på att de inte kan veta exakt vad som är verkligt inne i patientens huvud och därför inte blir konfronterad när han/hon har fel i sina slutsatser.
Därför bygger psykiatikern upp en annan verklighet än den äkta. Ju mer psykiatikern kör sina modeller (övar) desto längre från verkligheten kommer psykiatikern bild av det han/hon tror är verkligheten. Sven Hamrefors kallar detta för att man får ett vidskepligt perspektiv! Det stämmer ju på din berättelse!
Äsch, och jag som hoppades att hon bara misslyckad. Uppenbarligen var hon en ren och oförfalskad åsna.
Men det finns konstiga skämtare, på olika vis. När jag som tonåring gick till en hudläkare på Götgatan en gång, för att jag hade fått en liten vit fläck på ryggen, sa gubben efter en lång tyst undersökning:
– Jaha – detta verkar vara ett fall av blå brasiliansk syfilis.
Och sen, när han såg min skräckslagna min, skrattade han så han höll på att trilla omkull.
Hahaha. Hon borde väl ha lyssnat på allitterationernach fattat att du inte kunde få in OLLE, MIN MAN eller något annat b-befriat där?
Bra, Cruella, exactly my point.
Bolle? Bubbegubben? Bid bad? (Snuvig passion.)
Ett: Bokstäver. Två: Barn. Tre: Basket. Fyra: Brudgummen. Fem: Brasiliansk syfilis.
Jag höl på att skriva ”Nej men Lotten, du glömde sex.” men det kan jag ju inte göra.
Istället föreslår jag fyndigt att du ändrar ordningen något så att det istället blir:
Fem: Barn
Fast då borde det ju i konsekvensens namn också (efter 14:e utgåvan av SAOL) bli:
Tjugonio: Bokstäver
vilket kan bli lite besvärligt eftersom det förutsätter att du kommer på ytterligare 24 passioner på B.
*ler*
Ja, man ler, samtidigt som man undrar om denna människa ÄR så desperat som hon utgör sig för att vara eller inte?
Kanske hon inte hade några ”kunder”, behövde några och gjorde som sagt var vad som helst för att få några… Patetisk? Javisst. Och hur många sådana människor finns det inte runt i landet. De nästan blir som iglar, klänger sig fast och nästan gråter om man inte lyssnar, tar hand om deras visitkort osv…
Hm, man kanske borde ha ett visitkort i fickan att lämna fram till dessa personer. Ja, ett med en adress till en bra psykiatiker (om DET nu skulle råkar finnas några sådana…) och meddela henne/honom att ringa det numret på kortet för lite hjälp… Hm, undrar hur det hela löste sig/urartades sig då???
Må så gott… en Sjöbackbo på irrvägar här ute… kramis, ngn som tror jag ha fått alla förkylningar som finns… oki, bra om en får dem, så slipper ni andra, bläää
http://sjoebacka.hotserv.dk
Aderton: Ledamöter.
Oj, nu kom jag av b-spåret.
WV: iojvcra = Skönhetsinterjektion.
Här kommer gamla ökenråttan igen: På arabiska lär det finnas en dikt som består av sextio rimmade rader, alltså det sista ordet i varje rad rimmar med föregående. Imonerande, fast det underlättas väl något av att språket bara har tre vokaler.) Var glad att du inte behöver sextio nyckelord på B.
OM jag skulle skaffa en blogg – då kunde jag kalla mig Ökenråttan! Va?
Både Knut Ahnlund och Kerstin Ekman skolkar väl fortfarande från Akademien, och två stycken har dött och inte fått några efterträdare än, så jag tycker de borde kalla sig ”de fjoderton”.
Om du vill ha sex som din passion ihop med b:na så hörde jag en gång ”bola”. Kan det va nåt?
Det slog mig att vi behöver en motvikt till denna *lollo*. Någon som är helt rätt och lite underbar. Som vi kan använda som uttryck när vi t.ex. sett en film som gör oss alldeles lyckliga. Eller har köpt en frackskjorta som har precis den rätta ankstjärten.
– Åh, vilka fina tigrar
– Ja, dom är helt …
(wv föreslår ”vpxpxg” men det måste finnas bättre förslag.)
Den där Lollo var ju groteskt opsykologisk för att vara psykolog. Det måste vara tjänstefel att ragga kunder medelst förödmjukande offentliga attacker.
Apropå att använda ett ord som beteckning på allt möjligt gjorde Jonas Hassen Khemiri det i sin pjäs Invasion (går även i höst på Stadsteatern i Stockholm). Det var ett arabiskklingande namn som med olika tonfall och inlevelse kunde betyda totalolika ting. Skitbra och omtumlande teater var det!