This was a new one

Jag tog på mig en hatt. I hatten satte jag påskfjädrar, vilket hatten (inköpt av min morfar någon gång 1943) inte hade varit med om förut.

Tre- och sexåringen skulle vara utklädda till påskkärring och dito gubbe, så det var inte tal om att cykla eller gå till dagis idag. Alltså packade jag i bilen in

  • en prinsessa med kringlor och glitter och stjärnor i blick
  • ett Stålmannen-monster med jätteklor och morr i mun.

Då lossnade gallret plötsligt mellan baksätet och kombiutrymmet och så det hängde på trekvart. Jag öppnade bakluckan och klättrade in för att fixa och trixa lite. Med fjäderhatten på, blev jag dock feldimensionerad och inte alls på hugget, så jag gav upp, lät gallret hänga där det hängde och kröp baklänges utåt.

Kryyp. Kravel. Precis när det första (bakersta liksom) byxbenet kom över kanten, träddes det lika smidigt som en hand i en handske över dragkroken. Eller som en hatt på ett huvud. Eller som en födsel baklänges.

Men det visste ju inte jag. Så jag ropade UUUÄÄÄÄÄÄLP!

Som när Gene Hackman eller Eric Roberts hänger på utsidan av framrusande tåg, hängde jag med byxan i en dragkrok. Tyngdpunkten låg helt fel och armbågen jag landade på var inte ett dugg beredd på smällen. Egentligen borde jag av hävstångskraften ha brutit smalbenet. Hade det varit en tecknad film, hade jag gungat fram och åter lite lätt. Med armarna i kors.

(Hatten klarade sig, byxan gick inte sönder och känslan i armbågen dämpar de knastriga hälsenornas signaler till smärtcentrum.)

Share
/8 Comments/by

Några av dagens mejl

1.
Har du nåt behov av en liter blå mjölk, en liter mild youghurt och 3 ägg?

Jag åker ju hem på påsklov imorrn och har handlat lite för generöst denna vecka … mjölken, yoghurten och äggen går ut typ 15-16 april, de är oöppnade … onödigt att slänga bort liksom.

2.
Får Filip komma hem till er och lära sig att leka? Han är skitdålig på det!

3.
Hello, We would like to add your website lotten.se to our search engine/web directory (www.zepti.org) on such keywords like jag, ska, han.

4. Hänger du med på Ikea idag?

Swooooosch! Hejdå!

Share
/14 Comments/by

Genusforskning?

Nu serveras det sista kapitlet i seren “NK:s leksakskatalog från 1973”.


Ser man på: trots att vi inte hade NK i Luleå, var det exakt, exakt detta tennsoldats-set vi hade hemma. Vi gjorde eld i den enorma, tegelbrutala öppna spisen i vardagsrummet och sedan smälte vi tenn och hällde i dessa svarta gummiformar som luktade illa. Talkade (pudrade?) dem gjorde vi också. Klämmorna var svåra att klämma fast. Men nu blir jag förbryllad:

  1. Jag har inget som helst minne av att vi målade soldaterna.
  2. Jag har inget som helst minne av att vi ställde upp dem i fältslag och flyttade dem efter Napoleons geniala strategier.

Så vad gjorde vi då med dem?
Detta dockhus hade vi däremot inte. Vårt måste ha varit av en tidigare modell, med enbart två våningar och sannerligen inte någon pool. (Jisses, pool i Luleå, hur hade det sett ut i spåren av det inställda Stålverk 80 och kamp mot det kommersiella förtrycket och kapitalistiska fördärvet?) Det fanns ett enormt batteri på baksidan och de små lamporna lyste så vackert. Jag möblerade och möblerade om ändrade och gjorde små fruktskålar av halva valnötter och … och … Det var ju konstigt. Ingen bodde i dockhuset. Bara möblerna.

Ingen tvingade mig att leka med tennsoldater och ingen tvingade mig att leka med dockhus och ingen puttade in mig i någon som helst riktning när jag var liten och ovetande. Jag fick liksom leka vad jag ville. Det kan ju inte ha varit bra …

Kolla, bilden på tennsoldaterna har ju till exempel mycket bättre upplösning än den på dockhuset. Typisk förtryckarteknik!

Share
/17 Comments/by

Framtiden: en lista

Jag hittar nu på en lista, som inte nödvändigtvis behöver spegla mina egna upppfattningar och åsikter. Fast kanske lite. Jag tror att detta kommer att gälla om sisådär två år:

Töntigt
motorgräsklippare
kläder som med flit är för små och trasiga
silikoninplantat, var de än må sitta
mosaik
luftkuddar i gympaskor
hårborttagning

Coolt
bönder
muskler som faktiskt används
hatt
mjölkleverans per pipeline
gula ögonfransar
Beppe Wolgers

Men så är jag sämst i världen på att skåda in i framtiden också. Jag är sist med det senaste och hade jag blivit inbjuden till Oprah hade det varit för att jag är stuck in a time warp och inte har bytt frisyr eller klädstil sedan … någonsin. (Hade jag bjudits in till David Letterman hade det varit som ett stupid human trick för att mina knän smäller som pistolskott när jag sätter mig på huk.)

Gula ögonfransar, anyone?

Share
/14 Comments/by

Morgontidningarna

Jag läser i mina morgontidningar om Mick Jagger som ska spela i Kina, och antingen är han jätteironisk eller senildement när han berömmer Kinas kulturdepartement som vill censurera Stenarnas texter. Jag läser att soporna i Stockholm samlas på hög som på medeltiden. Men ändå är det denna lilla nyhet som jag klipper ut:

Share
/20 Comments/by

Fåglar i fläkten

Vårt tv-rum var kök när vi flyttade in, men vi slet ut allt köksligt, rev ut plastgolvet, slängde bort köksluckorna och stoppade in böcker och videoband, filmguider och numera dvd-filmer. Där köksfläkten satt, ser det lite konstigt ut även om jag har spacklat, tapetserat och gnott. Fläkten mynnade så fint ut på taket i en ventilationstrumma som jag skulle vilja kalla skorsten, men det hade ju varit helt fel.

Om man står på taket och tittar rakt ner i skorst… ventilationsröret, ser man en botten ganska långt ner. Om man står i tv-rummet och knackar lätt i taket där fläkten satt, hörs knackningen tydligt för personen på taket. (Nu har vi de facto varken stått på taket och tittat ner eller knackat lätt i fläkttaket, men jag ville få er att förstå konstruktionen. Det läcker värme ut och kyla in och det kostar oss säkert mycket i uppvärmningskostnad och miljöenergimässigt borde vi förmodligen skämmas.)

Olle och jag satt nyss i tv-rummet. Det krafsades och knakade lite, där borta i hörnet där fläkten satt.

– Vad var det? sa Olle.
– Det är fåglarna i fläkten.
– Va?
– Ungarna har kläckts.
– Va?
– Njiiiitsch! sa någon i fläkten.
– Det där var förmodligen en av ungarna som nös, sa jag.
– HAR VI FÅGLAR I FLÄKTEN?
– Jaa. Det hade vi förra och förrförra året också.
– Oj, jag har tappat minnet, sa Olle.
– Patrik (svågern som är ornitolog) tror att det är kajor för att skator gör risbon i träd.
– Jag har tappat minnet.
– Vi har fåglar i fläkten och du har tomtar på loftet!
– Jag har tappat minnet.

Jag var orolig för att det skulle kackas i eget bo och börja lukta som ute på vår gräsmatta, men Patrik berättade att fåglar trots allt är ganska renliga av sig – föräldrarna flyger iväg med ungarnas bajs (precis som vi, med andra ord). Alla småkryp och parasiter som kryper omkring på dem, håller sig till fåglar och gillar inte fjäderlösa människor på andra sidan fläkttaket.

– Mäpp! sa någon nu, med nasal stämma i fläkten.

Tja, sedan vi begravde undulaterna i trädgården, är detta det närmaste vi har kommit husdjur. Lite mysigt, faktiskt.

Share
/7 Comments/by

Detta påsklov

När de tre barnen som går i skolan har lov, fortsätter jag och min man att jobba och de små är kvar på dagis. Inte så kul, nej. Ibland åker de till farföräldrarna i Skåne, men det hinns inte alltid med.

Därför har jag kommit på att varje hemma-lov ha ett tema, ett tema som gör lovet lite mer intressant. B-loven är de mest populära:

dag 1: basket
dag 2: badhus
dag 3: bio
dag 4: biblo
dag 5: besök i Stockholm
dag 6: bemålning av xx (det finns alltid något att måla)

Vi har även haft S-lov:

dag 1: snarka sova sjuk snor snyt slappa slöa smitta sucka spotta slappa
dag 2: spela spel, spela basket (skjuta, studsa)
dag 3: simma
dag 4: smaka smula söta smuliga scones
dag 5: se och sitta på bio – science fiction dag 6: salta pinnar, sega råttor, sötslisk, snask
dag 7: skura städa såpa solkig soptipp: slarva
dag 8: spade så sandlåda sten sätta stolpe (trädgårdsdax)

Under det påsklov som kommer, är det film-tema som gäller. Det kom vi på efter att förra helgen med stor behållning ha skrattat åt En ding ding ding ding värld (It’s a Mad Mad Mad Mad World, 1963). Skolbarnen är födda -92, -94 och -97, vilket försvårar urvalet. En eller två filmer per dag är det som gäller, och det ska vara en film som man förr eller senare faktiskt borde se … (Filmerna måste inte passa alla tre barnen – de kan naturligtvis få dispens från filmtemat och skapa sitt eget kompis- eller bokstavslov om de vill.)

Dessa har jag hittills kommit på:

Som ni ser, har jag fastnat i riktigt gamla godingar som är roliga … enligt den ömma modern … Stackars barn. Groundhog Day, Stjärnornas krig, Grease och de andra milstoplarna i mitt eget liv har de sett. Jag behöver fler tips.

OBS: Filmen måste alltså inte vara alltigenom bra – men sevärd.

Share
/47 Comments/by

Återträffar …

I vår lokaltidning kan man idag läsa om en tjej som varit på reunion och tio år efter nian mött sina vänner och fiender. Här kommer dagens mest störande uttalande:

Jag älskar återträffar.

Tio år efter nian åkte jag gladeligen från Lund till Luleå (160 mil) för en liten middag. Ingen kysste någon, bara drygt hälften av 30 dök upp, det blev ingen efterfest och jag fick bo ensam hos Bästisgrannens pappa eftersom bästisen (pah!) inte alls var intresserad (hon bodde då i Göteborg, bara 120 mil från Luleå). Det var fantastiskt roligt.

Återträffen tio år efter gymnasiet missade jag eftersom jag födde barn 60 mil för långt bort just då. Detta grämer mig fortfarande.

År 1998 hade ett gäng bjudit in alla som 1979/80 gick i högstadiet på Björkskataskolan. (Det var inte de där proffs-festfixarna som numera är vanliga utan bara en vanlig festkommitté.) Vi blev drygt hundra personer som åt kalops på papperstallrikar i skolans matsal och dansade till Magnus Uggla. Bästisgrannen bodde nu endast en knapp mil från skolan, och kunde med viss svårhet övertalas att följa med. (Själv åkte jag de 160 milen igen, ja.)

Flera hånglade loss med varandra, de svettiga tryckarna var fler än de vilda bump-danserna, nästan alla hade plunta placerad under bordet … där några förresten på morgonkvisten lade sig att sova. Tjejerna gick två och två in på toa och killarna jämförde tatueringar. Den ena lokaltidningen hade skickat dit en journalist, som tog bilder och intervjuade dem som fortfarande kunde artikulera. Antingen blev det en dålig artikel eller så var journalisten en simpel under cover-spion, för något festreportage publicerades sedan aldrig.

Jag var så uppfylld av detta, att jag inför festen gjorde en gigantisk, ful sajt och efter festen uppdaterade den med festbilder. Sedan dess får jag nästan varje dag mejl från f.d. – glada – skolkamrater som har hittat sig på bild där. PUL? Nope. Sue me, see you in court. (Nej, förresten, gör inte det, snälla, jag hade blivit så ledsen.)

Sanningens minut nu. Var jag då en av ”de coola” i skolan? Är det därför jag gillar återträffar? Jag hade inte högklackade skor, sminkade mig inte, hade inte tillräckligt snäva jeans, rökte inte, var komplett okysst, sparade min månadspeng, var dotter till fransklärarinnan på skolan, pluggade till proven, spelade piano (visserligen helt omusikaliskt), vann uppsatstävlingar, tyckte om att räkna ut medelbetyg och spelade basket varje minut som blev över.

Jaaa, jag var jättecool.

Share
/18 Comments/by

Hanteringen nere i tvättstugan

Vår källare är som sagt en krigszon. Tvättstugan är förfärlig med halvmålat golv och … nej. Jag kan inte beskriva. Arbetsfördelningen i hushållsarbetet är ojämnt, osynkat och … nej. Kan inte … jo, det kan kanske beskrivas med att ”den som för tillfället har minst betalt jobb, gör mest i hushållet”. Ibland.

Nu står min man framför mig med fem dricksglas. (Jag skriver simultant med hans prat, vilket måste vara ruskigt irriterande.)

– Dessa fem glas symboliserar hanteringen nere i tvättstugan!
– Ok!
– Steg ett! Har vi problem med nerforsling av tvätt till tvättstugan?
– Nej!
– Bra. (Tar bort ett glas.) Steg två – sortering! Har vi problem med sorteringen?
– Ja, det samlas ju på hög i tv-rumm…
– Ja! Nu måste vi ha en ny metod! Blåa permanenta tvättkorgar inköps till ovanvåningen! De i tvättstugan ska vara permanenta och inte flyttas upp på ovanvåningen och vara vita och ha skyltar på sig!
– Permanenta tvättkorgar? Men om man tar upp en kor…
– Bra. (Tar bort ett glas.) Steg 3 –själva tvättningen. Vi måste försöka hitta standardtvättmetoder!
– Standardtvättmetoder?
– Ja, vi ska forsla bort saker som måste specialtvättas eller strykas!
– Forsla bort? Som en utrensning? (Usch, hans resa till Ryssland och nyvaknade intresse för andra världskriget håller på att ta en ovanlig vändning. I vår tvättstuga.)
– Japp. (Tar bort ett glas.) Steg fyra – hängningen!
– Det här med utrensning och hängning, hör de iho…? försöker jag skämta.
– Hängningen borde borde ske under ordnade former first thing in the morning. Den som hänger slipper ta ur diskmaskinen! Klart! (Tar bort ett glas.) Steg fem – sortering!
– Men steg två var …
– Sorteringen av smutsig tvätt!
– Jamen kronologiskt sett …
– Scchh! Här har vi ett klimatproblem! Snön hindrar framsteg! Det ska vara lönt att ta initiativ och hela kedjan med källarstädningen och bortforsling av teakmöbler och i förlängningen sorteringen av den smutsiga tvätten hänger på snön och dess smältande. Innan den är borta får vi inte loss släpvagnen. (Tar inte bort det sista glaset.)
– Kolla Olle, en tjäder i trädgården!
– Oj! Så vacker! Jag hämtar kameran!

Min lösning på allas tvättstugeproblem är inte alls strategiska slagfältsteorier. Min beska medicin är: Just do it.

Share
/28 Comments/by