Filmen som jag lade in här envisades med att starta av sig själv. Så kan vi ju inte ha det, era arbetsgivare kan bli arga och tro att ni sitter och gör ickekonstruktiva saker på jobbet.
Uppdatering
Såja:
12 kommentarerden skrattande språkpolisen
Dag: 3 april 2006
Den 22 april klockan 18.00 piiip är det bloggöl på Söders Hjärta (Bellmansgatan 22b).
Sprid ut ryktet, låten djungeltrummorna ljuda och röksignalerna missfärga den blå himlen!
(I kommentarerna kan de blyga och försagda uttrycka sitt tvivel och i retur peppas till morskhet och skinn på näsan av mig.)
(Bilden togs i Brighton strax före jul, och jaaa, jag har mesig ölsmak tydligen.)
22 kommentarer
Ett varmt tack! Någon har redan gödslat vår gräsmatta ! Jag slipper! Ett fyrfaldigt leve för allt som göms i snö!
Nu undrar man ju: vad heter djuret?
Mina kunskaper i fekalieologi är inte fräscha. Katter gräver ju ner sin faeces, eller? Korvarna ser rätt stora ut, är det jättekatter som i The Goodies?
Exkrementer från hundar så här långt in på gräsmattan verkar en smula försumligt – de sitter väl oftast fast i ett koppel?
Kan det vara en älg som har bajsat? Nej, deras spillning ser väl ut som avlånga kulor? Vi som inte ens bor på landet!
Men vad är det där i bakgrunden? Rester från nyårsafton!
Av detta drar vi Sherlock Holmeskt slutsatsen att korvarna kan vara flera månader gamla i alla fall. När de tinar fram ligger de i en grop och ser nya ut. Katt?
Stackars hundar, förresten. Några av deras mest använda toaletter är våra gjutna, jättemaffiga grindstoplar. Men där får de bara kissa när inte jag ser, tydligen. De gånger som jag står i trädgården, drar hundägarna sina kissnödiga hundar förbi stolparna så att det piper i struparna.
– Nej, kom nu, kom nu säger jag! väser matte.
– Men men men varför får jag inte kissa där just idag? piper hunden och spjärnar emot och sätter sig nästan på rumpan som vore det en tecknad film.
I vår lokaltidning står idag på förstasidan:
Minister utan barnvakt gav löften utan reformer
Under en bild på ministern med sin tvåårige son på väg nerför en trappa står:
”Biträdande näringsminister Ulrica Messing är en populär och avspänd politiker. När hon ryckte in i stället för statsministern i Eskilstuna i lördags och saknade barnvakt tog hon helt enkelt med sin son. En annan son var hemma och hade blivit lurad av mamma på första april …”
Inne i tidningen syns en bild från kongressen. Ulrica Messing står i talarstolen och lille sonen sitter på golvet i förgrunden och äter godis. En annan rubrik:
Messing utan barnvakt fick stående ovatoner
[—] ”Men Persson blev sjuk och istället kom en ledig och avslappnad biträdande näringsminister tillsammans med en 2,5-årig son i för stora gummistövlar. Och medan sonen åt godis reste sig partikamraterna i bänkarna och gav mamma stående applåder.”
Men nej. Så här stod det ju inte alls. Jag bara luras. Jag har bytt ut justitieminister Thomas Bodströms namn mot Ulrica Messings.
Nu är detta tankeexperiment slut. Hade tidningen uttryckt sig likadant om det hade handlat om Ulrica Messings godisätande son i för stora stövlar? Var det någon av er som läste som tyckte att det hela lät underligt? Var det någon som tänkte ”åh, dessa karriärkvinnor”. Ändrade ni er uppfattning när det handlade om Thomas och inte Ulrica? Eller är det någon av er som nu känner att jag är ute och cyklar?
Jag erkänner härmed att jag ibland faller i denna fälla. ”Vad han är duktig med sina barn ute på turné” och ”Nämen borde hon inte vara hemma istället”.
15 kommentarer