Hoppa till innehåll

Intressant

I vår lokaltidning står idag på förstasidan:

Minister utan barnvakt gav löften utan reformer

Under en bild på ministern med sin tvåårige son på väg nerför en trappa står:

”Biträdande näringsminister Ulrica Messing är en populär och avspänd politiker. När hon ryckte in i stället för statsministern i Eskilstuna i lördags och saknade barnvakt tog hon helt enkelt med sin son. En annan son var hemma och hade blivit lurad av mamma på första april …”

Inne i tidningen syns en bild från kongressen. Ulrica Messing står i talarstolen och lille sonen sitter på golvet i förgrunden och äter godis. En annan rubrik:

Messing utan barnvakt fick stående ovatoner

[—] ”Men Persson blev sjuk och istället kom en ledig och avslappnad biträdande näringsminister tillsammans med en 2,5-årig son i för stora gummistövlar. Och medan sonen åt godis reste sig partikamraterna i bänkarna och gav mamma stående applåder.”

Men nej. Så här stod det ju inte alls. Jag bara luras. Jag har bytt ut justitieminister Thomas Bodströms namn mot Ulrica Messings.

Nu är detta tankeexperiment slut. Hade tidningen uttryckt sig likadant om det hade handlat om Ulrica Messings godisätande son i för stora stövlar? Var det någon av er som läste som tyckte att det hela lät underligt? Var det någon som tänkte ”åh, dessa karriärkvinnor”. Ändrade ni er uppfattning när det handlade om Thomas och inte Ulrica? Eller är det någon av er som nu känner att jag är ute och cyklar?

Jag erkänner härmed att jag ibland faller i denna fälla. ”Vad han är duktig med sina barn ute på turné” och ”Nämen borde hon inte vara hemma istället”.

Share
Publicerat iBloggen

15 kommentarer

  1. cruella

    Nä. Jag fattade ingenting av lureriet. När det gäller ministrar kan man aldrig så noga veta! Men visst faller både läsare, journalister och stundtals även jag i könsfällan. Tänk bara vad många skribenter det är som tycker det är ett lagom lättsamt sätt att börja en intervjuartikel genom att skriva vad det kvinnliga intervjuföremålet ifråga har på sig, HUR hon talar, skrattar, rör sig. MYCKET sällan läser vi ingresser där det talas om piffiga slipsar och charmiga leenden. (Nu är det seriösa sammanhang, typ ledamöter i Europaparlamentet och så som jag tänker på).

  2. “Att falla i könsfällan!”

    Detta uttryck måste omedelbart börja användas oftare! Vilka underbart satiriska teckningar man skulle kunna göra till. Om man kunde rita, vill säga.

  3. Ulla

    När jag läste inlägget letade jag efter några hemska språkfel som du förfasade dig över. (Jag skulle med glädje förfasat mig tillsammans med dig.) Men det var tydligen inte där fokus låg den här gången!

  4. Ulla: Jag vet, det är förvirrande när jag plötsligt försöker deltaga i könskriget.

  5. Tänk om jag plötsligt börjar recensera dokusåpor! Eller rekommendera handväskor! Tänk om — ve och fasa –jag lägger ut ett … recept!

    (Påminner lite om Yentl, detta. Snygge skådisen Beatty spelade pantad och den lille tramsige Hoffman spelade tvärtom. Man kanske ska hålla sig till sitt fack …)

  6. Manlig minister ikläder sitt barn för stora stövlar och använder godis som sedativ:

    – Åh, så näpet!

    Kvinnlig minister ikläder sitt barn för stora stövlar och använder godis som sedativ:

    – De där pansarbruttorna tänker bara på karriären. Stackars barn som får sitta emellan!

  7. Mitt i prick, Lotten!

    Samma beteende bedöms helt olika beroende på vilket kön utövaren har. Så feminist jag är åkte jag själv dit på det nu, och tänkte “men varför i allsin dar tycker tidningarna att det var charmigt att hon tog med ungen och mutade med godis”. När sanningen kröp fram verkade det plötsligt så logiskt…

  8. Orangeluvan

    Jag hängde också upp mig på godiset. Vad olämpligt att tysta barnet med socker, Messing borde veta bättre. (Att muta mig med godis fungerar däremot utmärkt och strider inte mot några etiska, moraliska eller fysiska koder.)

  9. Aaaahh. Det är ljuvligt att få medhåll!

  10. Eeh. Jo, men det här var väl ändå lite konstigt?

    “När hon ryckte in i stället för stället för statsministern”

    Hakade upp mig där, och sen var det liksom inget annat som blev konstigt. Håller med cruella, när det gäller ministrar kan man inte så noga veta!

  11. Margareta

    det stod inget i artikeln om Bodström hade säkerhetsvakt med sig, jag tänkte om lillgrabben plötsligt ville säga något till pappa där frammme. Kanske bli kissnödig el. att inte godiset var gott nog, eller nu vill ja åka hem.Tänker bara gamla mormorar på sånt?

  12. Margareta: Nej, jag tänkte också på det. Om jag hade haft med mig min treåring på en föreläsning, skulle han garanterat trots godis ha tröttnat och pockat på uppmärksamheten. Särskilt när jag talar om semikolon, tenderar han att bli uttråkad.

  13. Eftersom jag bor i samma stad som du var min enda tanke att du inte läste samma morgontidning som jag. Funderade på hur den andra tidningen kunnat skriva i princip exakt samma artikel men missuppfattat vilken minister det var! Jag hade ju sett på bilden att det var Bodström, och han är ju inte ens lik Messing. Sen funderade jag på om kanske journalisten på den andra tidningen var onykter eller tillfälligt sinnesförvirrad när artikeln skrevs. Fast någon sekund senare fick jag ju förklaringen; det var du som nästan hemlisbloggat igen!

  14. Yvonne

    Den här word verification var för kul för att inte användas:
    pajsas

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.