Här springer man omkring som en ödla i en stekpanna och kan inte annat. Föreläsningar, basket-VM, barnens läxor, det förbaskade valbryderiet och så ett störande fint väder på det.
Och så plötsligt händer det.
Spanjoren i huset åkte iväg på basketmatch medan resten åkte ut i skogen för att jobba på en orienteringstävling. Kvar hemma satt jag och kunde inte annat. Fast vänta, det kunde jag ju visst! Men vad?
Först rullade jag tummarna en stund.
Sedan gick jag ner i källaren och konstaterade att röran inte intresserade mig.
Slutligen gick jag upp på ovanvåningen och konstaterade att … att … nej, ingenting – så jag gick ner igen.
Då frågade jag 20-åringen i Spanien, eftersom vi har samma rastlösa själ.
Efter att vi hade fokuserat på hur inte sysslolös hon var, föreslog hon att jag skulle åka till Lidl och köpa en croissant. Excellent, svarade jag och gjorde någon helt annat:
Jag städade hela huset. The works! Dammsugning, moppning, dammtorkande och putsande samt fejande pågick i över fem timmar till hårdrock och melodifestivalnostalgi. När alla de andra till slut kom hem möttes de av ett steriliserat hem med piskade mattor (jag piskade mattorna!) och blänkande silverljusstakar.
Se där, och hör nu på en eventuell sensmoral. Jag tycker inte att folk ska åka hemifrån och lämna någon kvar, för denna någon kan faktiskt falla ner i en kränkande kvinnofälla och råka städa alldeles för mycket och dessutom orättvist, oproportionerligt länge. De andra i familjen kommer inte att komma ifatt mig på flera år.
Nu måste jag – hur obehagligt det än må vara – pilla mig lite i naveln ett tag.
62 kommentarer
