Hemlisbloggaren kan inte hålla sig undan!
Jag skriver här nedan som om jag vore någon annan – en hemlisbloggare som ni kan identifiera genom att se på stil och … eller … innehåll. Man vet inte om det är en död eller en levande, man vet inte om det är en författare eller en fiktiv person. Dessutom kanske jag har ändrat innehållet så att det passar i nutid. Fast bara kanske. Gissa hur många gånger ni vill och hur fel ni vill – och vinn en av de tre bloggtröjorna.
Alltså: vem i hela friden är detta?
— Jag vill vara självständig, hade hon sagt. Jag har fått nog av att vara beroende av en karls godtycke. Här, läs!
– Ett brev, utbrast han och drog häftigt efter andan.Hon lyssnade med återhållen andedräkt då han började läsa upp brevet. En signal från telefonen avbröt honom. Ett par starka billyktor dök upp ur mörkret i fönstret. De väntade i tysthet. Lyktorna återvände efter vad som kändes som en evighet.Hon såg dem inte. Hon hade redan överväldigats av sömnen.
– Hör du, du, sa han efter läsningen, och hans blå ögon flammade av beslutsamhet. När jag har föresatt mig någonting så genomför jag det.
I samma ögonblick ringde det på dörren. Hon satte sig yrvaket upp.
— Ett ögonblick, sa hon lågt och vacklade till där hon satt. Sedan satt hon orörlig och bara stirrade på fotografiet av den lilla flickan. Hon flåsade en aning, men det älskvärda leendet lämnade inte hennes läppar. Plötsligt visste hon vad som måste göras! Hon rusade upp i sitt sovrum och började hastigt klä om sig. Då hon såg sin bild i spegeln blev hon rädd. Det var en främling hon såg. Plötsligt kom hon att tänka på att hon kunde stöta på barnet någonstans i staden, och ångesten slog sina klor i henne. Telefonen ringde. Åh! Gud! Hon drog häftigt efter andan. Hon såg skräckslagen på sin spegelbild när han kom in i rummet.
– Vad är det egentligen med dig i dag? frågade han. Men då han såg hennes skälvande läppar drog han henne intill sig. Du måste försöka pigga upp dig, sa han.
Hon stirrade mållös på honom. Nu verkade hon alldeles lugn igen; endast en skälvning i rösten förrådde att hon fortfarande var starkt upprörd. Telefonen ringde åter. Han strök henne ömt över pannan. Skälvande av nervositet tog hon sin väska och kappa och sprang ned till vardagsrummet. Hon kände strax att hans händer tog om henne. Hans mun kom närmare. Hennes armar gled upp om hans axlar. Hon fick en känsla av att hon sögs in i en malström — en vild, berusande malström! Och hon lät sig blint föras med.
De kysser varandra, rusigt lidelsefulla. Då de äntligen skiljs, står månen lågt på sommarnattshimlen. De ser in i varandras ögon och lyssnar andäktigt till spovens klagande skri på andra sidan mossen. Och allt försvinner omkring dem.
Ungefär samtidigt satt ett litet barn och lekte i en vacker, idyllisk trakt. Det var hon – en levnadsglad nioåring med långt, blont hår, som fladdrade för vinden.
I detsamma ringde telefonen. Han slet till sig luren.
Facit kommer runt midnatt, natten till lördag som vanligt!
Ja, jag vet att jag helt emot min vana nu lade ut detta på kvällen den 16:e. Men i morgon bitti sitter jag på ett tåg. Eller sitter och sitter, jag får nog ståplats.
Liten ledtråd innan vi ens har börjat: bloggaren är både aktuell och svåråtkomlig.
Och i konsistensen som en brylépudding för där skälvs och darras så det står härliga till. Har som vanligt ingen aning, men stilen känns häligt ålderdomlig.
Jag tyckte jag kände igen innehållet särskilt. Nån brittisk deckarförfattarinna, skulle jag tro!
Jag brukar kika in här hos dig ibland och gissa på skoj,
men kan det vara Louise Boje af Gennäs?
/Ninni
Hoppla! Det låter tantsnuskigt tycker jag. Gissar på nån i stil med Danielle Steel eller kanske Joan Collins.
Jag tycker det låter som en översättning… Och lite tantsnuskigt sådär. Men det kan ju vara vilseledning, förstås. 🙂 Boije av Gennäs har jag för mig är lite … ”blommigare” i sitt språk. Jag gissar på Danielle Steel, eller Nora Roberts.
Jag tycker det låter som en gammaldags hederlig kioskroman. Typ Sigge Stark. Så vidare aktuell är hon väl inte, så det stämmer inte så bra med ledtråden. Men i alla fall.
Hahaha. Det här var roligt. Jag gissar på Barbara Cartland. Inte för att jag har läst något av henne iofs…. det i den genren jag höll mig med var mest Jacqueline Briskin men jag vill minnas att hon var kanske lite bättre korrläst. Kanske, jag var inte så gammal.
(Och när jag faktiskt har en gissning så läser jag inte de andra kommentarerna innan jag gissar, det är sant!)
Jag läste det två gånger – mycket suggestivt.
Jag kunde inte komma på något – förrän jag läste Lottens kommentar:
aktuell och svåråtkomlig …
– Då for genast tankarna till PETER HOEG . Jag har bara läst Fröken Smilla… – men visst kan det vara hans stil!
När jag började läsa hemlisbloggaren tänkte jag ha! redan efter första meningen, för då var tvärsäker på att det var Carl Jonas Love Almqvists ”Det går an”. Men jag trimferade blott alltför tidigt, vidare läsning fick mig att inse att jag inte har en aning.
Den Blygas gissning på Peter Hoeg äger (jag lär mig!) och passar ju så bra med Lottens tips.
Nu vill jag dras in i en vild berusande malström. Äsch, i almanackan står att vi ska ha personalmöte. Typiskt.
Jag gillar faktiskt Peter Høeg och inte skriver han väl så här … smörigt? Jag har visserligen inte läst hans böcker på svenska, men på danska känns de mer jordnära.
Fast det stämmer ju bra med ledtråden, som sagt. Han lär ju vara en sån där medieskygg typ. Det skulle inte jag vara om jag var författare.
Den kursiverade biten var Sara Lidman. Omfamningar som varar hela natten nästan och spoven som hörs från andra sidan…
Men resten var nån Hitchcockfilm. Med fördel med Ingrid Bergman i rollen som brylépudding.
Eller! Nu ledde jag mig vidare! Är det inte på övervåningen på Chez Rick som det hela utspelas? Med reservation för Lottens förvillelser om ”hennes sovrum” och ”fotografi” och ”liten flicka som leker”.
Kvinnan i bloggen är Ilsa Lund. Det är mitt svar.
Oj, vad jag känner igen det här, och ändå kan jag inte komma på det. Attans.
Om Peter Høeg är författaren är då bloggaren Fröken Smilla? Eller kvinnan i ”Kvinnan och apan”? Fast jag får associationer till Barbara Cartland, även om ”spoven” och ”mossen” känns mer nordiskt.
Åh. Jag måste helt enkelt sluta ge er ledtrådar, för de ledtrådar jag er giver, de för er dock blott bort.
Jag tycker att Carins brylépudding var på pricken, däremot.
Nej men Peter Hoeg kan det väl ändå inte vara? Jag kan aldrig tänka mig att det är så mycket ringande dörrklockor blir telefoner och att folk vacklar där de sitter i hans böcker. Han har bättre språk än så (även om det var länge sedan jag läste honom också…).
Just de där språkdetaljerna fick mig att tänka på Margit Sandemose, men mig veterligen har hon aldrig skrivit om en enda billykta. 🙂
Fast Lotten kan ju för all del ha maskerat. 🙂
”…jag er giver, de för er dock blott bort.”
SKALL vara
”Den väg du går allena den förer dig blott bort”
eller travesterat
…förer Er blott bort…
Åh, jag tog mig bara enormt stora poetiska friheter för att förleda alla helt bortåt pepparn.
Ledtråd, vill ni ha ledtråd?
Brylépuddingskänsla och Helena-feeling är det rätta tankespåret. Siffror, men ingen matematik.
Siffror men ingen matematik – då måste det ju handla om sex! Vad kul!
”Svåråtkomlig” skulle kunna syfta på att kioskromaner oftast inte finns på bibliotek.
Vår mataffär har ett ställ med Harlekinromaner. Jag kanske ska ta och gå och handla snart, så kan jag passa på och smygläsa lite i dem! Vem vet, kanske hittar jag vår mystiske bloggare på Hemköp.
Nej, nu måste jag lägga in protester.
För det första vet jag inte alls vem som bloggar, men det är då smörigt och plattitydsmockat så det riktigt rinner om det.
ICKE att Peter Hoeg kan skriva så uselt? Och Sara Lidman, neej, Cecilia N, spoven kanske, men sådär skriver hon bannemig inte. Hon skulle dra det mycket mer sparsmakat och traumatiserat. Inte ett ord om månen.
Alltså antigissar jag idag.
Hmmm, får inte ihop det, texten känns gammalmodig med moderna inslag (billyktor är ju rätt moderna).
Gissar på Unni Drougge. Eller på Hanne Vibeke Holst. Aktuell med tv-serien Kronprinsessan. Svåråtkomliga? Vet ej.
Kristina har helt rätt. (Och jag tycker mycket om när bloggaren får kritik eller beröm för stil eller ostil.) Jag vill minnas att vi i salig Julkalendern for ut mot Marklundskans stil. Japp.
Kom just på att det inte går att gissa när man är hemma från jobbet och är totalt genomförkyld. Med hela huvudet fullt med snor finns inte minsta utrymme för tankekraft. Inte för att jag brukar ha en aning annars heller, men vid tidigare försök har jag i alla fall kunnat använda mig av hjärnan. Ser alltså med spänning fram mot gåtans lösning.
Det här låter ju som en Allersroman! Jag kommer inte ihåg vilken, men de låter väl likadant allihop? Jag ska leta i min bokhylla, där jag har en meter Allersromaner. (Vilken saknas, vilken har Lotten snott?)
Innehållet får mig att associera till Barn 312; kommer inte ihåg vad författaren hette (men jag sträckläste den när jag var elva). Nåt på H, tror jag. Stilen får mig att tänka på Maria Scherer.
Eller så är det väl något gammalt (grekiskt) drama förlagt till hyfsat modern tid?
Eller Jane Austen eller Virginia Wolf?
Med tanke på självständighetssträvan, inte stilen.
Det (självständighetssträvandet) och barnet och brevet måste väl vara några slags ledtrådar?
Jag gissar på Kerstin Ekman. Delar av texten för tankarna till hennes trilogi om Vargskinnet.
Nu blir jag lika förgrymmad som Kristina nyss. Jane Austen, Virginia Woolf? Lotten kan härma bra mycket bättre än så!
Även om jag inte verkar lyckas pricka rätt författare nångång är jag fortfarande övertygad om att det är någon form av billighets/kiosk/skräproman (vad man nu väljer att kalla det) som skrivs och ges ut i sådan hast att ingen riktigt har tid att läsa igenom den innan. Barbra Cartland/Sigge Stark/Margit Sandemo/Harlequin/Allers-stuk helt enkelt. Och jag vill veta svaret nu innan jag blir helt frustrerad för att jag inte hittar rätt! 🙂
Dricka vin och glo på TV är bara att glömma
När Lotten bloggar måste man sin hjärna tömma
Även om man inte på detta kan svara
så häver jag ur mig att detta må vara
nån bok som det tantsnusk ur sidorna strömma
Det vet jag väl att hon härmar bra. Men hon skriver ju själv att man kan identifiera författaren genom stil och / e l l e r innehåll! Vill hon vara riktigt lurig så kanske hon avviker markant från stilen, det var så jag tänkte!
Inte jätteaktuell, kanske, men ganska svåråtkomlig. Och lite tantsnuskig emellanåt. Elfriede Jelinek.
Saskia: jag lät nog lite otrevligare än jag menade däruppe. Det var ingenting personligt mot dig (jag hade tänkt få med några av de andra förslagen också men glömde det i all hast), och inte var det gravallvarligt menat heller. Bara för att klargöra. 🙂
Googlade lite på Sigge Stark och såg att hon skulle ha fyllt 110 år den 22 mars! Det gör henne ju aktuell (med lite god vilja). Och hon hette ju egentligen Signe Björnberg och skrev under pseudonym. Det kan man väl kalla svåråtkomlig?
Barn 312 läste jag också när jag var liten och grät jättemycket. Jag har faktiskt också funderat lite på den under dagen … Förresten såg jag till min förvåning den på bokrean häromveckan! I en riktig bokhandel, inte nån kiosk! Hans Ulrich Horster hette författaren.
Men jag gissar nog fortfarande på Sigge Stark.
Mitt batteri till datorn är på upphällningen och min sladd har ett högst olämpligt glapp. Om 45 minuter kommer svaret på en Julkalendersajt runt hörnet!
Och nu måste ni läsa svaret här .