Hoppa till innehåll

Den kalla kladdkakan

Elvaåringen här hemma är en jäkel på att baka kladdkakor. Swoooosch bara, snabbt som ögat vispar hon till något – och så står där plötsligt en ångande chokladbomb som vi sju ganska kvickt sätter i oss.

Recept?

Näpp. Det var alls inte det jag ville dela med mig av, utan vad som hände efter det senaste baket. Vissa matregler har jag fått med mig hemifrån, och dem har jag svårt att släppa. De är bl.a.

  • inte godis före maten
  • en sallad till varje måltid
  • tedrickning runt nio på kvällen
  • bakverk måste svalna innan man äter dem, annars drabbas man av akut magont
  • bara läsk på nyårsafton.

(Nejnejnej, den sista har jag inte hållit fast vid.)

Alltså skulle kladdkakan svalna. Och det kvickt – vi skulle ju smörja kråset så snabbt som möjligt, var tanken. Jag ställde ut kakan på altanen. Hm. Farligt, där spatserar ju skatorna omkring och stjäl vad de kommer åt. Jag satte skor och jacka på treåringen med baktanken att om han rumsterar om, leker, sjunger och stökar till på altanen så vågar skatorna inte komma. Jättebra! Ut och lek! Jahoo!

En liten stund senare ropade treåringen att ”kakan hade blivit kall”.
Joorå. Väldigt kall.

Share
Publicerat iBloggen

18 kommentarer

  1. cruella

    Tippa din största degbunke över kakan nästa gång. Till skydd mot både skator och laviner.

  2. Ja, en svettig kupol gör bara kladdkakan godare. (Se där, ett nytt ordstäv.)

  3. cruella

    Haha. Slå några spikar igenom botten’rå. Produktutveckling kallas det.

  4. Men nej nej. Kladdkakan SKA ju vara lite varm, då är den bara ännu godare. Särskilt tillsammans med lite glass…. *drägglar*

  5. Varför ska du skriva om kladdkakan, nu är jag såååååå sugen på den! Här bakas det nästan varje vecka…

  6. Emi

    Kladdkakan kallnar väldigt snabbt om man lägger glass på den. Bara ett tips i all enkelhet 😉

  7. Alltså…den där bilden… kakan är säkert delikat! Men när jag tittar på den kan jag bara tänka på “det som göms i snö kommer fram i tö”… Nej jag törs inte skriva det! 😉

    (skönt att du var kvar! man blir ju beroende! själv är jag hopplös på att tänka taktiskt.)
    amvutii

  8. Vet du Lotten. Vad livet är orättvist. Alla mina kompisar har ett eller annat barn som bakar och bakar, dagarna i ända, kakor och tårtor och kyckling i ugn och gud vet vad. Mest kakor.

    Men inte jag! Mina lata ungar vill bara att jag ska baka jämt. För att de inte kan, för det är så svååårt.
    Och sen äter de upp allt. Och den yngsta hävdar tillochmed att hon ska få smetskålen för att hon har “hjälpt till”, med vilket hon syftar på att hon tog fram tallrikarna.

    Så svårt har jag det.

  9. Jag måste hålla med Stina. Det bakverk finns inte (åtminstone har jag inte hittat det än…) som inte är som godast INNAN det svalnar. Och något magont har jag inte haft pga denna min böjelse.

  10. Min reflexion:
    (Jag tänker alltid så KONKRET)
    Är det Sigges verk? – Apropos produktutveckling – denne lille entreprenör!?
    Is/snö Kallt -svalna fort.

  11. Petra

    Hoppsan, spontangarv rätt in i skärmen igen! Tack för det, Sigge och Lotten.

  12. Petra: Om det är något jag själv uppskattar, så är det spontangarv rätt in i skärmen. Tack!

    Den Blyga: Visst är det Sigge, den lille entrepenören som klipper sitt eget hår, målar fula vaxdukar vackra och gnider in hela badrummet med raklödder. Hela tiden med ett vänligt leende och förklarande ord.

    Anna: Av “lata ungar” blir det månne färre kakor, men mer av något annat. Mina ungar är hopplösa, “lata ungar” när det gäller klädordning, trädgårdsskötsel och källarstädning.

    Emi: hädanefter ska vi drälla glass på alla fortsättningvis het-serverade kladdkakor. Lite glace au four-feeling?

  13. cruella

    Ja! Mer 70-tal i matlagningen! Glace au four, smördegsinbakad vad-som-helst, landgångar med gröna oliver, rullad ost och små köttbullar.

  14. /ingrid

    Jag fnissar förtjust åt den blöta kalla kladdkakan :-))
    Apropå Lottens matregler: Jag tycker inte att jag översköljts med uppfostran och etikettkrav precis men ibland förvånar min mamma mig genom att utbrista saker som “Inte dricka med skeden kvar i koppen” — reminiscenser av en högborgerlig uppfostran?
    “Inga chips före maten”, sa mannen i mitt liv för tio år sen till mig och de andra som var med i sommarhuset och lagade mat, drack vin och — just det — åt chips. Han kallas fortfarande chipspolisen ibland och gillar det INTE.

  15. Ica

    haha, vilken enorm besvikelse det måste vart!

  16. Nämen Ingrid! Chips som är så underbara strax före maten, mitt i matlagningen med rödvinet i ena handen och omrörningssleven i den andra. (Hm. Med vilken hand tar jag chipsen?)

    Chipspolisen får komma hit på intervention.

    Men! Oj! Word verifiation är ju som Saida! mktchpsen

    Läskigt.

  17. cruella

    Lotten: du BETAR förstås chipsen direkt ur skålen. Eller så har du dem i en tornister, du vet, en sån där påse som bryggarhästar käkade havre ur. (Hm. Vilken storsäljare det skulle kunna bli.)

  18. /ingrid

    Tornister, vilket underbart ord!Och -ister passar på nåt vis bra ihop med chipsintag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.