Lotten – Sida 37 – den skrattande språkpolisen

EM-fopoll: Sverige–Slovakien

Publicerat av Lotten Bergman den 18 juni 2021 13:48

Nu spelar vi fopoll mot Slovakien i EM 2020 (fast ja, 2021) och alla ni som egentligen inte bryr er, kan läsa här i realtid vad som egentligen hände(r). För i andra normala sportrapporter nämns till exempel inte kullerbyttor, trasiga strumpor eller fula shorts.

Exakt samma elva personer börjar den här matchen som mot Spanien i måndags, men fem andra killar kan bytas in under de 90 minuterna som ska spelas. För sådana är reglerna numera.

Sveriges startelva!

1. Robin Olsen (lång målis som fläkte ut sig alldeles enormt i måndags)

2. Mikael Lustig (mager veteran som maskade och fick ett gult kort)
3. Victor Nilsson Lindelöf (matchens lirare mot Spanien)
24. Marcus Danielson (Eskilstunakille, debuterade i landslaget när han var 30!)
6. Ludwig Augustinsson (född 1994, ser ut som 17 år)

7. Sebastian Larsson (gammal kapten från Eskilstuna, vars bil brann upp i onsdags)
8. Albin Ekdal (son till journalist-Lennart)
20. Kristoffer Olsson (vår minst kände, känns det som)
10. Emil Forsberg (medlem i dagisligan, numera jättevuxen)

9. Marcus Berg (duracellkaninen som missade öppet mål i måndags)
11. Alexander Isak (som dribblade som en virknål i en myrstack i måndags)

Slovakiens spelare heter – med nästan alla fnuttar på rätt plats:
Dúbravka, Pekarík, Satka, Duda, Hrosovský, Škriniar, Hubocan, Hamšík (som i våras spelade i IFK Göteborg!), Kucka, Mak och Koscelník.

Nu har jag precis förstått att Sverige i genomsnitt har det allra äldsta laget i EM – och då är åldermannen Zlatan inte ens med.

Nationalsång. Av nån mysko anledning regredierar alla män – de sjunger Du gamla du fria med målbrottsröster. Sjöng Ralf Edström?

Än en gång: vad äääär det med målvaktshandskarnas taggar?

’2
Kristoffer Olsson blåser som vanlig omkull en slovak som dör av smärta i baksida lår. Stackarn.

’5
HÖÖÖRNA! Till Slovakien! Det kallas en ”fast situation” fastän alla vajar som liljor i straffområdet och knuffas och … puh. Inget mål. Liljorna drar sig snabbt mot andra målet, där jag tänker mig att vi gör ett par mål såhär inledningsvis.

’8
Från säker källa har jag nu fått bekräftat att Ralf Edström sjöng så det skallrade i München 1974. Men om jag publicerar ett bildbevis kommer TT att skicka en faktura på uppåt 5 000 kr.

’9
Kristoffer Olsson har nog vaknat på fel sida, för han manglar omkull slovaker på löpande band nu. Sverige har tjongat iväg en kass hörna och alla ser jätteförvirrade ut. Oj, nu ligger en slovak igen.

Det hade ju varit ballt om domaren ger slovakerna varningar för att de spelar teater som Mary Pickford på skurborsteskridskor.

(Inom parentes måste det ju tilläggas att svenskarna aaaaaldrig filmar eller trillar i onädan. Näää.)

’18
Sverige spelar i gula tröjor och slovakerna i vita. Lite intressantare är det ju att domaren är ljusblå, den slovakiske målvakten är mintgrön och vår målis är rosa som en My little pony-ballong.

’22
Domaren blåser och blåser och går fram och tittar på slovakerna som har brutit både ben och armar och lider alla helvetes kval. ”What happened?” ser jag att han säger. Slovakerna ser ut att säga bolesť, bolesť, bolesť, bolesť. (Aj, smärta, ont, värk.)

’24
Kristoffer Olsson har inga som helst hämningar utan far fram som Mike Tyson … och får följaktligen ett gult kort (varning). Han ba ”pffft”. (Jag hade blivit så ledsen av att varnas. Jag hade bett om att få bli utbytt och bannat mig själv. I basket kan man ju få hela fem foul innan man får sätta sig på bänken – och då får ju en ersättare komma in.)

’29
Men händer det inget vikitgt på planen nu? undrar ni. Jo, vi springer. Passar. Hoppar. Viftar med armarna. Slovakerna trillar. Dom måste vara runda under fötterna så svårt som de har att hålla sig upprätt.

’33
Men. Hur kunde jag se så fel? Robin Olsen är inte alls rosa. Han är skrikorange. Var tusan är Bengt Grive när man behöver honom?

Eskilstuna-Danielson visar bara med detta brottargrepp att han gillar Hamšík.

’40
Om det är en kul match? undrar ni. Om jag är nervös och tuggar på naglarna? Om jag kanske står upp och hoppar och skriker ANDRA SIDAN ÄR NI KLARA?

Nope. Jag ligger ner i en soffa och kippar efter andan. Sverigetröjan är väldigt varm. Det är trettinånting grader utomhus …

’44
Kommer ni ihåg Kristoffer Olsson som ju fick gult kort? Well, han är fortfarande sådär galet på språng och jag skulle så himla gärna vilja slippa ha honom på plan eftersom vi måste spela med en man mindre om han får ett kort till (efter två gula i en och samma match blir det ”rött” och man åker ut med huvudet före).

’45
Åh! Vi klarade oss! Det är 0–0 i halvtid!

PAUS! Kissa, snusa, gör en armhävning och strunta komplett i analyserna som pågår i studion.

Fast. Den gamla spelaren Toivonen och den gamla domaren Eriksson är jättebra.

(Det är verkligen jättefåniga kommentarer i halvtid. Sverige måste göra ditten, göra datten, han kan inte göra si, han kan inte göra sååå, och här måste Sverige se til att bla bla bla. Sverige måste vinna duellerna. Laget måste vilja mer. Man måste komma ut på kant. De måste vara modiga. Sverige ska inte vara kompakta. Gäsp.)

ANDRA HALVLEK
’47
Ojojojojoj jösses panik, den förbaskade gulkorts-Olsson är kvar på planen.

’49
Svensk hörna – det där som är en fast situation som rör på sig. Alla slovaker faller omkull. Bollen far åt tjotaheiti och plötsligt som på en given signal har alla slovaker rest sig på den tredje dagen och hej vad de springer. Mot vårt mål. Dumma, dumma slovaker! (Jag är så välformulerad.)

Emil Forsberg skjuter jättebra, men bollen tar i ryggen på en slovakgubbe men domarn missar det, så vi får inte hörna och halva Sverige står upp och vrålar ut sin frustration.

’53
Okej hörni. Det ser (peppar peppar peppar peppar) lite, lite bättre ut nu. Vi liksom … springer.

’57
I Sveriges lag finns en ny kille som heter Dejan Kulusevski, som alla vill ha in på planen. Förra veckan insjuknade han i covid-19 för andra gången. Nu värmer han upp på sidlinjen och jag tänker på mig och min egen vilja att över huvud taget stå upp en vecka efter corona.

Här vrålade jag jättehögt – jag skrek PAJALA – för att slovakerna höll på att göra mål. Min nervositet var helt onödig för Olsen tog bollen – och det var dessutom avblåst för offside.

’63
En slovak skäller på domaren. Domaren ger tillbaka genom att blåsa i visselpipan rakt i örat på honom.

– Vad gnäller du för? Jag vet vad jag gör! sa domaren.
– Va? sa slovaken.

’64
Gulkorts-Olsson byts äntligen ut! Viktor Claesson in! Berg (han som har lite svårt att pricka mål) byts också ut, Robin Quaison kommer in!

Nu äre bra mycket mer fart! Nu tjongar vi på bra mycket bättre! (Det vet jag för att Glenn Strömberg som är expert och bisittare säger ”klååt mycke bättre”.)

’71
Alexander Isak dribblar sig förbi dinsaurier och taggbuskar och koner så det står härliga till! Men skottet går strax utanför! Jag är Alexander Isak, för så här såg jag också ut!

’76
Målvakten i Slovakien kapar Quaisons ben! Straff! Vi har straff!!! Men det tar en timme, känns det som, innan han får skjuta. Det ska drickas vatten och pratas och göras byten. Bla bla bla.

Emil Forsberg ska lägga straffen! Hm. Kan han verkligen göra detta? Iiiiih. Jag är så nervös. Han är ju så ung. Eller inte.

Andas … andas … andas …

MÅL!!! Vi leder med 1–0!!!

Bollen satt långt ner vid högra stolpen! YEAH!

’81
Nu dribblar Alexander Isak genom hela durkslaget som är Slovakiens försvar och vi skriker så böckerna här hemma trillar ur hyllorna.

’85
Pierre Bengtsson byttes tydligen in för länge sedan utan att jag eller nån annan har märkt det. Man undrar ju lite vem som gick ut, för det har vi heller inte lagt märke till.

Nu anfaller bara Slovakien. Fasicken, om man anfaller så här länge i basket blåser domaren av för ”24 sekunder”. Jag tycker att vi tar den regeln till fopollen också.

´87
Tyvärr spelar Slovakien som om de har bestämt sig för att göra ett par, tre mål nu innan matchen tar slut.

Nu gick Albin Ekdal och Augustinsson och satte sig på bänken och in kommer Jonas Svensson som ju ser ut som Shaggy. Och Pierre Bengtsson! Det var som fan, han hade inte alls kommit ut på planen fastän han sades passa bollen alldeles nyss. Hm. Jag anar en komplott från bytesansvarige.

’91
Pierre Bengtsson lade sig på bollen och klämde ihop låren som vore den en melon som skulle delas på mitten. Det tyckte domarn var dumt.

’93
Domarn har bestämt att matchen ska hålla på i fem extraminuter. Det känns väldigt jobbigt här i soffan. Slovakien får hörna på hörna på hörna. Även den slovakiske målvakten går upp och anfaller inne i målområdet.

’97
Nu är det så att domaren ska gå fram till tv-apparaten och kolla om det kanske ska vara en straff … nej, han ska … göra nåt annat. Han petar sig i örat. Tiden går. Det har gått mer än sex minuters övertid nu!

– PFUIIIIIITT! SLUT! PUUUUH!!!

Vad fiiiiint! Alla kramar om varandra och tackar publiken! NU VINNER VI EM! (Det gör vi nog inte, men i alla fall.)

Avslutningsvis måste min analys nog innehålla konstaterandet att Sverige nog har kommit på hur man vinner matcher utan att liksom spela särskilt kul eller bra. Vi vet bara hur man utnyttjar reglerna.

Slutligen en rekommendation: kolla på England–Skottland ikväll kl 21.

32 kommentarer

Bu och bäääää!

Bu och bäääää!

Publicerat av Lotten Bergman den 16 juni 2021 18:12

Fotbolls-EM pågår för fullt och tv:n står på mest hela tiden – publikljudet gör att allt känns nästan normalt. När England gjorde sitt första mål, exploderade läktarna i total yrglädje som for ut över Europa och lade sig som ett varmvått omslag i hjärtetrakten.

När det inte är fopollstittande, redigerar jag böcker. Först kom en om babymassage och nu sitter jag med en om vitaminer; fördelen är att jag ju numera är specialist på nästan allt i hela världen.

Den engelska förlagan med meningar som: ”The main function of biotin is a cofactor for five carboxylases, enzymes that regulate the metabolism of food components: fatty acids, glucose, and amino acids.” Buhu.

Och så promenerar vi – basketbollpromenaderna tar inte paus. Vi går över stock och sten i en eller två timmar varje dag, vilket gör att jag ser på mitt unga jag med förakt: VARFÖR tyckte jag förr att det var mesigt att promenera? Jag vägrade till och med att ha på mig det som mamma kallade ”promenadskor”. (Bruna och jättefula var de förstås.)

Bollen luktar på Sörmlands landskapsinsekt strimlusen (Graphosoma lineatum).

En bit går vi genom en fårhage med får som har fått namn som Ulla och Fårskallen samt Baggböle, där årets stora begivenhet är ett lamm som ser ut som Lilla gubben!

Men igår hände nåt i knät. Det dåliga knät som opererades 2013 och 2017, alltså. Det svullnade upp och vägrade sträcka och böja sig. Jag skällde ut knät efter noter och betonade att jag ju faktiskt inte har varit i närheten av en basketplan sedan jag vet inte när. Komma här och komma! Och sedan lyckades jag pga. någons återbud få en läkartid!

– NU SUGER VI UT VÄTSKAN! ropade den förtjusande läkaren och fick ut säkert … en halv tesked.

– Okej. Det var ju inte alls så mycket som jag hade tänkt mig. Men det är helt klart, det finns inget blod och inga kristaller. Så det är ju bra. Titta en bubbla!

– NU SPRUTAR VI IN LITE KORTISON! ropade den fantastiske läkaren, och lyckades därefter spilla ut halva dosen. Uhuuu.

Nu får vi se vad som händer. Tillsagd att ta det lugnt i alla fall idag, har jag förberett morgondagens redigeringspauser som ska fyllas med hantverkssysslor.

Allt detta ska fixas utomhus, för det ska bli solsken och i boken som jag redigerar betonas vikten av D-vitamin för oss norr om Medelhavet.

Och hur har ni det? Bu eller bä?

31 kommentarer

Sparkcyklar med el, studentexamen och lurar som inte finns

Sparkcyklar med el, studentexamen och lurar som inte finns

Publicerat av Lotten Bergman den 11 juni 2021 14:44

Jag fick en fråga om vad jag anser om ordet ”elsparkcykel”, och snöade direkt in på hur ofattbart dumma de är, de som lägger dem mitt på trottoaren och mitt på cykelbanan. Dessutom är de dumma som far fram så inihelvete snabbt utan hjälm eller ens kudde på rumpan. Dumma, dumma!

De kanske bara ligger och vilar? (Foto: Per Andersson.)

Fast det var ju inte alls det jag skulle fokusera på, utan ordet. Men vad tycker jag om ordet? Hm. Hmmm. Jag satte mig på cykeln och gjorde några ärenden för att under tiden tänka efter. (Min gamla begagnade cykel är egentligen bedrövligt tungtrampad, men jag gillar den för att jag har utrustat den med tre stora korgar så jag skulle kunna forsta 15 basketbollar på den om jag det skulle vilja.)

Och där! Pang! Mitt på cykelbanan satt en tjej med bruten arm bredvid en liggande elsparkcykel! Två poliser och två hjälpande människor var redan på plats och så kom ambulansen precis när jag cyklade förbi. Hade hon åkt omkull? Hade hon snubblat på en liggande sparkis? Hade någon åkt på henne och sedan smitit? (Jag motstod frestelsen att stanna och fråga samt ta en bild, förstås.)

Det förnicklade fordonet (som egentligen är helt okej som fortskaffningsmedel) heter ”sparkcykel” för att man fordom sparkade i marken för att få fart och ta sig framåt. När den sedan blev eldriven blev den ”en med el driven sparkcykel”, och häpp – då blir det ju en elsparkcykel även om man har slutat sparka för länge sedan.

Men vad kommer den gamla vanliga sparkcykeln att kallas om några år? Exempel på retronymer som har fått ett tillägg i namnet är

tjock-tv
akustisk gitarr
papperstidning
snigelpost.

En sparkcykel utan el kanske kommer att benämnas … sparksparkcykel? Vid närmare eftertanke sparkar man ju inte; man skjuter ifrån! Och inte fasiken är det en cykel!
Med andra ord kan vi krångla till det ytterligare: det är en ”elskjutifrånskateboard med styre”.

Eller kommer den som ungdomarna här hemma säger att kallas scooter [sko´ter] och aldrig nånsin blandas ihop med vattenskotern, snöskotern eller … skotern?

En skoterskoter? Sittskoter? Bensinskoter?

Hoppsan. Enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien kan man tydligen sparka både framåt och bakåt – observera ordet ”vanligen” här nedan:

… ge (någon/något) en hård stöt med foten genom att med kraft svänga benet vanligen bakåt och sedan framåt.

Jaja.

Sedan fick jag en annan fråga: ”Kan man ta studenten när studentexamen faktiskt avskaffades 1968?”

Ja!

Kan man ”lägga på luren” när man har en mobiltelefon? Ja!
Kan man ”rulla ner bilrutorna” när man bara trycker på en knapp? Ja!
Kan man ”gasa” i sin Tesla? Ja!

Så: ”ta studenten” betyder idag helt enkelt blott ”gå ut gymnasiet”. Vilket minstingen Sigge – aka Artonåringen – gjorde denna vecka.

Så här såg Sigge ut när kommentatorsbåset lärde känna honom 2006.

27 kommentarer

Att träffa främmande människor ute på lokal

Att träffa främmande människor ute på lokal

Publicerat av Lotten Bergman den 6 juni 2021 16:53

Efter 14 månader utan fest och glam eller armkrok och kindpussar, har jag plötsligt varit ute på krogen som förr.

Eller … nästan som förr. Man måste ju fortfarande hålla avstånd, sprita (händerna) och sitta max fyra personer per bord.

Det var jag och två adjunktkolleger från MDH som spatserade ut på Eskilstunas grogg-gata. Det är jättepraktiskt: utskänkningsställena ligger vägg i vägg och man kan lätt slinka in på den som för tillfället ser ~~trevligast~~ tommast ut.

– Här! tjoade jag och pekade på ett tomt bord.
– Där! skrek Björn.
– Kom! skrek Johan.

Vi pekade åt tre diametralt olika håll, varför en stunds förvirring vidtog. Jag klev med bestämda steg iväg till bordet som jag hade spanat in och sa HURRA! högt och tydligt.

– Det där är inte ett bord, sa en man vid ett bord intill.
– Är det inte ett bord?
– Nej. Det här, det är ett bord! sa mannen leende och klappade ömt på sitt bord.
– Men …?

Jag letade med blicken efter Björn och Johan, som stod och viftade med armarna en bit bort.

– Men ditt bord är ju likadant som mitt? sa jag.
– Ja, men det räknas inte som bord.
– Ahaaaa.

Efter en stund lyckades vi få tag på en tjej i personalen för att fråga vilka bord som var bord och vilka som bara var kamouflerade som bord pga. coronarestriktionerna, och fick en väldigt trött suck till svar.

– Där. Sitt där. Tänk på att vi stänger 22:30. Ni måste gå ut härifrån 22:30.
– Men om v… försökte jag skoja till det med nån jättejättetrist tolkning av 22:30.
– Nej. Suck.

Så satt vi där med både behörigt avstånd till varandra (vi som har fått en vaccinationsspruta var) och lagom avstånd till de andra kroggästerna. Ölen slank ner.

Klockan 22:30 reste sig alla upp på den givna signalen i form av trött personal som sa UT och UT samt NEJ NU. Därefter vidtog det i sammanhanget regelvidriga gatuminglet som andades sprit, glädje, sommarvärme och kor på grönbete.

Det är Björn, Johan och jag där lite till vänster om mitten.

Och som vi pratade med folk! Ja jädrar! Esko från Finland hade varit tyngdlyftare i sin ungdom och Pertti från Norge (ja, han hade helt fel namn) hade slagit ut alla framtänder utom en när han spelade hockey 1972. Esmeralda från Eskilstuna kände alla och introducerade oss till Arvid, som jobbade som servitör så han visste precis hur man kan få bättre service. (Ledtråd: man ska inte försöka vara rolig, för alla drar samma skämt.) Linnea från Strängnäs kom och höll en föreläsning för oss om hur framtiden kommer att se ut. Vi lyssnade uppmärksamt. Stödord: back to nature, hårstrån, linser, AI, AW, PC, äppelpaj, hårband, liktornar och snygga böcker.

Tiden gick, och vi bara pratade och pratade och livet lekte i trängseln på gatan. Alla krogarna en meter från oss stängdes och uteserveringarna bord och intebord stod tomma.

Vid midnatt cyklade jag hem i sommarnatten, trallande som vore det 1982 eller nåt. Det finns en framtid! (Som innehåller back to nature, hårstrån, linser, AI, AW, PC, äppelpaj, hårband, liktornar och snygga böcker dårå.)

31 kommentarer

Att släppas ut på grönbete en dag som denna

Att släppas ut på grönbete en dag som denna

Publicerat av Lotten Bergman den 1 juni 2021 10:44

Tidsdokument så att vi minns!

Idag den 1 juni 2021 får vi i Sverige sitta på krogen till halv elva. Det vill jag verkligen inte göra.
Vi får också samlas 500 sittande personer på ett och samma utomhusevenemang som t.ex. en fopollsmatch. Det vill jag heller inte.
Jag hade däremot hemskt gärna deltagit i nån lägerverksamhet, cuper och matcher ”i mindre skala”, men än så länge är det oklar vad ”mindre skala är – och inte är jag inbjuden att spela på nån basketcup heller. Men jag får delta i ett motionslopp om det är jag och max 149 andra som springer. Det ska jag anordna! (Skoja ba. Aldrig i livet!)
Hemmafesterna är fortfarande begränsade till åtta personer åt gången, vilket vi håller hårt på.

Vad tror ni om detta? Är det början på tillbakagången till det som förr kallades det ”normala”? Mitt liv bestod till fredagen den 13 mars 2020 av

föreläsningar i hela Sverige för 100–300 personer åt gången
basketträningar
basketmatcher
basketresor
basketfester
middagar hemma i köket för 7–20 personer åt gången
hotellfrukostrapporter med äggrörebetyg.

Avdelning ”sånt jag saknar”

Det här var ett förfärligt hotell, men kul med så kass äggröra.

Ibland var (imperfekt som komme den tiden aldrig tillbaka) äggröran så bra att jag smög ut i köket och tog en bild. (Så får man ju inte göra, vet jag nu, smittspridningskunnig som jag är.)

Förr i tiden var jag till och med utomlands ibland: Breakfast in America.

Men att återgå till det omkringflackande livet som handelsresande i skrivregler är kanske inte så lockande, frukostarna till trots?

Avdelning ”sånt jag inte saknar”

För hur mycket njuter jag egentligen av

stressen på Katrineholms svinkalla järnvägsperrong
de mobilpratande, tydligen lomhörda, företagscheferna i förstaklass
kursutvärderingar – hur bra de än är
basketmatcher på Gotland i januari
den kilometerlånga mikrofonsladden som ska in under kläderna
automatkaffet i Sveriges alla konferensanläggningar?

Nej, jag tror på en mystisk förändring av levernet för oss alla – även vi som är relativt extroverta har kommit att njuta av en relativt tom almanacka. Jag vill fortsätta att vandra omkring i naturen med basketbollen!

Bollbehandling! Strax drar han den bakom ryggen och kollrar bort försvaret.

– Sitt nu ner så ska jag berätta om svarta får och recessiva gener.

Den väger bara 520 gram, så den kan gå på svag is.

Frågan är bara hur jag ska försörja mig. Kan man tjäna pengar på att tillverka såna här småfilmer?

(Gjord som distansundervisningsföreläsning med min ärade kollega på MDH: Björn Fundberg.)

36 kommentarer

Månadsjournalen i oktober 1989

Månadsjournalen i oktober 1989

Publicerat av Lotten Bergman den 26 maj 2021 23:13

Det var en gång ett 80-tal som hade axelvaddar. Jag hade massa axelvaddar. Till och med möblerna hade axelvaddar. Men det fanns ju annat också: jättestora brallor, fladdriga kappor, spretiga frisyrer och trianglar precis överallt. Allt var brett och högt!

Och så fanns det då en tidning som hette Månadsjournalen, som var salig Vecko-Journalen – fast en gång i månaden. I det nummer som jag har hittat, vet man att berätta att Strindbergs kanske kluddigaste tavla ”Inferno” nyligen har sålts för 13 miljoner kronor.

På nästa uppslag gör den fenomenale dansaren Niklas Ek reklam för kaffe på detta vis.

De som skriver artiklar i detta nummer är Nils Petter Sundgren, Clarence Crafoord, Alf Henrikson, Björn Nilsson, Oscar Hedlund, Göran Hägg, Jörn Donner, Per Wästberg och Fabian af Petersen. Samt Marianne Zetterström. (I rättvisans namn finns det fler skribenter, som inte nämns i innehållsförteckningen [bl.a. Kid Severin], men andelen kvinnor är med dagens ögon mycket, mycket liten.)

Det är ovant att läsa så långa meningar, så kompakt text och så bestämda åsikter. Som den banala 20-talist jag tydligen är numera, hoppar jag raskt till annonserna. Jahaja. Hm. Jaså. Man är rädd på advokatkontor, man kör inte BMW för att förflytta sig och vissa produkter behöver inte nån reklam, så de får … reklam…

”Ingen kör BMW bara för att förflytta sig från en punkt till en annan.” Sa alltså denne man i fiskartröja och kavaj och promenerade därefter till sin slutpunkt i fjärran medan bilen fick stå kvar? (Jag kollade registreringsnumret och vet att berätta att denna BMW är skrotad sedan länge.)

Avsändaren Blåvitt skriver: ”Våra tandborstar behöver ingen reklam.” (Vän av ordning undrar i sammanhanget varför de här tandborstarna verkar vara nedsänkta i bubbelvatten.)

En i gula strumpor klädd arkitekt gör (sittande i en Le Corbusier-stol) reklam för en svindyr liten tv. MED TEXT-TV! (Och 3 000 kr 1989 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 9 163 kr år 2021, mätt med löneindex.)

På ett helt uppslag får vi se vilka som kom på 4–10:e plats i en gigantisk menytävling. De bor i Finland, Belgien, Japan – och i Västerhaninge.

Har de månne blandat samman de två pastasåserna vid monteringen?

En av vinnarna presenterar ”svensk tsatsiki”, som blott innehåller gurka, yoghurt, salt och gräslök. Jag gick ofta till skolan efter att ha ätit Boursin-mackor till frukost, och fick nästan alltid höra att jag stank av vitlök. På något sätt var det ändå värt det …

Men. Tänk ändå va, att få leva i en tid när man (iklädd axelvaddar) kan få läsa en nyskriven dikt av Alf Henrikson då och då. (Just denna bör läsas högt.)

Sådärja, nu har ni varit med på en liten tidsresa. Säg till om ni vill veta mer om 1989!

46 kommentarer

Helrenovering pågår …

Helrenovering pågår …

Publicerat av Lotten Bergman den 21 maj 2021 14:04

Helrenovering … av mig själv, dårå. Tänk om jag bara kunde sprutlackera nudelfrisyren eller sätta på nya lister under ögonen och piffa upp med nya krukväxter runt halsen eller nåt sånt. Men nej, här tas det i med hårdhandskarna. Jag

deltar i nåt som heter ”Joint Academy” som ska träna upp och fixa det trasiga vänsterknät (fan tro’t)
har en app som heter ”Curable” som ska få mig att koppla bort smärtan i det trasiga vänsterknät (fan tro’t)
får laserbehandling på den högra hälsenan som är svullen som en falukorv för att jag kompenserar för det trasiga vänsterknät (faan)
fick idag första vaccinsprutan så att jag … hm, den har underligt nog inget att göra med det trasiga vänsterknät.

Kommer så här långt tänkte jag berätta kort om hur oerhört krångligt det var att få sprutan. Vad kan man jämföra med?

Att fixa pass och köpa en tågbiljett samt resecheckar 1978 var svårt, för det inbegrep passfoto inne på Domus, biljett på stationen och jättelång kö på banken.
Att köpa vin 1984 var också lite krångligt, för då stod man i kö och rabblade namnet på en flaska som nån annan hade rekommenderat [laaaan-gue-dock, laaaan-gue-dock].
Att beställa taxi var också krångligt eftersom telefonkön alltid var löjligt lång.
Att framkalla foton var ganska krångligt ända till 1999.

Men som att beställa tid för vaccin 2021 var det inte. Den 11 maj fick vi här i Sörmland beställa tid från kl 08:00 hos ett privat företag som hette Vaccina på Kungsgatan. Jag var ute i god tid och letade mig tokig efter en lämplig länk till en lämplig sida nånstans via 1177, vilket var helt fel. Med 25 öppna flikar på datorn lyckades jag till slut boka genom att googla ”vaccin kungsgatan” – redan klockan 07:45, fastän bokningen inte öppnade förrän kl 08. Well.

Sedan kraschade tidsbokningen så brutalhårt att region Sörmland avbröt allt samarbete med stackars Vaccina redan efter två timmar.

Vaccineringen skulle alltså ske av regionens läkare, inte av Vaccina på Kungsgatan. Det hindrade dock inte Vaccina från att igår påminna mig om att jag skulle göra något på Kungsgatan, oklart vad.

Eller handlade det om en särskriven avbokning?

Fyra timmar senare (vilket tydligen är tidsmåttet för ”precis”) kom dementin. Med en fin ursäkt.

Okej. Men två timmar senare gick jag ut till den alltid så tomma postlådan. NÄMEN! Där låg två brev! Ett till mig, ett till min djefla man! För nu blev vi erbjudna vaccin även per frankerat brev!

Nämen, si på tusingen, Vaccina på Kungsgatan!

Nu gör det här inte mig så mycket – jag är ju van vid teknikstrul OCH van vid analogstrul. Men tänk på alla stackare som inte förstår, som kanske inte är så bra på att läsa svenska, som kanske är oroliga själar som inte mår bra av motstridiga besked och förvirring.

Huga. Nu tänker vi en stund på dem.

Men hur var det då på Parken Zoo, där jag skulle vaccineras? Jo, först spelades det välkomnande musik.

Sedan möttes jag av en snäll vakt som hällde sprit i mina händer och serverade ett munskydd som vore det små snittar på ett mingelparty.

– SÅ FÖRTJUSANDE TREVLIGT! ropade jag ut över nejden innan munskyddet åkte på.

In i lokalen, hej och välkommen, gå dit, hejsan hejsan, varsågod, rakt fram till nummer tio, där, ja just det, Pfizer dos nummer ett, lycka till.

Det var så effektivt att jag inte riktigt fattade hur det gick till när jag hamnade på stolen och pratade med en dalmas till läkare som var så oerhört nöjd med livet.

– Välkommen! Vänster arm, varsågod och sitt!
– Men vill du ha vänstran även om jag är vänsterhänt?
– Näe … är du vänsterhänt?
– Nä. Eh. Det är jag ju inte.
– Hihi.
– Går ni ofta hi… Äh. Är det okej att jobba med det här?
– JA! Jag har så roligt! Det känns så bra! Det är så fantastiskt positivt att få möta alla människor som vill göra det här för allas bästa.

– Och … det här krånglet med Vaccina på Kungsgatan, hur upplevde ni det?
– Vi är jätteglada över att vi fick ta över. Vi har ju skaffat oss rutiner, allt går så smidigt och vi har så kul här.
– Är det besvärligt med munskyddet?
– Inte ett dugg! Jag har varit kirurg i 23 år, så det här stör mig inte det minsta. Kolla, jag har satt en tejpbit på näsan så att inte glasögonen ska imma igen.

Sedan var det dags för den kritiska kvarten när man ska sitta och känna efter hur man mår, eller förstås spela cello. Jag drack te.

Vilket förstås inte var så genomtänkt pga. munskyddsobligatoriet.

Den dam som övervakade oss nyvaccinerade, berättade att allt hade gått bra. Ja, förutom ett fåtal som svimmade för att de hade fastat.

– FASTNAT? sa jag sådär brutalt och högt som det ibland blir när förvåningen slår till.
– Nej. Fastat.
– FASTAT? sa jag, faktiskt lika förvånad över detta ord.
– Ja, man ska ju inte komma hit på fastande mage, liksom, sa damen.
– MEN VEM TUSAN FASTAR STRAX FÖRE VACCINATIONEN? sa jag lite för högt igen.
– Hm … eh … jo, r.a.m.a.d.a.n… viskade damen, som minsann visste hur man är diskret.

Och härmed sluts cirkeln vad gäller denna helrenovering, för nu ska jag redigera en text som handlar om skönhetsoperationer.

37 kommentarer

Basketpromenad längs Gyllenhielmska leden

Basketpromenad längs Gyllenhielmska leden

Publicerat av Lotten Bergman den 18 maj 2021 13:30

Sedan drygt ett coronaår går jag på basketpromenader nästan varje dag. Att promenera är enligt mig inte så intressant, men med en boll blir det riktigt kul. Det går förstås inte att dribbla bollen ute i skogen, så jag slänger den än hit, än dit, men mest mellan mina egna händer.

Detta eviga gående har gjort mig till något av en promenadkändis här i trakten. Vissa ber om en passning, särskilt barn frågar vaarföööööör jag bär på bollen, medan hundägarna suckar ”min hund älskar bollar” samtidigt som de drar hårt i kopplet.

När pappa var här och hälsade på för två veckor sedan, invigde jag även honom i basketpromenadernas ljuva värld. Han dribblade så han dribblade och fnittrade och var helt frälst. Tills …

… han plötsligt stod på näsan.

Med all denna nya promenadkondition var det en baggis att häromdagen gå ”Gyllenhielmska leden” med två kompisar i sex timmar. Bollen, regnkläder och en rejäl matsäck var förstås med. Sammanlagt hade vi

två hälsenetrassel
tre dåliga knän
en hälsporre
en Mortons neurom
en opererad hallux valgus.

Ibland var det en slingrig stig mitt i skogen.

Vi satt på ett förtjusande kalhygge och åt massa mat och svarade på telefonsamtal och sms som pockade på uppmärksamhet; vi är inte alls renläriga vandringsmuppar som stänger av yttervärlden. Där satt vi med mat i munnen och skötte både det ena och det andra i mobilerna:

– Nja, nej, gör kopior av kapitel 3 och 4 istället.
– Ja, både kungens farfar och farfarsfar blev 92 år.
– Javisst, personalmöte klockan 10 på måndag.
– Ett lager med häftgrund, sedan lackfärg.
– Nej, synonymordlistorna står i röda hyllan.
– Barista? Nej, du menar arborist.

Mot slutet av vandringen började det regna rejält. Plaskplask, kluck-plippade skorna. Plötsligt i en nerförsbacke kände jag igen mig. Jag ropade glatt:

– Nämen! Där har jag ju varit! Min kompis äger det huset! Va! Va! Haha! Kolla på det bruu…

– KLATJOFS! –

Så föll jag som vore jag min fars dotter. Jag tappade bollen, vred mig i luften och landade på ett knä, en armbåge, en axel och skrapade upp båda handflatorna. Bollen rullade iväg jättelångt och allt jag kunde få ur mig var:

– Huff. Bah. Gah. Jag är ju precis som pappa.

Såret var mycket mer imponerande en liten stund senare, när blodet rann ända ner i strumpan.

Efter två mils stilla vandring kom vi fram till Sundbyholms slott, som stängde restaurangen precis framför våra tre blöta näsor. Vi måste ha sett ut som tre besvikna kattungar, uppfiskade ur en bäck runt 1902, för vips trollade köket fram tre underbart värmande …

Carl Carlsson Gyllenhielm (1574–1650), som gav namn till denna vandringsled, var oäkta son till Karl IX och Karin Nilsdotter. Han arbetade i rikets tjänst på alla positioner som tänkas kan, och satt dessutom tolv år i fängelse i Polen med Jakob De la Gardie. När Gustav II Adolf dog i Lützen 1632 var det Gyllenhielm som lugnt och försiktigt förde liket till Sverige. Han hann med så mycket under sin levnad att man bir trött av att bara läsa om honom.

Men han gick faktiskt aldrig och bollade med en basketboll sex timmar i sträck.

24 kommentarer

När söstra mi fick sin covidvaccinspruta

När söstra mi fick sin covidvaccinspruta

Publicerat av Lotten Bergman den 14 maj 2021 07:33

Lillasyster Orangeluvan fick igår sin första covidvaccinspruta, vilket för en sju år äldre storasyster som jag – i ett annat landsting (region) – känns bra.

– Ja, du är ju så himla gammal, så det är klart att du ska vaccineras.

Säger jag och försöker intensivt få tid till en spruta jag också. Meeeen: i brist på mina upplevelser, ska ni få ta del av hennes!

Orangeluvan tog på sig vaccinlämpliga kläder, keps, munskydd och ett glatt humör och cyklade iväg till den flyghangar eller militärbarack som stockholmarna har fyllt med sprutor. (I Eskilstuna, där det inte funkar alls ett enda dugg, skulle en enda liten mottagning sköta det. Det gick självklart åt pepparn.)

”Kön ringlar. Det är som ur en sci fi-film!”

Först stod alla i kö. Sedan satt de i kö – man ska sitta på en stol före vaccinationen för att få ner pulsen. Får man sitta i jägavila-ställning?

– Vilken puls? sa Orangeluvan i sina igenimmade glasögon.

– Hur gick det, hur var det, hur mår du, har du tagit bilder på SPRUTAN? tjoade jag.
– Jag har ingen simultankapacitet och var tvungen att koncentrera mig på att vaccineras och kunde inte fota själva akten, sa Orangeluvan lugnt.

Och vi ska vara släkt? Pffft. Men så fick jag en utförlig redogörelse ändå – en hel dialog via sms!

Vaccinatören var enligt Orangeluvan ”en mycket stockholmstypisk man med grånande skägg och mikrobryggt öl samt sju surdegsodlingar i kylen”.

– Hej! Jag immar igen. Är det här jag ska sitta? sa Orangeluvan till honom.
– Jajamän. Testa att tejpa munskyddet under glasögonen som jag gör, sa vaccinatören.
– Aha! Fiffigt! Men det beror nog på att jag har ett sånt snyggt men odugligt munskydd: det blir extra varmt.
– Jag ser det. Det är mycket snyggt.
– Jag vet. Ditt är jättefult.
– Jo, jag vet.

Orangeluvan tänkte att hon hade gått lite för långt, och försökte låtsas vara normal.

– Nej, jag klagar inte. Jag är tacksam över att få vara här, sa hon.
– Har du legitimation? svarade vaccinatören, nu helt normal han också.
– Javisst!
– Är du vänster- eller högerhänt, allvarligt allergisk, har spetälska eller sex tår på ena foten? sa vaccinatören.
– Höger och nej på resten, sa Orangeluvan, mycket nöjd över att vaccinatörens normala persona for all världens väg.
– Bra. Då tar vi vaccinet i vänster arm. Du får Pfizer och bla bla bla ömhet bla bla, fortsätt hålla avstånd.

Orangeluvan berättar:

”Jag funderade på att fråga om orsaken till att den tas på armen som man inte är -hänt på, är att den vaccinerade armen ibland lossnar och trillar av, men var inte säker på om vi hade den relationen efter två minuters bekantskap.”

Sprutan gavs utan att Orangeluvan kände någonting alls.

– Hur har du haft det idag? frågade hon honom.
– Ja, när jag tackade ja kändes det bra, då var det snö ute. Nu känns det ganska jobbigt, svarade vaccinatören.
– Aa. I sommarvärme, med plastförkläde och så, sa Orangeluvan och tittade på vaccinatörens munskydd, visir och stora skägg.
– Precis.
– Jag tycker du var väldigt bra på min vaccination.
– Tack, du med! Trevlig helg!

Därefter förpassades Orangeluvan till science fictionavdelningen igen, där hon i 15 minuter skulle sitta och spela cello eller nåt.

För det gjorde faktiskt Yo-Yo Ma när han hade fått sin första spruta. (Lyssning rekommenderas varmt.)

När det hela var avklarat cyklade Orangeluvan välbehållen hem igen med ett ovanligt stort plåster. Brukar man inte få ett sånt där litet beigefärgat som trillar av efter tio minuter?

”Jag känner just nu en metallisk smak i munnen och det ilar i en tand.”

Några timmar senare var Orangeluvan och plåstret på helt andra äventyr. Jag frågade hur det kändes.

– Vänsterarmen har inte lossnat, men min enorma axelmuskel ömmar lite. Ingen metallsmak eller något annat i övrigt!

Nu ska vi bara se om mikrochippet som Bill Gates ju har lagt i alla sprutor påverkar Orangeluvan framledes. Eller var det kanske Joe Biden som la i nervgift?

25 kommentarer

Mackor och smörgåsar mitt i lifvet

Mackor och smörgåsar mitt i lifvet

Publicerat av Lotten Bergman den 10 maj 2021 09:09

Som konfetti på en melloscen (scen på Melodifestivalen that is) far nu björkpollen runt och söker sig in i alla mina andningsvägar, näsborrar och ögonrödor.

Trösten är stor när jag ser att jag inte är ensam.

Källa: https://pollenkoll.se/pollenprognos

Igår åt jag en äggmacka med kaviar, men lade även på lite blingbling – några basilikablad. Jag stod i köket när en Hulken-nysning kom från ingenstans (eller kanske näsans nervceller) och överraskade mig så att jag nästan tappade balansen. Mackan klarade sig dock; ägg är som bekant stabil mat med låg tyngdpunkt och kaviarn är ett bra klister.

Men de nervösa basilikabladen for all världens väg. Tre av dem seglade som balettdansöser i slow motion rakt ner i brödrosten, som var var i full gång med att värma min djefla mans blivande lunch.

– PFFFOFF! sa basilikabladen och ”survival of the fittest” kändes som lämpliga slutord. Basilikablad och brödrostar ska hålla sig från varandra. Men nu när vi ändå är inne på mackor, måste vi ju se vad vi har i rockärmen.

Redan 2008 bloggade jag om ”Kom in på en öl och en smörgås” (1967), som är en reklamskrift för öl, men under cover eftersom den utger sig för att handla om mackor.

I min hemkunskapsbok från 1978 finns smarriga tips på varma mackor. Den längst till vänster har banan och hamburgerkött.

Några av bloggbåsvännerna har delat med sig till mig av sina mackor. Först ut på scenen är Ökenråttans två bidrag: ”Stökig macka med liten rufsig palm” samt ”Liten goding”.

Den stökiga: en skiva rostat bröd bredd med färskost, små spenatblad på det, två skivor spettrökt skinka, en skiva fänkål och en liten ’palm’ som är toppen på ett av fänkålens skaft.

Liten goding: leverpastej, rödbeta och spenatblad.

Pysseliten meddelar att hon gärna äter en dubbelmacka på hönökaka: smör, ruccola, tonfisk, tomat, svartpeppar och salt. Hennes favorit just nu är nåt bröd med rökt nåt på, pepparrotsvisp, babyspenat (eller annat grönt) lite majonnäs (kanske gurkmajo) och på toppen saltgurka.

(Bra val – jag har förstått att saltgurka är himla mycket billigare än smörgåsgurka.)

Min egen favorit är nog alla kvällsfikamackor med smör och ost på mammas hembakta bröd i köket i Luleå 1973–81. Men istället för att äta såna vid midnatt, excellerar jag numera och imponerar på allmänheten med Lisa Förare Winbladhs gamla goding vid lunchtid: knäckebröd, avokado, hackad rödlök, salt, peppar, tomat och lite citron. Detta om man nån gång råkar köpa en avokado som går att äta.

Ninja-Malin äter inte mackor med rufs och pynt. Hon ber sonen om ”Ikeamackor”: hembakt bröd med t.ex. torkade äppeltärningar och russin samt ingredienser till en macka som hon monterar själv.

Tillbaka till min djefla man nu. Han kan nämligen äta precis vad som helst och tycka att leverpastej med makrill och Kalles kaviar är toppen. När han var sjuk i corona i julas satte han även på några skivor banan. Sybarit-Lotten fördrar sånt här:

Skam till sägandes har jag aldrig själv köpt löjrom eller bjudit andra på delikatessen över andra delikatesser. Jag har som en parasit bara sett till att alla förstår min fäbless för denna Nordens ankleverpaté, såpass att jag ibland får löjromsbesök av Mitbringselbegåvade vänner.

Och hur har ni det på smörgåsfronten idag? (Om ni vill ha hjälp med att lägga upp bilder i kommentatorsbåset säger ni bara till: info@lotten.se.

– AAAATTTSCHOOO!

32 kommentarer

Lotten Inlägg

Sveriges startelva!

Tidsdokument så att vi minns!

Avdelning ”sånt jag saknar”

Avdelning ”sånt jag inte saknar”

– KLATJOFS! –