Om man bor i Pajala eller Kristianstad är det förstås inte lätt att kvista över till Nynäs bara för att få vandra i undersköna områden, åka hästskjuts eller nysa på en slottsvind.
Men om man bor i Sörmland! Då!
Med två kompisar åkte jag dit och gick på ”torparvandring” längs stigar och grusvägar. Vår ciceron var tidsenligt klädd (vilket betyder ”som en torpare år 1877”) och berättade allehanda historier som egentligen inte kan återges här.
Fokus på vandringen låg på arbetarna, arrendatorerna, pigorna, drängarna och alla di andra som fick hela alltet att gå runt och fungera. Och om sorgligheter som när godsherren (och Sveriges dåvarande finansminister) Johan August Gripenstedt blev tvungen att avhysa hela familjer från ägorna för att godset inte skulle gå i konkurs när spannmålsproduktionen inte lönade sig. Markerna fylldes med mjölkkor istället.
Eller som på 1950-talet när den snirkliga landsvägen inte dög för bilar och man sprängde en rak asfaltväg genom hela landskapet. Nej, jag begriper ju att man inte kan ta hänsyn till gårdarna när tiderna förändras, men … lite nostalgisk kan jag kosta på mig att vara, där jag idag trampar omkring med internet i fickan och vaccin i hela kroppen.
På vår långa vandring genom naturreservatet fick vi uppdatera våra gamla kunskaper om luffartecken, höra historier om enskilda arrendatorer och få kantarellställen (”kantarell-bonanza” var ordet) utpekade och se verkningarna av den satans granbarkborren.
– Men faktum är att vi gläds lite åt att vara tvungna att avverka massa granar. Landskapet har öppnats på ett nytt sätt och massa nya arter dyker upp överallt! sa vår guide som hette Moa.
På en av de slingrigaste vägarna stötte vi på en brölande tjur. Han hade skällt ut några nykomlingar i en hage intill så att han nästan höll på att tappa rösten.
Det är bara en tjur och hans kossor, så ni som är vana vid detta kanske tycker att det är konstigt att jag är så fascinerad. Men lyssna på brölet och hur jag säger ”jösses” precis på slutet (vid en minut)!
Efter drygt två timmars vandrande, stannade vi till vid Ivars torp – bonden som inte ville köpa traktor.
Där fick vi äta en sanslöst ljuvlig lunch: tjälknöl och potatissallad gjord på Nynäs egna kossor och päror. Huset är nästintill intakt – även om Ivars egna möbler är utbytta till andra (som han själv var med och godkände).
Efter lunchen packade vi Konrads kärra full och åkte andaktsfullt genom stillheten. Ibland stannade Konrad till för att bajsa. Ibland stannade han till för att dricka lite ur en vattenpöl vid vägen. Han bestämde farten helt på egen hand. ”Det blir bäst då”, sa kusken Togge.
Här händer inget mer än att jag i en halvminut åker på en kärra efter en häst. Men ljudet! Landskapet! Känslan!
Vår guide Moa berättade förstås även om hårda tider – hur människornas flykt till Amerikat påverkade och hur svårt det var att faktiskt överleva och dessutom hålla liv i sina små barn. Jag skulle bara ta en bild på henne, när jag plötsligt såg att hon hade förvandlats till Eddie Axberg i Utvandrarna! Örat! Det kom blod ur örat! Vilken inlevelse och omsorg om detaljer! Rekvisitan är ju underbar!
Det som kallas ”Nynäs slott” är faktiskt inte ett slott utan en herrgård eftersom ingen kunglighet har bott där. Runtom på ägorna fanns både gårdar och torp som arrenderades, och dem är jag nu så bekant med att det känns som om jag faktiskt hängde där i krokarna för 150 år sedan.
Fortsättning följer: övernattning i ”Bränneriet” och en rundvandring på slottet!
Det låter så helt underbart, absolut magiskt. Och Konrad ovanpå det! Blir starkt frestad att överge min föresats att inte gå ut om det inte behövs. Tror nästan att jag behöver ett besök på Nynäs. Så kan jag hälsa på min kompis Åsa som är trädgårdsmästare på slottet också.
Åhå! Vi pratade med en trädgårdsmästare, men frågade inte vad hon hette!
Rena Kulla-Gulla Country, hörru.
Härliga bilder! Allt känns bekant, till och med tvåmansdasset. Men var det en livs levande tjur som gick tillsammans med korna? Var det inte en oxe?
Puh. Jag försöker arbeta men det är varmt. Och värre blir det om man öppnar balkongdörren.
Har en storfluga inne också. Den vägrar begripa när jag pekar på det öppna fönstret i andra änden lägenheten.
(Inte för att jag tror att det intresserar, men någon ska ju skriva något i båset.)
AuL, jag tycker mig ana balla mellan hans ben så det är sannolikt en tjur. Här i Alskog har vi också en koflock med tjur och kalvar som betar på en strandäng. De ser ut att ha ett fit liv! Ibland blir det koporr när korna på andra sidan vägen (som inte har någon tjur hos sig) försöker imponera på tjuren.
Jupp, det var en riktig tjur med snoppen på rätt plats!
Jag har en till film som visar hur han efter ett tags brölande börjar låta som en regelrätt åsna. Vår ciceron förklarade att det bara är ett annat sätt att säga ”fuck off, alla idioter där i andra hagen”.
Nu skriver jag skrivregler till Am*z*n! Bra betalt? Nähedå, foten i kläm!
Lotten, Lotten, säjer manaaaaschern varnande …
Exakt, Ökenråttan! I’m on it och har förberett mig med historien om meckaren som letade efter ett fel i en heldöd motor. Efter en halvtimme tog han fram en hammare och knackade försiktigt på ett specifikt ställe, varefter motorn gick igång.
Uppdragsgivaren protesterade när fakturan var på 20 000 kr, men mekanikern svarade att det ju var 20 års erfarenhet och kunnande han betalade för. (Med reservation för att jag har förkortat historien för mycket.)
Men en oxe är ju inte en tjur som fått snoppen borttagen!
En oxe ska dessutom vara inkörd för att kallas oxe, annars är det en stut.
Jag hatar Am*z*n.
Ajajaj, jag är dålig på definitionen av en tjur, en oxe och en stut. Men experterna sa verkligen ”tjur”. Jag kollar nu i Svensk ordbok!
tjur: (vuxen) hanne av nötkreatur eller ren eller älg som inte är kastrerad
oxe: fullvuxen, kastrerad hanne av nötkreatur
stut: kastrerad tjurkalv, dvs. ung oxe
Då har Svensk Ordbok en ofullständig definition av oxe.
En del anser att det har med djurets ålder eller storlek att göra, men där håller inte historiskt intresserade personer med.
Även jag putsar på text. En kort. Varje ord måste motivera sin närvaro. Där var en lång mening som tyngde den korta texten. Jag delade den i två; mycket lyckat. Så skulle det hela översättas. Översättaren slog ihop mina två delar så att det åter blev en lång, tung mening. Suck.
Jag påminns om lärarinnan som för skolbarnen förklarade att tjuren var den lilla kalvens pappa och oxen dess morbror. Eftersom nästan alla ungarna hade minst en morbror godtog de denna förklaring utan protester.
Så har årets säsong av Morden i Midsommer börjat, och den är traditionsenligt urusel.
Någon däremot?
Tack Ninja! Kan vi få ett realtidsreferat så att vi slipper se den?
Inte ens jag, som är oerhört förlåtande när det gäller brittiska mordhistorier, står ut med Midsomer. Så … Någon som har sett nåt bra mord på senaste tiden?
Ett fall för Vera är ju alltid bra.
Resumé: Ett antal psykologiskt otroliga personligheter brötar runt på en campingplats där de nya ägarna håller på med auror och kristaller och följdaktligen döpt om det hela till en glampingplats.
Ron Weasleys pappa och pappans filmfru har campat på stället i 36 år, i akt och mening att hitta den dotter de adopterade bort efter första året. Hon driver numera internetkafé i byn, har utlöst en modern folklorehistorietävling som vinns av nån som skriver ihop en historia om Vargdräparen. Två personer dräps av Vargdräparen, som visar sig vara den olyckliga dottern tillika internetkaféinnehavaren, till RWP och PFF, eftersom hon känt sig värdelös pga adoptionen. Just som hon håller på att mörda ett tredje offer kommer poliserna och försöker avstyra den hela, vilket inte går förrän RWP och PFF kommer och försäkrar den återfunna dottern att de från och med nu aldrig ska skiljas från henne mer. Om de tänker deltaga i fängelsevistelsen tillsammans med dottern framgår inte, men alla är mycket förstående.
Slut i rutan.
Tack Ninja! Då kan jag återgå till en väldigt bra uppsättning av Don Giovanni från Prag. Missa den inte! Bättre än så här blir det inte!
Nynäs ser fint ut men dit ska jag inte ett par dar nästa vecka utan till Tällberg. Däromkring är det också fint har jag bestämt.
Jag ska försöka ställa det så att vi tar vägen dit via mammas uppväxtby. På gården där fanns (finns?) ett dass med tre fjöl, varav ett var litet och hade en pall framför. Morfar föredrog att inte stänga dörren när han satt där, så han kunde se ut över vad han kallade Sveriges vackraste dassutsikt.
Midsomer slutade vi titta på när en kille som spelat skurk i ett tidigare avsnitt och slem trägådsmästare i ett annat plötsligt poppade upp som Barnaby! Vi blir yra i huvet av sånt.
Tack Niklas för operatips. Bra att det finns att ta till nu när fopollen tagit slut. Få se om vi känner igen operahuset . Vi besökte ju tre stycken under vår resa till Prag för två år sen. Det var tider det!
Tällberg är vidunderligt vackert. Vi tillbringade en familjejul där. En av gossarna sa: ’Det är som att bo på Skansen.’ Ackurat.
’Kustpärlans mysterier’ på SVTplay kan ni också låta bli.
Nilkas: ’Ditt’ operahus ligger vid floden en bit från det dansande huset Fred och Ginger. Vi besökte tre andra operahus i Prag. Så ser det ut i ett kulturland.
Hade ni frågat trädgårdsmästaren hade hon svarat att hon heter Åsa.
[…] nu har jag ju redan tipsat om Nynäs och torparvandringen och ni har alla oooooat och aaaaha:at och upptäckt att alla dylika upptåg […]