Hoppa till innehåll

Tips igen: Nynäs slott (med naturreservat)

Okej, nu har jag ju redan tipsat om Nynäs och torparvandringen och ni har alla oooooat och aaaaha:at  och upptäckt att alla dylika upptåg är fullbokade (eftersom jag har gjort så vansinnigt fin reklam) – så nu förtvivlar ni.

Men det går fler tåg!

Okej. Det går inte TÅG. För tågen i Sverige går inte med cyklar i lasten och de går inte dit man faktiskt egentligen skulle vilja åka (TÄRENDÖ!), men man kan ändå (på nåt sätt) åka till Nynäs och gå på slottsvandring. (Förlåt att jag upprepar mig nu, men det är egentligen inte ett slott. Fast det funkar som ett slott, så det så.)

Jag har en kompis som bor i ett liknande slott. Hon och hennes man köpte ett nedgånget ”hus” som hade sett bättre tider och de lägger all sin vakna tid på att renovera ”slottet”, så jag vet att det är ett helvetesgöra. Men det kan bli så bra!

(Det låter nu som om jag uppfodrande ber er att köpa första bästa slott. Och ja, det är alldeles korrekt. Slotten i Sverige måste tas omhand, oavsett om de är slott eller ej. Go forth and buy castles!)

Att jag är så till mig i trasorna beror förstås på den satans corona. Slotten och alla andra kulturinstanser (och jag själv) har lidit oerhört stora inkomstförluster sedan mars 2020. När jag nu väl får uppdrag igen säljer jag mig gladeligen för billigt – och en enkel entimmesvisning av ett slott kan plättlätt utsträckas till en tvåånhalvtimmasvisning av alla våningar inklusive klocktornet på vinden. Bara för att guiden njuter av att äntligen få guida igen.

(Om ni undrar hur billigt man säljer sig … Så okej. Runt 80 timmars redigering av en bok om babymassage fick jag 5 000 kr för. Och 100 timmars redigering av en bok om vitaminer fick jag 9 000 kr för. Då kan man säga ”fan vad långsamt du redigerar”. Eller så kan man konstatera ”fan vad utgångsmaterialet måste ha varit dåligt”. Eller ”vad glad att du har uppdrag”.)

Men nu ska ni också få gå på slottsvisning! (Det är NU ni slutar läsa om ni snart ska åka till Nynäs.)

Som (repris) ligger vid det röra krysset.

Nu ska ni veta att jag har valt ut 50 bilder att visa er. Det kommer förstås inte på fråga, så ni kommer att få se en bråkdel. Detta är ett bedrövligt faktum. men ingen människa har idag fokusork för mer än tio minuters text och några bilder därtill.

[lååååååååååång paus för bildurval]

Nynäs slott är så fint, så fint. Nu ska ni få se den där bråkdelen.

Vi kom in i en slottsentré där man har varit tvungen att lacka sandstensgolvet, som annars slits ohemult snabbt. Det är fullt med skrap och slit och djupa märken i golvet, som vi stillsamt beundrade. “Vem gjorde den här repan?” “Vad orsakade den här gropen?” “Vem sladdade omkull precis här för 150 år sedan?” Ingen vet.

Vi vandrade snabbt upp till köket som är en ren dröm – för mig.

Men nej, att jobba i köket var ingen dans på rosor anno dazumal. Ingen mikrovågsugn, kan ni tänka er!

När slottet på 1800-talet skulle smyckas med två fontäner ute i trädgården, var det något snille som kom på att man skulle passa på att dra in vatten i köket.

– Pfah! utbrast alla som bestämde.
– Jamen jomen, sa alla som jobbade i köket.
– Fnys, ska det vara så himla nödvändigt?
– JA!
– Knorr, knorr, jaha, okejdå. Vi installerar en vattencistern på vinden som leder vattnet ner till köket.

Här ser ni vattenkranen och diskhon, som inte alls var en diskho utan ett ställe att snabbt hetta upp vatten: en vedugn för vattenkok!

I köksavdelningen fanns ett sidorum med massa skåp, lådor och hyllor. Skåpen var ruskigt fult utrustade med juteväv. Det var bara en träram med tyget fastspänt. Se:

Men si på fan. Man blötte ner tyget med kallt vatten, så hölls matvarorna på insidan lite kallare!
Och så kom vi till strykrummet, där vedspisen blott och enbart var till att hetta upp strykjärnen. Tänka sig, va. Finns det något som funkar bättre när det är struket – eller är strykningen blott och enbart till för det estetiska tillplattandet? Hm. Jo, man får ju plats med fler lakan om de är manglade förstås.
Sedan 1980-talet har alla jätteplatta kökshanddukar legat på lit de parade på detta vis. Strykjärnen längst ner förvarades egentligen inte här – men visas upp för att vi ska förstå att för ett stort hushåll behövdes verkligen ett helt regemente med järn.

Under hela slottsvandingen var vi – endast fyra personer – stumma av beundran. Guiden berättade allt om alla och rabblade namn och årtal tills vi höll på att trilla omkull av pur informationsstockning. Det var varmt, det var svettigt, och det var rysligt intressant.

Minns ni att Jonas Gardell nån gång för länge sedan berättade om “norra Europas största kvarnhjul”? Well, på Nynäs slott finns norra Europas största och bäst bevarade stuckatur!

Herrummet – med en släkttavla större än en etta på Söder. (Tavlan irriterade kungahuset storligen emedan den framställde den enkla slottsägarsläkten som vore de kungliga.) Tavlan i all sin glans finns att beskåda med lupp här.
Annan bild på stuckaturen. Den är inte fastsatt kloss intill takbjälkarna, utan hänger i kedjor så att den rör sig med huset och går därför inte sönder som i alla andra stuck-slott som vajar som rapsfält i vinden.
Ser ni lönndörren? Ja, det gör ni; den delen av väggen är ju renoverad.

Många gånger under åren har stollar i maktposition fått sin vilja igenom på de mest horribla sätt. Trägolv som en gång var målade som vore de vackra parkettgolv blev plötsligt slipade till moderna varianter som ser ut som trä… eh, rent trägolv. Det är idag högsta mode, men var det inte förr. En historiker bestämde att golven skulle målas över eftersom de ju hade slipats på ett erbarmligt sätt. Inte återställas. Nej. Målas över. Med beigebrun färg.

Här ses historikerns försök att släta över den felaktiga slipningen, och den ursprungliga ”parkettmålningen”. (Man orkade inte flytta på en viss möbel inför slipningen och övermålningen, det är därför vi kan se detta.)

Vi gick vidare.

Tänk er en serveringsgång, om ni har haft lyckan att se en sådan. Sedan tänker ni er att den är fem gånger så stor och innehåller klädgarderober istället. En sju meter lång walk-in-closet!

Då förstår ni hur det här kändes. Skor, kläder, klänningar och kavajer i långa banor!

Plötsligt befann i oss i ett oerhört pyntat och med möbler överlastat rum: damernas sällskapsrum. Det var en miljard röda sammetsmöbler på en begränsad yta och därtill hundratusen lampor, vaser, mattor och spetsdukar.

En gång för flera år sedan ramlade en fågel ner i den öppna spisen. Den flög sedan omkring och bajsade ner all sammet i ett par dagar tills den upptäcktes och släpptes ut.

Den här minimalistiska lampan och allt annat har dock rengjorts sedan dess.

Vi fick sedan en specialvisning av det fantastiska biblioteket med böcker från fem århundraden. Bokskåpens dörrar kan inte stängas, för då skapas kondens på insidan – vilket snabbt skulle förstöra alla bokstäver.

Har ni sett nåt vackrare?
Jag vet inte ens vad detta är – men handstilen, hörni! Handstilen!
Frenologi. Guiden sa att här går vi omkring och ryser åt vad man höll på med i Nazityskland, men vi var fan inte mycket bättre här i Sverige på 1930-talet.
Det är 60 huvuden i miniatyr – här är beskrivningen av hur man tänker och agerar på ett visst sätt om ens skalle är formad på ett visst sätt.

Vi vandrade vidare och fick se lagerutrymmen med fantastiska tyger, möbler och prylar som bara ligger och ligger. Ibland ringer Nationalmuseum och ger order för att de har kommit på att nåt ska till Stockholm eller att nåt i Stockholm bör placeras på Nynäs. (Det är bara att lyda.)

En av slottsfruarna satt alltid, alltid i den här (helt orenoverade) stolen när hon var utomhus. Med åren blev hon som liten och krum att hon knappt syntes, där hon satt.

Plötsligt befann vi oss på vinden, där vi fick se alla kappsäckar och koffertar som herrskapet packade i när de skulle på resa. (Våra moderna rullväskor hade fått dem att baxna och strax avskeda alla bärare.) Vi fick även se hur man vrider upp och ställer klockan som syns från utsidan, beundra träkälkar, klämma på gamla seldon och bara i största allmänhet känna historiens vingslag.

Det är då själva satan vad forna tiders skyltar och etiketter var snygga.
Ett diskställ för vinflaskor vill vi väl alla ha?
Tidningar som har sparats som varande emballage ligger på vinden helt olästa av den moderna människan.
Perfekt chipsskål ju!

Slottet är dock inte alldeles orört sedan sista slottsherren flyttade ut. De bedrövliga 1960- och 70-talen med sin rivningsfeeling klampade in även här. I guidernas och den övriga personalens skrymslen och vrår kan man plötsligt kliva in i denna blåtonade horrör.

Och plötsligt, när jag stod här, hörde jag mig själv säga: ”Men lite läckert är det ju!”

Såja. Om jag inte har varit tydlig med att Nynäs slott är värt ett besök, så säger jag det med emfas nu: åk dit om ni kan! Stanna länge!

Vi sov över på vandrarhemmet som heter ”Bränneriet”, och är precis det – ett gammalt sådant. Fint som snus!

Jättesköna sängar i underbar miljö!

Jag är inte den som tittar på och njuter av eller ens tar bilder på solned- eller uppgångar. Men när jag vaknade (av mina vänners snarkningar, kan ni tänkar er!) vid tre–fyrasnåret mitt i natten, kunde jag inte låta bli att tassa upp och föreviga utsikten från fönstret.

Kolla, där är ju solen. Ja där är den. Precis som på Louvren.

 

Share
Publicerat iBloggen

28 kommentarer

  1. Ja, det där vill jag åka till! Ett slott lite då och då livar upp. Skokloster har vi nu sett ett antal gånger (bara för det ligger nära) men vinden där är mysig och den ofärdiga festsalen. Och Ekenäs utanför Norrköping där det spökar har vi också besökt flera gånger. (Från hemsidan: ” Hundar är inte tillåtna inne i slottet men kan förtöjas bredvid en av flyglarna” Förtöjas!)
    Bra och tack! Jag hade nästan glömt att jag gillar att besöka slott.

  2. Eva Ejdeklint

    ”Men när jag vaknade (av mina vänners snarkningar)…”
    Vilket förtal!

    Högaktningsfullt, En ICKE snarkande vän

  3. Det låter skoj. Finns det någon närbild av släkttavlan?

    Strykning/mangling har utöver det estetiska också fördelen att lakan och handdukar tar mindre plats i skåpen, vilket är bra om man har mer linne än skåputrymme, eller om man ska packa. Manglade lakan är dessutom sköna att lägga sig i, även om det inte dröjer så länge innan de är skrynkliga igen. Något liknande kan sägas om skjortor.

  4. (Hihi, Eva här ovan var den snarkigaste av oss tre.)

    Brid: min “närbild” (man kunde inte stå nära för den var så jädra stor) är hemskt dålig – det var inte så ljust där inne. Tavlan heter “Hildebrandska guldbröllopstavlan” och Nationalmuseum har den här!

    (Du kan zooma in precis hur mycket som helst!)

  5. Ninja i Klockrike

    Manglade och strukna textilier blir inte lika lätt smutsiga och dammiga n’r de ligger i linneskåpet, och så behåller de den fräscha doften längre. Luddet på fibrerna plattas till och det är då som särskilt lin blir så där glansigt och vackert. Uppsugningsförmåga ökar faktiskt också, bra när det är kökshanddukar.
    Skrattade åt att de nedersta hyllorna av linneskåpet har glasskydd framför hyllorna. Varenda vävande tant hade annars dragit med handen över de vackra travarna, och hud, det är lortigt det.
    Strykrummet var nog också sömnads- och lagningsrummet, det var ett statustecken att ha råd att låta laga och lappa linneförrådet, stadvända lakanen osv.

    Varför vill båsmor förresten besöka Tärendö? Är det bifurkationen som lockar?

  6. Båsmors förslag på webbadress fungerar inte, men med lite goggling har jag hittat en bild ändå. Dock inte med obegränsad zoomfunktion, men det var detsamma.

    Hade dock gärna också hittat en lista över familjemedlemmarna. Det måste väl vara barn och barnbarn, om de inte hade 22 barn – ser nu att det står guldbröllop, så definitivt barn och barnbarn. De i porträtten uppe till höger torde vara sådana som dog unga, innan tavlan målades.

  7. Nu funkar länken, Brid!

    Det är guldbröllopsjubilarerna Henrik Jacob Hildebrand med hustru Maria Sophia Amya och andra släktingar – mer än så kan jag inte hitta! Ack!

    Ninja: Jag vill till Tärendö för att hedra gympahallen där jag en gång spelade så himla bra basket att jag blev utsedd till “matchens pärla”. Eller så vill jag bara dit för att man ju inte vill dit.

  8. Ökenråttan

    Ikonografiskt kan man tänka i olika banor. Det var vanligt förr att man hade med sina döda familjemedlemmar på en sån här familjebild. De fyra porträtten uppe till höger föreställer sannolikt familjemedlemmar som inte längre lever men som ändå ska vara med på ett hörn (pun intended) . De två små barnen nere till vänster som har blicken riktad uppåt kanske också har dött eller också är dom vähäldiglt klena och på vippen …

    Jag minns ett gammalt familjealbum där det fanns ett foto på två söta små tvilliingbebisar, idel brodyr och volanger och dom sov så sött. Senare fick jag veta att dom var döda. Man fotograferade även döda personer. Men det var förstås långt efter 16-1700-talen och långt före vår tid.

  9. Ekenäs känner jag inte till. Men på Lövstad slott i Kimstad har jag varit.

    Så istället för flytande golv kan man säga att de har flytande tak på Nynäs slott.

    Är Tärendö verkligen ett mål skulle det vara kul att vara ett delmål.

  10. Ninja i Klockrike

    Jag henkar till Tärendö, jag vill se bifurkationen.

  11. Magganini

    Det är nog mycket fint kring vattendragen där i Tärendö, men jag undrar jag hur stor själva bifurkationsupplevelsen är. Bifurkation=fränt, men man ser väl bara vatten som förgrenar sig.

  12. Ninja i Klockrike

    Jo, men man vet ju vad det är, och det är häftigt nog. Sen kan man säkert åka utmed den, och DET skulle jag gärna vilja göra.

  13. Fast inte med tååååååååg ju! (Men jag måste säga att bara jag får åka i en bättre bil än min egen, kan jag hänga med på vilken road trip som helst. Sverige är sanslöst trevlgit. Sörmland är en skatt. Tärendö har en bifurkation.)

  14. Magganini

    Jag vill förresten ha den där chipsskålen. Det är precis som hemma hos mej ju.

  15. hyttfogden

    Tack Lotten för ditt fina reportage!
    Man blir sittande och tittar länge på bilderna. En stilla och rogivande köksinteriör nu, men då varm och stökigtoch osig och med goa dofter från matlagning och en stressad , varm kokerska med sina underlydande.

    Linneskåpet – jag ärvde mormors linneskåp med dess innehåll och var lite bekymrad hur jag skulle förvalta och hantera och använda de enorma bordsdukarna av linne och de blankmanglade servetterna. Skulle det någonsin bli tillfälle att dra ut matsalsbordet i sin fulla längd, lägga på en jättestor duk och duka med udda tallrikar och fat och tre sorters glas?
    Farbröder och tanter kom och hälsade på mormor och morfar och man blev inkallad till bordet och gick runt och hälsade och neg.

    Nä ett sånt stort kalas skulle säkert aldrig av så jag delade med mig av skatten till svägerskor och kusiner tills linneförrådet var lagom omfattande och hanterbart.
    Mormor var noga med att minst en gång om året måste de stora manglade dukarna rullas eller vikas om och servetter flyttas om, vikas ut och vikas ihop igen. Det hade att göra med, sa mormor att material av linne som får ligga länge i samma form far illa just om vikningarna blir för permanenta. Är det flera av er som har hört detta?
    Nu har jag inget linneskåp, det blev kvar i gamla pörtet. Det var stort och tungt och hade stått på samma plats i hundra år så man kunde lätt inbilla sig att det hade växt fast.
    En resa hemma i min kammare gjorde jag igår med många intressanta saker att fundera kring och läsa om.

  16. Ja, Hyttis! Jag tror att de där manglade högarna på Nynäs slott måste få ligga där de ligger i all evighet amen eftersom de inte har vikts upp eller tvättats sedan de lades på plats på 80-talet.

    Sedan jag var på Nynäs slott för drygt en vecka sedan har ett enormt sug efter ett stort linneskåp uppstått. Jag tror att man skulle kunna få tag i ett relativt billigt eftersom de är så stora och åbäkiga. Men jag ska ha mitt blivande skåp som köksskåp istället – vi har fyllt köket med allehanda omaka skåp och bufféer som inte alls ser bra ut nu.

    Eller så kanske jag ska leta efter ett stort serveringsskåp? Ett sånt där som fanns i Pippifilmerna från 60-talet? (se bild)

  17. hyttfogden

    Så synd att behov av skåp inte var aktuellt för sex år sedan då vi flyttade. Då kunde du ha fått ett som stod på vinden. När vi flyttade in i gammpörtet 1977 och det gått några år med ett annat lika stort skåp som linneskåpet, som stod i vägen på nedre botten, fick vi för oss att på något sätt bära upp det på vinden. Det var delbart och stod på ett fundament med två tunga draglådor längst ner.

    Dotra som var i tonåren och hade en massa kompisar av båda könen skulle fylla år och SG och jag bad henne bjuda in några av de starkaste killarna i vänskaps-kretsen.
    Det gjorde hon och de tog med liv och lust sig an uppgiften att bära upp skåpet i två våningars vindlande trappor. Underdelen var inte så krånglig men själva skåpdelen med hyllorna var värre, högt och byngligt. Då kom de raska gossarna på att en av dem ju kunde gå inne i skåpet och lyfta och de andra styra utifrån. Och sedan stod skåpet där i all sin prakt på vinden och bidade sin tid att åter få göra tjänst hos den nye ägaren. (Låter som HC Andersen.)

  18. Magganini

    Lite dukar och servetter vävda av olika mor- och svärmödrar har vi här, men de måste ligga i en vanlig garderob.

    Annars – om man får malla sig lite? Den som har tillgång till Nerikes Allehanda och bryr sig om kultursidorna kan i dag läsa ett helt uppslag om och med Hannoia! /Stolt moder

  19. Magganini! Ta en bild och lägg ut här! Eller skicka till mig så lägger jag ut den! Tjoho!

  20. Hyttfogden! Om jag så sent som i januari hade fattat att jag skulle sukta efter ett stort skåp i juli, hade jag fått ett stort, stort, stoooooort jättegratis. Ett 1800-tals, som var varsamt renoverat med lagom mycket snickarglädje.

    (Jag svär så det osar i detta nu, för jag kom just på det. Grrrrrr.)

    Men imorron är en annan dag! Då har jag inte vaccinrelaterad feber (38,8 °C i detta nu) och kommer att de köket med nya ögon. Kanske.

  21. Här kommer artikeln om Hannoia, som den stolta modern Magganini skickade!

  22. Vilken bra artikel om Hannoias konst!

    Och vilket makalöst strykrum på det där slottet som inte är något slott, med den där tvåvåningsspisen för strykjärn!

    Och frågorna hopar sig: Varför är det tre öppningar upptill på den där vattencisternen i strykrumsspisen? Och bara en tappkran? Och strykjärnen, är de lodstrykjärn allihop, till och med de minsta. Varför?

  23. Louise

    Hejsan,
    Förutom det Ninja skrev om att det blir estetiskt vackert när luddet på fibrerna plattas till och textil tar mindre plats, så har det även en hållbarhetsaspekt med mangling. Tillplattade fibrer håller längre än spretiga som går av och luddar av sig. Gäller även bomull och andra naturmaterial. Så mangling behöver kanske upp på miljöagendan och bli trendigt igen?

  24. Jag håller med, Karin! Frågorna hopas sig så till den milda grad att du måste åka till Nynäs och ställa dem!

    Välkommen hit, Louise! Nu vet jag varför jag ska fortsätta mangla! (Folk i min närhet tycker att jag har blivit tokig; varför mangla när man kan spela datorspel istället?)

  25. Dina

    Kära svärmor har ett linneskåp som kommer från hennes barndomshem. Tre dörrar där mittendörren är glasad. Svägerskan är inte intresserad av att ärva den någon gång i framtiden så förhoppningsvis hamnar den hos oss. Inte för att jag vet var jag kan ställa den men å vad mycket jag skall ha i den.
    Om jag bara hade plats för en mangel också … (Tror inte jag sett en enda en här.)

    Något jag tänkte på i förra inlägget – Om ‘stut’ är en ung oxe, varför heter det då stuteri när det ju rör sig om hästar?

    Skall (försöka) komma ihåg alla dessa roadtriptips nästa sommar. För då … *hoppas hoppas*

  26. Ninja i Klockrike

    Hej Louise! Vad kul med en textilare till. Du råkar inte bo lite söder om Sandviken, månne?

  27. hyttfogden

    Stuteri kommer av ett tyskt ord Stute som betyder märr eller sto.
    Har ni vägarna in i Österrike nån gång rekommenderar jag ett besök på stuteriet Piber där man föder upp lipizzanerhästar för Spanska Ridskolan i Wien.
    Ett underbart ställe där man kan bekanta sig med hästar i olika åldrar från små nyfödda föl till de hästar som en gång gjorde tjänst i Wien och numera kommit åter till Piber som pensionärer.
    SG och jag besökte Piber två gånger, vi kunde absolut inte åka förbi vägskylten andra gången vi var i närheten, vi måste dit.

    I en hage gick en hingst och hade tråkigt. Han längtade, sa personalen, tillbaka till musiken och rampljuset och alla människor som kom för att se honom och hans kompisar framträda.

    Jag satte mig på en soffa alldeles intill stängslet och han kom fram och tittade på mig och när jag började prata med honom satte han i väg längs stängslet, ställde sig på bakbenen och gjorde nån slags piruetter. Travade fram och åter med bestämda steg och gjorde på stället marsch. Det kom mera folk och satte sig och tittade på och han slutade inte förrän han upptäckte att stolar och soffor blivit tomma. För att göra honom glad brukade personalen dra på lite musik en stund så att han fick göra sina figurer.

  28. Ninja i Klockrike

    En sån fantastisk historia, Hyttis, så rörande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.