Att Kungens kurva heter som den gör, tycker polacker är jättekul eftersom ”kurva” är en polsk svordom. Att Kungens kurva heter som den gör, vet nästan alla – Gustav V:s chaufför råkade ju köra ner bilen i ett dike där.
Artikeln från 29 september 1946 är lång och oerhört utförlig; här kommer två små urklipp.
På samma sätt kan nog de flesta minnas
- hur Bush d.y. fick en sko kastad mot sig (och tänk att jag alltid i detta sammanhang associerar till Ingvar Carlsson)
- när hans pappa Bush d.ä. svimmade efter att ha kräkts i Japans premiärministers knä
- att Tok-Orvar Trumpen puttade bort Montenegros premiärminister för att stå längst fram.
Men jag hade faktiskt helt glömt bort Jimmy Carters intressanta möte med en simmande mördarkanin.
Det var 1979, när president Carter var 55 år och ute på en ensam liten fisketur i en lugn sjö. Mot hans båt kom då en jättestor, galen kanin simmande. Den fräste, fnös och visade sina hemska tänder när den med frenesi i simtagen närmade sig båten.
Jimmy Carter blev skräckslagen, stora karln, och slog efter kaninmonstret med en åra. Väl på fast mark igen, berättade han för sina medarbetare och livvakter vad som hade hänt. De påtalade att kaniner varken simmar, morrar eller har huggtänder – men Jimmy stod på sig och begärde fram bilder från den ständigt närvarande fotografen.
Expertis tillkallades för en luppgranskning. Alla skrattade rått och strök inte alls Carter medhårs trots att han var upptagen med att lösa energikrisen i USA. Men plötsligt:
– Yes. President Carter was right. It was a swamp rabbit.
Denna kärrkanin kan faktiskt simma, spotta och fräsa och vara allmänt otrevlig! Carter pustade ut, glad som han var över att faktiskt bli trodd: han hade bara försvarat sig. Men det hindrade inte aktivister att hota Carter till livet när detta offentliggjordes – man får inte måtta slag med åror mot några som helst djur. Inte ens om de morrar.
Och så förlorade han förstås valet när Reagan kom stormande året därpå.
Jimmy Carter poserade förresten för ett foto med den nuvarande presidenten Joe Biden. Den bilden ser jättekonstig ut.
På tiden när inte wire hade försvenskats till vajer.
Träskharar väger drygt två kilo och är halvmetern långa, så jag förstår Carter.
Annnars trodde jag attdet s kulle handla om the ferocious, vicious killer rabbit fårn Monthy Python-filmen, The holy grail. I manuskriptet, som finns i bokform, står det i kommentarerna, när kaninen attackerar en rustningsklädd riddare ’ sound as of tin opening’.
Carter har annars min utmärkta högaktning. Han deltog så sent som 2019 aktivt i byggandet av bostäder åt utfattiga och krigsveteraner. annat än cofefe, det.
Han lämnade sin kyrka efter 45 år när han tyckte att de var för tröga med jämställdhetsarbetet mellan män och kvinnor.
Se, det är en riktig karl, det.
Carter var ju jordnötsodlare, tror fasen att kaninen blev hungrig när han fick upp den vittringen 😁
Bilden är korrekt. Det handlar om perspektiv och att de faktiskt är olika stora:
https://www.snopes.com/fact-check/bidens-photo-carters/
Jimmy och träskkaninen – den hade jag fullständigt missat! Jag minns inte heller när Chrustjov dunkade sin sko i talarstolen på FN, men tack vare Povel Ramel känner jag ändå väl till händelsen. Skokastet mot unge Bush? Ja, det låter möjligen vagt bekant.
Jimmy skulle helt enkelt ha kastat sin sko på mördar…, förlåt, träskkaninen, så hade allt varit i sin ordning.
Fungerar samma förminskningsmedicin som mänskor kan ta även på fåtöljer och små runda bord med en massa saker på?
SVT:s bildproducenten är inte alltid så snälla men vad gör man när den ena debattören är 152 cm och den andre förmodligen över 190 cm?
Skulle det hjälpa om de satt ner runt ett bord?
Bra, Sanna: jag tänkte också på wiren. Jag undrar jag, hur det uttalades då. Måste kolla.
Å fan. Både wire och vajer dök upp först 1950 i SAOL. Wire stod med (utan uttalsangivelse) som blott en hänvisning till vajer ända till 2015, när det försvann ut i kulisserna . Mycket intressant. I SAOB (den etymologiska ni vet, tryckt 2015) står det om uttalet av wire: ”med mer eller mindre genuint engelskt uttal”.
Klicka gärna på Niklasses helt ickemanipulerade bild; den är värd en titt.
Min favorit bland tidningsrubriker är ”Kanin bet kamphund”. När vi bodde tropiken hade vi en aning. Yngste sonen hade en. Hon var en riktig tuffing. Goda vänner hade en stor och skräckinjagande hund. Han blev livrädd när Plums kom och hälsade på.
28 grader i skuggan, och det finns inte mycket skugga att vistas i. Lupinrensningen får anstå till en annan gång.
Något närmare dagens ämne: en familj i huset mittemot vårt hemma har två marsvin. Ibland får de komma ut på gräset i specialbur. Detta tilldrar sig intresse från passerande. En dag kom en mamma med litet barn förbi. Titta, ropade barnet. Ja titta, kaniner, sa mamman.
Min favorit bland tidningsrubriker är’ Vad händer med min änkepension om min man dör först?’
Jag hade en vädurskanin som hette Hjalmar. han var helt klart född i fel kropp. Han hade gjort sig bättre som lejon eller så. Han var fullkomligt orädd, vägrade sitta i bur och höll själv undan attackerande rovdjur. På landet hade han sele, långt koppel som satt fast i en redijäler bit gammal syll. Bara att flytta syllbiten efter skugga och grästillgång. Om nätterna var han lös i sjöboden. Där hittade far en gång två ihjälbitna minkar och en liten vädur som satt och putsade blodet ur pälsen.
Rävar, kråkor och korpar och diverse hundar gjorde sig icke besvär, Hjalle höll hela surven på mattan. Den enda gång såg vi honom huka sig under en buske var när havsörnens skugga drog över tomten. Det vår ju vara nån måtta även på superkaniners dumdristighet.
”… hade vi en aning.” skrev jag 14.42. Var jag inte riktigt nykter? Men det skarpsinniga båset förstod att jag hade velat skriva att kanin, hade vi.
Är det nån som har hört något sommarprogram?
Ninja: bitar av två, Denise Rudbergs och dagens (kan inte stava till honom). Hörvärt men inte så det känns nödvändigt att leta upp resten.
Bra fråga, Ninja! Och svaret är ett rungande nej, emedan jag är på ”semester” i Skåne och det är en sån där semester utan tankar på Sommarprat. Jag får ta igen det nästa vecka, så jag tar gärna emot tips! (Jag vill inte lyssna på döden, döden, döden.)
Eller Me, Myself and l. Ej heller Eländes, Eländes, Elände. Särskilt inte i kombination.
Di spelade God save the Queen här på tv nyssens emedan engländarna ska spela fopoll.
Då uppstod frågan som ingen av oss visste svaret på: vad spelas när Skottland och Wales ska spela fopoll?
(Oj, redan har de vunnit in ett mål.)
Flower of Scotland; https://www.youtube.com/watch?v=OuKGPcnEEOo
Land of my fathers; https://www.youtube.com/watch?v=41BGsTsidwk
Jordnötsodlaren är den ende USA:nske president som jag mött och skakat hand med. Asså.
Ökenråttan: det är väl en mer än de flesta av oss har mött.
Tack, Ninja. Fina låtar.
Ökenråttan leder nog presidenthandsskakningsligan här i båset med flera hästlängder.
I fredags skakade jag hand med en person. Det var lite nostalgiskt och underligt, men fint. Det har ju inte hänt sen mars 2020, tror jag.
Lindarna blommar! Dags för lindblomskyckling. Vi plockade en stor påse blommor idag.
Lindblomste!
Lindhonung!
(Fast det verkar inte bli nån särskild skörd av lindhonung här i år, det blir nog bara nån allmän sensommarblandning verkar det som. Herr Magganini håller på med sånt därnt, vet ni.)
Hejåhå vad jag springer mellan hötapparna och inte hänger med i bloggsvängarna! Bara för att rapportera nåååågot i alla fall, kan jag meddela att följande meny är sanslöst lyckad! En trerätters med
1) löjromstoast
2) hälleflundra (prick 54 °C i mitten), nypotatis, vit respektive grön sparris samt en ljuvlig sås
3) jordgubbar och glass.
Det låter smarrigt, Lotten.
Idag föll allt på plats:
Jag var ledig, vädret varmt, maken hade inte jour, vi var friska, likaså hund och son. Inget annat var heller inplanerat.
Alltså kom jag mig iväg för att bada.
(Skönt att lingonveckan slutat vara ytterligare en begränsande faktor. )
Så igår badade jag i sjö och idag i hav.
Det låter verkligen smarrigt, men var hittar man nån som serverar en detta?
I mitt kök!
Lotten, du lever ett liv i lyx!
Lindblomskyckling? Hur gör man?
Liten tant: Lindblomskyckling
4 kycklingbröst med skinnet kvar
2 msk olivolja
100 g lindblom (drygt en liter) Blommorna måste vara nyutslagna och komma från träd utan parasiter – röda ’finnar’ på löven. Man plockar blomman och den tillhörande gröna ’vingen’.
3 dl torrt vitt vin, gärna Mosel
2 äggulor
1 dl vispgrädde
50 g smör
Stek kycklingbrösten i olivoljan på medelvärme, salta och peppra. Lägg i en stor näve lindblom, lägg på lock och dra stekpannan av plattan.
Lägg resten av blommorna i en kastrull, slå på vinet och låt koka upp. Lägg på lock och dra kastrullen av plattan. Får stå och dra i 15 minuter.
Vispa ihop grädde och äggulor. Sila av blommorna från vinet och häll vinet i en liten kastrull. Koka en liten stund och vispa sedan ned ägg- och gräddsmeten. Kanske behövs lite salt? Vispa ned smöret i såsen. Klart!
Nu pågår på tv4 Italien–Spanien och kommentatorn behagar att helt utan humorvinkling säga ”en väldigt tydlig fingervisning”.
HAHAHA.
Ooooh, vad roligt med recept! Tack Ökenråttan!
Italien är ett fjantland vad gäller fopoll. Nej, jag är inte partisk.
(Om vi snackar maträtter är jag en förstås en snabb kappvändare.)
Ökenråttan: stort tack, det låter helt galet gottbra receptet. Bor i Stockholm, får spana efter lindblommor (men rent spontant tänker jag på Kärnan i Hborg, där har de lindar en masse)
Men, det inspirerar också till annat – fläderbär? Lavendel såklart, bågnar här i trädgården.
Äntligen planterat dahlior men det blir nog inte så mkt smak.