Hoppa till innehåll

Lotten Inlägg

Jag ska bara dra ut mina naglar och trä på mig dumstruten så känns det lite bättre snart tror jag

Språktidningen är ju en kul tidning. Med många bokstäver och intressanta artiklar. Jag skriver i den om hur det är att vara noggrann redaktör och så lär jag ut korrläsning och uppfinner redigeringsglasögon. Väääääldigt nyttig kunskap på min ära.

Dessutom har Språktidningen och jag numera en mack ihop. Eller i alla fall en kul idé.

Den ser ut så här:

Gå en rolig kurs!

Två eftermiddagsföreläsningar med avslutande vinmingel ska vi klämma in i november. En heter Ordfrossa, den andra heter Regelvärk. Bara det är ju så kul att vi nästan fnissar ihjäl oss.

Men.

I utskicket som i dagarna går ut till alla miljarder prenumeranter står det fel mejladress för alla som vill anmäla sig. Det är ju mindre kul.

Och vem har korrläst inbjudan? Vem har korrläst? Eller … vem har inte korrläst?

Svar: redaktör Bergman. Som har mejladressen lotten@bergman.com, och inte ”.se”. Jag känner mig som Stålmannen, som sitter och stirrar framför sig med en klump kryptonit i handen. Jag är Susanna Kallur som stupar på första häcken och jag är Ulf Samuelsson som grät på en presskonferens när en svensk journalist mitt under brinnande OS 1998 hade avslöjat att Uffe inte längre var svensk. Jag är Stefan Holm som re…

Äh. Proportioner! Skärp sig, ta sig i kragen och gör rätt nästa gång, redaktörn. Jag är Charlie Chaplin istället. Jag är Harold Lloyd och Buster Keaton.

Såja, nu känns det lite roligare.

Uppdatering
Visdomsord från Orangeluvan: Om alla bara gjorde rätt och vad som förväntades av dem hela tiden, skulle vi varken ha penicillin eller surströmming att fröjdas åt.

(Ni som bara läser inläggen ska veta att det alltid är farligt kul i kommentatorsbåset. Jag har begåvats med de bästa kommentatorerna, nämligen.)

Share
22 kommentarer

Var går man, fru Gårman? (uppdat.)

Nämen hörni.

1) Herr Gårman. 2) Här går man.

Det är kul! Ordlek och finurlighet. (Jag har förresten en kompis som ser ut precis så där. Med stora steg går hon också.)

1) Här går fru Gårman. 2) Öh.

Inte lika kul! (Jag har en kompis som har gift sig med en skotte. Hon heter numera fru O’Gorman. Det är lite kul.)

Vad man om 20 år kommer att säga om 00-talet:

– De genusifierade precis allt då.
– Alla rasade och var väldigt upprörda för ingenting.
– Nästan alla hade tv fortfarande. Med sladd!
– Det var nog textilbrist runt -02, för då hade alla för små tröjor.
– Tydligen planerade man att införa en Fru Gårman. Och alla kvinnor skulle ha knälång kjol!

Här går man. Där går en Ann.

Uppdatering: ”Det går an.”

Uppdatering igen:

Män som går med barn? Så synnerligen obehagligt.
Det gör vi om till enarmade kvinnor som med nudelsoppefrisyr går med barn.

 

Det enda riktiga. Övergångsställe för Den osynlige mannen.

Not a Bed-In.
Men ett exempel på synnerligen olämpligt beteende. Här-ligg-man-int’ kanske? (Cred och tack till Plastfarfar.)

Share
46 kommentarer

Språkmöten – ordfrossa & regelvärk (uppdat.)

Språktidningen ordnar två roliga, nyttiga och kunskapsfyllda eftermiddagsföreläsningar för dig som arbetar med språk – och för alla andra som är intresserade. Det blir högt i tak och många diskussioner. Föreläsningarna avslutas med mingel, vin och tilltugg.

Ordfrossa

En eftermiddag med mängder av nya, bortglömda och förbjudna ord.

Tid: den 10 november kl. 13–16.
Plats: i Språktidningens lokaler på Folkungagatan 122, Stockholm.

På programmet har vi:

  • de senaste nyorden
  • ord som har försvunnit
  • nya och nödvändiga lånord
  • ord som lockar och ord som stöter
  • nyord som inte längre är nya.

Medverkande:
Erika Winther, Språktidningens nyordsredaktör
Lotten Bergman, redaktör och föreläsare
Patrik Hadenius, Språktidningens chefredaktör

Alla deltagare får senaste upplagan av Svenska Akademiens Ordlista (SAOL).

Regelvärk

En eftermiddag både för dig som är språkpolis och dig som är liberal.
Den 18 november kl. 13–16 i Språktidningens lokaler på Folkungagatan 122, Stockholm.

På programmet har vi

  • nya skrivregler
  • olika regler i olika situationer
  • de vanligaste regelbrotten
  • regler som väcker starka känslor
  • logiska regler kontra historiska.

Medverkande:
Ola Karlsson, redaktör för Språkrådets skrivregler
Lotten Bergman, redaktör och föreläsare
Patrik Hadenius, Språktidningens chefredaktör

Alla deltagare får Språkrådets nya skrivregler.

Anmäl dig senast den 31 oktober till lotten@bergman.com eller med vanlig post till

Bergmans Bokstäver
Gillbergavägen 113 A
632 36 Eskilstuna

OBS: I utskicket som ligger i Språktidningen står det fel mejladress. Gissa om vi grämer oss!

Föreläsningarna är öppna för alla, men Språktidningens prenumeranter har företräde och lägre avgift.
Pris per eftermiddag: 1 950 kr för prenumeranter, 2 400 kr för övriga.

 

Oj.
Regelvärk den 18/11 är redan fulltecknad. Vi fyller glatt på med ännu en eftermiddag med skrivregler: 24/11.
Oj, som sagt.

Share
5 kommentarer

Att vara gäst – då och nu

Jag minns (och berättar ofta om) mina första minnen som gäst. Tydligen är jag lite känslig, för ofta handlar det om rejäla trauman som sätter djupa spår i flera år framåt.

När jag bara var i femårsåldern, sov vi över på en gård som kallades [datschan] och som jag inte för mitt liv kan hitta en lämplig stavning på. Uppdatering: Man kan 1) lita på sina kommentatorer 2) slå upp det förbenade ordet i vilken jädra bok som helst, Lotten! NE, t.ex.:

dat`ja subst. ~n datjor
ORDLED: datj-an
• ryskt lantställe
HIST.: sedan 1965; av ry. datja med samma bet.

 

Så.

Det var hippietajm och alla hade sandaler och batikkläder sådär som de nästan bara har på filmer numera. På natten gick jag upp och kissade i en potta som verkligen var en potta som man skulle kissa i eftersom det där hemska utedasset på andra sidan gårdsplanen svalde små barn på nätterna. Men hu och hej, jag kissade ett blått skum och började gråta eftersom en hemsk farsot hade satt klorna i mig.

– Hjäälp! Jag kissar blått skum! Hjäääääälp! Mamma!!! Pappa!!! Hjääälp!

Femton hippiesar släpade sig yrvakna upp och granskade mitt verk, luktade på pottan och hummade och mumlade och funderade över njurfunktioner och giftiga svampar. Värdinnan Irina dök till slut upp och körde alla i säng med orden:

– Tsst, jag har lagt skurpulver i pottan. Och i alla andra pottor. Gå och lägg er nu och låt flickebarnet sova.

När jag var sju år, sov jag över i min klasskompis Annas sommarstuga. Jag låg vaken i flera timmar från klockan tre på natten för att jag var så exploderande kissnödig men inte kunde bestämma mig för om det var tillåtet att gå upp – och ut – mitt i natten. Till slut smög jag i gryningen upp och kissade hukande bakom huset och fick kiss på troskanten och det var ju hur förfärligt som allra helst.

Som vuxen gäst finns det mycket annat än toaletten att tänka på. Man ska ha med sig Mitbringsel (tacksåmycketpresent redan i entrén), gärna ha lakan och handduk, hjälpa till med matlagning och bortdukning samt hålla ordning på sina pryttlar. Och helst inte köra värdfolket ur sängarna. Under min senaste gästsejour hemma hos Översättarhelena misslyckades jag komplett med alla mina föresatser.

  1. Ingen present.
  2. Inga lakan, ingen handduk.
  3. Ingen matlagning
  4. Stök och bröt.
  5. Sängstöld.

Däremot sa jag två gånger ”jag sätter in i diskmaskinen sedan” – och glömde bort det. Jag satte mig på fel plats, tog muggar med påmålade namn, tappade bort min tandborste och fick en ny av den äldsta dottern i huset, drällde en bh på fel plats, orsakade skidbacke i frukostosten, bloggade mitt i natten och stal både schampo och balsam.

En chimär: om man viker ser det ut som ordning.

Därav överslagshandlingen på bilden ovan. När avfärden närmade sig, bäddade jag bort mig och packade iordning sådär så att det ska se bra ut.

– Humdidum. Om jag viker ihop lakanen och den plaskblöta handduken sådärja, så har jag nog inte varit till så himla mycket besvär. Trarajida.

Share
24 kommentarer

Liten rapport från Göteborg och Bokmässan

Vi hittade igår ”Jan Myrdal” i en sjukhussäng som var helt instickad.
Uppdatering:
Bilden är tagen av Översättarhelena, som hade tänkt blogga om den – men som kom totalt av sig när bilden hamnade här först. Säg gärna till henne att hennes blogg behöver ett myrdalskt inlägg.

 

Årets Bibliotek finns i Gislaved. Där ser det ut såhär – men hur smakar stekta ägghalvor egentligen?


Bloggträff

Igår åt vi bloggost på Gyllene Prag. Eftersom jag hade ätit ostmacka till lunch, ostmacka med extra mycket ost till lunch och sedan klämt i mitt ett ostigt mellanmål samt besökt ett författarförbundsmingel med allehanda ostar, bestämde jag mig för ett annat tema.

1. Först torkade jag av toalettringen, som någon hade bajsat på och jag inte ville lämna toan i nersölat skick eftersom jag inte ville låta någon tro att det var jag som hade haft för bråttom.

2. Sedan åt jag bajskorvsliknande mat: çevapçiçi. (Fast på svenska kanske man kan nöja sig med att skriva cevapcici?)

Cevapcici! (Prosit.)

Hemväg
På väg hemåt, fick vi på Järntorget se en person slås sönder och samman och ett gäng på fyra. Innan vi hann fatta ens vad det var som hände, stod en företagsam kille alldeles bredvid oss och pratade med 112. Jag tog till det enda vapen jag har: de urstarka busvisslingarna. Det hjälpte förstås inte ett dugg.

Jag och killen med telefonen gick fram till den sönderslagne, som stod och grät och hulkade och blödde och hade en gigantisk bula i pannan. Han hade ingen aning om vilka de var eller varför det hade hänt, men ville gå hem. Den företagsamme följde med, medan jag och Översättarhelena stod och försökte förstå. Ingen polis kom.

Natt
Jag drömde att jag klippte sönder små örsnibbar.

Morgon

Jag placerade en lös gatsten i ett därför anpassat utrymme i flyttblock.
Share
27 kommentarer

På bokmässan: torsdag

Hurra, jag har idag attackerat och intervjuat bl.a. Peter Stormare, Benny Haag, Alexandra Zazzi, Olle Josephson, Fredrik Belfrage, Jan Guillou, Sören Holmberg och Bert Karlsson. Men det roligaste hittills på årets bokmässa var detta:

Jag, Översättarhelena och Studiomannen står framför Lettlands monter och beundrar deras design. Hela montern är nämligen byggd av kartong. Och är en kopia av det framtida nationalbiblioteket i Lettland! Kartonkonstruktionen går upp i taket och är helt fantastisk.

Man kan sitta i kartongfåtöljer, ta skydd under kartongtak och plocka böcker ur kartonghyllor medan man blir upplyst av kartonglampor.

Intet ont anande säger jag:

– Men! Kolla! Så himla ballt! Va! SÅ HIMLA BALLT!

Varpå Studiomannen och Översättarhelena faller ihop i två små fnittrande högar. [balt]

Ser ni NE-tatueringen? Encyklopedidefinitioner is da shit. (Konceptet är däremot bara snott direkt av min Hemlisbloggartröja från 2006.)

 

Kalsongkillarna roar sig hos ett förlag som heter Kraft & Kultur. Jag drog bara upp brallorna lite, lite.

K & K ovan lockar sina bokköpare med trumset, biljard, jukebox, flipperspel och en bil från 1971. När jag frågade en av de anställda hur de tänkte nu, sa han bara att det funkade jättebra … ”du är ju här”.

Så sitter jag nu.

Den djefla mannens senaste bokserie och den glada redaktören.

 

Benny Haag (Xerxes!) och jag provade in på scenskolan samtidigt 1984. Han kom in.

 

Alexandra Zazzi till höger. Hon var banne mig 1,90 m lång! (Helt i onödan. Så dumt. Hon spelar ju inte basket.) Foto: Översättarhelena.

 

Här kommer Peter Stormares livvakt och drar honom bort från mig. Vi hann bara vara överens om Bröderna Karamazov och Rasmus Nalle. Foto: Översättarhelena.
Share
19 kommentarer

På väg mot bokmässan i Göteborg

Jag sitter på X2000 på väg mot Göteborg, och vi är än så länge bara en timme försenade. Nu är vi lyckligtvis i samma situation allihop här, eftersom alla tåg är sena.

I början av resan hördes en konduktör med både tång och rolig dialekt i högtalarna. (Oj, vilken rolig syftning. Den måste jag ha kvar.)

– Ja, vi har ett meddelande. Det är svart i hela Mälardalen, så vi kommer att stå stilla … ett bra tag.

Jag och Ica (som inte alls hade planerat att resa ihop) kastade oss mot fönstret för att kolla på jordens undergång i Mälardalen, men såg inget annorlunda. Tydligen var det bara alla monitorer i Stockholm som hade svartnat – som om John Cusack skulle stirra på en tom skärm när han leder alla flygplan rätt.

Vi hade installerat oss på ett för benen väldigt snålt tilltaget säte. Det kändes instängt som på minimala toaletter, där man sitter med näsan i dörrhandtaget. Så på ungdomars vis slängde vi upp benen mot närmsta stöd. Som var en vägg.

Ica vill äga en sådan där röd hammare som man kan slå sönder vad som helst med. Vi enades om att det inte var lämpligt att stjäla en.

Nu ska jag snart ut på spårvagnsäventyr och köpa sms-biljett och installera på mig på ett hallgolv sova i ett hemligt rum hemma hos Översättarhelena. Om hennes man snarkar inatt, kommer jag att blogga om det. (Jag har ju med mig SR-mikrofoner, så jag kan ju spela in allt och lägga ut ljudklipp!)

Share
10 kommentarer

Tusen trådar på en gång!

Eller i alla fall tre?

1.
Jag sitter under varje ledig minut (ha ha) och redigerar försäkringsspråk. Jag eliminerar ordet premie (= pris, det kostar) och jag kör find & replace på

  • skall
  • ej
  • försäkringstagaren
  • kunden
  • delkasko
  • pro rata.

Det är jättekul! Kolla vad jag hittar på:
”Skadehändelsen är inte ersättningsbar inom ansvarsmomentet.”
Som betyder:
Din försäkring gäller inte för [fyll i det som hände].

En till:
”Bevisbördan för styrkande av skadeståndsskyldighet bärs av den som kräver ersättning.”
Som betyder:
Du måste bevisa att du har rätt till ersättning.

Bilden hittad här.

2.
Jag försöker få ihop ett basketmatchprogram i fyrfärgstryck, med intervjuer och snajdiga fotografier.

Ett amerikanskt basketlag utan matchprogram runt 1915.

Spelarna ska presenteras med svar på frågor som i mångt och mycket liknar blogguppmaningar:

  • Längd
  • Moderklubb
  • Favoritmat
  • Skryt om mig
  • Jag behöver nästan alltid hjälp med att
  • Detta är min frukost
  • Personlig förebild
  • Favoritklädsel
  • Nämn fem saker du har i frysen
  • Favoritmusik
  • Favoritfilm
  • Jag önskar att
  • Detta ska det stå på min gravsten
  • Detta har jag alltid med mig
  • Vad är din styrka på basketplanen?

Som ni ser är det dags att hitta på finurligare, roligare och mer fantasieggande frågor. Hjälp!

3.
Jag planerar min resa till Göteborg och bokmässan som egentligen heter Bok & Bibliotek. Eller det gör jag ju inte. Jag funderar på om jag kanske skulle börja planera för min resa till … eller det gör jag ju inte heller. Egentligen går jag bara och tänker ”det var nåt jag tänkte på, va vare, va vare?”

Sådan där avspärrning med tjockt rep vill jag äga. Coolt att ha liksom. (Uppdat.: Enligt Bengt i kommentatorsbåset är det denna bild som symboliserar de tusen trådarna.)

På torsdags- och fredagsmorgonen ska jag gå omkring på mässgolvet och leta intervjuobjekt som vill bli intervjuade i direktsändning. Jag har bokat tid med chefredaktören för Språktidningen och med chefredaktören för Nationalnyckeln. Finns det fler chefredaktörer som vill bli intervjuade kanske? Jag ska fråga vad de tycker att ordet ”skada” ska bytas ut till inom försäkringsvärlden, det ska jag.

Ni som inte har varit på bokmässan – så här är det ungefär:

I en monter sitter en för allmänheten känd författare och akademiker. Han blir intervjuad och har så stor publik att folk sitter på golvet, står lutade mot själva montern, nästan ligger vid hans fötter. Även alla som bara är på väg förbi lyssnar. Ingen ler, ingen rynkar pannan. Ingen lyfter på ögonbrynen eller ens kliar sig i örat. De ser ut som statyer. Men det gör inte författaren. Han viftar och skriker och mumlar om vartannat. Jag hör:

– Ja, på fyrahundratalet mummel mummel mummel och då! Mummel mummel … Men varför? VARFÖR? Mummel mummel *yviga gester* mummel. Men varför? För att hans FRU mummel mummel … På fyrahundratalet! FYRAHUNDRATALET! Mummel mummel.

Åhörarna fortsätter att slött titta på honom. Ingen lyfter ett finger för att hjälpa honom med mikrofonens finesser. Det är därför han skriker så. Han försöker helt enkelt väcka sin publik.

(Detta var min beskrivning från år 2005. Vem tror ni författaren var?)

Share
26 kommentarer

LHC i CERN och annat som jag inte behärskar

Känsliga fysiker varnas.
Nivån på detta inlägg är inte som fysiknivån som ni är vana vid.

Kommer världen att gå under för att tokiga vetenskapsmän bedriver mystiska experiment som vi vanliga människor inte begriper oss på? Kan man verkligen åka bil fortare än 50 km/h och vem bestämmer om man kan flytta partiklar fortare än ljuset eller bakåt i tiden? Och hur kan egentligen flygplan flyga och båtar flyta och hjärttransplantationer äga rum?

Typisk forskare och vetenskapsman: professor Kalkyl.

Fakta 1
LHC är inte bara Linköpings hockeyklubb utan även Large Hadron Collider. Nu behöver ni inte lägga det namnet på minnet, särskilt inte om huvudet redan är fullt av hockey.

Apollo 13 då, LHC nu.

Men läs gärna vidare här. Ni kommer kanske att lära er något.

Jag har varit på en ultrakort föreläsning med David Milstead, som bor i Sverige men som ändå är en av forskarna som är med om det där mystiska experimentet som ”ska få jorden att gå under”.

Not.

(Alltså, han är med. Men jorden kommer inte att gå under.)

Expressen är minsann en tidning att lita på.

I Geneve blev han mitt i forskandet uppringd av sina gamla studenter som berättade att i Sverige fanns det människor som var panikslagna och att många pga. tidningarnas artiklar hade blivit tokiga av rädsla. David hörde med sina forskarkolleger, som visste att berätta att den där rädslan var i särklass störst i Sverige – ingen annan befolkning i världen erfor samma känsla.

  • Så är svenskar skrajare än andra?
  • Är vi mindre upplysta än andra?
  • Tror vi på överheter som domedagsprofeter hellre än forskare, som ju bara går omkring i foträta skor och hummar (när de inte har strumpor i sandalerna)?
Typisk domedagsprofet: Pythagoras.


Fakta 2

Fysik är lite svårt. Johodå. Orsaken till att pennvässaren är blå är att pennvässaren suger åt sig komplementfärgen till blått (gult), så att den enda färg vi ser är den som reflekteras: blå. Hade den sugit åt sig blått, hade pennvässaren varit komplementfärgen gul. Det är väl svårt att förstå?

Inom fysiken har man (med viss hjälp av Einstein) kommit på en massa. (Höhöh – massa, fysikerskämt.) Till exempel att atomer – som man förut trodde var odelbara eftersom de är så pyttesmå – är uppbyggda av protoner, elektroner och neutroner.

Men! Vad består protoner, elektroner och neutroner av? Jo, kvarkar och leptoner – som ju låter som keso och rosa läppstift. Alla fysiker håller andan av spänning eftersom man nu med hjälp av världens största apparat (har inte faktakontrollerat detta med Guinness Book of Records) kanske ska få veta vad det finns inne i kvarkarna.

Men precis som när en grottmänniska slår en sten mot en annan sten för att få veta vad som finns inne i stenen (sten, duh), måste forskarna slå sönder kvarkar för att få veta vad som finns inne i dem.

– Tänk att man måste ha något så jättestort för att få mäta något så pyttelitet, sa David.

Fakta 3
Man måste ha en ohygglig massa (hihi igen) energi för att få till denna krock, som ska ske i närapå ljusets hastighet. (Ljusets hastighet är förresten en baggis att uppnå så länge inte materia är inblandat. Skugga på väldigt stort avstånd kan t.ex. röra sig snabbare än ljuset.)

Oj. Jättestort. (En vetenskapligt korrekt karta hade haft skalan tydligt någonstans.)

Apparaten ligger under jord i Schweiz och Frankrike och är lika stor som hela Stockholms tunnelbanenät (2,7 mil lång). Forskare från hela världen samarbetar otroligt nog alltså mot ett gemensamt mål. (Förutom några fransmän, som har ett annat projekt som heter ungefär ”eater”. Hjälp mig med namnet, ni som vet!) Tyvärr kan man då jämföra när hela världens fysiker fick order om att hitta på atombomben. Vilket de gjorde. Men nu glömmer vi det.

Fakta 4
Det forskarna vill upptäcka är mörk materia.

Simulering och pop art.

Så hur kan man upptäcka något som inte syns? Jo, precis som med Den osynlige mannen, så ser man hur andra saker rör sig i relation till den mörka materien. Lägger den osynlige sig på huvudkudden, så ser vi ju det även om vi inte ser honom. Och kan den mörka materien äta upp jorden som en blob eller triffid? Nej, det kan den (nog) inte – sådana där kollisioner sker naturligt varje dag här och där ute i rymden, och den mörka materien verkar försvinna lika snabbt som den uppstår. Som chokladkakor.

Typisk osynlig man längst till vänster.

Är fysikernas (särskilt då partikelfysikernas) forskning verkligen nödvändig för nutiden och framtiden? (Eller ooooooh, dåtiden om de nu lyckas förflytta materia i tiden, oooooh.) Ja, här skapar de kanske kunskapsbasen för framtidens farkoster och energikällor – osynlig
hetsdräkter och teleportrar. Har de gjort någon nytta hittills då?

Ptja, det var ju pga. fysikernas forskning som cancerbehandlingen blev mer effektiv. Och så var det den där uppfinningen som de kom på. Vahettere … vahettere … www, det börjar på www …

”Back-up dancers prefer anonymity.”

Brasklapp:
Ni som nu har orkat läsa ända hit och ser att jag har fel någonstans, får gärna påpeka det.

Share
52 kommentarer

Sicken krock

Kl. 06:46
Iklädd cykelhjälm är jag på väg till radioredaktionen på min djefla mans 51 år gamla cykel. Jag försöker hålla lagom fart så att jag inte är dyblöt av svett när jag är framme utan bara lite lagom fuktig under armarna.

Det är lätt uppförsbacke och jag cyklar på en cykelbana som är målad på en trottoar. I öronen har jag ”min” radiokanal, där jag hör programledaren säga att ”om några minuter kommer Lotten Bergman in i studion”, vilket är lika absurt varje gång.

Kl. 06:47
Precis när jag ska köra fram bakom ett hushörn, kommer en främmande man från höger i susande fart på en modern cykel med spoilers och extralysen. Swoooosch.

Jag ställer mig på den 51 år gamla bromsen.

Jag är röd pil. Den främmande mannen är gul pil.

Kl. 06:48
Jag ser hur mitt framhjul nuddar den främmande mannens vänstertrampa och hur hans cykel tvärstannar och mannen – precis som när små barn som cyklar omkull – dråsar i marken. Han har ingen hjälm, och jag tänker ”faaaan” och sedan snabbt ”högerregel?”. Den okände mannen tänker förmodligen ”aaaaaj”.

Kl. 06:49
Följande s.k. dialog utspelas:

– Ojojojjojojoj, hur gick det med dig? säger jag, stillastående på fötterna, helt i balans.
Mmm, säger den på alla fyra stående, okände mannen.
– Är du ok?
Ja, säger mannen och reser dig upp medan han blänger otroligt argt åt mitt håll.
– Men … har du ont?
Nej, säger mannen och tittar på sina handflator, som liksom naglar och nagelband är fasligt svarta, smutsiga och inoljade.
– Är det säkert?
Ja.
– Har du en tid att passa? (Jag har just bestämt mig för att han är bilmekaniker på ett ställe där de börjar jobba 07:00.)
Ja.
– Men oj, titta på ditt hjul!
– …

Kl. 06:50
Den okände mannen och jag stirrar på hans bakhjul, som ser ut som en lam åtta.

– Vill du att jag ringer efter en taxi?
Nej.
– Har du mobiltelefon?
Ja. (Han visar mig den med ännu en ilsken blick.)

Kl. 07:15
I radiostudion berättar jag direkt ut i etern att jag har krockat och att jag har lite ont i vänster tumme samt att den okände mannen har smutsiga händer och antingen är bilmek eller nyss bytte kedja på sin cykel och att om någon lyssnande bilverkstad saknar en av sina anställda, så är det jag som har kört omkull honom.

Kl. 07:20
En arg man ringer till radion och säger:

– Hej Lotten. Hur vågar du svärta ner en hel yrkeskår! Tror du att bilmekaniker är smutsigare i största allmänhet? Va?

Kl. 08:15
Jag och programledaren påstår glatt i radiostudion att bilmekaniker har svarta händer, att alla sotare är smutsiga och att tyskar är rödfnasiga och dricker öl samt att alla på Hawaii har bastkjol.

(Ingen sotare, tysk, öldrickare eller hawaiian ringer.)

Kl. 08:20
Ännu en kränkt man ringer in till radion och säger:

– Så det är ok att prata skit i radion men inte att ha skitiga händer? Va??? Va??? Va???

Jomen så här är det ju, att

  • alla finnar har lusekofta
  • alla amerikaner räknar matematik på kulram
  • alla bilmekaniker älskar inredning
  • alla gamla tanter har brallorna nedhasade och visar halva trosan
  • alla fransmän är fotbollshuliganer
  • alla orienterare är hjulbenta
  • alla allergiker är roliga
  • alla radiolyssnare har potatisnäsa.

Oj hoppsan! Kränkningsklubben är nästan fylld! (Men fyll gärna på mer fler kränkningar.)

Share
30 kommentarer