Hoppa till innehåll

Det kom ett brev (uppdat.)

Regnet vräker ner över snöhögarna i mellersta Sverige och jag tänker att jag är glad som får sitta inne vid den varma datorn och bara röra på fingrarna, tearmen och hjärncellerna. Och så tänker jag att det är så trevligt att skriva. Och så associerar jag snabbt till att det är synd att jag inte kan rita. Och inte spela piano. Och att jag är bedrövlig på att dansa balett. Men så kommer jag på att jag i alla fall kan stava till balett och blir nöjd igen.

Igår föreläste jag i Finspång, och vi kom att diskutera det faktum att alla idag måste skriva i tjänsten oavsett om de vill eller inte, oavsett om de kan eller inte. Och att det ju faktiskt inte är särskilt ekonomiskt om man ser till talangresurserna i världen.

Bild som egentligen inte hör hit, men som ni kan vila ögonen på ett tag.
Bild som egentligen inte hör hit, men som ni kan vila ögonen på ett tag.

De som är bra på att skriva borde ju skriva åt dem som inte är bra på’t. Precis som att jag anlitar en tecknare när jag behöver en bild och en dansare när jag behöver en balett.

– Självklarheter! vrålar min läsekrets.
– Snacka om att slå in öppna dörrar! skriker dörrvakterna.
– Vaddå, ska inte alla få skriva menaru? väser de lättkränkta.

Kanske försöker jag bara trygga min skrivande ålderdom, kanske försöker jag övertyga mig själv om att min karriär har en lysande framtid. Eller så är jag kanske bara upprörd över det väldigt illa skrivna brev jag nyss fick från en känd livsmedelstillverkare. (Säger inte vilken, ska försöka övertyga företaget om att det behöver mina tjänster.)

Skrivmaskiner hör inte heller hemma här. Men visst påminner den om en elefant?
Skrivmaskiner hör inte heller hemma här. Men visst påminner den om en elefant?

Jag köpte häromveckan en dålig produkt som skulle smaka jättemycket och megastarkt men som var fadd. Som bara smakade papper och luft. Så jag gjorde som man ska och skickade in hela klabbet till företaget. Nu har jag fått ett brev och 85 kronor i värdecheckar – som bara duger till att betala med om man köper produkter från just det här företaget. Brevet inleds med:

”Tack för Ditt brev angående vår produkt. Vi beklagar verkligen att du har fått en produkt som du inte är nöjd med. Vi beklagar verkligen att du fått besvär med att skicka in din reklamation till oss.”

Jag förstår att företaget beklagar dubbelt upp, men besvär har jag inte alls fått. Möjligtvis har jag gjort mig besväret att skicka in reklamationen, men det är en annan sak.

Lyssna nu allihop: skriv inte Ditt med inledande versal. Det behövs inte! Det är komplett onödigt och bara tramsigt och inte alls modern svenska. (Om det hade varit ett i dessa tider naturligt sätt att uttrycka sin respekt för läsaren hade säkerligen de två påföljande du även haft versal.) Brevet fortsätter (utan versala D:n):

”Jag misstänker att din produkt var felkryddad och vårt Lab undersöker nu vad som inträffat i produktionen. Här får du en kort förklaring till hur detta kan hända. Fel kan ibland uppstå vid uppstart alternativt avslut på produktionslinjen.”

Felkryddad? Den var ju okryddad. Lab? Konstig produktionslinje, den där som kan pluppa fram fel krydda mitt i alltihop. Och här har vi även ett typiskt exempel på hur man är så inne i sin bransch att man inte kan förklara vettigt för sina kunder: vad innebär uppstart alternativt avslut? Det är ju jättespännande att få veta hur det kan bli fel och om det är en hel jättebatch med okryddade produkter som vimlar omkring ute på marknaden. Berätta mer!

”Lab och kontrollpersonal som gör regelbundna kontroller ska upptäcka detta men har uppenbarligen gjort en miss. Produkterna fångas upp och förs av linjen, troligtvis har inte alla blivit uppfångade.”

Så kontrollanterna – som gör kontroller – har ”gjort en miss” för att produkterna inte har blivit uppfångade, säger ni? Eller förlåt, de har troligtvis inte blivit uppfångade. Det här är en mystisk sörja av färdigt mallbrev och egna formuleringar, är jag rädd. Läs vidare:

”En förutsättning för att vi skall kunna komma till rätta med eventuella fel och brister, är att vi får vetskap om dem.”

Jahaja, javisstja. Jag förstår det och det är ju just därför jag har skickat in produkten. D’oh!

Är jag onödigt sur och upprörd? Ska jag bara luta mig tillbaka och tänka att det här inte spelar någon roll eftersom alla ändå fattar vad de menar?

Detta ska illustrera ”Jag skriver av mig min ilska så att fingrarna glöder”.
Detta ska illustrera ”Jag skriver av mig min ilska så att fingrarna glöder”.

Min poäng är denna: det handlar om ett jättejätteföretag som agerar som en liten enskild firma ”som gör så gott den kan”. Och jättejätteföretaget borde prioritera annorlunda – om inte annat så kanske föregå med gott exempel?

Vi fortsätter vår färd ner i brevet:

”Vi hoppas nu att Ni …”

Ni? Vad hände nu, lade vi fram titlarna? Vad ända in i glö… Men förlåt att jag avbröt, ni måste ju få läsa färdigt:

”Vi hoppas nu att Ni trots det inträffade, inte förlorat förtroendet för våra produkter, utan att Ni även i fortsättningen väljer oss när Ni köper vår produkt. Vi bifogar här varucheckar till ett värde av 85 kr som Ni kan lösa in i valfri butik när Ni köper vår produkt.”

Så. Brevmallen säger att man ska Dua, dua och Nia. Mallen kan alltså inte bestämma sig och den som skrev till mig fick tillåtelse att gå in och skriva in egna formuleringar. Företaget omsätter nästan 700 miljoner kronor per år och kan inte skriva brev. Anställ folk som kan skriva! Och inse att alla inte kan det.

Jag säger ungefär lika välformulerat som hovmarskalken i Pomperipossa:

– D’oh! Gah! Mäh! Pah!

Så här tänker jag mig skrivaravdelningen.
Så här tänker jag mig skrivaravdelningen.

Uppdatering!

Sent i eftermiddags ringde telefonen.

– Ja hejsan, det här är Göran Schultz, vd för OLW.

För texten här ovan handlar om chips och om OLW och jag passade ju på att mejla marknadsavdelningen när jag hade hävt ur mig på bloggen. Nu behöver jag inte vara hemlighetsfull längre, för Göran (vi lade bort titlarna igen) sa att han nog trodde att de skulle palla lite öppenhet på chipsavdelningen.

Jag tror att han vill vara med på bild också, för nu är vi bästisar och han ska ska skicka en påse med Fredagsmys till mig. Har ingen aning om vad den innehåller. (Eller jo, det kanske jag har.) Varför jag ska få en present? För att jag är så rolig!

Men någon skrivkurs vill de nog inte ha på OLW trots att Göran och hans kolleger höll med om vad jag tycker och erkänner att de blev förskräckta över språket i brevet.

Jag måste sikta högre. Måste hitta fadda produkter hos ännu större företag. Om jag tar en tugga av Iphonen och sedan sätter den i halsen är min lycka säkerligen gjord!

Share
Publicerat iBloggen

21 kommentarer

  1. Du Du Ni har tydligen motsvarighet i Vi vi Jag Vi.

  2. Helt rätt, Cecilia N: man brukar ha strikta regler på företag om man kommunicerar som ett helt företag eller som en ensam skribent.

  3. PK

    Och på ett evenemang jag var på förra veckan, envisades talaren med att använda ordet “ifrågasätta” på ett sätt som fick det att knollra sig i hela mej. Istället för att säga att “Vi ringde till leverantören och frågade om dom kunde leverera varan x” så sa hon att “Vi ringde till leverantören och ifrågasatte om dom kunde leverera varan x”. Detta gjorde hon på ett mycket konsekvent sätt genom hela presentationen.

    Fast det är väl med det som med snöns tyngdpunkt och kapsejsade tak, antar jag. Man förstår ju vad som menas och det är väl det viktigaste. Det är bara att bita i det sura besserwisseräpplet och härda ut.

  4. Bäst är nog “…även i fortsättningen väljer oss när Ni köper vår produkt…”
    Kan man välja någon annan och ändå köpa deras? Eller tvärtom?

    Den klassiska sekreteraren blir ju överflödig när varenda chef har sin egen email. Tyvärr. Inte för att alla sekreterare kunde skriva bra …

    Skulle själv behöva någon som kan skriva mina tankar åt mig för det går så trögt att göra det själv. Liksom ingen tankar-hand koordination alls. (Men när man inte har 700 miljoner i årsomsättning så får man väl ta tanken i vacker hand och göra’t själv.)

  5. Vet du inte att eftersom vi bor i Sverige kan alla prata och skriva svenska lika bra och då kan alla göra allting själv och alla kan även prata engelska jättejättebra och därför kan alla i hela Sverige jobba som språklärare i engelska och svenska eller översätta sina egna texter för alla kan ju redan allting automatiskt? Eftersom vi bor i Sverige och alla kan svenska? Helt onödigt att anlita någon liten människa med jättelång utbildning och specialkunskaper och ett stort intresse av att inte låta Som en konstig Mall till Er? Va, va, VA?

  6. eller göra allting självA, jag är i Norrland, jag

  7. Jag läste “och bara röra på fingrarna, tarmen och hjärncellerna”.

  8. Oh, stackars dig Ulrika, vilken synnerligen äcklig bild det blev av tarmröreriet.

  9. Jag läste tearmen på engelska. Tear men. Vackert.

  10. PK

    Det är nyttigt att röra på tarmarna lite då och då. Annars kan man lätt bli lite förstoppad.

  11. Gerbilen

    Nyaste förfall i vårt rika vackra svenska språk är följande: Man skriver förvisso när man menar visserligen.

    Kan det vara så svårt för att stort företag att utarbeta ett antal standardsvar på ofta förekommande klagOMÅL ELlER FÖRFRÅGNINGAR? Nej, det kan det inte; man anlitar en språkkonsult som fixar till det budskap man har för avsikt att överbringa i olika situationer.
    Vem-det-nu-var-som skrev- att huvudsaken-är-att- man-fattar-vad- skribenten-menat: Nej, not good enough. Ska alla ord betyda ungefär allting då kommer man till slut att uppnå ett tillstånd där ingen fattar nånting.

  12. Kerstin utan blogg

    Du har ju ett fantastiskt säljläge här! Om de nu vill lära sig att skicka brev som gör missnöjda kunder mindre missnöjda.
    Hoppas du får tag i rätt person bara.

  13. Helt rätt, Kerstin utan blogg, helt rätt. För nu har vd:n för jätteföretaget ringt upp mig och pratat! (Dock ville han nog inte ha kurs.) Ska uppdatera med liten rapport senare ikväll, nu måste jag pilla mig i naveln eller putsa silver eller leta efter nålar i höstackar en stund.

  14. … ett fenomen som slår mig allt som oftast jag läser en dagstidning.

  15. Örjan

    Försökte fantisera vlken produkt och vilket företag.
    Inte en tanke på chipsföretag.
    Nåja som adventskalenderskribent har du ju viss vana.

    Frågade du någonsin om tänkbara kursbeov?

  16. Fråga och fråga – jag erbjöd mina tjänster bara. Spik i foten!

  17. Usla framtid. Tänk på fullt allvar om de människor som verkligen kan skriva blev satta att skriva svarsbrev på reklamationer av chips. Världslitteraturen dog. Poeterna blev slavar under kommersialismens ok.

    Nej jag tycker chipsföretagen kan sluta skriva. De kan väl mejla istället.

  18. Haha, jättetrevligt att Göran får vara med på bild! Annars skulle man ju kunna tycka att OLW påminner en om ugglor, men eftersom alla uggla egentligen är varg så hade det varit rimligt att även haft en bild på – just det; Orlando Bloom

  19. Oh, man blir ju alldeles decembernostalgisk, Leopardia!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.