Nämen alltså. Jag tänkte att jag inte alls skulle rapportera om Melodifestivalgenomgången som kallas Göteborgskalaset, särskilt eftersom mina åsikter och synpunkter inte alls är originella.
Men om tekniken är med mig, kommer åsikter, reflektioner och banaliteter här i alla fall eftersom jag har fått exakt 23 krav på detta via mejl.
1.
Nu är det dags för Brolle, som jag intervjuade i radio 2008. Jag har hittat mina anteckningar inför intervjun, och de lyder:
- Är du medvetet melodramatisk när du sjunger?
- Vad är din inställning till The King?
- Ber folk dig att sjunga In the Ghetto?
- Kan du inte känna dig som en konkurrent till Martin Stenmarck?
- Vem skriver låtarna?
- Har du dåliga rådgivare?
Men ännu sämre är faktiskt skämtet på tv i detta nu. Som antyder att Norrland ligger efter vad gäller teknik. Jag ba: BAH! Sådär sade jag själv redan 1977.
Sedan tog jag ju en bild på honom i studion 2008:
(Sedan sjöng han ”In the Ghetto” för mig och bara mig samtidigt som han tittade mig innerligt och djupt in i ögonen.)
Brolles mello-låt är en vanlig låt utan åthävor eller dansare. En låt, bara. Jamen så bra då. Tralalala.
2.
Nämen vem är Noreen? Förlåt. Loreen. På lilla inspelade intervjusnutten är hon skumt sminkad med streck mitt på läpparna, men nu står hon på scenen och vrååååååååålar med en sjujävla pipa. Ah, dansarna runt henne har sladdriga shoppingpåsar på sig.
Men som bruden sjunger! Fantastiskt! Måtte hon vinna hela rubbet!
3.
Babsan på scen? TV på scen? En karl som sjunger falskt på en tv-skärm?
Jag är inte den som inte gillar buskis och humor, men här kan jag bara njuta av hans snygga ben. I låttexten hör jag ”en billig servitris”. Say what? Oh no, hjälp! Jag vill ha tillbaka ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård”!
4.
Bettan, jahaja. Som bor i Norge. ”Landsförräderi” säger de i skämten före låten. Nämen så originellt.
(Jag har en intressant idé: satsa på artisternas respektive okända talanger i förpratet. Nästan alla kan något konstigt.)
Nu kommer låten! Elisabeth Andreasson har en brun, glittrig klänning med synnerligen snyggt dekolletage och JÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTEMYCKET hårdrocksrök som döljer eventuella skor. Som Bettan säkert har lagt ner hur många timmar som helst på att välja ut. Låten låter som något i Pocahontas. Urk. Oj, nu såg jag skorna!
Någon i vardagsrummet viskar något om ”Antikrundan”, men det låtsas jag inte om.
5.
Ha! Nu blev det jättekul!
”Sanna, vi tror att dina låtar fungerar lite som ett sömnpiller”.
Hurra! Sanning med en självironisk twist! Jubel, pukor och trumpeter! Och nu kommer sömnpillret?
Nehej. Ett … discopiller? En snurrande scen, höga skor med bovlarm på vristen, jättekrage som Prince och blankpolerade ben.
Den där urringningen påminner mig ju om Jessica Rabbit. Förlåt, jag fokuserar ju fel: bruden kan naturligtvis sjunga. Men apropå Brolle ovan:
– Har du dåliga rådgivare, Sanna?
Lite mellanprat igen. Men hörni, när programledarna pratar i sina mikrofoner som hörs i sin jättejättejättejättemikrofon på kinden: måste de skrika då? Hur är det med volymkontrollen? Och måste de skratta åt sina välrepeterade skämt?
OBS: Endast melodifestivalengalningar och dito -älskare får raljera som jag gör här ovan.
6.
Nu kommer en ju nästan I See a Star med The Moniker! Fast den heter Oh My God. Daniel Karlsson kan ju sjunga och uttala rätt och flickorna har gogostövlar från 1971.
En dark horse, sanna mina ord. (Det betyder för er som inte spelar på hästar eller som bara lever i en allergifri värld att man lurkar i bakgrunden och slår rekord och vinner fastän ingen fattar hur det gick till.)
7.
Anniela. Ja oj, vi skämtar i förpratet om att hon är så ung. Det blir kul. Ja. Hihi. Hon är ju jätteung.
Gäsp.
Hon sjunger om sin panna och smeker sig över magen. Finfin koreografi. Men vänta, hon kan ju sjunga. Nej, det kan hon inte. Vänta, nu sjöng hon bra. Oj, nu kom hon fel. Oj, nu kom hon fel. Oj, nu blev det rätt. Nej, nu fel. ”Känner pulsen slå så elektriskt”. Jeeeeeez. Nej, vänta, nu kom hon rätt igen. ”Elektrisk låter kroppen gå igen”. Iiih.
Ojojoj, minsann har hon inte en vasaloppslagerkrans runt halsen.
8.
Mellanpratsskämten är i succéform.
– Soul, är inte det Sydkoreas huvudstad?
– Det låter som som du drar en vals, Christian Walz.
NEJ! Vad händer? Janne Schaffer kommer! Vad fick du betalt för att gå in i mellansnacket? Försvinn!
Ok. Christian har Dr Watson-skägg och det är coolt med en miljard stråkar på scenen. Uttalet är bra. Han kan också gå upp i falsett (som jag alls inte gillar någonsin över huvud taget). Och han kan liksom alla andra leka med tonartshöjningen. Men var är LÅTEN? Är det inte Salem Al Fakir igen? (Jamen då vinner han junte.)
Nu ska jag vara positiv: han hade i alla falla snygga kläder. Och collier. (Som SAOL en gång föreslog skulle stavas KOLJE. Hoppsan. Nu måste jag fnissa lite.)
____ PAUS _____________ PAUS ______________ PAUS __
Nu kommer Peter Stormare och Christer Sjögren. Den senare har jag också intervjuat i radio. Hm. Öh. Eh. Minns inte ens om det var trevligt eller trist. Bild? Tatuering? Nope.
BOWIE! DE SPELAR BOWIE! I MELODIFESTIVALEN! BOWIE! HURRA!
De där var underbart. I sju sekunder fick vi höra bra musik. Nu slut. Snabbgenomgång igen. Nej, förlåt, det är visst programledarna som ska sjunga något ”roligt”. Tralalala.
Lottens filosofihörna
Det är ju så här att jag faktiskt inte lider av att titta. Det må låta så på klaget, men det …
(Oj, här tappade jag tråden för att Åttaåringen kom hem från ett party där det fanns pälsdjur och behövde duscha medan kameran försvann och min djefla mans födelsedagstårta trillade på trekvart och Elvaåringen tyckte att jag tittade mer i datorn än på tv:n och Artonåringen anropade via Skype att hans middag igår gick bra trots morotssoppa och Sextonåringen sade åt mig att jag nog inte ska splittra mig så och Trettonåringen sa att han tänkte gå och göra något annat vilket jag försökte få honom att inte alls göra.)
… det är inte så. Jag gillar ju detta spektakel. Jag gillade det förvisso mer förr i tiden när det bara var en enda final och jag hade tid att plugga in alla låtar och resultat. Och köpte och sparade alla kvällstidningar. Men det är kul! Det är kul. Det är det. Det är i alla fal lite kul. Ibland.
Lottens filosofihörna är nu slut
_________________
Vidare från första röstningen: 1, 2, 5, 6, 8, där Sanna (nr 5) fick allra flest röster. Hon får före slutsjungningen säga några väl valda ord:
– Jag vet inte om jag får ut något ord, en det är fantastiskt, fantastiskt kul detta.
Nu har jag kommit på min framtida succékarriär! Jag kan servera oneliners!
– Vad säger du om det här, Sanna/Nisse/Petra/Pontus/Anna/Lina?
- Det var väntat. Jag har mutat rätt personer.
- There’s a sucker born every minute.
- Att vara eller inte vara, det är från och med nu inte frågan.
- Sjung själv, gubbjävel!
Nu börjar den andra omgången och räkneverket nollställs på ett fullständigt och komplett uridiotiskt sätt. Men orka!
________ SJÖGREN _____________ SJÖGREN ______________
NEEEEEEEEEEEEEJ! NEEEEEEEEEEEEEEEJ! NEEEEEEEEEEEEEEJ!
Jag har aldrig varit med om värre tortyr! Christer Sjögren flåsar med amerikansk brytning och Elvisröst och låtkränker Bowie på ett sätt som jag inte unnar någon före detta storstjärna! Det är ju som om Patrik Sjöberg skulle låtsas vara Peter Forsberg! Vingel, vingel, trill.
Usch. Nu säger min musikaliske djefla man att det inte är så himla dåligt. ”Det är med sann ironi” säger han. Och honom har jag känt sedan 1985. DÖDA!
NEEEEEEEEEEEEEJ! NEEEEEEEEEEEEEEEJ! NEEEEEEEEEEEEEEJ!
(Om någon producent hade haft något som helst sinne för effekter skulle ju Christer Sjögren ha dragit ”Nu går jag ner i min källare”.)
_____SLUT SJÖGREN ____________SLUT SJÖGREN ___________
Loreen & The Moniker går till andra chansen medan Christian Walz åker ut på en femteplats. Sanna & Brolle går till final och hörni allihop, hans namn ska uttalas med ooooo, inte ååååååååå. (Vilket han inte alls sa 2008, för då sa han att det inte spelade någon som helst roll.) Jag vidhåller: karln har en jättebra röst och kan sjunga rent. Men precis som Carola behöver han bättre rådgivare.
___________________________
Puh. Nu ska jag äta trillad tårta.
Haha! Och nu är det en skallig DiLeva? Näe, det är Manne utan cykel men med rullande bakgrund. Eller?
Heja Pysseliten! Du är min enda läsare så här långt!
Då är jag nummer två. Kul och träffsäkert raljerat Lotten. Jag gillar Christian Walz och går i gång på rätt sorts falsett. Heja Christian. Men ångrar att jag ringde bort lite kronor. Nu är det ju nollställt och jag VÄGRAR att ringa igen.
… halv mening? ”Det må låta så på klaget, men det” Vaddå? Nu är det snart slut och Christer Sjögren i glansig kostym och blixt på kinden vann!
Jag är i KRÄKCHOCK! skulle det stå om jag fick skriva löpsedlar och fick skriva dem om Christers slakt på Bowie.
Han Sjögren misslyckas kapitalt med att vara androgyn.
Snart uppdaterar jag med lite bilder också. Men inte på Bowie-Sjögren, tror jag.
Och jag hamnade framför youtube med en massa klassisk musik istället.
En annan ”direktbloggare”:
http://vonkis.blogspot.com/2011/02/melodifestivalen-2011-deltavling-tva.html
Förräxten: Grattis DJM!
Och, Pysseliten, nu är halva meningen avslutad. Det tog bara ett par timmar.
Det som var lite roligt var att man förra veckan tyckte att det var kasst och insåg den här gången att så illa var det ju inte förra veckan … Samt att man insåg att förra årets förlorare hade vunnit i år..
Hoppas tårtan var god.
Den svarta hästen kunde gott ha vunnit tycker jag. Den var ju iallafall rolig!
Tur att Sjögrens ”förvandling” var ordentligt påannonserad. Annars hade den inte märkts. Androgynt och med lite svajig röst i de höga tonerna ska det vara i Life om Mars. Inte baryton-vill-gärna-vara-bas.
Walz låt var väl sådär, men texten… Inte skulle jag vilja bli jämförd med självavdagande.
Över huvud taget tycker jag att det är mycket svordomar och annat mindre familjevänligt (t.ex. ”rapen” i inledningen) i årets mello.
Du var inte varit med om värre tortyr än att höra Christer S sjunga Bowies låt. Överdriver du inte litegrann?
Gunnel: Jag överdriver alltid.
Självplågare kan se Sjögrens Bowieversion här.
HAHAHA!!!
Håller med Leopardia…
Men gillade Daniel Karlssons flirt med Beatles.
Nehej, för ordningens skull ska jag försvara Christer Sjögren nu; han är en snubbe som vågar göra andra saker än vad folk förväntar sig. Kul! En duktig sångare med matjord i fickera är han, vilket är värt respekt. Kulturdemokraten har talat.
I övrigt tror jag att det var jag och övriga på Nixon in China som drog vinstlotten.
Ta bort tramset med ”artistintervjuerna” och Peter Stormare. Plus lite annat! Då blir programmet lagom långt – en timme.
Brolle var bra. Låten han skrivit var mindre bra. Han kan bättre.
Nu har jag läst andra halvan av meningen -elva timmar senare!
Closure kalllas det, Pysseliten.
Från Wikipedia: ”Closure is a popular psychology term. It refers to a conclusion to a traumatic event or experience in a person’s life. ”
Vilket dramatiskt ord! Hur ska jag uttala det, med fransk, engelsk eller svensk accent?
Engelsk tycker jag, som Rachel i Vänner.
Monsieur Closure, peut-être? Qu’est-ce que ce comme chien?
Jag tycker det verkar vara ett väldigt långt hundnamn. I alla fall ”i svang”. På stamtavlan är det snyggare.
Men det indikerar att härmed är det stopp. Det fanns barn med höga nummer i barnaskaran som också hade såna namn. Knut lär visst vara ett sånt.
Bytte inte Andreasson till Andreassen? Eller har hon bytt tillbaka igen?
* tittar inte och hänger inte med *
Här hemma tyckte vi att Sanna stod i en uppochnedvänd sån här: http://www.coolstuff.se/HeeBeeGeeBee?gclid=CPzIr_rZhacCFcM33god0VJhdw
Om Melodifestivalen vet jag platt intet, allra minst varför jag skulle titta på den, men var och en blir ju salig på sin festival — vackert så.
Däremot såg jag alldeles häromdan att Ann-Christin ”plocka körsbär” Bärnsten har romandebuterat, så det är i den hagen hon träffas numera, Lotten. (Du visste kanske redan det. Om du läst boken: är den värd besväret?)
Hade ingen aning, Miss Gillette! Alla romandebuterar ju.
(Men jag ska debutera i P1 imorrn kl strax efter tre. Engagagerad som varande språkpolis, tralala.)
Du påminner väl i lagom god tid? Pretty please with sugar on top?
Jag tror att Bettan heter olika beroende på vilket land hon befinner sig i, förresten. Och den där grejen som man ska stå i eller ha på huvvet, Paula, den tycker jag är alldeles förfärligt obehaglig. På huvvet.
Påminna, påminna! Hur ska jag komma ihåg att ens ta mig dit själv? Åka tåg och t-bana och gå av på rätt ställe och jag vet inte allt.
Självavdagatagande menar jag. Tappade en och annan stavelse.
Preciiiiiis som de ju gör i Melodifestivalensångerna, Ingela!
Va, känner du till min yrkestitel Lotten?!?
Fast jag är en tokliberal sån som alltsom oftast anser att problemen sitter i öronen på fröknarna och inte i talorganen hos ungdomarna.
Galgedapog?