Operation Knee … with a Vengeance. Secret mission … catch the villain … little did they know … DEATH!
Äsch, jag försöker bara vara lite amerikanskt filmtrailerlik. Om en liten stund ska jag infinna mig på knäkliniken (nej, inte ett sjukhus) och iklädas konstiga kläder, långa strumpor och hur renskrubbad jag än är, kommer läkaren bombis att ta mig i handen och besudla mina bakteriefria händer med dödens pest.
Sanningen är att jag lider så extremt lite av bacillskräck att jag skrattade högt åt tunnelbanereklamen som jag såg igår. Ett företag som sålde handdesinfektionsmedel hade på väggen vid rulltrappan satt upp denna text (citerat ut minnet och säkert helt fel):
– Håller du i ledaren nu? Ah, då behöver du nog vår produkt.
Ledaren (gummibandet som man håller i när man åker rulltrappa) må vara smutsig och äcklig, men det är inget som jag någonsin har tänkt på. Jag äter mat från golvet, använder vilken tandborste som helst, torkar aldrig någonsin av läskburkar trots att jag dricker direkt ur dem och glömmer alltid att frukten ju måste tvättas av. När jag obduceras kommer detektiverna att säga att någon har förgiftat mig, sanna mina ord.
Men nu har jag verkligen följt instruktionerna till punkt och pricka och inte ätit eller druckit (eller snusat trots att jag fick det, men det kändes onödigt att börja) och skrubbat mig med Descutan både igår och idag. (Länken där går till en instruktionsfilm som gav mig ryggtvättsångest. Kom jag verkligen åt överallt?)
Descutanskräp. Man måste till och med stoppa fetvadd i öronen eftersom hårmedlet kan orsaka dövhet.Efter tvättningen får man inte använda balsam, varför jag just nu ser ut så här. (Det stela leendet beror på att jag fokuserade mer på avtryckarknappen än på skönheten.)
Det svåraste är egentligen inte att jag inte får äta, dricka, borsta håret med balsam eller ha på mig smutsiga strumpor utan att jag inte som vanligt får smörja in ansiktet med handkräm. Det drar och sliter i hyn och jag känner mig lite så här:
Släpp!
Kommentatorn PK skrev nyss:
”Jag tror att Lottens operation är en sån där man börjar med att sprätta upp från armhålan ner till fotknölen. Sedan plockar man ut allt hårt som finns innanför och byter ut det mot reservdelar i kolfiber, rostfritt stål och plast i moderiktiga färger. Sedan tråcklas man ihop med björntråd och efter en kvart på uppvaket så får man gå hem. Som bedövning får man en sup och en pinne att bita i.”
Låtom oss hoppas att han har rätt; vad ska jag annars berätta om?
Uppdatering efter ingreppet!
(Skrivet i sköldpaddstakt under the influence of droger.)
Precis som jag hade hört innan, fick jag smärtstillande tabletter före operationen – som skulle sväljas med ett glas vatten. Å ja ba:
– Men jag fastar ju sedan midnatt! Ska jag sabba det med att dricka vatten nu en kvart före operationen?
Beundra resåren.
En sådan lättnad – det var verkligen fråga om Wounded Knee och inte inbillning! (Jag har alltså sprungit hos läkare med knäna i en evighet, men bara fått höra att de bara är lite slitna eftersom jag är ”till åldern kommen” och har spelat så mycket basket.) Det som fixades var
en trasig menisk, som kapades, filades och flyttades och som har orsakat smärta på insidan sedan minst tre år
trasigt brosk vid knäskålen, som har orsakat smärta på utsidan sedan minst tre år.
– Eftersom du är så ung … sa läkaren, men hejdade sig så att jag fick skratta färdigt och hämta andan.
– Eftersom du är så ung, fortsatte läkaren, kommer det här nog att ordna sig. Men du måste underkasta dig mycket träning.
– Träning! Muskler! Mina ben ska få muskler igen!
– Sakta i backarna. Det handlar om sjukgymnastik.
– MUSKLER!!!
Jag fick naturligtvis inte ha med mig anteckningsmaterial och ingen i personalen kunde fokusera på att fotografera mig under operationen. Men jag tror att det såg ut såhär.
Och så här föreställer jag mig att personalen ojade sig när jag yrade om fjärilar och kall öl strax innan jag sövdes.
Jag vaknade av att någon drog ut en kalebass ur halsen på mig och kunde inte förstå hur det inte alls var en kalebass utan ett smalt rör. Sedan serverades jag te och macka, varefter jag hoppade ur sängen och tog mig hem. Halv tre haltade jag in genom dörrarna, halv fem haltade jag ut.
Nu ska jag snart ta ett morfinliknande preparat som min djefla mannen hämtar ut på apoteket – för att kunna sova hela natten utan att ha ont. Sova? SOVA? Jag har ju knävlar i mig inte gjort annat det senaste dygnet.
Uppdatering igen
Aha. Inget recept med morfinliknande yr-medicin har ringts in. Aha. Hm. Men så bra, då slipper jag ju fundera över sömnen.
Att på engelska gå kall kalkon är att snabbt avsluta ett beroende utan nedtrappning. Uttrycket sägs kanske komma från ett av fyra alternativ, nämligen
en heroinist som slutar knarka abrupt liknar en kall, huttrande, naken och blek kalkon med ståpäls
”talking cold turkey” eller ”talking turkey” betyder ”getting down to business” (alltså … prata kalkon betyder nä nu jävlar ska jag bruka allvar och inte tramsa runt längre)
den magra perioden efter julfirandet när man fick i sig massa alkohol och kalkon
det faktum att kalkon behöver väldigt lite förberedelser vid tillagning.
Eftersom jag från och med midnatt onsdag/torsdag ska fasta i 15 timmar för att sedan knäopereras jättehungrig, kom jag förra veckan på att jag ju kommer att få ont i huvudet av teabstinens. Därför drog jag ner från hundra pottor om dagen till ungefär tre. Och sedan två. Och vips en. Men inget hände.
Sedan i förrgår har jag varit helt tefri, men tyvärr drabbats av sömnsjuka. (Jag tänkte skriva narkolepsi, men det är sedan massvaccinationerna 2009 ett ord som inte går att använda i mindre seriösa sammanhang.) Jag håller på att somna i radiostudion, jag sover som en stock på tåget och somnar mitt i spännande deckare på tv och jag har svårt att hålla mig vaken när jag rör i mina stora grytor. Gäspandet kan vara terelaterat, men för att detta ska bekräftas måste jag nog tillsätta en forskningsutredning.
Istället kan jag visa upp några helt okalkoniga bilder från denna dag, när jag gäspande var i Stockholm för att prata med en myndighet som behöver uppdaterade skrivregler och en rolig föreläsning.
Den bruna papperspåsen som jag glömde på tåget den 20 december är nu upphittad och mot en avgift på 80 kronor avhämtad.
Och så gäspade jag.
På Söder kryllade det av polisbilar. Jag tyckte att det verkade intressant och mystiskt och kände mig lite som Kitty Drew tills jag upptäckte att jag stod och funderade utanför polishuset.
Och så gäspade jag.
På tåget hem satt endast jag och en skäggstubbig, fyrkantig karl. Men bagagehyllan såg ändå ut så här. Kitty Drew funderade på bomber och granater, men överlevde resan.
Och så gäspade jag.
En barista som såg ut som Davy Jones gjorde världens finaste kaff… oj.
Hoppsan. Jag har inte alls gått kall kalkon. Jag har ju druckit kaffe både igår och idag och kan alls inte skylla tröttheten på tein- eller koffeinbrist.
Se där, jag har just gjort en snabb forskningutredning. Fast jag kan inte tolka den …
Jag hade en fundering hur det är när man blandar svenska och engelska ord i meningar. För engelska ord särskrivs rätt mycket och det ser lite fel ut i ”svensk text”.
Två ord som jag undrar just över är Home styling och Home staging. Sätts dessa två ord ihop när det hamnar i svenskt sammanhang? Jag själv särskriver dessa ord, men tycker att det kan se konstigt ut.
Mvh Lisa
Hej!
Det är en mycket bra fråga — och det är precis detta som gör att svenska ord är så himla mycket bättre än de engelska … i alla fall när vi skriver på svenska.
Redan för sju år sedan föreslog Språkrådet ett svenskt ord för dessa två engelska: flyttstajlning. Helt ok, tycker jag. Men det finns fler förslag: hempiffning, flyttinredning och visningsinredning. Tyvärr har dessa ord inte alls slagit igenom hos gemene man, så de är lite svåra att använda eftersom det kanske stör läsningen mer än de engelska, vanligare uttrycken.
På svenska har man därför tagit till en annan lösning: man skriver homestaging och homestyling utan särskrivning! Man har liksom försvenskat orden utan att ändra stavning och uttal.
Om det var jaaaaag som skulle skriva texten, skulle jag ha gjort så här:
”Nuförtiden kan ingen vettig människa med sinne för ekonomi sälja sina bostad utan flyttstajlning (eng. home staging eller home styling).”
Om du känner att flyttstajlning är för fånigt (?), skriver du istället:
”Nuförtiden kan ingen vettig människa med sinne för ekonomi sälja sin bostad utan homestyling.”
Hoppas att någon av lösningarna känns bra!
Förresten. Det var i nyordslistan 2005 som Språkrådet föreslog de svenska orden. Så här ser det ut:
Men hur jag än letar, finner jag inga bevis för att man ska skriva ihop orden på engelska. De är särskrivna all over the place.
Ni vet kanske att jag har några passioner – basket, bollar, barn, blogg samt spagetti med köttfärssås och ovanligt långa män. Ja, gärna i kombination.
Igår klev fyra basketspelande spanjorer in genom dörren här hemma för att äta spagetti efter en match (förfärligt spännande med gruff, stök, svordomar, tekniska och avsiktliga fouls och på toppen dessutom en förlust för oss). Deras namn (Julian López Rodríguéz, Jairo Blanco Aldao, Domingo José Pérez Sánchez och Lluís Jacas Adserà) är lika långa som de basketspelare de ju är – och de kom tillbaka idag för att laga en spansk måltid eftersom det är trettondagen.
”Eftersom det är trettondagen … ” säger jag och kliar mig i huvudet. Jag måste fråga spanjorerna.
Roland de Mois trettondagsversion från 1589.
Ok, de tre vise männen Caspar, Melchior och Balthasar (som representerar Europa, Asien och Afrika) kom ridande på respektive en häst, en kamel och en elefant. De hittade till slut Jesus och gav det lilla barnet rökelse, guld och myrra. Jesus kan förstås inte ha varit i stånd att uppskatta gåvorna, men i Spanien firas detta ändå stort – epifanía. Här i Norden börjar vi väl på sin höjd fundera på om inte granen ska slängas ut.
Den sprarrisen här åkte ut redan på nyårsdagen, när den trillade för fjärde gången.
När vi i godan ro satt och åt igår kväll, sprang man omkring som tokar i Spanien och klädde ut sig, gick i festivaltåg och förberedde festmåltiden och paketöppningen som sker idag, den 6 januari. Alla är jätteglada och umgås med varandra och ingenstans ser man en enda dunjacka eller plogbil.
Sa spanjorerna och såg lite ledsna ut. De bor tillsammans i två ettor utan kök och skulle kanske kunna fira med … sovmorgon. Så idag åkte vi till Coop och köpte spansk mat.
– So we weigh them here? But all the tomatoes are hard, why are they not soft?
Men se vilken tomtebolycka! Det är söndag eftermiddag och grabbarna (plus en flickvän som heter Sofía och är lika kort som sitt namn) hackar lök, steker kyckling, sprätter saffran omkring sig och skrattar så det bullrar i skåpen med filskålar.
Även spanjorer hackar lök med ögonskydd.Domingo och Sofía steker köttfärs som ska läggas i auberginerna.De fyra tvåmetersmännen får här en paus i matlagningen för att lära Tioåringen att göra 20 armhävningar.
Därför läser jag lite då och då på Quora för att känna mig lite yngre.
Visst undrar väl ni också vad som händer vid en tågolycka? Jo, det blir ju förstås jättestökigt och egentligen borde ingen få ha med sig bagage. (Läs mer här.)
Eller – vad händer om man hoppar ner i en bassäng som är fylld med sprit? Jo, för det första så är det ju svårt att andas (lite som att dricka varm punsch en torsdagskväll), sedan är det svårt att simma. Inte på grund av hostan, men för att alkoholen har annan densitet: man flyter svårligen hur mycket man än fyller lungorna med luft eller crawlar som Tarzan. (Troligtvis drunknar man innan man blir alkoholförgiftad.)
Apropå hosta, så lär det vara så att man kan distrahera smärta med hosta. I exemplet som jag läser, sägs att om man är rädd för sprutor, kan man för att slippa smärtan (ja, den ohyggliga smärtan) hosta till precis när nålen sticker till. Att man med sin hosta då riskerar att distrahera inte bara smärtkänslan utan även vårdpersonalen, står det inget om.
Apropå vårdpersonal, så kan man stoppa en kräkreflex genom att med vänsterhanden krama vänstertummen på samma sätt som man inte bör knyta nävarna om man ska boxas. Att kräkreflexer ofta har en vettig orsak och att det som vill komma upp kanske bör få tillträde uppåt, är en annan sak. (Oj. Nu lär jag mig att många som är rädda för tandläkaren är det enbart för att pillandet i munnen orsakar kräkreflexer. Kniiip tummen!) Inte så här:
Men så här. Den övre bilden är en boxarnäve, det här en måillanäve.
Apropå tummen, så växer tumnageln och lillfingernageln långsammast eftersom den yttersta fingerledens längd bestämmer hur fort nageln växer. Tänk, här har jag trott att min tumnagel liksom slets mer och därför inte växte lika fort som de andra barnen. Förlåt, som de andra fingrarna.
Och apropå öh … något … så är Quora fullt av vetenskapsmän, författare och kändisar som svarar på frågor som egentligen bara de kan svara på. Så nu undrar vi förstås hur det är för en skådespelare att kyssa en annan skådespelare. Vi låter ett proffs svara:
”While making the film Wilde, Jude Law, Michael Sheen and Ioan Gruffudd were charming kissers. I can’t say what they thought of me. I like to think I delivered.” /Stephen Fry
Så nu har jag en fråga: har ni några frågor som ni vill ha svar på?
(Ni som är intill döden trötta på att jag inte skriver om gamla underkläder, spaghetti, möglig välling och kassa hotell: vänta. Jag ska bara.)
Bonusbild, bara.
Först lite historik.
När Julkalendern 2005 skapades, var DTR faktiskt UPA – utan personligt ansvar. Pfah, säger jag idag – hur kunde jag tänka ut något så trist? Jag måste ha varit upprörd av någon anledning. Säkert på SJ.
År 2006 var det så kompetens. What? säger jag idag och funderar på om man kan låta sånt folk som hittar på att DRT är ”kompetens” vara båsvärdar.
År 2008 var det Himmel och helvete!Ptja, jorå. Fast jag bröt ju lilltån och blev rånad i samma veva. Men det roligaste detta år var ju den numera försvunna Översättarhelenas teori om att Östen Warnerbring skulle vara med i lucka 24. Vi tar det igen, va?
Vi hade igår betat av:
1 Fay Weldon
2 Gunilla Wolde
3 Herbjørg Wassmo.
Detta fick Ö-helena att i förrgår med hjälp av Tillerosas initialfundering dra slutledningen att det på julafton kommer att vara Östen Warnerbring som hemlisbloggar. Allt enligt detta schema:
Särskilt den 12 december hade jag fått problem i så fall. Och varför fick inte Axel Wallengren och Elin Wägner vara med inledningsvis?
_______________
År 2009Hatt … Jag kan här och nu meddela att denna urdåliga röda tråd berodde på att jag hade ont om tid och inte planerade tillräckligt. (Huset brann.)
År 2010I Am the Walrus med Beatles. Japp, nu börjar jag förstå hur man skapar en röd tråd.
Och i år var det ju så vansinnigt enkelt att jag redan efter en knapp vecka fick de första DRT-mejlen. De som skrev, nämnde kungar, jokrar, fyrtal i damer och en farlig massa Jack … ja, ni förstår. Men det är nu det blir riktigt läskigt. För den 2 (andra!) december, skrev hakke till mig:
”Två grekiska referenser redan, Akrostikon och Nestor. Det finns med andra ord absolut INGENTING som tyder på annat än att DRT måste vara Alf Henriksson.”
Visserligen stavas Henrikson med ett s och visserligen har Grekland inget med DRT att göra, men han hade ju nästan rätt, hakke. Förbaskade skitstövel, tänkte jag på mitt milda sätt och trampade vidare med kalenderluckorna och min egen röda tråd.
Alf Henriksons skrivmaskin.
Vad hakke inte visste, var att den 24:e luckan skulle vara Alf Henriksons – och det finns inget i världen som kan få mig att ändra min plan (i den mån jag har någon). Kommentatorer kan fara ut mot mig och säga att det är för svårt eller för enkelt eller dumt eller till och med be om en viss hemlisbloggare – jag reagerar omedelbart med trots och tänker NÄÄÄÄ! JAG VILL INTE! (Jag sätter naturligtvis armarna i kors och plutar moget med munnen också.) Det här är min grej! Jag gör som jag vill! Och så slår jag i dörrarna och spiller saker tills jag har lugnat ner mig och letar fram datorn igen.
Nu till fler med sjätte sinne eller god slutledningsförmåga. Mikael skrev i en kommentar redan den 5 december: ”Jag tror att DRT är kortspel. Först fyrtal i damer och nu en kung.”
Ja! Exakt så!
Linisen skrämde mig den 10 december eftersom hon faktiskt hade rätt – om jag hade gått på min ursprungliga plan: ”Idag står det ändå klart att DRT är potatis.” Jodå. Runt den 15 november var jag inne på att bara ha med smålänningar och att DRT skulle vara potatis.
Zkop och Flygbengan mejlade den 12 december:
Jokern – trivialt
Stephen King – kung
Schubert – Spader madam -–spader dam
Raskens – knekt
Tre vise män -–tre kungar
Billy the Kid -> revolverman -> Wild Bill Hickock -> Död mans hand
Fossum, Svarta Sekunder – färgen svart
Och de hade ju rätt. Men det var hakke som den 21 december fick mig att sätta en hel kalkon i vrångstrupen, bl.a. eftersom han stavade Henrikson rätt:
Tidigare en joker och de tre senast dagarna Kingen, Queen och Jack. Det står alltmer klart vilken Alf Henrikson-vers som måste vara DRT i år:
Ett kort som en människa fäster sig vid,
kan ge henne oberäknelig frid.
Det kan framkalla glädje vid spelets slut,
det kan ge henne rikedom livet ut.
Ja det kan påverka livet på orten,
så slarva inte med korten!
Och DÄR fick jag ändra på mina planer. Eller fick och fick, det var ju ingen som tvingade mig. Men det var ju exakt den Henrikson-dikten som jag hade tänkt hemlisblogga på julafton, även om den i original låter så här språkpolisig:
Ett ord som en människa fäster sig vid
kan verka i oberäknelig tid
Det kan framkalla glädje till livets slut
det kan uppväcka obehag livet ut
Ja, det påverkar livet på jorden,
så slarva inte med orden!
Alf Henrikson (som var med redan 2009, men va fan) fick då stryka på foten och raskt ersättas av en nästan lika rolig karl. (Förmodligen är det så att alla som är födda 2 februari tänker i samma banor, eller vad säger du, hakke?)
Pysseliten och Christina var inne på blodigt allvar och ond, bråd död, Ökenråttan trodde på gamla filmstjärnor, Jossilurens och Heléne associerade till LSD som DRT, medan PK var övertygad om att hajar var grejen i år. Rosman hade den 19 december en intressant tanke som vi har försökt med tidigare i år: att allt liksom hänger ihop:
Här finns en hel del att jobba med. Det gäller att se sambanden. Ungefär varannan HB hör hemma i tonårshyllan på 80talet, varannan i nutid. David Bowie skrev Song for Bob Dylan, Dylan skrev Jokerman, Jokern är ett spelkort som dyker upp i Alice (Lyttkens) i underlandet. J D Salinger har alltid varit Borta med vinden. I min tyskbok på gymnasiet fanns ett stycke som hette Mein Name ist Franz Schubert, är inte det ett sammanträffande kanske?
Men nu återvänder vi till Flygbengan och Zkop, som på julafton presenterade sin DRT-utredning. Den påminner i stort om hakkes, så jag lägger i röd kursiv stil in några av hans teorier inne i deras lista:
1 Marian Keyes – Lucy Sullivan blev spådd i kort (Tarotkort) – Spelkort(alt. Kortlek) 2 Margaret Mitchell – Borta med vinden – Scarlett – Scarlet red – Röd – spelades i filmen av Vivian Leigh, Lady Olivier – Dam, Brett satt i fängelse – på kåken 3 Karin Fossum – Norwegian Queen of Crime – Drottning (boken Svarta sekunder – Svart) 4 Alice Lyttkens – Tollmansvit (skrev 54 böcker – som antalet spelkort i en kortlek med två jokrar) 5 Bob Dylan – Lily, Rosemary and the Jack of Hearts – Hjärter Knekt (Christmas in the Heart – Hjärter) (samt låten Under the Red Sky – Röd) Billy the Kid – revolverman – Wild Bill Hickok – Död mans hand (pokerhand, två par bestående av svarta ess och åttor) 6 Stephen King – Kung – The Shining, huvudpersonen ”Jack” spelas av Jack – Knekt (Black house – svart, kåk) 7 Vilhelm Moberg – Raskens – Knekt 8 Ebba Grön – Alla visa män – Tre vise män – Tre kungar (Three wise men är också namnet på en pokerhand) 9 Harriet Löwenhjelm – skapade fantasivärld som kallades Klondyke – Klondike är en patiens (Det var mycket lek i hennes liv, som var kort, en kort lek.) 10 Franz Schubert – Spader madam – Spader dam (samt stycken i Ess-dur) 11 Jokern (samt Jack – Knekt) (In ”Batman R.I.P. Joker deals himself a ”dead man’s hand”.) 12 David Bowie – Harlekindräkt – Joker På Jokerkort avbildas ofta en narrfigur/gycklare, en harlekin. Harlekin är även ett spelkort i Kille (uttalas tjille) (The Hearts Filthy Lesson – Hjärter) (Albumet Diamond Dogs – Ruter) 13 Stephenie Meyer – Twilightsvit – Cullens bor i designhus – kåk 14 Danielle Steel – Queen of Romance – Drottning (hjärter) ”… de gröna skorna med diamantimitationer på stilettklackarna” och diamant = diamonds = ruter.” Hörde inte till förlaget Harlequin, men man kan tro det. Hon har tjänat mycket klöver. 15 J D Salinger – Catcher in the Rye – Huvudpersonens förnamn är Holden – Hold´em (vanlig form av poker) 16 Marie Antoinette – Drottning – Queen Marie Antoinette had an early flush loo installed at Versailles in 1780 – Royal flush!!! 17 Simon & Garfunkel – Bridge over Troubled Water – Bridge Åke Arenhill som översatt låten har designat kortlekar (och Cilla Black, för de svarta korten) 18 Anthony Horowitz – Three of Diamonds, The Diamond Brothers –Ruter tre (samt The Power of Five – femmor) 19 Kungens lilla piga – Kung och drottning 20 Queen –The March of the Black Queen 21 Gökboet – där spelas kort (I filmens huvudroll Jack Nicholson – Knekt) 22 Gunnar Ekelöf – Böckerna Blandade kort och Lägga patience ” ”Det ena är rutigt …” 23 Harry Houdini – utbrytarkung 24 John Cleese – har pokerface – kallas Jack av nära vänner – Knekt
När det gäller John Cleese i lucka 24, så har han även spelat bl.a. kung Arthur och diverse knektar, förstås. Och så fort jag inte riktigt visste om DRT var tillräckligt tydlig, hystade jag in svart och rött eller en massa kärlek (hjärter) eller pengar (klöver) eller galenskap (spader).
Den röda tråden var i år alltså en kortlek (eller en kort lek – helt enkelt Julkalendern om man så vill).
Nu kommer vi ihåg alla blåsippor, glöggen på läktarn, en allestädes inte särskilt närvarande Orlando Bloom och det faktum att Louise har bott på Skebokvarnsvägen men ändå inte plockades ur Plommonstopet (som har förärats versalt P i år) och njuter av mellandagarnas stiltje. Eller så kollar ni på statistiken som Sanna & Co sköter.
Tack för i år! (Och ni som fortfarande inte är med och leker denna korta lek: nu kan ni börja läsa bloggen igen.)
Psssst. En av kommentatorerna (som vill var hemlig och kommenterar under ett alias) har gett ut en bok nyssens. Coolt.
Men jösses och hjälp, vad hände? Jag trodde i min enfald att jag hade skapat en normalsvår lucka som på sin höjd skulle få er att försaka julklappar, syltning, saftning och hårtvätt. Det var ytterst förvirrat överallt, men Anna kom med en bra taktik: att anteckna och följa impulser:
nou, dessoutom, routan = amaot (och vad som menas med det kan man läsa sig till i den här bloggposten som alla möjliga båsbesökare redan känner till)
vemkanroutanååååror
ibland vill man pussa embryo
vad fattas dig? jag grep en skrivmaskin
Men ingen lösning på gåtan finns ju där.
Vad jag kunde se mellan en plantering av blåsippor och Schubertfunderingar, läktargemytskap och allmän rapportering om tingens beskaffelse, var att Börje Salming var en het kandidat. På grund av ilskan, förmodligen. Även om jag dyrkar den gode Börje, så kände jag att det var på tok för stor skillnad mellan honom och hemlisbloggaren, så jag gick in och gav några direktiv. Som funkade.
Jag anar att Flygbengan var den förste på rätt spår – men så sent som 22:05 – Ta en utflykt till Akademien.
(Om jag nu har fel och någon av visste svaret redan tidigare: säg till i kommentarerna bara. Jag är helt med på självskryt!)
Uppdatering
Första protesten inkommen – från Bess, som redan 21:55 skrev: ”Det är rutigt, absolut rutigt.”
Andra protesten inkommen – Nina skrev redan strax efter kl 21:”Det här var svårt. Men nu passar siffrorna iallafall. Synd att varken texten, bilden eller generalen verkar höra dit. Får sitta på min stol och grunna ett tag till.”
Slut på uppdatering
Sedan följde Zkop med en halvschubert: Strount!
Flygbengan (och andra) fortsatte smart: Somliga skapade gud utan hjärna, de med streck, vinkel eller stjärna. Hur passar generalen in där?
”Strount” var ju spiken i kistan och förklaringen till de underliga diftongerna i texten (som alls inte skulle låta som skånska – det måste ni ju veta eftersom jag ju efter 23 år i Lund kan härma skånska litta). För exakt detta (Strount) hette diktsamlingen, från vilken alstret var taget. Men här fanns en liten slamkrypare – det var ju någon annan som var först med Strount …
(Det är nu ni kliar er i huvudet och tittar snett uppåt till vänster.)
En av mina favoriter när det gäller bokstavskombinationer är C.J.L. Almqvist, som 1840 reflekterade över konstlöshet och trams och strunt i något som han kallade ”Strount (Historien om Elisa Baude)” – men som verkligen inte är lätt att googla fram. (Moahahahaaa.) Dels för att det inte är så omskrivet, sels för att Carl Jonas Love himself råkade skriva ”Srount” som vore han en modern sms:are.
Detta ord (fast med t dårå) annekterade hemlisbloggaren Gunnar Ekelöf (1907–68), som är en av Sveriges allra största och mest uppskattade diktare. Men som jag inte alltid förstår mig på. Här är hela dikten som luckan bygger på:
Jag ser på detta spjäll
Jag ser på detta spjäll
Det är rutigt, absolut rutigt
Jag ser på detta andra spjäll
Det är fullkomligt randigt
Det ena är rutigt vare sig det är öppet
eller stängt
Det ger bara lite mer eller mindre luft
Det andra är randigt vare sig man ätit av
det eller ej
men mest när man ätit av det!
O vad skall jag göra med alla dessa spjäll
Vad skall jag göra med alla dessa ord
som eventuellt betyder ett och detsamma
med eller utan ränder!
Jag är visst kommen på fel halvklot!
(ur Strountes, 1955)
Solklart ju. Ser ni sista raden där? Ja, för den där tanken kom han säkert på efter att ha läst norrmannen Sigbjørn Obstfelder (1866–1900), som i ”Jeg ser” avslutar med raderna som låter som komna från en science fiction-film:
Hvor de graablaa skyer blir tunge.
Jeg ser, jeg ser …
Jeg er vist kommet paa en feil klode!
Her er saa underligt …
När det gäller ledtrådarna, finns det eklöv nästan överallt i luckan. Generalers gradbeteckning, Kanadas flagga (se uppdatering nedan) Blekinges landskapsväxt och lite mer. Siffrorna innehöll stol 18 i Svenska akademien, hans födelse- och dödsår, när han valdes in i Akademien och en och annan diktrad om att skriva, som han ju gärna skrev om.
””Det är farligt att röka, Gunnar!”
Gunnar Ekelöf föddes i förmögen familj som var utan bekymmer (förutom kanske att fadern dog i sviterna av syfilis) tills Kreüger 1932 ställde till det för nästan alla med pengar i landet. Han kallade sig själv en outsider redan 1947 (ledtråd ”utsida”, himla passande med alla ou:n) och tog i största allmänhet avstånd från allt som var samhälleligt. Han experimenterade med sina texter och gav ut alster helt utan versaler , vilket ju är … modernt. (Vi har ju t.ex. e.e. cummings och vår egen embryo i samma tradition.)
Gunnar Ekelöf i Tintinkläder på Waldermarsudde 1952.
Ekelöf blev invald i Svenska Akademien 1958 – och då till stol 18. Fast det sägs att han bara kom till ett enda möte, och att han då var rejält ordentligt berusad. (Enligt min åsikt ska endast rejält folk som språkpoliser och basketspelare inväljas till akademien, emedan de ju av naturliga skäl följer reglerna som pådyvlas dem.)
Att jag trodde att en av er kunde, vilket jag skrev i en kommentar, berodde på att både embryo och Torpsara var med och Ekelöf-yrade i kommentatorsbåset för sex år sedan (jävlar vad tiden går snabbt).
Så här skrev Ekelöf ibland:
Perpetuum Mobile
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla skamliga vanligheten
Den gamla vanliga skamligheten
Den gamla skamliga vänligheten
Den gamla vänliga svamligheten
Den gamla flabbiga hemligheten
Den gamla hemliga skadligheten
Den gamla saliga flabbigheten
Den gamla skadliga skabbigheten
Den gamla skabbiga saligheten
Sedligheten den gamla smakliga
Skamligheten den gamla skändliga
Skalligheten den gamla vänliga
Skalligheten den gamla vanliga etc.
krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler
elden brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag
och svindel du eller aldrig svindel nu eller aldrig.
vi börjar om
krossa bokstävlarna makadam och tänderna gäspar
vokaler, svetten rinner i helvete jag dör i mina vindlingar
kräkas nu eller aldrig svindel jag och du. jag och han hon det.
vi börjar om. jag och han hon det. vi börjar om. jag och han
hon det. vi börjar om. jag och han hon det. skrik och rop:
det går fort vilken rasande fart i luft och helvete i mina vind-
lingar som vansinnet i luften svindel, skrik och rop: han fal-
ler han har fallit. det var bra det gick fort vilken rasande fart
i luft och helvete i mina vindlingar kräkas nu eller aldrig
svindel jag och du. jag och han hon det. vi börjar om. jag
och han hon det. vi börjar om. jag och han hon det. vi bör-
jar om. jag och han hon det
vi börjar om
krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler, el-
den brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag och
svindel du eller aldrig svindel nu eller aldrig.
Och nuuuuuu till en vinnare! Plommonstopet har bråda dagar. Niklas i Göteborg! (Som bad mig om nåt. Vad var det? Aha: ”Lotten, jag vill ha en HB imorgon som passar bra till den rituella skinkmackan på kvällen.” Hm. Tre små grisar?)
Lucka 23 kommer vid åttasnåret!
Precis som biologens fru Cecilia N. och alla ni – inklusive f.d. geografiredaktören vid Nationalencyklopedin – mycket väl vet, har Kanadas flagga väldigt lite gemensamt med Gunnar Ekelöf. Men nu har vi fått ett tillskott i Hemlisbloggarjulkalenderns ordbok:
kanadensare subst. ~n äv. kanadensarn, plur. ~, best. plur. kanadensarna • offentligt medgivande av grovt faktafel som gjorts i den sena natten med en tankekullerbytta av sällan skådat slag [med underförstådd bön om förlåtelse]: hon gjorde en ~ den 22 december och sprang till skogs och kom aldrig mer tillbaka KONSTR.: att göra en ~ HIST.: sedan 2012; till fornsv. khanintetänkha ’be om nåd’, jfr→ pudel
Ni lägger på tok för stor vikt vid den däringa bilden under luckan. Den är ju så långsökt att det ibland blir en riktigt dålig ledtråd. Strunta i bilden tills ni har en liten aning, säger jag! (Och så struntar ni blankt i mina anvisningar så blir det precis som vanligt.)
Idag var det många som associerade till koko, galet, tokigt och mössor.
Katt: Nu är det bara dags att ta en tur ut på stan för att handla, men det är förmodligen rena galenskapen en dag som denna.
Maggan: SÅ ko-ko är jag inte.
Mikael var väldigt tydlig redan strax efter lunch: Nämen idag var det ju superklurigt, för det är väl inte den där med indianen?
Farsanmittilivet: Östergök och södergök …
Skogsgurra (hade nog ingen aning): Då vet jag precis. Gökmassivet!
Ardy: Världens undergång har inte kommit än, men väl en släng av v.k.s. Retched, wretched ...
Louise: Nä, jag är helt koko.
Nina: Saken är Oscar. Gånger fem.
Hemlisbloggaren Ken Kesey (1935–2001) var faktiskt liksom t.ex. John Irving brottare i ungdomen – på landslagsnivå. (Det finns färre exempel på basketspelare som blir författare. De blir rappare eller presidenter samt statsministrar. Boring.) På väldigt många bilder halvligger han behagfullt utsträckt som en brottare på mattan eller sitter uppkrupen i hörn.
Han rymde med sin flickvän mitt i collegetiden och de gifte sig och fick tre barn. Sedan fick han ett barn med Jerry Garcias exfru, som för övrigt heter ”Mountain Girl”. Följaktligen heter barnet naturligtvis Sunshine. (Ja, vi talar 1960-tal här. Och Grateful Deads låt ”Here Comes Sunshine” handlar om just denna dotter, som inte var Garcias. Vaaaad de krånglade till allt på den tiden.)
Ken Kesey anmälde sig 1959 som frivillig till ett LSD-forskningsprojekt där han gladeligen testade både den ena och den andra drogen – mot den enda motprestationen att han sedan skrev ner sina upplevelser. Att han hade fri tillgång till just sådana (och andra droger) på sitt extrajobb på ett sjukhus, gjorde inte saken sämre. Eller om jag menar bättre?
One Flew Over the Cuckoo’s Nest som på svenska fick titeln ”Gökboet” (när den egentligen väl kanske borde ha hetat ”Gökungen”?) publicerades 1962, och Ken Kesey behövde sedan inte jobba särskilt hårt för sitt uppehälle. Han blev polare med Jack Kerouac och Allen Ginsberg och hade långa acid-partyn, reste runt hela USA med en grupp som kallade sig Merry Pranksters för att ”göra konst av vardagen”, åkte fast för droginnehav, fejkade ett självmord och skrev samtidigt väldigt många artiklar och noveller.
Den buss som de åkte runt i. Vill jag ha!
Ni som har sett Across the Universe, minns kanske Bono som Doctor Robert – som alltså föreställer Ken Kesey. Om inte:
Under 1990-talet dök Ken upp med sina gamla busskompisar på konserter och happenings – och naturligtvis for de runt i en blommig buss. Oftast var det som de gjorde på scenen fullkomligt obegripligt, vilket därför ansågs väldigt bra och djupsinnigt. I publiken stod folk samtidigt och sade ”Jaja, där ser man vad som händer efter 30 år med LSD.”
Jack Nicholson. (Jag måste ha blivit lite till åldern kommen, för här tycker jag att han ser jätteläcker ut.)
Men hur var det nu med filmen? Filmen som man faktiskt måste se: Gökboet. Den är rolig, oroande, hemsk och välgjord samt nästan outhärdligt vidrig vad gäller handlingen. (Som till 100 % stämmer med handlingen i hemlisbloggartexten.) I romanen är det indianen som är berättarjaget, i filmen är det Jack Nicholsons McMurpy som står i fokus – och i min text är det Nurse Ratched (i romanen kallad Big Nurse, vilket ska jämföras Orwells Big Brother – vilket ju blir perfekt i svensk översättning) som beskriver dilemmat.
Ken Kesey var inblandad i filmprojektet med Milos Foreman, men hoppade av efter bara två veckor.
– Jag ser att det kommer att bli en förfärlig film, en monsterflopp. Handlingen felvinklas, Big Nurse är fel i största allmänhet och den där hemske Jack Nicholson orkar ju ingen se på … Gene Hackman hade gjort rollen så himla mycket bättre!
Sa Ken och lade armarna i kors över bröstet, satte näsan i vädret och åkte hem. Han hade liiiite fel. Så här såg det ut när jack Nicholson tog emot en av de fem Oscarsstatyetterna 1975:
I hemlisbloggartexten beskrevs bara fyra av karaktärerna – den store indianen, McMurphy som är oregerlig och kladdar ner glasrutor, den unge grabben som stammar och är rädd för sin mamma och en man med tvättomani. Här kommer trailern:
Vill ni läsa något inte så himla långt av Ken Kesey, så föreslår jag det här brevet, som han skrev till några vänner när hans son Jed dog i en bilolycka. (En väldigt intressant sajt, förresten.)
Ken Kesey dog endast 66 år gammal efter några hjärtattacker och med galopperande diabetes samt levercancer. Vi låter väl honom avsluta detta facit själv?
”LSD lets you in on something. When you’re tripping, the idea of race disappears; the idea of sex disappears; you don’t even know what species you are sometimes. And I don’t know of anybody who hasn’t come back from that being more humane, more thoughtful, more understanding.”
Öh. Va? Det där var ju helt obegripligt. Vi tar en barnramsa istället:
One flew east, one flew west, one flew over the cuckoo’s nest.
Och nu tar vi en vinnare! Plommonstopet har fått några extralappar idag – några har tillkommit, efter några dagar, några kommenterar för första gången. Och här har vi en som inte har varit med och lekt på ett par dagar, bort med den, julstöket stör Julkalendern kanske, och så draaaaaar jag … Sanna! Som sköter statistiken!
Nu får ni sovmorgon: lucka 22 kommer inte förrän efter åtta!
Glad undergångsdag på er alla. Jag har varit vaken hela natten – och de stunder som jag har sovit har jag drömt om en borttappad, brun påse. Ett tag önskade jag att världen verkligen skulle gå under för att slippa tänka på det som hänt. (Pssst! Påsen är funnen!)
Men om ni kan läsa det här, handlar det förmodligen om en definitionsfråga – att det inte blir undergång förrän om några timmar när det blir den 21 december långt västerut och att det är det som gäller. Båset var igår rörande enigt om lösningen, (not!), förutsåg denna lucka på minst tre punkter och Ica och Mikael vann varsin liten t-shirt.
Eftersom det lär vara så att ett helt sjukhus håller på att lära sig allt om Julkalendern, kommer här en programförklaring nu när vi är på upploppet.
Lucka 21
Jag trodde aldrig att det skulle vara så stökigt, så rörigt, så högljutt och så svårt att bemästra ett klassrum. Individerna som jag blev tillsagd att få fungera som ett lag, inbegrep
en liten mager kille som hade ett besvärligt talfel som gör att man inte riktigt lyssnar på vad han säger (jag tror att hans mamma har skrämt honom om jag ska vara ärlig)
en tjej med hysterisk bacillskräck
ett stort monster till jättegrabb med långt hår som också har något slags talfel, oklart vilket (han lever i det blå och lyssnar aldrig på vad jag säger)
en tjej med något slags diagnos – även om den inte är uttalad – som aldrig vill ta av sig sin mössa.
Själv har jag efter bara några dagar tappat rösten. Det värsta är att den här störda tjejen som jag nämnde sist är så vansinnigt egensinnig. Hon bestämmer sig för att sätta fingeravtryck på fönstren bara för att hon vill irritera mig, hon skrattar utan anledning och kommer med underliga påhitt hela tiden. Snackar emot gör hon också. Igår kom jag på att hela klassen spelar kort så fort jag inte är där och kontrollerar. När jag kräver rutiner och regler, är det särskilt den här knäppa möss-tjejen som spjärnar emot. Dessutom misstänker jag att hon har något fuffens ihop med den där jättelånga monstergrabben.
Idag kom ungarna med nya krav: de ville se på en fotbollsmatch. De var helt oresonliga när jag sa nej, och det hela slutade med en underlig situation där de satt och kommenterade något som inte fanns – de låtsades att de såg på tv fastän den var avstängd! Det var liksom ”bollen till Zlatan, Mellberg kommer från djupet och Chippen får flytta ner” och jag vet inte allt. Det verkar som om fotboll får dem på bra humör även om de inte får titta. Sinnesrubbat, om du frågar mig.
Nej, jag begriper verkligen inte vad det är som är fel på de här ungarna. Men jag ska nog få dem att lyda – jag har en idé som ingen av dem anar. Efter morgondagens friluftsdag ska jag … nej, det är bäst att jag inte skriver något om det; det får inte finnas bevis.
Facit kommer en bit efter midnatt och lucka 22 vid halvåttatiden!
Igår bjöd lillasyster Orangeluvan sina syskon Broder Jakob och Lotten på fantastisk mat på ett ställe som heter Pontus. Bartendern var på extremt dåligt humör när vi hängde lite hos honom inledningsvis, men sedan blev vi nästan förälskade i resten av personalen. På toa tog jag bild på toalettpappersupphängningen eftersom det finns vissa som finner intresse i dylika.
Nästan som en fyrhålare.
Vi satt så nära köket att vi såg vår mat tillredas!
Ingen skrek, ingen var svettig, alla bara gjorde vad de skulle och ingen verkade snuvig.
Det var gott och väldigt trevligt – kanske eftersom det ”kändes som hemma”. (Det var konceptet, sa personalen. Väggarna är tapetserade med bokhylletapeter som funkar! Det såg så mysigt ut så.)
Men kolla – var hamnade jag sedan?
På väg till tåget hemåt stannade vi på ett plejs och drack te i stora koppar som de syskon vi ju är – och så fick jag en påse med julklappar av Orangeluvan.
– Till hela familjen! Det finns saker till pappa där i också!
– Tack! Jag eh … du får av mig … på annandan … jag … eh …
– Tssst, det blir bra så här. GLÖM NU INTE PÅSEN PÅ TÅGET!
Och så skrattade vi tillsammans eftersom det är så vi säger till mig. På samma sätt säger vi alltid till Broder Jakob att han inte ska ta fel tåg eftersom han alltid tar fel tåg och hamnar i Linköping när han ska till Svartöstaden.
Men en timme senare klev jag av tåget i Eskilstuna. Utan den bruna påsen med alla julklappar. Jag upptäckte det omedelbart och svor SATAN och HELVETE och FAN tusen gånger. Under tiden letade jag efter någon människa att tala med. I den bästa av världar skulle jag
få tag i ombordpersonalen
få beskedet att påsen var funnen
kunna säga till dem att lägga påsen på tåget när det imorrn (idag alltså) åker tillbaka österut.
Men den bästa av världar är inte här, den är tydligen i Skottland. För där kan man få tillbaka borttappade saker på studs. Hur jag vet detta? Jo, för hela kvällen twittrade jag som en galning (förlåt alla som inte var intresserade av en brun påse på väg till Hallsberg) och blev RT:ad (att tweeten skickas till alla andra i hela världen, men inte till någon i Hallsberg) och påhejad och given goda tips.
Nu i morse svarade även SJ:
Béatrice som gissar i Julkalendern varje dag skrev att jag skulle kontakta taxibolagen i Hallsberg — kanske stod någon vid stationen och kunde haffa tåget?
But no. I Hallsberg står det inte drivor av taxibilar. Och den firma som jag trodde var störst – Hallsberg Taxi – hade bara en bil, och den var ute på långkörning.
En enda människa lyckades jag prata med — hon som svarar i telefon om huruvida tåget är sent eller ej. Hon lyckades se att (och detta är väldigt underligt) all ombordpersonal på tåget Eskilstuna–Hallsberg klev av i Eskilstuna. (Hett tips till alla gratisåkare.) Tyvärr kunde hon inte (och hon försökte verkligen, jag hörde tangentbordsknattret) se om ”mitt” tåg skulle återvända mot Stockholm eller åka till … Korpilombolo.
Stationen i Hallsberg har öppet till 23, men man kan inte ringa till någon där.
Bagport som sköter alla kvarglömda grejer (som jag haft att göra med förut) har inte mer telefontid är 12–16 på vardagar.
SJ på 0771-757575 hanterar inte någonsin något av de problem som jag har haft (med min glömska).
Mitt i natten kom ett besked på Twitter från någon som visste att berätta att tåget städas i Hallsberg på morgonen. (Se ovan.) Men vart tar då kvarglömda effekter vägen? tänkte jag listigt. Det som hittas måste ju läggas i en säck och sedan föras till Bagport. Väl?
Därför gick jag upp kl 06 och körde till stationen för att springa genom ”mitt” tåg i den vilda jakten på påsen. Well, det låter sig verkligen inte göras i rusningen när all världens pendlare ska in i ett trångt tåg. Jag haltade (knät igen) fram till en lokförare som hängde ut från sitt lilla bås.
– Hej! Jag glömde en brun påse med julklappar på det här tåget sent igår kväll.
– Neeej, vi har inte hittat nåt.
– Men …
– Tåget städades i morse och då tar dom hand om allt.
– Men vart tar allt vägen sedan?
– Det skickas till Stockholm. Bagport heter …
– Skickas?
– Ja.
– Med post???
– Nej, med tåg.
– Men då måste det ju vara det här tåget!
– Nej.
You can’t blame a girl for trying. Jag gav honom mitt visitkort (äntligen fick jag användning för det!) och åkte hem igen.
Så. Det känns så himla mycket bättre när man får häva ur sig om sina olyckor och bedrövelser. Om någon ser en brun, skrynklig papperspåse, blott till hälften fylld med små julklappar som min syster har lagt ner sin själ i … ptja. Mejla mig.
Uppdatering med pukor och fanfarer: Det kom ett mejl:
Hej!
Påsen togs om hand av mig och lämnades till vår uppsamlingsplats för upphittat igår kväll i Hallsberg. Den tas om hand under fredagen och skickas med lämpligt tåg till Stockholm. Otroligt att du blir informerad att personal på tåget kliver av i Eskilstuna. Jag och Roger (lokföraren) tjänstgör till Hallsberg som är tågets slutstation. Hoppas nu att du får julklapparna snabbt tillbaka. Ta kontakt med resebutiken i Hallsberg så kan du få besked när dessa skickas.
Avslutningsvis så önskar jag dig en GOD JUL och GOTT NYTT ÅR.
Hälsn. Tågmästare Kenth Bjärnebro Hallsberg.
Dessutom ringde Kenth och hörde sig för så att jag verkligen var nöjd och glad. Och det var jag ju! Sedan måste jag ju också säga att det var skönt att höra att tåget inte for omkring utan ombordpersonal.
Nu ska jag övergå till att vara bekymrad över något annat. Jordens undergång?
Uppdatering igen
Nu kom det ett mejl till:
Nu är frågan om jag ska kontakta Josefin. Så att hon inte behöver gå omkring och oroa sig å så.
Uppdatering än en gång
Börjar ni tröttna?
Den bruna påsen med julklappar är nu på väg i lastbil från Hallsberg till Stockholm. Jag försökte stoppa denna onödiga resa, men det gack inte. Nu är mitt uppdrag att kolla på Bagports söksida efter min påse. Som måste heta ”bag” för att hittas. Eller ”plastic bag” om man ska vara noggrann.
Se: papperspåsar kategoriseras som plastic bag, fast av papper.
Men nu ser jag att man kan byta språk. Det som står ovan är nämligen på engelska. När man byter till svenska kallas plastic bag för … påse! Heureka!
