Igår bjöd lillasyster Orangeluvan sina syskon Broder Jakob och Lotten på fantastisk mat på ett ställe som heter Pontus. Bartendern var på extremt dåligt humör när vi hängde lite hos honom inledningsvis, men sedan blev vi nästan förälskade i resten av personalen. På toa tog jag bild på toalettpappersupphängningen eftersom det finns vissa som finner intresse i dylika.
Vi satt så nära köket att vi såg vår mat tillredas!
Det var gott och väldigt trevligt – kanske eftersom det ”kändes som hemma”. (Det var konceptet, sa personalen. Väggarna är tapetserade med bokhylletapeter som funkar! Det såg så mysigt ut så.)
Men kolla – var hamnade jag sedan?
På väg till tåget hemåt stannade vi på ett plejs och drack te i stora koppar som de syskon vi ju är – och så fick jag en påse med julklappar av Orangeluvan.
– Till hela familjen! Det finns saker till pappa där i också!
– Tack! Jag eh … du får av mig … på annandan … jag … eh …
– Tssst, det blir bra så här. GLÖM NU INTE PÅSEN PÅ TÅGET!
Och så skrattade vi tillsammans eftersom det är så vi säger till mig. På samma sätt säger vi alltid till Broder Jakob att han inte ska ta fel tåg eftersom han alltid tar fel tåg och hamnar i Linköping när han ska till Svartöstaden.
Men en timme senare klev jag av tåget i Eskilstuna. Utan den bruna påsen med alla julklappar. Jag upptäckte det omedelbart och svor SATAN och HELVETE och FAN tusen gånger. Under tiden letade jag efter någon människa att tala med. I den bästa av världar skulle jag
- få tag i ombordpersonalen
- få beskedet att påsen var funnen
- kunna säga till dem att lägga påsen på tåget när det imorrn (idag alltså) åker tillbaka österut.
Men den bästa av världar är inte här, den är tydligen i Skottland. För där kan man få tillbaka borttappade saker på studs. Hur jag vet detta? Jo, för hela kvällen twittrade jag som en galning (förlåt alla som inte var intresserade av en brun påse på väg till Hallsberg) och blev RT:ad (att tweeten skickas till alla andra i hela världen, men inte till någon i Hallsberg) och påhejad och given goda tips.
Nu i morse svarade även SJ:
Béatrice som gissar i Julkalendern varje dag skrev att jag skulle kontakta taxibolagen i Hallsberg — kanske stod någon vid stationen och kunde haffa tåget?
But no. I Hallsberg står det inte drivor av taxibilar. Och den firma som jag trodde var störst – Hallsberg Taxi – hade bara en bil, och den var ute på långkörning.
En enda människa lyckades jag prata med — hon som svarar i telefon om huruvida tåget är sent eller ej. Hon lyckades se att (och detta är väldigt underligt) all ombordpersonal på tåget Eskilstuna–Hallsberg klev av i Eskilstuna. (Hett tips till alla gratisåkare.) Tyvärr kunde hon inte (och hon försökte verkligen, jag hörde tangentbordsknattret) se om ”mitt” tåg skulle återvända mot Stockholm eller åka till … Korpilombolo.
- Stationen i Hallsberg har öppet till 23, men man kan inte ringa till någon där.
- Bagport som sköter alla kvarglömda grejer (som jag haft att göra med förut) har inte mer telefontid är 12–16 på vardagar.
- SJ på 0771-757575 hanterar inte någonsin något av de problem som jag har haft (med min glömska).
Mitt i natten kom ett besked på Twitter från någon som visste att berätta att tåget städas i Hallsberg på morgonen. (Se ovan.) Men vart tar då kvarglömda effekter vägen? tänkte jag listigt. Det som hittas måste ju läggas i en säck och sedan föras till Bagport. Väl?
Därför gick jag upp kl 06 och körde till stationen för att springa genom ”mitt” tåg i den vilda jakten på påsen. Well, det låter sig verkligen inte göras i rusningen när all världens pendlare ska in i ett trångt tåg. Jag haltade (knät igen) fram till en lokförare som hängde ut från sitt lilla bås.
– Hej! Jag glömde en brun påse med julklappar på det här tåget sent igår kväll.
– Neeej, vi har inte hittat nåt.
– Men …
– Tåget städades i morse och då tar dom hand om allt.
– Men vart tar allt vägen sedan?
– Det skickas till Stockholm. Bagport heter …
– Skickas?
– Ja.
– Med post???
– Nej, med tåg.
– Men då måste det ju vara det här tåget!
– Nej.
You can’t blame a girl for trying. Jag gav honom mitt visitkort (äntligen fick jag användning för det!) och åkte hem igen.
Så. Det känns så himla mycket bättre när man får häva ur sig om sina olyckor och bedrövelser. Om någon ser en brun, skrynklig papperspåse, blott till hälften fylld med små julklappar som min syster har lagt ner sin själ i … ptja. Mejla mig.
Uppdatering med pukor och fanfarer:
Det kom ett mejl:
Hej!
Påsen togs om hand av mig och lämnades till vår uppsamlingsplats för upphittat igår kväll i Hallsberg. Den tas om hand under fredagen och skickas med lämpligt tåg till Stockholm. Otroligt att du blir informerad att personal på tåget kliver av i Eskilstuna. Jag och Roger (lokföraren) tjänstgör till Hallsberg som är tågets slutstation. Hoppas nu att du får julklapparna snabbt tillbaka. Ta kontakt med resebutiken i Hallsberg så kan du få besked när dessa skickas.
Avslutningsvis så önskar jag dig en GOD JUL och GOTT NYTT ÅR.
Hälsn. Tågmästare Kenth Bjärnebro Hallsberg.
Dessutom ringde Kenth och hörde sig för så att jag verkligen var nöjd och glad. Och det var jag ju! Sedan måste jag ju också säga att det var skönt att höra att tåget inte for omkring utan ombordpersonal.
Nu ska jag övergå till att vara bekymrad över något annat. Jordens undergång?
Uppdatering igen
Nu kom det ett mejl till:
Nu är frågan om jag ska kontakta Josefin. Så att hon inte behöver gå omkring och oroa sig å så.
Uppdatering än en gång
Börjar ni tröttna?
Den bruna påsen med julklappar är nu på väg i lastbil från Hallsberg till Stockholm. Jag försökte stoppa denna onödiga resa, men det gack inte. Nu är mitt uppdrag att kolla på Bagports söksida efter min påse. Som måste heta ”bag” för att hittas. Eller ”plastic bag” om man ska vara noggrann.
Men nu ser jag att man kan byta språk. Det som står ovan är nämligen på engelska. När man byter till svenska kallas plastic bag för … påse! Heureka!
[…] på er alla. Jag har varit vaken hela natten och de stunder som jag har sovit har jag drömt om en borttappad, brun påse. Ett tag önskade jag att världen verkligen skulle gå under för att slippa tänka på det som […]
Lotten, när sover du eller jag kanske ska fråga om du sover och i så fall hur mycket?
Jag håller tummarna för att påsen dyker upp innan jul! Ja, eller två o två, snarare en tumme, fast hårt, för att inte jinxa …
Jag sover i januari!
Eller, alltså, när jag jobbar med textkorr eller artiklar i sängen, händer det väl att jag tippar lite åt sidan och hämtar kraft mot kudden …
Nu ska jag uppfinna små sändare som man kan klämma fast på ALLA sina pryttlar och när dom försvinner kan man spåra dem och sända ut högljudda meddelande till dem som hittar dem. För fy vad trist det är att tappa saker!
Jag har varit inne på den ickeelektroniska varianten att jag går omkring med namn- och adressklisterlappar som jag sätter på allt som jag inte får glömma … så fort jag får det i min hand.
När man söker efter en PÅSE på Bagport, stavas det BAG. Ibland PLASTIC BAG. Men aldrig PAPER BAG. (Det här är opraktiskt eftersom påse har en snävare definition än bag, som ju kan vara en väska, en påse, en kasse, en säck och en … bag.)
Nu ringde lokföraren som jag antastade i morse! Han ville bara höra så att jag hade telefonnumret till Bagport och lät riktigt bekymrad.
Jag ska inte utsätta dig för sådana här maror fler gånger. Jag VET ju hur svårt det är att hålla reda på extra väskor.
Om det är någon som lagt rabarber på den kan vi ju tänka på Karl-Bertil Jonsson och föreställa oss hur tjuvarna blir besvikna över att andrahandsvärdet är väldigt lågt, eller hittar nya användningsområden för gåvorna. Och så kan vi tänka att det är som med tändstickstavlan av Bodens fästning: jag hoppas så att den var vacker, för det sa jag att den var.
Ah, you mean what they in Linköping call a ”kasche”!
Att tappa bort andras grejer är ju det värsta! HOPPAS att allt kommer till rätta. Man vet att sånt har inträffat förr.
Ni ser – jag har en finfin syrra, jag.
– Kasche säger man även i Luleå, med ett jättebrett SCH.
Men jag fattar inte riktigt. Åkte du till Eskilstuna station för att leta igenom ett tåg som hade städats i Hallsberg?
Jag somnade om till slut. Detta har DRABBAT många fler än Lotten och Luvan. Finns hopp?
Lotten, nästa gång det händer (hmmm…) pingla mig så haffar jag påse/väska/pryttel när tåget passerar Örebro.
Kasche hette det också i numera nerlagda Örsta handel mellan Eskilstuna och Malmköping.
Marianne, jag tror att Lotten TVINGADE tåget att backa till Eskilstuna! Vissa har oanade maktmedel till sitt förfogande.
Slutligen: Händelsen har fått mig att plocka fram Aniara (signerad, 1956). Där kan man läsa om Spjutet. ”den smalaste, den magraste av syner” … ”Så träffades vi lika fullt av spjutet”
Lotten
Den bilden (nästan fyrahåls) vill jag gärna visa i nästa Jubileums och Praktnummer av TPH-Amatören.
Karlbergs kök: Deal!
Nu ska jag försöka förklara tågets och mina irrfärder:
1.
Jag åkte Stockholm–Eskilstuna, men tåget fortsatte till Hallsberg.
2.
Tåget sov över i Hallsberg och städades i gryningen av Sodexo AB, tfn 08-5788 4000 – och det vet jag för det letade Dieva fram åt mig.
3.
Tåget körde i morse Hallsberg–Stockholm med stopp i bl.a. Eskilstuna, där jag stod och väntade på att få springa in och leta.
Ooooh påse, where art thou?
Skogsgurra: bilden är din!
@Pysseliten: det är nog redan uppfunnet, kallas rfid, det som återstår är att Lotten förses med lämpligt antal och en app där hon kan se var saker och ting befinner sig.
@Lotten: googla rfid så får du nog förslag på återförsäljare.
Aha. Nu är jag med och vinkar dessutom till medörebroaren Karlbergs kök.
Gurra har givetvis helt rätt. Det heter ”kasche”.
Personalen gick inte av i Hallsberg, men troligtvis så pratade du med någon som aldrig jobbat på ett tåg och därför inte vet att tågen byter tågnummer när det byter riktning och att detta tåg hann ha tre olika tågnummer och samma person jobbade hela vägen till hallsberg. Nu har det singlat iväg ett litet sms med länk till detta inlägg till han som hade tåget. Hoppas att du får en kommentar från honom.
Påsen är funnen! (Ska uppdatera inläggstexten!)
Och först nu inser jag att det är Åsans värld här uppe som ska ha applåder!
Nu till nästa problem: huuuuur ringer man till Resebutiken i Hallsberg? Det enda numret som anges överallt är 0771-757575, och där vette tusan vilket val man ska göra. Inrikes resor? Kötid 17 minuter. Affärsresor testade jag för att jag tänkte att affärsresenärer ju inte beställer biljetter på telefon i jultid, men där fastnade jag i en kvart.
Åsans värld – om du vet men det är lite hemligt: mitt nummer är 070-888 55 42. (Om du inte vet, är mitt nummer förstås samma.)
Jag har telefonlistorna på jobbet tyvärr och ska inte jobba idag, antingen kan ju ringa till vanliga numret och be och bli kopplad eller kolla om det åtminstone är något som twitterfolket på sj kan hjälpa dig med. Eller maila bagport igen och fråga om de kan höra av sig när de vet när hittegods från hallsberg beräknas anlända.
Äh det var ju min kollega som hittade och tog hand om det enligt rutinerna, jag tänkte bara se om jag kunde se till att han såg detta och eventuellt kunde lugna dina nerver litegrann och det kunde han ju.
Visste du förresten att komfortoperatörer som nämns i tweetsen ovan är nyspråk för städpersonal.
Åsans värld! Nu har du gjort mig sprittande lycklig två gånger på en dag: jag kan alltså gå från att kalla städpersonalen ”parkettkosmetolog” eller ”hygientekniker” till komfortoperatör!
Ljuvliga tider!
Jag tycker att det är roligt med namnbyten och hur man tror att det ska förändra allt. Visserligen tror jag på språkets makt, men bara i kombination med att vi diskuterar bakomliggande värderingar, varför man har sagt på ett sätt och vitsen med att numera säga på ett annat sätt. Men att byta namn utan att jobba på bakomliggande attityder gör bara att man får byta namn på saker många gånger utan att saker förändras.
Och hade vi kunnat ändra på attityderna, hade vi säkerligen inte behövt ändra på orden.
– Säg inte städerska! Du förringar, kränker och anser städerskan vara mindre värd!
– Nämen det gör jag inte alls. Jag hedrar, älskar och dyrkar städerskor.
– Jag vet väl vad du anser!
– Det gör du inte alls. Finanshajar däremot, sådant folk dyrkar jag inte. Vad ska vi kalla dem då?
Psst. Jag har hittat ett nummer: 010-751 7806. Men ingen svarar på det.
Nu svarade de! Men påsen måste åka lastbil med andra borttappade kompisar och de vet inte när. Fast huvudsaken är att påsen finns!
Nu kan jag faktiskt inte göra mer.
Julklapparna jag ska ge bort har också drabbats av leveransproblem, fick mail i måndags om att de var ivägskickade men sen kom det aldrig något och sen fick jag ett exakt likadant mail igår och ingen avi med posten idag. Som tur är så är både mamma och pappa stora barn så de förstår nog.
Jag tycker jobbet som städpersonalen både på tåget och våra lokaler gör är jättebra, trots att jag kallar dem för just städpersonal.
Åh, så påsen är … nu höll jag på att skriva ”present and accounted for” men det ser ju ut som ett ovanligt dåligt skämt … omhändertagen och vidareförpassad till stället som reder ut vidareförpassning. Det var då för väl. Jag har varit hemifrån och upptagen tills för en stund sedan, och funderade över om det fortfarande kunde/behövde göras någonting i Hallsberg nu när jag är ledig. Men då återstår bara att fundera över om jag vet vem Kenth är. Kan mycket väl tänkas, jag är lite lätt bekant med flera tågmästare fast jag inte har så noga reda på namnen.
Eller, kortversionen av ovanstående: Puh!
Kasche heter det också i det lappländska inlandet. Jag var ganska stor innan jag fattade att det inte heter bärkasche för att man fryser in blåbär och lingon i dem (jo, vi hade stor frys), utan bara för att man bär saker i den. Urtråkigt.
Man kan oxå ringa Trafikverkets kundtjänst! De har öppet dygnet runt, de är hjälpsamma! Hade mycket kontakt med dem en sen kväll i somras när våra grejor blev kvar på tåget! SJ var inte hälften såå hjälpsamma! märkligt! SJ har inte gjort det lätt för sig med kopplingen till bagport, känns ju oerhört krångligt att ALLT ska till Stockholm å vända………
Det var trevligt att höra, Lisa — jag hade för en sekund haft en tanke på Trafikverket. Måste helt enkelt tappa lite fler grejjor och kolla om det funkar.
Skönt att din kass (som vissa säger i skåne) har vikt av från villovägen och tagit en senväg istället! Det är ju alltid något!
Kerstin: ”Kass”var ordet i dåvarande skånska butiken.
Det som jag reagerade för/mot ,som sörlänning, nyinflyttad till Perstorp 1977.
Efter/vid betalning. ”Kass?”- Nej. ”Jag hoppas allt är bra” var ofta min tanke att svara på frågan.