Hoppa till innehåll

Månad: december 2012

Den Röda Tråden 2012

(Ni som är intill döden trötta på att jag inte skriver om gamla underkläder, spaghetti, möglig välling och kassa hotell: vänta. Jag ska bara.)

Bonusbild, bara.
Bonusbild, bara.

Först lite historik.

När Julkalendern 2005 skapades, var DTR faktiskt UPA – utan personligt ansvar. Pfah, säger jag idag – hur kunde jag tänka ut något så trist? Jag måste ha varit upprörd av någon anledning. Säkert på SJ.

År 2006 var det så kompetens. What? säger jag idag och funderar på om man kan låta sånt folk som hittar på att DRT är  ”kompetens” vara båsvärdar.

År 2007 var det Tack för maten, den var god. Hälften spydde, resten dog. Well, nåja, nu börjar det se ut som något. Riktigt kul ju!

År 2008  var det Himmel och helvete! Ptja, jorå. Fast jag bröt ju lilltån och blev rånad i samma veva. Men det roligaste detta år var ju den numera försvunna Översättarhelenas teori om att Östen Warnerbring skulle vara med i lucka 24. Vi tar det igen, va?

I facit den 4 december 2008 skrev jag:

_______________

Vi hade igår betat av:
1 Fay Weldon
2 Gunilla Wolde
3 Herbjørg Wassmo.

Detta fick Ö-helena att i förrgår med hjälp av Tillerosas initialfundering dra slutledningen att det på julafton kommer att vara Östen Warnerbring som hemlisbloggar. Allt enligt detta schema:

1 Fay Weldon, 2 Gunilla Wolde, 3 Herbjørg Wassmo, 4 Ian Wachtmeister?, 5 J.W., 6 K.W., 7 L.W., 8 M.W., 9 N.W., 10 O.W., 11 P.W., 12 Q.W., 13 R.W., 14 S.W., 15 T.W., 16 U.W., 17 V.W., 18 W.W., 19 X.W., 20 Y.W., 21 Z.W., 22 Å.W., 23 Ä.W., 24 Östen Warnerbring.

Särskilt den 12 december hade jag fått problem i så fall. Och varför fick inte Axel Wallengren och Elin Wägner vara med inledningsvis?

_______________

År 2009 Hatt … Jag kan här och nu meddela att denna urdåliga röda tråd berodde på att jag hade ont om tid och inte planerade tillräckligt. (Huset brann.)

År 2010 I Am the Walrus med Beatles. Japp, nu börjar jag förstå hur man skapar en röd tråd.

År 2011 Historien om någon – som handlar om en röd tråd! Yes!

Och i år var det ju så vansinnigt enkelt att jag redan efter en knapp vecka fick de första DRT-mejlen. De som skrev, nämnde kungar, jokrar, fyrtal i damer och en farlig massa Jack … ja, ni förstår. Men det är nu det blir riktigt läskigt. För den 2 (andra!) december, skrev hakke till mig:

”Två grekiska referenser redan, Akrostikon och Nestor. Det finns med andra ord absolut INGENTING som tyder på annat än att DRT måste vara Alf Henriksson.”

Visserligen stavas Henrikson med ett s och visserligen har Grekland inget med DRT att göra, men han hade ju nästan rätt, hakke. Förbaskade skitstövel, tänkte jag på mitt milda sätt och trampade vidare med kalenderluckorna och min egen röda tråd.

Alf Henriksons skrivmaskin.
Alf Henriksons skrivmaskin.

Vad hakke inte visste, var att den 24:e luckan skulle vara Alf Henriksons – och det finns inget i världen som kan få mig att ändra min plan (i den mån jag har någon). Kommentatorer kan fara ut mot mig och säga att det är för svårt eller för enkelt eller dumt eller till och med be om en viss hemlisbloggare – jag reagerar omedelbart med trots och tänker NÄÄÄÄ! JAG VILL INTE! (Jag sätter naturligtvis armarna i kors och plutar moget med munnen också.) Det här är min grej! Jag gör som jag vill! Och så slår jag i dörrarna och spiller saker tills jag har lugnat ner mig och letar fram datorn igen.

Nu till fler med sjätte sinne eller god slutledningsförmåga. Mikael skrev i en kommentar redan den 5 december: ”Jag tror att DRT är kortspel. Först fyrtal i damer och nu en kung.”

Ja! Exakt så!

Linisen skrämde mig den 10 december eftersom hon faktiskt hade rätt – om jag hade gått på min ursprungliga plan: ”Idag står det ändå klart att DRT är potatis.” Jodå. Runt den 15 november var jag inne på att bara ha med smålänningar och att DRT skulle vara potatis.

Zkop och Flygbengan mejlade den 12 december:

  • Jokern – trivialt
  • Stephen King – kung
  • Schubert – Spader madam -–spader dam
  • Raskens – knekt
  • Tre vise män -–tre kungar
  • Billy the Kid -> revolverman -> Wild Bill Hickock -> Död mans hand
  • Fossum, Svarta Sekunder – färgen svart

Och de hade ju rätt. Men det var hakke som den 21 december fick mig att sätta en hel kalkon i vrångstrupen, bl.a. eftersom han stavade Henrikson rätt:

Tidigare en joker och de tre senast dagarna Kingen, Queen och Jack. Det står alltmer klart vilken Alf Henrikson-vers som måste vara DRT i år:

Ett kort som en människa fäster sig vid,
kan ge henne oberäknelig frid.
Det kan framkalla glädje vid spelets slut,
det kan ge henne rikedom livet ut.
Ja det kan påverka livet på orten,
så slarva inte med korten!

Och DÄR fick jag ändra på mina planer. Eller fick och fick, det var ju ingen som tvingade mig. Men det var ju exakt den Henrikson-dikten som jag hade tänkt hemlisblogga på julafton, även om den i original låter så här språkpolisig:

Ett ord som en människa fäster sig vid
kan verka i oberäknelig tid
Det kan framkalla glädje till livets slut
det kan uppväcka obehag livet ut
Ja, det påverkar livet på jorden,
så slarva inte med orden!

Alf Henrikson (som var med redan 2009, men va fan) fick då stryka på foten och raskt ersättas av en nästan lika rolig karl. (Förmodligen är det så att alla som är födda 2 februari tänker i samma banor, eller vad säger du, hakke?)

Pysseliten och Christina var inne på blodigt allvar och ond, bråd död, Ökenråttan trodde på gamla filmstjärnor, Jossilurens och Heléne associerade till LSD som DRT, medan PK var övertygad om att hajar var grejen i år. Rosman hade den 19 december en intressant tanke som vi har försökt med tidigare i år: att allt liksom hänger ihop:

Här finns en hel del att jobba med. Det gäller att se sambanden. Ungefär varannan HB hör hemma i tonårshyllan på 80talet, varannan i nutid. David Bowie skrev Song for Bob Dylan, Dylan skrev Jokerman, Jokern är ett spelkort som dyker upp i Alice (Lyttkens) i underlandet. J D Salinger har alltid varit Borta med vinden. I min tyskbok på gymnasiet fanns ett stycke som hette Mein Name ist Franz Schubert, är inte det ett sammanträffande kanske?

Men nu återvänder vi till Flygbengan och Zkop, som på julafton presenterade sin DRT-utredning. Den påminner i stort om hakkes, så jag lägger i röd kursiv stil in några av hans teorier inne i deras lista:

1 Marian Keyes
 – Lucy Sullivan blev spådd i kort (Tarotkort) – Spelkort(alt. Kortlek)
2 Margaret Mitchell
 – Borta med vinden – Scarlett – Scarlet red – Röd – spelades i filmen av Vivian Leigh, Lady Olivier – Dam, Brett satt i fängelse – på kåken
3 Karin Fossum
– Norwegian Queen of Crime – Drottning (boken Svarta sekunder – Svart)
4 Alice Lyttkens
 – Tollmansvit (skrev 54 böcker – som antalet spelkort i en kortlek med två jokrar)
5 Bob Dylan 
– Lily, Rosemary and the Jack of Hearts – Hjärter Knekt (Christmas in the Heart – Hjärter) (samt låten Under the Red Sky – Röd) Billy the Kid – revolverman – Wild Bill Hickok – Död mans hand (pokerhand, två par bestående av svarta ess och åttor)
6 Stephen King 
– Kung – The Shining, huvudpersonen ”Jack” spelas av Jack – Knekt (Black house – svart, kåk)
7 Vilhelm Moberg 
– Raskens – Knekt
8 Ebba Grön
 – Alla visa män – Tre vise män – Tre kungar (Three wise men är också namnet på en pokerhand)
9 Harriet Löwenhjelm 
– skapade fantasivärld som kallades Klondyke – Klondike är en patiens (Det var mycket lek i hennes liv, som var kort, en kort lek.)
10 Franz Schubert
 – Spader madam – Spader dam (samt stycken i Ess-dur)
11 Jokern (samt Jack – Knekt) (In ”Batman R.I.P. Joker deals himself a ”dead man’s hand”.)
12 David Bowie 
– Harlekindräkt – Joker På Jokerkort avbildas ofta en narrfigur/gycklare, en harlekin. Harlekin är även ett spelkort i Kille (uttalas tjille) (The Hearts Filthy Lesson – Hjärter) (Albumet Diamond Dogs – Ruter)
13 Stephenie Meyer 
– Twilightsvit – Cullens bor i designhus – kåk
14 Danielle Steel
 – Queen of Romance – Drottning (hjärter)  ”… de gröna skorna med diamantimitationer på stilettklackarna” och diamant = diamonds = ruter.” Hörde inte till förlaget Harlequin, men man kan tro det. Hon har tjänat mycket klöver.
15 J D Salinger
 – Catcher in the Rye – Huvudpersonens förnamn är Holden – Hold´em (vanlig form av poker)
16 Marie Antoinette 
– Drottning – Queen Marie Antoinette had an early flush loo installed at Versailles in 1780 – Royal flush!!!
17 Simon & Garfunkel
 – Bridge over Troubled Water – Bridge Åke Arenhill som översatt låten har designat kortlekar (och Cilla Black, för de svarta korten)
18 Anthony Horowitz – Three of Diamonds, The Diamond Brothers –Ruter tre (samt The Power of Five – femmor)
19 Kungens lilla piga – Kung och drottning
20 Queen –The March of the Black Queen
21 Gökboet – där spelas kort (I filmens huvudroll Jack Nicholson – Knekt)
22 Gunnar Ekelöf – Böckerna Blandade kort och Lägga patience ” Det ena är rutigt …
23 Harry Houdini – utbrytarkung
24 John Cleese – har pokerface – kallas Jack av nära vänner – Knekt

När det gäller John Cleese i lucka 24, så har han även spelat bl.a. kung Arthur och diverse knektar, förstås. Och så fort jag inte riktigt visste om DRT var tillräckligt tydlig, hystade jag in svart och rött eller en massa kärlek (hjärter) eller pengar (klöver) eller galenskap (spader).

Den röda tråden var i år alltså en kortlek (eller en kort lek – helt enkelt Julkalendern om man så vill).

kortlek

Nu kommer vi ihåg alla blåsippor, glöggen på läktarn, en allestädes inte särskilt närvarande Orlando Bloom och det faktum att Louise har bott på Skebokvarnsvägen men ändå inte plockades ur Plommonstopet (som har förärats versalt P i år) och njuter av mellandagarnas stiltje. Eller så kollar ni på statistiken som Sanna & Co sköter.

Tack för i år! (Och ni som fortfarande inte är med och leker denna korta lek: nu kan ni börja läsa bloggen igen.)


 

Psssst. En av kommentatorerna (som vill var hemlig och kommenterar under ett alias) har gett ut en bok nyssens. Coolt.

Share
54 kommentarer

Facit till Julkalendern 22 december 2012

Men jösses och hjälp, vad hände? Jag trodde i min enfald att jag hade skapat en normalsvår lucka som på sin höjd skulle få er att försaka julklappar, syltning, saftning och hårtvätt. Det var ytterst förvirrat överallt, men Anna kom med en bra taktik: att anteckna och följa impulser:

  1. maudit = maledetto = damned, damn, cursed, blasted
  2. nou, dessoutom, routan = amaot (och vad som menas med det kan man läsa sig till i den här bloggposten som alla möjliga båsbesökare redan känner till)
  3. vemkanroutanååååror
  4. ibland vill man pussa embryo
  5. vad fattas dig? jag grep en skrivmaskin

Men ingen lösning på gåtan finns ju där.

Vad jag kunde se mellan en plantering av blåsippor och Schubertfunderingar, läktargemytskap och allmän rapportering om tingens beskaffelse, var att Börje Salming var en het kandidat. På grund av ilskan, förmodligen. Även om jag dyrkar den gode Börje, så kände jag att det var på tok för stor skillnad mellan honom och hemlisbloggaren, så jag gick in och gav några direktiv. Som funkade.

Jag anar att Flygbengan var den förste på rätt spår – men så sent som 22:05 – Ta en utflykt till Akademien.

(Om jag nu har fel och någon av visste svaret redan tidigare: säg till i kommentarerna bara. Jag är helt med på självskryt!)

Uppdatering
Första protesten inkommen – från Bess, som redan 21:55 skrev: ”Det är rutigt, absolut rutigt.”

Andra protesten inkommen – Nina skrev redan strax efter kl 21:”Det här var svårt. Men nu passar siffrorna iallafall. Synd att varken texten, bilden eller generalen verkar höra dit. Får sitta på min stol och grunna ett tag till.”

Slut på uppdatering

Sedan följde Zkop med en halvschubert: Strount!

Flygbengan (och andra) fortsatte smart: Somliga skapade gud utan hjärna, de med streck, vinkel eller stjärna. Hur passar generalen in där?

”Strount” var ju spiken i kistan och förklaringen till de underliga diftongerna i texten (som alls inte skulle låta som skånska – det måste ni ju veta eftersom jag ju efter 23 år i Lund kan härma skånska litta). För exakt detta (Strount) hette diktsamlingen, från vilken alstret var taget. Men här fanns en liten slamkrypare – det var ju någon annan som var först med Strount …

(Det är nu ni kliar er i huvudet och tittar snett uppåt till vänster.)

En av mina favoriter när det gäller bokstavskombinationer är C.J.L. Almqvist, som 1840 reflekterade över konstlöshet och trams och strunt i något som han kallade ”Strount (Historien om Elisa Baude)” – men som verkligen inte är lätt att googla fram. (Moahahahaaa.) Dels för att det inte är så omskrivet, sels för att Carl Jonas Love himself råkade skriva ”Srount” som vore han en modern sms:are.

strountes

Detta ord (fast med t dårå) annekterade hemlisbloggaren Gunnar Ekelöf (1907–68), som är en av Sveriges allra största och mest uppskattade diktare. Men som jag inte alltid förstår mig på. Här är hela dikten som luckan bygger på:

Jag ser på detta spjäll

Jag ser på detta spjäll
Det är rutigt, absolut rutigt
Jag ser på detta andra spjäll
Det är fullkomligt randigt

Det ena är rutigt vare sig det är öppet

eller stängt
Det ger bara lite mer eller mindre luft
Det andra är randigt vare sig man ätit av
det eller ej
men mest när man ätit av det!

O vad skall jag göra med alla dessa spjäll
Vad skall jag göra med alla dessa ord
som eventuellt betyder ett och detsamma
med eller utan ränder!

Jag är visst kommen på fel halvklot!

 (ur Strountes, 1955)

Solklart ju. Ser ni sista raden där? Ja, för den där tanken kom han säkert på efter att ha läst norrmannen Sigbjørn Obstfelder (1866–1900), som i ”Jeg ser” avslutar med raderna som låter som komna från en science fiction-film:

Hvor de graablaa skyer blir tunge.
Jeg ser, jeg ser …
Jeg er vist kommet paa en feil klode!
Her er saa underligt …

När det gäller ledtrådarna, finns det eklöv nästan överallt i luckan. Generalers gradbeteckning, Kanadas flagga (se uppdatering nedan) Blekinges landskapsväxt och lite mer. Siffrorna innehöll stol 18 i Svenska akademien, hans födelse- och dödsår, när han valdes in i Akademien och en och annan diktrad om att skriva, som han ju gärna skrev om.

""Det är farligt att röka, Gunnar!"
””Det är farligt att röka, Gunnar!”

Gunnar Ekelöf föddes i förmögen familj som var utan bekymmer (förutom kanske att fadern dog i sviterna av syfilis) tills Kreüger 1932 ställde till det för nästan alla med pengar i landet. Han kallade sig själv en outsider redan 1947 (ledtråd ”utsida”, himla passande med alla ou:n) och tog i största allmänhet avstånd från allt som var samhälleligt. Han experimenterade med sina texter och gav ut alster helt utan versaler , vilket ju är … modernt. (Vi har ju t.ex. e.e. cummings och vår egen embryo i samma tradition.)

Gunnar Ekelöf i Tintinkläder på Waldermarsudde 1952.
Gunnar Ekelöf i Tintinkläder på Waldermarsudde 1952.

Ekelöf blev invald i Svenska Akademien 1958 – och då till stol 18. Fast det sägs att han bara kom till ett enda möte, och att han då var rejält ordentligt berusad. (Enligt min åsikt ska endast rejält folk som språkpoliser och basketspelare inväljas till akademien, emedan de ju av naturliga skäl följer reglerna som pådyvlas dem.)

Att jag trodde att en av er kunde, vilket jag skrev i en kommentar, berodde på att både embryo och Torpsara var med och Ekelöf-yrade i kommentatorsbåset för sex år sedan (jävlar vad tiden går snabbt).

Så här skrev Ekelöf ibland:

Perpetuum Mobile

Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla skamliga vanligheten

Den gamla vanliga skamligheten
Den gamla skamliga vänligheten
Den gamla vänliga svamligheten
Den gamla flabbiga hemligheten

Den gamla hemliga skadligheten
Den gamla saliga flabbigheten
Den gamla skadliga skabbigheten
Den gamla skabbiga saligheten

Sedligheten den gamla smakliga
Skamligheten den gamla skändliga
Skalligheten den gamla vänliga
Skalligheten den gamla vanliga etc.

(Även den ur Strountes.)

Och så här skrev han ibland:

sonatform
denaturerad prosa

krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler
elden brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag
och svindel du eller aldrig svindel nu eller aldrig.
vi börjar om
krossa bokstävlarna makadam och tänderna gäspar
vokaler, svetten rinner i helvete jag dör i mina vindlingar
kräkas nu eller aldrig svindel jag och du. jag och han hon det.
vi börjar om. jag och han hon det. vi börjar om. jag och han
hon det. vi börjar om. jag och han hon det. skrik och rop:
det går fort vilken rasande fart i luft och helvete i mina vind-
lingar som vansinnet i luften svindel, skrik och rop: han fal-
ler han har fallit. det var bra det gick fort vilken rasande fart
i luft och helvete i mina vindlingar kräkas nu eller aldrig
svindel jag och du. jag och han hon det. vi börjar om. jag
och han hon det. vi börjar om. jag och han hon det. vi bör-
jar om. jag och han hon det
vi börjar om
krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler, el-
den brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag och
svindel du eller aldrig svindel nu eller aldrig.

(Ur sent på jorden, 1932)

Läs mer på Gunnar Ekelöf-sällskapets sajt, vetja.  Eller titta på de här lååååååångsaaaaamma intervjuerna:

Och nuuuuuu till en vinnare! Plommonstopet har bråda dagar. Niklas i Göteborg! (Som bad mig om nåt. Vad var det? Aha: ”Lotten, jag vill ha en HB imorgon som passar bra till den rituella skinkmackan på kvällen.” Hm. Tre små grisar?)

Lucka 23 kommer vid åttasnåret!


Precis som biologens fru Cecilia N. och alla ni – inklusive f.d. geografiredaktören vid Nationalencyklopedin – mycket väl vet, har Kanadas flagga väldigt lite gemensamt med Gunnar Ekelöf. Men nu har vi fått ett tillskott i Hemlisbloggarjulkalenderns ordbok:

kanadensare subst. ~n äv. kanadensarn, plur. ~, best. plur. kanadensarna
• offentligt medgivande av grovt faktafel som gjorts i den sena natten med en tankekullerbytta av sällan skådat slag [med underförstådd bön om förlåtelse]: hon gjorde en ~ den 22 december och sprang till skogs och kom aldrig mer tillbaka
KONSTR.: att göra en ~
HIST.: sedan 2012; till fornsv. khanintetänkha ’be om nåd’, jfr→ pudel

 

Share
45 kommentarer

Facit till Julkalendern 21 december 2012

Ni lägger på tok för stor vikt vid den däringa bilden under luckan. Den är ju så långsökt att det ibland blir en riktigt dålig ledtråd. Strunta i bilden tills ni har en liten aning, säger jag! (Och så struntar ni blankt i mina anvisningar så blir det precis som vanligt.)

Idag var det många som associerade till koko, galet, tokigt och mössor.

Katt: Nu är det bara dags att ta en tur ut på stan för att handla, men det är förmodligen rena galenskapen en dag som denna.

Maggan: SÅ ko-ko är jag inte.

Mikael var väldigt tydlig redan strax efter lunch: Nämen idag var det ju superklurigt, för det är väl inte den där med indianen?

Farsanmittilivet: Östergök och södergök …

Skogsgurra (hade nog ingen aning): Då vet jag precis. Gökmassivet! 

Ardy: Världens undergång har inte kommit än, men väl en släng av v.k.s. Retched, wretched ...

Louise: Nä, jag är helt koko.

Nina: Saken är Oscar. Gånger fem.

ken_kesey_980

Hemlisbloggaren Ken Kesey (1935–2001) var faktiskt liksom t.ex. John Irving brottare i ungdomen – på landslagsnivå. (Det finns färre exempel på basketspelare som blir författare. De blir rappare eller presidenter samt statsministrar. Boring.) På väldigt många bilder halvligger han behagfullt utsträckt som en brottare på mattan eller sitter uppkrupen i hörn.

Skärmavbild 2012-12-22 kl. 00.10.37

 

Han rymde med sin flickvän mitt i collegetiden och de gifte sig och fick tre barn. Sedan fick han ett barn med Jerry Garcias exfru, som för övrigt heter ”Mountain Girl”. Följaktligen heter barnet naturligtvis Sunshine. (Ja, vi talar 1960-tal här. Och Grateful Deads låt ”Here Comes Sunshine” handlar om just denna dotter, som inte var Garcias. Vaaaad de krånglade till allt på den tiden.)

ken 1970

Ken Kesey anmälde sig 1959 som frivillig till ett LSD-forskningsprojekt där han gladeligen testade både den ena och den andra drogen – mot den enda motprestationen att han sedan skrev ner sina upplevelser. Att han hade fri tillgång till just sådana (och andra droger) på sitt extrajobb på ett sjukhus, gjorde inte saken sämre. Eller om jag menar bättre?

One Flew Over the Cuckoo’s Nest som på svenska fick titeln ”Gökboet” (när den egentligen väl kanske borde ha hetat ”Gökungen”?) publicerades 1962, och Ken Kesey behövde sedan inte jobba särskilt hårt för sitt uppehälle. Han blev polare med Jack Kerouac och Allen Ginsberg och hade långa acid-partyn, reste runt hela USA med en grupp som kallade sig Merry Pranksters för att ”göra konst av vardagen”, åkte fast för droginnehav, fejkade ett självmord och skrev samtidigt väldigt många artiklar och noveller.

Den buss som de åkte runt i. Vill jag ha!
Den buss som de åkte runt i. Vill jag ha!

Ni som har sett Across the Universe, minns kanske Bono som Doctor Robert – som alltså föreställer Ken Kesey. Om inte:

Under 1990-talet dök Ken upp med sina gamla busskompisar på konserter och happenings – och naturligtvis for de runt i en blommig buss. Oftast var det som de gjorde på scenen fullkomligt obegripligt, vilket därför ansågs väldigt bra och djupsinnigt. I publiken stod folk samtidigt och sade ”Jaja, där ser man vad som händer efter 30 år med LSD.”

Jack Nicholson. (Jag måste ha blivit lite till åldern kommen, för här tycker jag att han ser jätteläcker ut.)
Jack Nicholson. (Jag måste ha blivit lite till åldern kommen, för här tycker jag att han ser jätteläcker ut.)

Men hur var det nu med filmen? Filmen som man faktiskt måste se: Gökboet. Den är rolig, oroande, hemsk och välgjord samt nästan outhärdligt vidrig vad gäller handlingen. (Som till 100 % stämmer med handlingen i hemlisbloggartexten.) I romanen är det indianen som är berättarjaget, i filmen är det Jack Nicholsons McMurpy som står i fokus – och i min text är det Nurse Ratched (i romanen kallad Big Nurse, vilket ska jämföras Orwells Big Brother – vilket ju blir perfekt i svensk översättning) som beskriver dilemmat.

Ken Kesey var inblandad i filmprojektet med Milos Foreman, men hoppade av efter bara två veckor.

– Jag ser att det kommer att bli en förfärlig film, en monsterflopp. Handlingen felvinklas, Big Nurse är fel i största allmänhet och den där hemske Jack Nicholson orkar ju ingen se på … Gene Hackman hade gjort rollen så himla mycket bättre!

Sa Ken och lade armarna i kors över bröstet, satte näsan i vädret och åkte hem. Han hade liiiite fel. Så här såg det ut när jack Nicholson tog emot en av de fem Oscarsstatyetterna 1975:


Kläderna, frisyrerna, Jacks uppenbara glädje … fantastiskt. 

I hemlisbloggartexten beskrevs bara fyra av karaktärerna – den store indianen, McMurphy som är oregerlig och kladdar ner glasrutor, den unge grabben som stammar och är rädd för sin mamma och en man  med tvättomani. Här kommer trailern:


Vill ni läsa något inte så himla långt av Ken Kesey, så föreslår jag det här brevet, som han skrev till några vänner när hans son Jed dog i en bilolycka.  (En väldigt intressant sajt, förresten.)

Ken Kesey dog endast 66 år gammal efter några hjärtattacker och med galopperande diabetes samt levercancer. Vi låter väl honom avsluta detta facit själv?

”LSD lets you in on something. When you’re tripping, the idea of race disappears; the idea of sex disappears; you don’t even know what species you are sometimes. And I don’t know of anybody who hasn’t come back from that being more humane, more thoughtful, more understanding.”

Öh. Va? Det där var ju helt obegripligt. Vi tar en barnramsa istället:

One flew east,
one flew west,
one flew over the cuckoo’s nest.

Och nu tar vi en vinnare! Plommonstopet har fått några extralappar idag – några har tillkommit, efter några dagar, några kommenterar för första gången. Och här har vi en som inte har varit med och lekt på ett par dagar, bort med den, julstöket stör Julkalendern kanske, och så draaaaaar jag … Sanna! Som sköter statistiken!

Nu får ni sovmorgon: lucka 22 kommer inte förrän efter åtta!

Share
23 kommentarer

Julkalendern den 21 december 2012

Glad undergångsdag på er alla. Jag har varit vaken hela natten – och de stunder som jag har sovit har jag drömt om en borttappad, brun påse. Ett tag önskade jag att världen verkligen skulle gå under för att slippa tänka på det som hänt. (Pssst! Påsen är funnen!)

Men om ni kan läsa det här, handlar det förmodligen om en definitionsfråga – att det inte blir undergång  förrän om några timmar när det blir den 21 december långt västerut och att det är det som gäller. Båset var igår rörande enigt om lösningen, (not!), förutsåg denna lucka på minst tre punkter och Ica och Mikael vann varsin liten t-shirt.

Eftersom det lär vara så att ett helt sjukhus håller på att lära sig allt om Julkalendern, kommer här en programförklaring nu när vi är på upploppet.


Lucka 21

Jag trodde aldrig att det skulle vara så stökigt, så rörigt, så högljutt och så svårt att bemästra ett klassrum. Individerna som jag blev tillsagd att få fungera som ett lag, inbegrep

  • en liten mager kille som hade ett besvärligt talfel som gör att man inte riktigt lyssnar på vad han säger (jag tror att hans mamma har skrämt honom om jag ska vara ärlig)
  • en tjej med hysterisk bacillskräck
  • ett stort monster till jättegrabb med långt hår som också har något slags talfel, oklart vilket (han lever i det blå och lyssnar aldrig på vad jag säger)
  • en tjej med något slags diagnos – även om den inte är uttalad – som aldrig vill ta av sig sin mössa.

Själv har jag efter bara några dagar tappat rösten. Det värsta är att den här störda tjejen som jag nämnde sist är så vansinnigt egensinnig. Hon bestämmer sig för att sätta fingeravtryck på fönstren bara för att hon vill irritera mig, hon skrattar utan anledning och kommer med underliga påhitt hela tiden. Snackar emot gör hon också. Igår kom jag på att hela klassen spelar kort så fort jag inte är där och kontrollerar. När jag kräver rutiner och regler, är det särskilt den här knäppa möss-tjejen som spjärnar emot. Dessutom misstänker jag att hon har något fuffens ihop med den där jättelånga monstergrabben.

Idag kom ungarna med nya krav: de ville se på en fotbollsmatch. De var helt oresonliga när jag sa nej, och det hela slutade med en underlig situation där de satt och kommenterade något som inte fanns – de låtsades att de såg på tv fastän den var avstängd! Det var liksom ”bollen till Zlatan, Mellberg kommer från djupet och Chippen får flytta ner” och jag vet inte allt. Det verkar som om fotboll får dem på bra humör även om de inte får titta. Sinnesrubbat, om du frågar mig.

Nej, jag begriper verkligen inte vad det är som är fel på de här ungarna. Men jag ska nog få dem att lyda – jag har en idé som ingen av dem anar. Efter morgondagens friluftsdag ska jag … nej, det är bäst att jag inte skriver något om det; det får inte finnas bevis.


Facit kommer en bit efter midnatt och lucka 22 vid halvåttatiden!

Share
169 kommentarer

Ingen lucka 21? Jo, men jag måste bara berätta om en brun påse först!

Igår bjöd lillasyster Orangeluvan sina syskon Broder Jakob och Lotten på fantastisk mat på ett ställe som heter Pontus. Bartendern var på extremt dåligt humör när vi hängde lite hos honom inledningsvis, men sedan blev vi nästan förälskade i resten av personalen. På toa tog jag bild på toalettpappersupphängningen eftersom det finns vissa som finner intresse i dylika.

Nästan som en fyrhålare.
Nästan som en fyrhålare.

Vi satt så nära köket att vi såg vår mat tillredas!

Ingen skrek, ingen var svettig, alla bara gjorde vad de skulle och ingen verkade snuvig.
Ingen skrek, ingen var svettig, alla bara gjorde vad de skulle och ingen verkade snuvig.

Det var gott och väldigt trevligt – kanske eftersom det ”kändes som hemma”. (Det var konceptet, sa personalen. Väggarna är tapetserade med bokhylletapeter som funkar! Det såg så mysigt ut så.)

Men kolla – var  hamnade jag sedan?

På väg till tåget hemåt stannade  vi på ett plejs och drack te i stora koppar som de syskon vi ju är – och så fick jag en påse med julklappar av Orangeluvan.

– Till hela familjen! Det finns saker till pappa där i också!
– Tack! Jag eh … du får av mig … på annandan … jag …  eh …
– Tssst, det blir bra så här. GLÖM NU INTE PÅSEN PÅ TÅGET!

Och så skrattade vi tillsammans eftersom det är så vi säger till mig. På samma sätt säger vi alltid till Broder Jakob att han inte ska ta fel tåg eftersom han alltid tar fel tåg och hamnar i Linköping när han ska till Svartöstaden.

Men en timme senare klev jag av tåget i Eskilstuna. Utan den bruna påsen med alla julklappar. Jag upptäckte det omedelbart och svor SATAN och HELVETE och FAN tusen gånger. Under tiden letade jag efter någon människa att tala med. I den bästa av världar skulle jag

  1. få tag i ombordpersonalen
  2. få beskedet att påsen var funnen
  3. kunna säga till dem att lägga påsen på tåget när det imorrn (idag alltså) åker tillbaka österut.

Men den bästa av världar är inte här, den är tydligen i Skottland. För där kan man få tillbaka borttappade saker på studs. Hur jag vet detta? Jo, för hela kvällen twittrade jag som en galning (förlåt alla som inte var intresserade av en brun påse på väg till Hallsberg) och blev RT:ad (att tweeten skickas till alla andra i hela världen, men inte till någon i Hallsberg) och påhejad och given goda tips.

Skärmavbild 2012-12-21 kl. 07.33.25

Nu i morse svarade även SJ:

Skärmavbild 2012-12-21 kl. 07.32.35

Béatrice som gissar i Julkalendern varje dag skrev att jag skulle kontakta taxibolagen i Hallsberg — kanske stod någon vid stationen och kunde haffa tåget?

But no. I Hallsberg står det inte drivor av taxibilar. Och den firma som jag trodde var störst – Hallsberg Taxi – hade bara en bil, och den var ute på långkörning.

En enda människa lyckades jag prata med — hon som svarar i telefon om huruvida tåget är sent eller ej. Hon lyckades se att (och detta är väldigt underligt) all ombordpersonal på tåget Eskilstuna–Hallsberg klev av i Eskilstuna. (Hett tips till alla gratisåkare.) Tyvärr kunde hon inte (och hon försökte verkligen, jag hörde tangentbordsknattret) se om ”mitt” tåg skulle återvända mot Stockholm eller åka till … Korpilombolo.

  • Stationen i Hallsberg har öppet till 23, men man kan inte ringa till någon där.
  • Bagport som sköter alla kvarglömda grejer (som jag haft att göra med förut) har inte mer telefontid är 12–16 på vardagar.
  • SJ på 0771-757575 hanterar inte någonsin något av de problem som jag har haft (med min glömska).

Mitt i natten kom ett besked på Twitter från någon som visste att berätta att tåget städas i Hallsberg på morgonen. (Se ovan.) Men vart tar då kvarglömda effekter vägen? tänkte jag listigt. Det som hittas måste ju läggas i en säck och sedan föras till Bagport. Väl?

Därför gick jag upp kl 06 och körde till stationen för att springa genom ”mitt” tåg i den vilda jakten på påsen. Well, det låter sig verkligen inte göras i rusningen när all världens pendlare ska in i ett trångt tåg. Jag haltade (knät igen) fram till en lokförare som hängde ut från sitt lilla bås.

– Hej! Jag glömde en brun påse med julklappar på det här tåget sent igår kväll.
– Neeej, vi har inte hittat nåt.
– Men …
– Tåget städades i morse och då tar dom hand om allt.
– Men vart tar allt vägen sedan?
– Det skickas till Stockholm. Bagport heter …
Skickas?
– Ja.
– Med post???
– Nej, med tåg.
– Men då måste det ju vara det här tåget!
– Nej.

You can’t blame a girl for trying. Jag gav honom mitt visitkort (äntligen fick jag användning för det!) och åkte hem igen.

Så. Det känns så himla mycket bättre när man får häva ur sig om sina olyckor och bedrövelser. Om någon ser en brun, skrynklig papperspåse, blott till hälften fylld med små julklappar som min syster har lagt ner sin själ i … ptja. Mejla mig.

Uppdatering med pukor och fanfarer:
Det kom ett mejl:

Hej!

Påsen togs om hand av mig och lämnades till vår uppsamlingsplats för upphittat igår kväll i Hallsberg. Den tas om hand under fredagen och skickas med lämpligt tåg till Stockholm. Otroligt  att du blir informerad att personal på tåget kliver av i Eskilstuna. Jag och Roger (lokföraren) tjänstgör till Hallsberg som är tågets slutstation. Hoppas nu att du får julklapparna snabbt tillbaka. Ta kontakt med resebutiken i Hallsberg så kan du få besked när dessa skickas.

Avslutningsvis så önskar jag dig en GOD JUL och GOTT NYTT ÅR.

Hälsn. Tågmästare Kenth Bjärnebro Hallsberg.

Dessutom ringde Kenth och hörde sig för så att jag verkligen var nöjd och glad. Och det var jag ju! Sedan måste jag ju också säga att det var skönt att höra att tåget inte for omkring utan ombordpersonal.

Nu ska jag övergå till att vara bekymrad över något annat. Jordens undergång?

 

Uppdatering igen
Nu kom det ett mejl till:

Nu är frågan om jag ska kontakta Josefin. Så att hon inte behöver gå omkring och oroa sig å så.

Uppdatering än en gång
Börjar ni tröttna?

Den bruna påsen med julklappar är nu på väg i lastbil från Hallsberg till Stockholm. Jag försökte stoppa denna onödiga resa, men det gack inte. Nu är mitt uppdrag att kolla på Bagports söksida efter min påse. Som måste heta ”bag” för att hittas. Eller ”plastic bag” om man ska vara noggrann.

Se: papperspåsar kategoriseras som plastic bag, fast av papper.
Se: papperspåsar kategoriseras som plastic bag, fast av papper.

Men nu ser jag att man kan byta språk. Det som står ovan är nämligen på engelska. När man byter till svenska kallas plastic bag för … påse! Heureka!

Share
37 kommentarer

Facit till Julkalendern 15 december 2012

Nämen lucka 15 verkade vara för enkel. Fast ledtrådarna som många nämnde var alldeles förtjusande kluriga.

  • Béatrice och Vovamomo nämnde Greta Garbo, som var lika tillbakadragen.
  • Béatrice och Leda påpekade att det finns en underlig maträtt (bananfisk) efter  “A Perfect Day for Bananafish”. Louise, Aku, Örjan, Nina, Vovamomo pratar om råg.
  • Bland andra Leda, Anna och Kulturchefen yrar om kål efter huvudpersonen i en viss bok (Caulfield).
  • Bland andra Zkop, Kristina, Mikael (”mord i verkligheten”), Linisen, Wickmanskan, Annika och Ökenråttan (”Catchy layout på dagens lucka”) kunde svaret.
  • Förmodligen kunde Hyttfogden också svaret, men hon är så hemlighetsfull att inte ens jag fattar.

PK gjorde så att jag satte en jordnöt i vrångstrupen:

Det var en byfåne från Limerick,
Som i huvet inte var så kvick.
När han läste sin vers,
blev det en stor pärs.
För han fattade inte versmåttet.

Nästan den enda porträttbild som finns!
Nästan den enda porträttbild som finns!

Hemlisbloggarn (som ju inte bloggar som tanken ursprungligen var 2005, därav just hemlisbloggarn som term) var idag J.D. Salinger (1919–2010, kan ni tänka er), som nästan bara är känd för sin debutroman ”Räddaren i nöden” (eller som den heter på engelska, ”Räddaren i rågen” – ”Catcher in the Rye”). Vilket i förlängningen betyder att min lucka lycka kan vara gjord efter bara debutromanen. Som jag ska skriva … sen. Precis som Salinger kan jag sedan ge ut, ptja, tre novellsamlingar, och därefter bara dra mig tillbaka eftersom min fantastiska debutroman kommer att ge mig en hygglig årslön. Resten av livet, jahadå.

I skolan var unge Jerome ett av alla dessa barn som inte passade in. Han spelade teater på dagarna och skrev bokstäver på nätterna och var alltså lite besvärlig på så sätt. Såsom många andra unga pojkar, hamnade han mitt i andra världskriget, där han lyckades överleva landstigningen vid Normandie.

J.D. hade en förkärlek för unga kvinnor och höll nästan på att gifta sig med Eugene O’Neills dotter Oona, tills hon kom på att Charlie Chaplin var ett bättre parti. Då gick Salinger åstad och gifte sig först med en 19-åring, och blev sedan ihop en 18-åring (som sålde hans kärleksbrev när hon inte var stadd i kassa!), varefter han gicfte sig med en 20-åring. Och under hela livet (som faktiskt innehöll en hel del) skrev han och skrev och skrev och skrev. För byrålådan.

Men varför ville han skriva utan att bli läst?  I en intervju från 1972, förklarar han:

”There is a marvelous peace in not publishing. It’s peaceful. Still. Publishing is a terrible invasion of my privacy. I like to write. I love to write. But I write just for myself and my own pleasure.”

Jamen det är ju nästan som jag! För mitt eget höga nöjes skull sitter jag uppe på nätterna och ugglar! Jag ÄR J.D. Salinger!

När det gäller tillverkningen av lucktexten som såg ut om en komihåglista, var allt sådant som händer i ”Catcher in the Rye”. Utom några instoppade ledtrådar här och där – och det allra sista, som ju är en hänvisning till Mark Chapman, som sa att orsaken till att han sköt John Lennon står att läsa i just den boken. Skitstövel.

salinger times

Några få gånger lät Salinger sig övertalas till att publicera småhistorier och många gånger lät han sig övertalas bara för att ångra sig i sista sekund. En av berättelserna som hette “Uncle Wiggily in Connecticut,” gjordes till en fullkomligt urusel film som hette “My Foolish Heart”. Efter att han hade fått se den, bestämde han sig för att aldrig någonsin sälja filmmanus igen. (Men på Imdb har filmen fått hela 6,8 av 10 i betyg …)

Här slår den skygge Salinger på fönsterrutan till en bil. Man kan ju tänka sig vad det berodde på.
Här slår den skygge Salinger på fönsterrutan till en bil. Man kan ju tänka sig vad det berodde på.

Något jag inte hade den blekaste aning om var att den svenske kostexperten Fredrik Colting under namnet John David California 2009 publicerade det som han påstod var fortsättningen på ”Räddaren i nöden”.  Salinger stämde honom och dog sedan, innan ett eventuellt skadestånd hann betalas ut. (Tydligen var boken bara skräp.)

Nu ska vi dra en vinnare! Jag rör om och krafsar runt och hittar … aha, en trotjänarinna: Cecilia N! (Oroa er inte, ni andra. Jag hinner dra upp många lappar innan det blir julafton.)

Lucka 16 kommer vid sjusnåret. Men då sover ni väl, alla.

Share
27 kommentarer

Jag och SJ

(Det kommer en ny julkalenderlucka senare i förmiddag.)

Igår var jag på galej tills jag skulle ta 22:55-tåget hemåt. På Centralen kom Rapport fram och ställde några frågor och jag pratade på ett tag, och hamnade sedan i alla morgonnyhetssändningar med det extremt kloka, välformulerade och ovanliga uttalandet ”Ja, jag kommer att fortsätta att vara beroende av tågen, men också av informationen”. (Mitt uttalande föregicks av en lång drapa om svårfunnen information, men de kan ju inte fylla hela sändningen av ett inslag med mig, vilt gestikulerande, spottande och fräsande.)

Men det är väl bra att SJ gör nåt. Om de inte kan köra tågen, är det enda vettiga beslutet att ställa in dem eftersom tåg som inte kan köras ju inte kan … köras. Om SJ ställer in varannan avgång och sedan kör med dubbelt så långa tåg lite mer sällan under en begränsad tid är ju även det okej. Uppdatering: Men så är inte fallet. Niklas förklarade  för mig i en kommentar att SJ ställer in tåg och kör sedan för att kompensera detta de andra avgångarna med extra korta tåg. Eller extra gamla tåg. Slut på uppdatering.

Men det är så vansinnigt svårt att få information! SJ-appen är ganska bra … när den funkar. Men ack så många gånger det inte står något om inställda eller försenade tåg. Min gångna helg såg ut så här:

  1. Lördag kl. 18:08 till Stockholm inställt (ingen förklaring, ingen notering i appen).
  2. Söndag kl. 10:07 till Stockholm inställt (ingen förklaring, ingen notering i appen).
  3. Söndag kl. 14:44 till Eskilstuna inställt (ingen förklaring, ingen notering i appen).

Just den där eftermiddagsturen i söndags ersattes med en buss som tog sig till Eskilstuna på tre timmar – en sträcka som med tåg tar en timme. Ja, jag är fortfarande arg.

Se här nu till vänster hur det såg ut fortfarande klockan 16:05 i appen: avgången 14:44 är heeeeelt normal.

Vi ger oss iväg till Stockholm (som alltså ligger en timme bort) med ibland tre timmars marginal, vi bokar in oss på hotell (som inte ens har bacon!) för att vara säkra på att inte komma för sent till morgonföreläsningarna och vi missar basketmatcher, julmiddagar, släktkalas och inkomster för att … för att … ja … varför?

Men om man ser lite positivt på det hela, så får man bloggvirke, prata med intressanta människor, uppleva okända stationers spårsopa mitt i natten och ibland även lära sig hur en Stentofon ser ut.

Vid Cityterminalens bussplats 15 finns ett eluttag som funkar!
Vid Cityterminalens bussplats 15 finns ett eluttag som funkar!
Share
17 kommentarer

Julkalendern den 10 december 2012

Sådärja, nu är drygt en tredjedels kalender körd! Båset liknar en kreativ skrivarverkstad med muskötkunskap, ljudfilosofier, omöjligheter och allmänna rapporter om tingens beskaffenhet. Men allt är egentligen hemliga ledtrådar!

Vinnaren som drogs ur hatten var Agneta – som satt på rätt svar och till och med hade hemlisbloggaren i bokhyllan.

(Anja och alla andra som inte riktigt vågar kasta sig ut från tians trampolin: läs programförklaringen och häng på!)


Lucka 10

(Vinjettmusik.)

 

– Du Drutten.
– Ja, Jena.
– Jag har tänkt på en sak.
– Vaddå?
– Kalle Anka på julafton.
– Ja just det. Men vad tänkte du då?
– Jo i jultomtens verkstad. Hur kul är det egentligen?
– Men det är väl roligt med alla militärerna som marscherar in i …
– Nej, det är just det. Jag tycker att det är ett nöje endast för överklassen.
– Men halleluja, Jena! Det är precis samma sak som jag har tänkt på! Den där dockan som ser ut som Alfons och som dansar en spökdans, usch, mordet på hans pappa och den sprättande regnbågsöringen som inte har något vatten och den döda flickan – Ellen – som sjöng så vackert. För att inte tala om trädens konung som dyker upp utan förvarning!
– Du Drutten.
– Ja, Jena?
– Nu förstår jag inte alls vad du pratar om.
– Jaså, nämen då tänkte jag bara på fel sak. Här, ta lite chips. Jag bjuder.
– Tack, Drutten.

 

(Vinjettmusik.)


Jag ska som vanligt försöka komma med facit till midnatt och ny lucka i ottan, men det beror på om tågen går som de ska eller om jag sätts på en buss som bara går och går och aldrig kommer fram.

Share
191 kommentarer

Facit till Julkalendern 9 december 2012

Tallyho på er alla! Och särskilt då tallyho på Anja, som inte vågar kommentera under december, men som gjorde det ändå!

Lucka 9 kunde många av er – googlingen ledde er fram till en vettig lösning i de fall som kunskaperna inte redan satt där på en liten pinne i ert minne. Den vettiga lösningen fick sedan ledtrådar som var extremt klara av Agneta (som har böckerna i bokhyllan!) och mindre tydliga som t.ex.

  • aggressivsuicidala fåglar
  • lövade hjälmar
  • böcker i udda format.

Samt förvånansvärt ingående kunskaper i muskötämnet, lyssna nu på Skogsgurra:

”Musköten var en stor och tung pjäs utan refflad pipa och avsedd för rundkulor. Geväret är finkalibrigare och alltid refflat och avsett för ’projektiler’, dvs. cylindriska/avlånga kulor.”

Några exempel nu:

Fredrik I: Låt sista dronten som snubblar i vår natur,  snubbla alltjämt mellan fjällar och gran och fur.

Rosman: Påminner mig om ” den gamle sjömannen” som jag lärde mig i ett Kalle Anka-äventyr där Kalle helt hade snöat in på strofen ”Vad felas dig? Jag grep en pil/och sköt vår albatross”.

PK, som alltmer antar formen av en haj, gissade så här: Idag gissar jag på Hajp. Eller Smulp haj.

Zkop: Den misstänkte erkänner ett brott som omöjligen kan ha begåtts.

Jag är alls inte säker (och får säkert be om ursäkt på denna plats om en liten stund), men tror att Mikael var först med rätt svar – med en relativt tydlig ledtråd också: Tallyho! Idag tror jag att jag kan!

Leda visste också precis vad det handlade om: Dagens HB tycks ha klarat sig från både åtal och rättegångar, såvitt jag kan se. Men straff blev det. HB fick sluta på Konstakademien och så var det med den illustratörskarriären.”

  

Det som avsågs i det underliga dokumentet (som jag hade lämnat kvar massa skräp och ologiska faktafel i, bafatt) var den roliga poetissan och illustratören Harriet Löwenhjelm (1887–1918). Hon, Karin Boye och Edith Södergran brukar ibland nämnas i i sammanhanget ”döda, kvinnliga poeter som var bra”, och det får man ju säga stämmer. Det lite annorlunda är att Harriet (det känns som om vi har lagt bort titlarna, som om vi är gamla polare nu) inte blev erkänd som konstnär förrän efter döden i lungsot, blodhosta, tuberkulos och galopperande feber.

Det här med tbc var så intressant att jag fastnade i lite statistik. Man kom på effektiv medicin i början runt 1942 och vaccinerade dessutom alla nyfödda barn i Sverige från 1940-talet till 1975. År 1940 insjuknade 18 400 personer och 383 dog, medan 404 insjuknade 2002. (TBC-CHOCK: numera ökar fallen – 643 insjuknade år 2009! Ta på er munskydd och stäng dörrarna!)

Harriet skrev och ritade och lekte fantasilekar med sina syskon såpass effektivt och lärorikt att hon kom in på Konstakademien. Dock slutade hon efter två år eftersom konstnärliga genier förr sällan kunde stöpas i formar och hade svårt att rätta in sig i leden. Tsssst, sa Harriet och åkte hem och ritade en bild och skrev en dikt. Men ingen ville lyssna på henne. Ingen ville ge ut hennes alster och ingen ville betala henne för illustrationerna. Men hon lät sig inte nedslås utan gick på i ullstrumporna och gav själv ut sina dikter.

 

Men så kom hostan. Alla älskade henne och ville vara med henne (även om förlagen inte ville ge ut henne), men hon var tvungen att skickas iväg på sanatorium – till de andra hostande. Fast där hade de rätt kul med maskerader och andra fester:

Några månader innan hon dog skrev hon i dagboken:

”Tänk att vid detta laget vet jag knappt hur många jag erbjudit att hålla mig i handen när jag dör. De får väl sitta ikring mig och hålla en i hvart finger.”

På en annan plats i dagboken:

”Igår fann jag en död älg i skogen, fast hvad som fanns kvar af stoftet var endast ben och hår, men jag släpade hem den bit för bit. Den hade en sån vacker skalle och den måtte ha varit smal öfver höfterna som Wilhelm.”

I många dikter beskriver hon lyckan att få barn, vilket låter förvånansvärt äkta med tanke på att hon inte hade några barn:

Tänk, vad allting konstigt och krångligt

med ens blivit lätt att förstå.

Hjärtans allra käraste barn,

så väl att du kom ändå.

(Ur ”Är det du, är det du, allra käraste barn”)

Harriet tror att vännerna är drontar.
Harriet tror att vännerna är drontar.

Dikten som jag hade gjort om är ”Jakt på fågel”, som avslutas så här:

Jag har skjutit en dront, jag har skjutit en dront.
Och nu går jag till byn, där som bröderna bo.
Nu vänder jag åter, men tom är min kont
och jag ropar ej mer: tallyho, tallyho.
Och jag talar väl ej om det undret, som skett.
Jag känner er väl, I ha´n förr mig belett,
I krasse, förkrumpne och sene att tro.

Och i egenutgivna boken såg den ut så här, med en ovanligt mager och förskrämd dront:

Ja, jag gillar Harriet Löwenhjelm.

Men nu är det dags! Plommonstopet och lapparna! Pul och trassel, lapp på lapp och här draaaar jag … Agneta! Som ju hade böckerna!

Och lucka 10 kommer vid fyrasnåret inatt, japp. Sova gör vi den 25 december.

Share
24 kommentarer

Ett helt vanligt inlägg om hotell, snö och tåg

Jag är ju på vift i snöstorm och bor på fyra olika hotell under veckan, och känner att det kan man ju inte göra utan att rapportera. Ni som vill öppna julkalenderluckor med gåtor hittar lucka 6 här nedanför.

Igår skulle jag föreläsa på Scandic Järva Krog i Stockholm – eller i och i, förresten. Det ligger utslängt bredvid motorvägen mot Arlanda och för att komma dit måste man åka tunnelbana, pendeltåg och buss, vilket inte så lätt görs i snöstorm. Därför bestämdes det att jag skulle ta plats redan kvällen före föreläsningen för att få sova och med säkerhet komma i tid och inte försent eftersom det sällan är bra när man är den som ska vara i tid mest av alla.

I receptionen hittades inte min i förväg gjorda bokning, så den fick bokas om. Under tystnad. Inga problem. (Jag försökte småprata, men hörde faktiskt inte vad tjejen i receptionen svarade eftersom hon talade så väldigt tyst.) Under tiden lyssnade jag på vad de andra gästerna och hotellfolket sade till varandra:

– Kan jag beställa väckning?
– Nej, tyvärr, det går inte. Vi hade väckning förut, men det funkade inte så i somras var det massa som missade sina flyg så vi har fattat ett beslut som gäller alla.
– Har ni en bankomat?
– Nej, tyvärr, den är trasig. Kanske macken runt hörnet hjälper till om du köper något.
– Har ni en vattenkokare som jag kan ta upp på rummet?
– Nej, tyvärr. Men du får köpa te och kaffe här.
– Kan jag ta ut pengar här i receptionen?
– Nej, det går tyvärr inte.

Jag tänkte då att de förmodligen hade hakat upp sig och helt enkelt inte kunde svara annat än nekande, så jag sa:

– Måste jag som betalar nästan 1 700 kronor för ett förvånansvärt litet rum med svinkallt badrum verkligen betala 15 kronor för att få ta varmt vatten till lite te?
– Njänjäeeee … ok, det kan vi väl bjuda på.

Jag säger att detta är ett litet rum för 1 700 kronor, men förr i tiden bodde ju sjubarnsfamiljer på samma yta, så vem är väl jag att knorra?

Ni ser överkastet på bilden ovan? Well, det fick inte ligga kvar där så länge eftersom badrumsgolvet var så kallt att jag började leta appar som mäter temperatur. (Den uppfinningen kommer nog till iPhone 8.)

Överkast/badrumsvärmare.
Överkast/badrumsvärmare.

För att få upp värmen lite, begav jag mig till träningslokalen – som faktiskt var lite större än mitt rum.

Där cyklade jag på motionscykeln i 90 minuter. Trodde jag – väggklockan i lokalen stod fortfarande på sommartid, så det var i verkligheten bara 30 minuter.
Där cyklade jag på motionscykeln i 90 minuter. Trodde jag. Väggklockan i lokalen stod fortfarande på sommartid, så det var i verkligheten bara 30 minuter.

Det fanns bacon till frukosten, men den var tyvärr kall – äggröran likaså. Däremot gick föreläsningen lysande och uppåt 40 av språkligheter upplysta personer fick bege sig hemåt i snöyran, styrkta av nya skrivregler.

Själv tog jag mig via denna busshållplats till Centralen på bara 90 minuter.
Själv tog jag mig via denna busshållplats till Centralen på bara 90 minuter.

På Centralen fick jag order att inte ta 15-tåget som min icke ombokningsbara biljett sade att jag skulle, utan 12-tåget, som skulle avgå klockan 14. Detta innebar att sittplatserna på tåget var lite för få:

Men förr i tiden fick man ju vara glad för att ens ha ett golv att sitta på.
Men förr i tiden fick man ju vara glad för att ens ha ett golv att sitta på.

Detta 12-tåg anlände klockan halv åtta på kvällen och sedan dess har allt funkat perfekt: Scandic Opalen i Göteborg lät mig ta upp mat på rummet, har vattenkokare och varmt golv inne på toa.

Men det var ett tag sedan man valde dekoren …
Men det var ett tag sedan man valde dekoren …

Och så måste jag förstås visa upp kaviarmaskinen över alla kaviarmaskiner:

Man trycker bara på handtaget!
Man trycker bara på handtaget!

I eftermiddag ska jag ta mig till Borås och checka in på ännu ett hotell. Allt kan hända!

Share
16 kommentarer