Hoppa till innehåll

Etikett: OS

Jag kollar på OS 2020/21

Om mina föräldrar 1977 hade kunnat se mig 2021, hade de fått dåndimpen. OS pågår för fullt sedan drygt en vecka, och jag har enligt alla mått mätt fått fyrkantiga ögon eftersom jag kollar på tv, på dator och i mobil samtidigt.

Vad hände 1977? Jo, jag fick inte titta på när Frank Andersson vann VM eftersom jag redan hade suttit för mycket framför tv:n den dagen och kunde få en överdos om jag fortsatte. På inga villkor kunde jag begripa den logiken, och ställde mig därför i hemlighet och kikade in genom dörrspringan – tv:n var ju på medan de själva njöt av brottningen. Fnys! Som om jag idag hade sagt till mina barn att inte använda tangentbord för att deras fingeravtryck kunde slitas ut, liksom.

Så här är OS-tittandet av 2021 uppbyggt:

  • Kanal 5 sänder massa direkt och massa repriser och massa sammanfattningar samt massa reklam.
  • Kanal 9 sänder samtidigt sådant som inte får plats i kanal 5 och massa reklam.
  • Streamingservicen Discovery+ sänder nästan ALLT om man betalar uppåt 200 kr som en engångssumma.
Om ni inte visste det: Discovery+ är erbarmliga pruttkorvar kvalitetsmässigt, så man vill inte betala.

När jag hade gnölat och gnällt över detta upplägg i fem dagar tystade Tjugosjuåringen mig genom att helt enkelt swisha 200 och ge mig order att betala för streamingtjänsten som faktiskt är riktigt kass. Liksom kanal 5, som faktiskt sköter OS som vore det … ptja. En lekstuga? (Jag lydde förstås ätteläggen och kan nu om tuppen gal och klockan slår samtidigt som vinden vänder, se basketmatcher som jag egentligen inte bryr mig om. Lycka.)

Om jag hade Discovery-tjifen framför mig och nu berättat hur jag inte gillar att ljudet inte är synkat (i svenska studion, alltså – inte i Japan), hur ljudet försvinner, hur kommentatorerna totalt babblar ihjäl sig i ena sekunden och i nästa sekund bara rabblar obegripligheter, hur streamingen ibland bara försvinner och hur väldigt tramsigt det är i studion på kvällarna, ja då hade jag nog fått svaret:

– Jaja, du vill säkert att det ska vara som förr med Bengt Grive och Arne Hägerfors och de andra gubbarna på 70-talet.

Mhm, hade jag nog mumlat och tänkt på svartvita eller grusiga färgbilder och burkigt ljud samt konstig tidtagning.

Men så hade jag funnit mig och satt händerna i sidorna och fräst:

– Nej, jag vill att det ska vara proffsigt som 2021.

Ett av de allra fånigaste momenten är reportagen och inslagen när två olika kanal5-kvinnor (Jessica Almenäs och Isabel Boltenstern) möter idrottsproffs och som kompletta amatörer ska testa sporterna. Fnissande misslyckas de och fnissande konstaterar de att proffset ju är bättre  på den aktuella sporten.

(Gunde Svan [I huvudet på Gunde Svan] gjorde på samma tema djupare analyser ur sitt eget idrottsperspektiv, vilket däremot var jätteintressant.)

Men det roliga är ju när någon vinner/lyckas/kämpar/skrattar och vi får delta i känslostormar. Som vår skridskoåkare Nils van der Poel 2021 har sagt:

”Jag trodde idrott handlade om att vinna – det gör jag inte i dag. Idrott handlar om mycket mer än så: gemenskap, utveckling, glädje. Det är lätt att förväxla framgång med medaljer.”

Resultatkuriosa (urval)

1.
Våra två diskuskastare Daniel Ståhl & Simon Pettersson tog guld respektive silver igår, och kunde inte sluta kramas. Bäst var när dessa tvåmetersmonster på vardera 130 pannor tjurrusade iväg med varsin svensk flagga på innerplanen, lätta som små gymnaster.

2.
Sarah Sjöström bröt armbågen när hon halkade på en isfläck för ett halvår sedan. Igår tog hon silver!

3.
En italienare och en quatarian delade på höjdhoppsguldet istället för att köra en omhoppning. ”För vi är kompisar”, sa de och grät på varandras axlar.

4.
En tokig, fransk boxare blev diskad pga. osportsligt uppträdande (vilket säger mycket eftersom hans sport inbegriper att puckla på motståndarna), slog ner en tv-kamera och vägrade sedan att lämna ringen.

5.
Apropå folk som slår, så slog seglaren Josefin Olsson bakifrån, och tog silver.

6.
Det finns en sport som är triathlon, fast
a) stafett
b) sprint på kortare sträckor
c) mixed!

I varje lag ingår två tjejer och två killar och alla ska simma 265 meter, cykla 6 km och springa  1,2 km – och dessutom springa barfota mellan de olika grenarna. Oerhört fascinerande!

7.
Fotbollslandslagets damer vinner och vinner och vinner och spelar en gladfotboll utan gnäll, gnöl och klagomål. Dessutom heter de i efternamn bl.a. Glas, Hurtig, Blackstenius, Falk, Björn, Schough [Skog], Seger, Rolfö och Roddar. Tänk om Michael Lustig och Emil Krafth hade fått vara med också.

Logga-kuriosa

År 2016 presenterades OS-loggan, som ni nog inte känner igen. Den bygger till stor del på namnet ”Tokyo”, men till skaparen Kenjiro Sanos stora sorg, fick den dras tillbaka.

Underkänd!

Det var tyvärr så att den ansågs vara ett plagiat av Théâtre de Lièges logga. (Klicka på bilden så rör den sig, klicka igen så stannar den.)

Vips, trollade man fram den som nu gäller.

Skaparen Asao Tokolo klippte sönder ett pappersark och lade bitarna ungefär så här. Tror jag.

Men … och detta har jag skrivit förut … hade inte den här varit väldigt mycket roligare?

Kreatör: Daren Newson. Hm. Ratad. Hm.

 

Och sedan då?

Oj, vad det är mycket kvar! Vår lille förtjusande Duplantis ska ju vinna stavhoppet, USA ska ta hem basketen och så ska vi nog se båda handbollslagen vinna – samt fotbollsdamerna slå Spanien i finalen. (Vi vill ju här hemma att alla finaler i alla sporter ska gå mellan Sverige och Spanien.)

Och så ska jag försöka stå ut med den oerhört repetetiva reklamen.

Share
47 kommentarer

Vem var Éva Székely?

Hon föddes 1927 och dog bara häromdagen – Éva Székely. Det är ett obegripligt långt liv där hon föddes strax före depressionen 1927 och dog nu, med hela världen i en liten (eller stor, förstås) mobiltelefon.

[paus för en simmig, funderande blick ut genom fönstret med tankar på tidens gång]

Simmaren Éva Székely [eeva seekej] slog ungerskt rekord på 400 meter när hon var 14 år fastän hon nästan inte fick tävla alls, judinna som hon var. När fascisterna 1944 klampade in i familjens hus för att deportera alla till närmaste avrättningsplats, ljög hennes pappa för att rädda hennes liv. Han tryckte ner henne i en säng och sa till de instormande soldaterna att hon var sjuk.

– Se! Hon kan inte ens gå!
– Hon behöver inte gå långt … svarade en officer.

De skulle ju skjutas alldeles i närheten.

– Snälla, lämna henne kvar här. Hon kommer att bli Ungerns nästa storstjärna inom simning! Du kommer inte att ångra dig! Snälla!

Officeren tvekade. Pappan envisades.

– Éva! Titta honom i ögonen och säg ditt namn tydligt så att han minns dig!
– Éva Székely. Éva Székely. Éva Székely, sa Éva Székely och tittade officeren djupt i ögonen och lade märke till att ena ögat var grått, medan det andra var brunt.
– Éva Székely, sa officeren och lät henne ligga kvar medan han puttade ut resten av familjen ur huset, förde dem till Donaus flodbank intill, och sköt dem.

Vackert minnesmärke i Budapest, just där det skedde.

Hur den sjuka flickan som inte kunde gå ändå skulle kunna simma, funderade inte officeren med ett grått och ett brunt öga på. Men det gjorde hon – hon slog sex världsrekord, vann nästan alla tävlingar i Ungern under många, många år, och tog ett OS-guld i Helsingfors 1952 och ett OS-silver i Melbourne 1956.

Vilka skarpa drag och bister blick hon hade 1956!

Innan den där dagen när familjen försvann, bodde Éva Székely med 42 andra judar i två rum på ett våningsplan. Eftersom judar inte fick simträna längre, sprang hon 100 gånger varje dag upp och ner i husets trappor – fem våningar. Efter befrielsen fanns blott tio personer kvar i livet på just detta våningsplan. Éva började träna simning igen, och beslutade sig för att drivkraften var minnet av de 32 som inte överlevde. Snabbt blev hon Ungerns främsta simmerska, som i folkmun kallades ”Fröken Fjäril” eftersom fjärilsim var hennes främsta gren.

Hon gifte sig sedermera och fick en dotter med med Ungerns då bäste vattenpolo-spelare Dezső Gyarmati. De simmade och tävlade (och vann allt) och engagerade sig i sina respektive sporter tills de ungerska myndigheterna 1960 deklarerade att bara en av dem skulle få resa till OS  i Rom. Då lade Éva av, och satsade på att coacha ungdomar istället – bland annat dottern Andrea Gyarmati, som även hon knep OS-guld och vann nästan allt som hon ställde upp i.

Dottern Andrea under OS i München 1972. (Vilken häftig sim-bild!)

År 1950 deltog Éva Székely i en tävling i Budapest, där hon som vanligt vann. När hon stod där, högst upp på prispallen och tog emot  guldmedaljen av det ungerska simningsförbundets ordförande, deklarerade någon i högtalarna plötsligt att hon för sina fantastiska resultat skulle tilldelas ett nyinstiftat pris. Prisutdelaren var en höjdare inom polisen. Med Éva Székelys egna ord:

– Tänk dig, va, där stod jag på prispallen med en stor vas i händerna och den här höjdaren som delar ut priset framför mig. Och så tittar han mig rätt i ögonen – och han har ett grått och ett brunt öga.

MTI Fotó: Nándorfi Máté
Éva Székely 2005.
Share
17 kommentarer

Bojkotten av sommar-OS 1980

Jag pratade med en nästan jämnårig d… det bär mig emot, men jag måste nog skriva ”dam”. Vi pratade om när USA:s collegegrabbar vann OS-hockeyn mot ångloken från Sovjet, och så föll replikerna ungefär så här:

– Jaaa du. OS … Vad kul det ska bli i augusti! sa jag och såg framför mig forna tiders Anders Gärderud, Ulrika Knape, slängda brottarmedaljer och cyklister som glider omkull på regnvåt asfalt.
– Pfffft. Jag tycker att alla ska bojkotta OS. Som när USA gjorde det mot Moskva-OS 1980. Som protest mot Sovjets invasion av Afghanistan. Japp, det tycker jag.

Man kunde ha hört en knappnål falla om inte braket av min egen tappade haka hade stört så. Jag slog ut med armarna och höll en föreläsning om ickenyttan av bojkotter trots att jag egentligen bara vet att just OS-bojkotten 1980 var onödig. Sedan såg jag mig tvungen att kolla hur det kom sig att det blev bojkott, och då visade det sig att det ju var den 21 mars 1980 som president Carter meddelade omvärlden om sitt bojkottbeslut utan återvändo.

Jimmy-Carter_worst_president

Innan dess hade han varnat Sovjet några gånger, försökt få bundsförvanter i andra stater och till och med skickat Muhammad Ali till en massa länder i Afrika – för att övertyga dem om att hänga med på bojkotten.

sarantakes_ali_kenya_ap
Här försöker Ali övertala Kenyas regering om att en bojkott är rätta vägen att gå.

Stackarna som hade sprungit, stretchat, lyft skrot och simmat och sett fram emot OS i fyra år blev förstås förtvivlade. Någon föreslog att man ju skulle kunna samla alla under en neutral OS-flagga och delta under protest, men vips hotade Carter att dra in passen för alla atleter som funderade på att göra något så ickeamerikanskt.

os_bojkott

På kartan här kan man se hur många länder (de röda) som slutligen övertalades av Ali eller andra pratkvarnar och hängde med på bojkotten, bl.a. Canada, Norge, Västtyskland, Japan, Kina, Saudiarabien, Gambia, Ghana, Argentina … Några länder protesterade lite lamt genom att inte delta på invigningen eller bara ha en flaggbärande representant eller att gå in under SOC-flaggan. Ojojoj, vad ryssarna led av det.

invigningmoskva1980
Ett kakfat av människor i Moskva 1980.

Jag fortsatte att prata med damen:

– Men inte hjälper det väl att bojkotta OS om man vill få igenom förändringar? Det är i längden lika effektivt som att betala lösensumma till kidnappare eller tro att klimatförändringarna lindras om man sköljer ur sina mjölkkartonger men ändå flyger till Thailand då och då!
– Nej, alla andra ska bojkotta. Eller inte alla dårå. Men dom bra. Så att vi …
– Så att vi tar många medaljer! Aha!

Nu kollade jag lite snabbt här vad som hände när USA och 65 andra länder bojkottade OS 1980 och vad som hände när Sovjetunionen och 13 andra länder bojkottade spelen 1984.

Sveriges medaljregn i OS

  • 1976: 5
  • 1980: 12
  • 1984: 19
  • 1988: 11

(Förresten: 1976 bojkottades spelen av 28 länder och 1988 av 7 länder.)

arwidss_baron_haremenb
Våra tre guldmedaljörer 1980: simmarna Pär Arvidsson (vars son är med i USA:s alpina landslag) och Bengt Baron samt fäktaren Johan Harmenberg.

Jamen, jomenvisst, det visade sig ju trots allt att det är effektivt med en bojkott. Fast egentligen räcker det förstås med att Norge bojkottar vinter-OS om två år.

Share
65 kommentarer

Internationella kuriositetsdagen …

… är det inte idag. Eller någon gång under året, även om kanelbullar, stroke, semikolon och nästan alla andra företeelser får den uppmärksamhet som … vissa av dem förtjänar.

Jag tänkte mig liksom att det kan se ut så här:

kuriosadagen

Därför kommer ni nu att få läsa om vad som hände under invigningen av Berlin-OS 1936. Då var det inte så mycket operasångare, fyrverkerier, hallå och ståhej utan lite lugnare. Alla marscherade in i takt och bockade och neg mot Hitler och ingen vågade ta fram sin mobiltelefon eller falla ur ledet utan de ställde sig i givakt och … där!

– Nämen!
– Jösses!
– Hallå!
– Titta!

När alla hade samlats på innerplan stod det nämligen klart att något mycket underligt hade hänt, och alla vexillologer tog sig åt pannan och häpnade.

berlin 1936
Siegfried Eifrig (1910–2008) kommer här trippande med den olympiska elden.

Nej, det handlade inte om Tysklands hakkorsprydda fana utan om Liechtensteins och Haitis flaggor. Som såg ut så här:

Flag_of_Haiti_(civil).svg
Haitis flagga 1936.
liecht
Liechtensteins flagga 1936.

Visserligen tävlade just dessa två länder inte mot varandra under spelen (Haiti hade bara en deltagare som dessutom lämnade w.o.), men identiska flaggor kan man ju inte ha! Liechtenstein åkte hem efter spelen, tillsatte resolut en snabbutredning och lyckades redan 1937 anta denna flagga istället:

Liechtensteinsflagga
Liechtensteins nya flagga med krona.

På Haiti har de bytt flagga lika ofta som vi i Sverige diskuterar innehållet i vår nationalsång, men just nu ser den ut nästan som den gjorde 1936. Back to basic, liksom.

haitis
Haitis nya flagga med palmträd, frygisk mössa, eldvapen och ankare. Jättesvårt att rita ju.

Vad coolt – man kan jämföra de två länderna här! Haiti använder 99 % mindre el än Liechtenstein!

Er tur: kasta kuriosa på varandra!

Share
78 kommentarer

Hej, nya datorn!

OS fortsätter och de svenska deltagarna skopar in medaljer som jag skyfflar blötsnö. Fast nu ljög jag — skyfflandet har jag delegerat till familjemedlemmar som har fungerande knän medan jag går omkring inomhus och letar efter datorn.

Nydatorn (som krånglar eftersom den påstår att jag har för många mejl som den inte tänker besudla sin hårddisk med) heter Air i efternamn och är så diskret och lätt att jag utan problem lägger den ifrån mig som ett par glasögon eller nycklar.

Har jag lagt datorn här nånstans?
Har jag lagt datorn här nånstans?
Ursäkta, ser ni min dator här?
Ursäkta, ser ni min dator här?
Jag satt ju med datorn här nyss! Var är den?
Jag satt ju med datorn här nyss! Var är den?
Nu ska vi se, jag hade ju datorn när jag skulle värma det jånkna teet.
Nu ska vi se, jag hade ju datorn när jag skulle värma det jånkna teet.
Har någon tagit min dator?
Har någon tagit min dator?
Har jag ens varit inne i skafferiet idag?
Har jag ens varit inne i skafferiet idag?

Ni som inte har koll på OS ska veta att Sverige alldeles nyss tog brons i både curling (herrar) och skicross (Anna Holmlund) och att vi JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH! slog Finland i hockeysemin och därför är i final! Och nu måste jag återkomma till dumfrågan som alla sportjournalister numera ställer så fort de får en chans:

– Hur stort är det med ett OS-guld?
– Hur nervöst var det?
– Hur glada är ni nu?
– Hur besvikna när ni nu?
– Hur peppade var ni före matchen?

Jag längtar så efter svaren:

– På en skala?
– Ungefär 23.
– Inte alls.

Fotnot
Ni undrar vad datorn heter i förnamn? Tssst, Jordan förstås.

air_jordan

Share
82 kommentarer

Nu går jag ner i min källare

Visserligen lyckades Lisa Nordén idag knipa ett silver i triathlon fastän jag tittade – men hade min sporttittarförbannelse inte vilat över hela OS, hade hon garanterat rusat hem ett guld.

Triathlon i OS 2012. (Ser ni nummer 20? Näe, inte jag heller.)
Triathlon i OS 2012. Ser ni nummer 20? (Näe, inte jag heller.)

När hon

  • simmade, kikade jag  mellan fingrarna
  • cyklade, stod jag i rummet intill och bara lyssnade
  • sprang, sympatisprang jag upp och ner för källartrapporna för att inte störa.

Men precis i målgången stod jag (tyvärr) 20 cm från tv:n och skrek.

Men vad äääär det där för målsnöre och förvirrande linje på marken? Kan ju ingen människa fälla sig i rätt ögonblick om det ska se ut så här!
Men vad äääär det där för målsnöre och förvirrande linje på marken? Kan ju ingen människa fälla sig i rätt ögonblick om det ska se ut så här!
Utrustning: Blocket.se
Utrustning: Blocket.se

Men vad gör jag då i källaren?

Målet är först och främst att röja så att jag kan få plats för lite träningsprylar eftersom jag just nu tränar i snickarboden.

På bilden ses motionscykeln som vi fick för 1 000 kr och den minst 30 år gamla roddmaskinen som köpte för 300 kr, och som inte går att använda om man inte har skor på sig eftersom allt är obekvämt, kantigt och skavsårsskapande. På hyllan med lim och dylikt ställer jag datorn och elsladd och hörlurar hänger alltid på plats.

(Jag tränar förstås för att delta i triathlon i OS 2016.)

En liten bildsafari från källaren idag:

Gustaf Krantz – där exklusivt HERRMODE kostar mindre. (Välkommen in utan köptvång!)
Gustaf Krantz – där exklusivt HERRMODE kostar mindre. (Välkommen in utan köptvång!)
Disketter med konstigt innehåll, bl.a. "Uppslagsord NE a-z" -- varför inte till ö?
Disketter med konstigt innehåll, bl.a. “Uppslagsord NE a-z” — varför inte till ö?
Ja, väldigt viktiga grejer får man ju säga att tomma anteckningsböcker från 1977 är.
Ja, väldigt viktiga grejer får man ju säga att tomma anteckningsböcker från 1977 är.
Massa, massa vackra skor från 1940–60-talen.
Massa, massa vackra skor från 1940–60-talen.
Orsaken till att jag 1993 utfärdade tyginköpsförbud för mig själv.
Orsaken till att jag 1993 utfärdade tyginköpsförbud för mig själv.
En hög hatt som jag skulle kunna få på mig även med cykelhjälm på huvudet.
En hög hatt som jag skulle kunna få på mig även med cykelhjälm på huvudet.

Så … ska jag slänga rubbet?

Share
87 kommentarer

OS: Vaken mitt i natten

Det känns som om jag ska ut på fågelskådning. Klockan är 03:50.

Man är inte riktigt klar i bollen när man går upp mitt i natten för att titta på pingis. Och när man går upp mitt i natten för att titta på pingis är man verkligen inte riktigt klar i bollen – jag satte nyss på tv:n och blev själaglad när jag såg Persson vinna. Vinna gårdagens match i en repris.

Nu måste jag ju ladda om. Matchen börjar om tio minuter.

Uppdatering 04:44
Jag undrar om Jörgen Persson är lika trött som jag. Visserligen förlorade han mot världsettan Wang Hao, men jag har ju suttit uppe och halvdött av spänning. Pfuh.

Senare idag: bronsmatch med temat Kör över en kines.

Uppdatering sent på eftermiddagen
Nu väntar vi alla på tidningarnas lista över fjärdeplatser som vi lyckades ”knipa” i detta OS. Men den mest fantastiska fjärdeplatsen måste Jörgen Perssons vara, så det så. (Han förlorade bronsmatchen men är min hjälpte hjälte ändå.) Snart måste vi väl även göra en lista på alla fjärdeplatser som orsakades av skador eftersom Karolina Kedzierska från Malmö nyss bröt tre tår och därmed förlorade sin bronsmatch i taekwondo.

Taekwondo är en tuff sparkidrott kampsport där man lätt som en plätt med undersidan av foten mosar motståndarens näsa. Idag blev en kuban galen av ilska och gav sig på domaren och sparkade till honom på munnen.

Det här fick kubanen inga poäng för.

Aftonbladet skrev om det, och ökade i ett slag antalet människor på jorden med drygt 994 miljarder.

Tsst, Ara Abrahamians beteende i förra veckan var ju en västanfläkt.

Nä, nu ska jag kolla på damernas basketfinal, för Australiens tjejer spelar ju i baddräkter.

Så här brukar basketspelare se ut. (USA)

Men Australiens lag har en body med ben. Och knäppning endast på ena axeln. ”Har alla kissat?” skriker coachen när matchdräkterna plockas fram.

USA leder, Australien spelar lite för mesigt.

– Det måste kosta blodiga knän och spräckta ögonbryn! tjoade kommentatorn Dennis Aulander nyss.

Snacka om att han hade gillat att se mig spela – jag har sytt båda ögonbrynen och har Sveriges trasigaste knän.

Uppdatering
Ara Abrahamian har fått rätt – han skulle ha fått lämna in en protest efter matchen som han plötsligt förlorade. Men bronsmedaljen som han i rena rama vredesutbrottet regelrätt vann, är för evigt förlorad. Jag upprepar: han slängde inte ifrån sig medaljen under prisutdelningen. Han lade den lugnt och värdigt ifrån sig i mitten på brottningsmattan.

Share
15 kommentarer

OS: Boxning och pingis är nästan samma sak (uppdat.)

Tänk er hur en boxare trippar på tå – den där dansliknande rörelsen som de ju övar upp genom att hoppa hopprep. Sedan kryper de ihop och fokuserar.

Se nu framför er hur en pingisspelare mellan bollarna trippar lätt på tå och sedan kryper ihop och fokuserar.

Lika som bär!

(”Mellan bollarna” är idrottsfackspråk och betyder alltså inte att någon står klämd mellan en massa bollar utan bara ”den tid som bollen inte är i spel”.)

Visserligen blev det inte någon medalj i kanot, men vi kan glädja oss ända till kl. 04 inatt över att Jörgen Persson har tagit sig till semin i pingis. Primorac [priimorats] spelade alls inte dåligt – Jörgen var helt enkelt bättre. Han har en specialbackhand som kommer oväntat som skjuten ur en kanon och fantastisk koncentrationsförmåga. Ni som inte har tittat och som kanske tror att pingis är en fjes- och messport som t.ex. basket, ska titta på denna snutt:

Jörgen Persson och J-O Waldner. Kanske är de inte jätteoffensiva, kanske drar de ut på det lite extra eftersom de tycker att det är så kul. Men det tackar vi för.

Tillbaka till boxning. Precis som i pingis är det ett himla torkande och vattnande i alla pauser. Pingisspelarna får sköta’t själva eftersom de ju har användbara händer och sällan hjärnskador, medan boxarna har assistenter. Nyss upptäckte jag en produkt som jag inte visste fanns:

Spill- och drällbrickan! Varför har inte alla småbarnsfamiljer en sådan under barnstolen?

Uppdatering
Carolina Klüft tappade farten i längdhopp, fick bara till 6,49 m och var inte bland de åtta som får hoppa vidare. (De åtta bästa efter tre hopp får hoppa tre gånger till.) Kommentatorerna i tv försöker analysera klokt samtidigt som de är lite förvånade. Jag och Anders Gärderud är inte ett dugg förvånade.

Däremot är jag lite arg å Robert Kronbergs vägnar, häcklöparen som inte fick åka till OS för att han ”sprang för långsamt och inte skulle kunna ta sig till final”. (Oj, kolla den här bilden!) Ska vi räkna upp alla andra som inte var i närheten av final? Jag anar en gravad hund.

Se, här har vi en längdhoppare som har specialstrumpor med lufthål eftersom hon är allergisk mot sand. (Jag hittar inte på. )
Share
18 kommentarer

OS: Höjdhoppsfinalen

De knotiga höjdhopparna tar av sig överdragskläderna – som de har på sig i 35-gradig värme. Så koncentrerar de sig i en dryg minut, skuttar högt, landar mjukt … och tassar iväg för att ta på sig överdragskläderna igen. Sade jag att det är 35 °C? Jag sitter här framför tv:n och väntar på att få se åkarbrasor.

Dagens hittills största bedrift stod britten Martyn Bernard för. När han på 2,20 m hoppade upp, skrapade han rumpan så tajt mot ribban (ja, höjdhoppsspråket är av naturen ekivokt) att den böjde sig som en banan, sprättade till och lade sig ovanpå höjdhoppsställningen. Ribban ligger bevisligen inte kvar på 2,20 m, men hoppet blev godkänt ändå.
– Va? Va? Va? NEJ! Nej, jag vill inte vara höjdhoppsdomare längre! (Ribban ligger alltså på toppen av den lodräta pinne som har små konsoler som man lägger ribban på. Kan jag kanske uttrycka mig ännu krångligare?)

Stefan Holm? Ja, än så länge kan jag sitta ner och låta bli att skrika. Han har klarat 2,20 2,25 2,29 2,32 m. Men kommentatorerna säger hela tiden att alla andra ser ut att vara i storform.

Uppdatering
Nu går det inte bra. Han har rivit på 2,34 en gång, sparat sina två sistahopp där till 2,36, där han har missat första. Bara en chans kvar att ta medalj.

Uppdatering, tyvärr.
Stefan Holm blev fyra. Hans pappa på läktaren gråter. Men spik i foten och putäll, då kan Stefan ju inte avsluta sin karriär här och nu, trallala. (Mycket återhållen glädje.)

Share
13 kommentarer

OS: Dagens outfit

Men jisses, OS-deltagarna borde ju bara behöva koncentrera sig på att hoppa högt och långt, röra sig framåt i balans väldigt snabbt och … jättesnabbt … samt fokusera. Men de har inte bara kondition och kolhydratintag att tänka på, de stackarna. De måste trä på sig attiraljer som får en fäktares utrustning att blekna i sin komplexitet.

Gilda med sina handskar, vad hade hon väl att komma med när man kollar på trestegshopparn nedan?

Gilda.

Trestegsballerina.

Twiggy och alla andra runt 1968 – släng er i väggen med era minikjolar. Här har ni en trestegshoppares trosexponering som följs av brutal sandinskyffling!

Sedan finns det de som blir irriterade över lite grus i dojan.

Och så har vi knästrumpor. Det fanns en tid när knästrumpor bara var accessoarer som vilka sockor som helst. Men visa mig den människa som idag med hedern i behåll går omkring med knästrumpor och visar hela låren.

Ännu en trestegshoppare.

Och vad har Sverige gjort idag, förutom att

  • skicka hem ölpimplande simmare
  • sörja en höjdhoppare som missade i kvalet
  • se Anna Lindberg simhoppa till sig en sjätteplats
  • gråta bittra tårar över en seglare som inte hade flyt?

Jo, vi har fnissat med Sanna Kallur (Sssanna är tvillingen som ssssspringer, Jjjenny är tvillingen som jjjjooggar) och glatts med handbollstjejerna som är i kvartsfinal. Och så har Nadal förstås vunnit all tennis som går att vinna.

Men jag har mest häpnat över ett axelparti.

Jag återkommer i axelrapporteringen när jag har listat ut vem karln är och hur han blev ihopskruvad. Uppdat: Michel Bieniek heter han.
Share
17 kommentarer