Sicken ljuvlig kalenderdag! Lettrådarna stod som spön i backen och kanske dök det upp en och annan blåsippa som sedermera förvandlades till nåt annat! Och massa nytillkomna på banan har vi! Några exempel på kommentarer:
Zkop:
– HB (G.) kan sägas varit en ny man.
Lisbeth:
– Plättlätt var ordet. Iallafall för en annan som är uppväxt i frikyrkosammanhang och har sjungit mig hes till hens psalmer.
Rosman:
– G. tillhör min barndom på alla tänkbara vis via sin osynliga och synliga gärning. Läst och sjungen, till och med av Pre-Abbaagnetha.
Maplestream:
– Nu ba mitt i vintern dök också skolavslutningen upp.
Micke Dahl:
– Skvallervägen har jag hört att det kan röra sig om en översittare, men bara nästan.
Magganini:
– Överallt, men liksom osynlig ändå.
Niklas (el bailarin):
– Den Röda Tråden i år måste vara ”Personer jag träffat eller i alla fall nästan träffat. Eller skulle ha kunnat träffa.” Jag känner HB:s kusinbarn!
(Vi väntar alla på att Niklas ju ska förstå att vi vill läsa hans memoarer.)
HB var idag G., som i Britt G. Hallqvist (1914–97), vår kanske mest kända doldis – i alla fall i översättningsbranschen. Precis som Dammråttan skrev i kommentatorsbåset känner jag:
– Jag hade faktiskt inte riktigt grepp om att G. var SÅ pass inblandad i min barndom. Och då var vi inte ens religiösa.
Tänk att mina älskade Fem-böcker av Enid Blyton översattes av Britt G. Hallqvist och ändå ansågs vara dålig litteratur. (Korr.: Tydligen är det en anka; hon översatte bara första delen i ”Sjuan”-serien, som jag inte har läst.) Jag kan sjunga massa visor som allas vår Britt har skrivit, har njutit av Trolltider I, där hon var inblandad i manus, sett King Lear i Britts översättning på Dramaten åtta gånger och lidit på hårda kyrkbänkar där hennes version av ”Den blomstertid nu kommer” ju gäller sedan 1979. (Ska man vara riktigt noggrann är det dock mest de sällan sjungna vers 4 och 5 som bär hennes prägel.)
Jag blev så till mig i trasorna av detta faktum att jag tillverkade en jämförande tabell som säkert ingen annan än jag granskar med lupp. Men vad tusan, ni kan ju bara hoppa över den, tänker jag!
Den blomstertid nu kommer 1595 |
Den blomstertid nu kommer 1979 |
|
Den blomstertid nu kommer | Den blomstertid nu kommer | |
med lust och fägring stor; | med lust och fägring stor: | |
nu nalkas ljuflig sommar, | du nalkas, ljuva sommar, | |
då gräs och örter gror. | då gräs och gröda gror. | |
Den blida sol uppwärmer | Med blid och livlig värma | |
allt, hwad har warit dödt; | till allt som varit dött, | |
då hon oss skrider närmer, | sig solens strålar närma, | |
blir det på nyo födt. | och allt blir återfött. | |
De fagra blomsterängar | De fagra blomsterängar | |
och åkrens ädla säd, | och åkerns ädla säd, | |
de grönskand´ örtesängar | de rika örtesängar | |
och alla gröna träd, | och lundens gröna träd, | |
de skola oss påminna | de skola oss påminna | |
Guds godhets rikedom: | Guds godhets rikedom, | |
att wi Guds nåd besinna, | att vi den nåd besinna, | |
som räcker året om. | som räcker året om. | |
Man hörer foglar sjunga | Man hörer fåglar sjunga | |
med mångahanda ljud; | med mångahanda ljud, | |
skall icke då wår tunga | skall icke då vår tunga | |
lofsäga Herren Gud? | lovsäga Herren Gud? | |
Min själ! upphöj Guds ära | Min själ, upphöj Guds ära, | |
med lof- och glädje sång, | stäm upp din glädjesång | |
som fröjda will och nära | till den som vill oss nära | |
oss med wälgärning mång. | och fröjda på en gång. | |
Du ädle Jesu Christe, | O Jesus, du oss frälsar | |
wår glädjesol och sken! | du är de svagas sköld. | |
Blif hos oss till wårt sista, | Dig, glädjesol, vi hälsar. | |
uppwärm wårt kalla sinn´. | Värm upp vårt sinnes köld. | |
Gif kärleks eld i hjertat, | Giv kärlek åt det hjärta | |
förnya själ och and´; | som ingen kärlek får. | |
wänd bort all sorg och smärta | Vänd bort all sorg och smärta | |
med dine milda hand. | du vän som allt förmår. | |
Wälsigna årets gröda | Välsigna årets gröda | |
och wattna du wårt land; | och vattna du vårt land. | |
gif oss nödtorftig föda, | Giv alla människor föda, | |
wälsigna sjö och strand. | välsigna sjö och strand | |
Din´ fotspår drype af fetma; | Välsigna dagens möda | |
bespisa med ditt ord | och kvällens vilostund. | |
och med dess ljufwa sötma | Låt livets källa flöda | |
oss uppå denna jord. | ur Ordets djupa grund. |
(Johan Olof Wallins omarbetning från 1819 har jag inte med här.)
Men nu tar vi en lite rekapitulation av Britt G. Hallqvists liv så att alla blir vederbörligen imponerade!
Född som Britt Nyman i Umeå med två mycket språkliga föräldrar, tog en fil.mag i Lund i nordiska språk, litteraturhistoria, teoretisk filosofi och tyska, blev prästfru och fick ett nytt efternamn samt fyra barn på åtta år. (Kommen så här långt ser jag att Britt och jag ju nästan är tvillingsjälar, fast jag är från Luleå, blott tog en fil.kand i samma ämnen, blev civilingenjörsfru och fick fem barn på tio år.)
Sedan blev Britt headhuntad av Natur och kultur (och nu slutar alla likheter med mig tvärt) och satte igång att producera bokstäver i en väldigt fart. Hon översatte, hon diktade, hon skrev barnböcker och barnramsor, översatte lite mer, skrev manus till allt mellan himmel och jord och blev dessutom Sveriges främsta psalmfixare (hon både bearbetade och skrev eget material).
I december 1994 stämdes kyrkan av en ilsken psalmkreatör.
Nu kommer inte en uppräkning av hennes gärning, för det är så obegripligt mycket att man inte riktigt kan ta in det. Läs på Litteraturbanken eller Wikipedia och pip till av förvåning då och då när ni, liksom jag, inser att Britt G. Hallqvist borde vara lika känd som nånsin Zlatan eller i alla fall Karin Boye.
I mitt arkivrotande har jag hittat ”En bok om Britt G” (1983) av Inge Löfström, som ger så många exempel på detta språkliga geni att det känns som att äta sex paltar på raken. (Men rekommenderas varmt ändå.) Jag tar ett pyttelitet exempel på Britt G:s finurliga tankar:
I Gäddede fångar de gäddor.
I Malung, där fångar de mal.
I Sparlösa slösar de alla.
I Lidköping lider de kval.
Men vad katten gör de i Korpilombolo?
Inte hade jag den blekaste aning att det var Britt som skrev om den här lilla råttan!
Här kommer ”Världens minsta hund”, inläst av en av mina favoriter: Lars Ekborg. (Musik av Mats Winqvist, spelad av Ivan Renliden, Roman Dylag och Jan Nyman.) Det är en hel timme långt, så ni hinner städa ur kylskåpet eller sticka en halv vante under tiden.
Och hakke lettråds-rimmade så fint på just denna hund:
En gladlynt flicka från Lund
hon översatte en stund.
Om Herren sen skrev
(vår G-punkt då blev)
och världens minsta hund.
Ännu ett boktips är en samling verser och rim som är alldeles, alldeles förtjusande fint och som jag nog måste köpa i julklapp till mig själv.
Den här ABC-boken (1951), illustrerad av Porslins-Stig, har jag inte lyckats få tag i än (är dock beställd på Bokbörsen), men det jag har läst mig till är att den är ypperligt välskriven ”till skillnad från många andra ABC-böcker”.
Uppdatering!
Zkop i kommentatorsbåset påpekade att upplagorna före 1992 hade mycket snyggare typsnitt på ABC-titeln. Jag hittade en bild som visar att detta stämmer! Upplagan på bilden till vänster är från 1980-talet, när man tydligen fortfarande hade koll på 1950-talsestetiken.
Slut på uppdatering!
Här kommer kuriosa i ABC-sammanhang från 1994, där recensenten berömmer Hallqvists och Hellsings rim och ramsor eftersom ännu en ABC-bok har publicerats. Och strax far han ut mot andra, sämre böcker!
Mitt eget lilla mini-mikrominne av Britt G. Hallqvist är när jag och min pojkvän (sedermera känd som DDM), var statister i ”Flickan vid stenbänken” (1989). Den spelades delvis in på gatorna runt Kulturen i Lund, och vi två skulle stå och trycka i en port. På en given signal skulle vi gå rakt över S:t Annegatan bakom Akademiska föreningen. Porten var nummer 4, där det stod Britt G. Hallqvist vid en dörr! (Numera sitter en minnesplakett på väggen.)
Giv akt! Plommonstopet är redo! Här kommer vi med en vinnare: Choklid! En av de nya!
Lucka 13 kommer på onsdag, samtidigt som Lucia tjoar inne på Nobelpristagarnas hotellrum.
Bonus: embryo har hittat tjolahoppsanlök!
oj här lukctrar det jul morran det säjer jag nu: drikcer du glugg
yo
ja okcså muzaken gör sitt till: bullerklang bullerklang
dom här strömningstjänsterna gör sill till okcså
är det lussebullrar som är i ungen det undrar jag nu
yo
okcså helstekct strömning eftrersom den ska läggras in i de här lagren det säjer jag nu: dill till sill vill till
varannan buller var okcså varannan strömningsflundera okcså skrytpeppar okcså tjolahoppsanlök okcså en skvatt bränt vin
ja det lukctrar lite bränt det säjer jag nu
det är din tomtetröja ärmbryo eftrersom du har ärmen lite nära julegransljuset det säjer jag nu
yo
har du flunderat på om det här blir grått det undrar jag nu
nä julmat är sällan grod
det är stankcen som räknas det säjer jag nu
yo
33 kommentarer