Hoppa till innehåll

Facit till lucka 7 heter lucka 8 (Lilla Julkalendern 2023)

Här sitter jag i sängen och skriver facit. Och varföre gör jag på detta viset? Jo, för att så gjorde HB.

Men vi börjar med några av era snillrika lettrådar i lucka 7!

Brid hade SÅ rätt:
– Om jag är rätt ute har systern och systerdottern samma namn, den ena i litteraturen, den andra i verkligheten.

Hyttfogden:
– Min morfar hade en  favoritväxt, Viola cornuta på latin, som jag brukade plantera i en av hans rabatter.

Dina:
– En kopp z-kaffe och funderingar på kryddor gjorde susen.

Magganini:
– Jag fick för mej att det var lille Carl, men det var det nog inte.

Maplestream:
– En lustighet som svenska basketligan (herr) haft sedan starten är att alla matcher har uppkast på det egendomliga klockslaget 19.04.

Cecilia N.:
– När jag bakar bullar har jag inte bara i smör och socker och river äpple och kanel.

Ökenråttan:
– Lite kryddigt är det i luckan.

Ingela:
– Stilen känns mer skriftställande än författande. Och lite omodern, precis som jag själv alltid har haft en tendens att vara. Tror inte på Norrland utan tankarna far mer åt Stockholm, kanske rentav nån fin stadsdel.

Rosman:
– Har just köpt snabbköpskatter för 5 kr st som nog innehåller väldigt små spår av saffran. Hade kanske varit bättre med en bulle? Möjligen med variation på kaneltemat. Hur som helst med detta, det svåra i gåtan är ju kombinationen av moderniteter som Victoria Beckham med det något ålderdomliga härmspråket men det är nog bara ett utslag av Lottens anakronism.

Jossilurens alla kryddor kan ni läsa hääär.

Avslutningsvis Karins listiga bild-lettråd!
– Så här ser det förresten ut nuförti’n i korsningen Valhallavägen/Sturegatan.

HB var som besatt: de där trafikljusen skulle helt enkelt dit till just den korsningen. Och det skrev han om (”För övrigt anser jag …”) otalet gånger mellan 1952 och 1972, när han till slut fick sin åsikt igenom.

Ja, och så var det det här med att jobba i sängen. 

Ingen har påverkat mitt yrkesliv såsom HB. Jag jobbar nämligen – liksom HB och glädjeflickorna (belagt sedan 1795; jfr tyska Freudenmädchen; efter franska fille de joie med samma betydelse) – bäst i sängen.

Stilla er, stilla er. Jag kränker ingen och har ingen dyster agenda som innehåller ord som torskar, slampor och gigolor. (Farligt nära igloor, det ordet.) Jag bara sitter och sitter och skriver och skriver med kuddar uppallade i ryggen och en filt uppdragen till hakan.

När jag borde ha klistrat upp idolplanscher med David Cassidy, ABBA  Stenmark & Borg, Glenn Berry och Kjell Isaksson på väggarna i mitt lilla rum med rosa tapeter, suktade jag istället efter en drygt 70-årig skriftställare med vass penna. Japp, denna stofil var min allra största idol från det att jag var ungefär 11 år gammal:

Kar de Mumma och Anita Lindblom i baksätet. (Foto: Gösta Glase.) [CC]
  • K de M 
  • Kar de Mumma 
  • Erik Zetterström (1904–97) 
  • ”Hasse Z:s son” 
  • ”Calle Z:s pappa”.

Absurt, på min ära.

Nu var jag ju inte ett barn som på något sätt öppnade sig för de vuxna och berättade för t.ex. de mig antagligen närstående föräldrarna om min förtjusning angående Kar de Mumma och hans kåserier och böcker, revyer samt stollerier. Nej, jag skötte mig själv som den storasyster jag var, och köpte noggrant hans samlade utgivning för alla månadspengar och intjänade barnvaktslöner. Det inte var alldeles lätt: i Luleå fanns inte ens ett antikvariat, så inköpen gjordes på besöken i Stockholm och Lund.

(Jag var – inom jätteparenteser för det hör verkligen inte hit –  barnflicka/barnvakt/barnpassare såpass mycket att när jag sedan födde fem barn begrep jag inte alls vad det var folk babblade om när de påstod att det verkade ”jobbigt”.)

Men nu tar vi det från Erik Zetterströms synvinkel – han har ju aldrig mött mig.

Pappan Hasse Z. (1877–1946) var vid sekelskiftet 1900 lika känd som [här fick jag ta en lång tankepaus] ABBA, Zlatan, och Volvo idag. Man läste honom i tidningarna, i böckerna och i Söndags-Nisse, för han var så inihelvete rolig. (Med den tidens mått mätt. Idag är kåserierna sällan skrattroliga – men fortfarande välskrivna.)

Så kom sonen och odågan Erik, som inte skötte sig i skolan (vilket de skötsamma syskonen Sven och Märta gjorde). Meeeeeen Erik hade av sin far ärvt både konsten att stava och se humorn i det lilla. Här skulle jag kunna lista unge Eriks bedrifter, född med silverslev i mun som han var, men för mig är kåserierna det bestående: i 75 år skrev han dem! Och när han inte skrev, körde han en gammal finbil, drack vin, promenerade och låg och drog sig i sängen. 

Ta nu en paus och kolla på några av Kar de Mumma-böckerna som jag har hemma.

Broder Sven blev  journalist och manusförfattare medan syster Märta fick många barn, bl.a. Anna-Clara (aha!) Tidholm (som förresten är mor till P.O. Po Tidholm).

Hasse Z skrev om Anna-Clara, men hade inte något barn med det namnet.

Lille Erik Z gick ungefär två år i varje klass, var ute på galej och baluns mest hela tiden, lärde känna alla som var nåt i nöjessvängen i Stockholm – och så fick han förstås börja skriva kåserier i SvD och ge ut böcker på Wahlström & Widstrand. Naturligtvis bjöds han in som skådespelare på både film, scen och radio, men det var verkligen inte alls hans gebit. Det finns filmer och radioinspelningar samt hyllningsprogram sparade (med bl.a. Lill Lindfors, Hasse & Tage samt Magnus & Brasse), och när Kar de Mumma ska säga sina repliker är det som om hela världen stannar och artikulationen får alla polisonger att fladdra i medvinden. Själv gav han följande omdöme om estradören Gustav Wally:

– Han är en dålig skådespelare, men sjunga kan han inte.

Men skriva (för hand) i sängen, det kunde K de M. För det var så det gick till, och det är därför även jag sitter i sängen; jag vande mig vid det och trodde att skaparglädjen skulle smitta av sig. Numera får jag rysligt ont i axeln om jag tvingas sitta vid ett skrivbord. Kar de Mumma skrev och skrev i sänghalmen, och så ringde han på ett Stadsbud som hämtade de handskrivna kåserierna och levererade dem till SvD:s redaktion för renskrivning och redigering, korrläsning, sättning samt tryck.

När hans (andra) fru Marianne (ergo Viola) visade sig vara rolig, fick även hon skriva kåserier. Och naturligtvis var även sonen Carl Z (som gifte sig var ihop med den gudomliga Birgitta Andersson) begåvad kåsör. Idag är kåsöryrket dött och begravet, även om tidningarna publicerar ”kåserier” där slutpoängen avslöjas både i rubriken och den helt onödiga ingressen.

Och så nu till mitt Kar de Z-trauma som jag har berättat om förr: när Kar de Mumma hade dött, skrev jag till Carl Z … och det tyckte han inte alls var kul. Sorry, sorry.

Luckan var särskilt svårskapad idag eftersom jag under hela mitt skrivande liv har försökt att undvika eventuella likheter med Kar de Mummas stil. Plötsligt skulle jag verkligen jättehärma honom, gå i hans tangentbord och placera kommatecknen och replikerna på hans sätt för att ni skulle känna att det var han. Tack och lov fick jag även gödsla med ledtrådar här och där!

Nämen hörni, nu tar vi ju fram plommonstopet och drar en vinnare! Jag krafsar runt och draaaar … Flinn! (Som har fått en ny papperslapp eftersom den gamla försvann på en motorväg mellan Lund och Eskilstuna i december förra året.)

Lucka 9 kommer i ottan på lördag, när jag är på väg för att spela basketmatch i Gävle. Hoppas att ni håller ställningarna utan mina besök i båset!

Share
Publicerat iFacit, julkal.

35 kommentarer

  1. Håkan (hakke)

    Grattis Flinn! Och tack båset, som med varsam hand förde mig rätt! (Jag var faktiskt oerhört nära att bli påkörd av hans stora fina bil både en och två gånger när jag jobbade en höst på Östermalm i ungdomen. I ärlighetens namn var min cykel heller inte så bra på trafikregler på den tiden.)

  2. Ingela

    Båsmor och jag delar den egenheten att vi som barn /ung ungdom tyckte om att läsa mossiga texter av exempelvis KdM och Ehrenmark. Jag läste KdM:s ungdomsböcker vet inte hur många gånger och minns hur jag kunde skratta högt åt dem. Fast innehållet var så fjärran från min egen tillvaro i det lilla samhället i södra Lappland och jag varken hade hört talas om folkskolor, läroverk eller hembiträden. Kåserierna läste jag också fast jag lånade dem på folkbiblioteket – sånt hade vi. I dag begriper jag inte vad som var så tilltalande med de här berättelserna men det kanske var stilen för innehållet kan det inte ha varit. Det gick inte att ta miste på texten i luckan trots att den var maskerad med stor kreativitet.

    Årets kalender börjar rekordbra för min del så nu räknar jag med att inte kunna just nånting på egen hand (eget huvud?) de kommande luckorna. Fast då finns ju båset, tack och lov!

    Grattis till dagens vinnare!

  3. Maplestream

    Grattis Flinn! Tack båset för att jag med er hjälp knäckte luckan. Det där med 19.04 är dessutom helt sant.

  4. Dina

    Måste varit något speciellt med dessa kåsörer (Kardemumma, Viola, Cello m fl) som tilltalade oss då fastän att läsa dem idag mest är nostalgiskt än haha-roligt.
    Grattis Flinn!

  5. Kar de Mumma var kåsör i SvD. Hans första kåseri publicerades 1922. Han skrev sedan över 20 000 kåserier i tidningen fram till mitten av 1990-talet.
    Enligt Wikipedia skämtade han själv om den läsekrets av överklassfruar (Östermalmsfruar, tänker jag) som sade sig bli olyckliga ”om jag inte får min Kar de Mumma i sängen om morgnarna”.

    Hans första revy hette som radioanropet, Stockholm-Motala.

  6. Pysseliten

    Nu längtar jag till lördag. Inte bara för att jag kommer ha världens snyggaste PK (i ny tisha) i huset.
    Grattis Flinn!

  7. PK

    Jag virrade runt bland Hasse Alfredson (Hälsingborg och Skansen), Martin Ljung (Blomman), Steve med Loyden (Tack för kaffet) och Jejja Sundström (rolig och begåvad i spörsta allmnahet). Jag gissade att HB var en rolig figur som fick folk att le och dra på munnen, men närmare än så kom jag inte.

  8. Ökenråttan

    Birgitta A var Calle Z:s glädjeflicka, måste det väl vara. Dom var inte gifta, ju..

  9. crrly

    Ååååååååh ja! Hamnade rätt till slut bara sekunder innan jag dök in i facit! Igenkänning i bokhyllan där, både min far och jag har liknande inklusive Staffans stollar. 🙂 Dock måste jag bekänna att jag nyligen gjort en av mitt livs första bokrensningar och burit iväg en jättehög titlar av samma format och kaliber som KdM:s, nämligen en bibba Cello. Har för mig att det till slut blev pappa som fick förbarma sig över dem, så vi håller det ändå inom familjen. Otroligt gulligt med brådmogen och lillgammal elvaåring som jobbar och sparar och köper gubbkåserier <3 — vad jag hade älskat att ha känt dig i den åldern!

    Du har verkligen inget att skämmas för när du publicerar att du skrev till Calle Z! Det var bara väldigt gulligt, och även hans svar. Sen ramlade jag in på länken med Jim Carrey sjungande I am the Walrus, och sen var det kört. Hysteriskt kommentarsfält!

    Formfråga: På min laptop är det jätteknepigt att hitta till nya luckor, och nån svart grej med datum i marginalen hittar jag inte?

  10. Nämen oj! Tack, tack! Och tack båset för fin ledning så att jag faktiskt till och med löste luckan utan googling.

    Sörjer liksom Lotten över att kåseriets storhetstid är över. I dessa tider hade världen verkligen behövt mer sådant. Videosnuttar med roliga djur har liksom inte riktigt samma effekt, tycker jag.

  11. PK

    Jag såg Översättarhelenas, och inte Översättar-Helenas som jag skrev, kommentar och meddelar att jag kommer att fortsätta att gissa på samma som hon lite då och då. Och så lite Dan Brown på det. Lite adventstradition för mej.

  12. Hemul

    Grattis Flinn!

    Systerdottern är som sagt Anna-Clara Tidholm, som bland mycket annat har skrivit och illustrerat den eminenta småbarnsboken boken Knacka på!, där vartannat uppslag visar en dörr som barnet får knacka på och nästa uppslag sen visar vad som finns bakom dörren. Hemma hos mig finns ett mycket välknackat exemplar som vi fick när den yngre sonen var alldeles ny, så storebror fick sköta knackandet till en början. Knacka på! är tydligen fortfarande en av de bäst säljande barnböckerna i Sverige trots att den fyllde 30 år förra året.

    För övrigt heter väl Anna-Claras son Po snarare än P.O.?

  13. Brid

    Grattis Flinn!

    Jag var helt inne på moderna deckare, oklart varför, tills kryddor hade nämnts tillräckligt många gånger och poletten ramlade ner.

    K de M har jag inte läst så mycket som Hasse Z och Carl Z. Eftersöker fortfarande Lyckans land, av den förre, som fanns i gamla stugan men inte har återfunnits på antikvariat.

  14. Crrly: vaaaaaaa? Hur i hela friden ser bloggen ut hos dig?

    Om du bara går in på lotten.se, får du fram den senaste luckan. Facitarna hamnar ju lite gömda, men jag ser till att varje lucka har en länk till facit dels längst ner i luckan med gåtan, inne i kommentarerna samt i den svarta vänstermarginalen (almanackan & ”Julkalenderfacit”).

    Mejla mig Crrly: ta print screen så att jag får se hur bloggen ser ut hos dig!

    Har någon av er andra problem med att ni inte har en svart vänstermarginal med massa saker? (Som jag förresten borde uppdatera, ser jag nu.)

  15. Eva-L

    Grattis Flinn!
    Jag läste också galet många kåserieförfattare som ung, Ehrenmark, Jolo osv. Vi har införskaffat några Ehrenmark och försökt få barnen att läsa dem, men inte lyckats. Kanske behövde man vara där.

  16. hyttfogden

    BRID
    Lyckans land finns på Bokbörsen flera exemplar.

    Till tröjvinnarn grattis!

    Det där övergångsstället känner jag väl till för varje gång SG och jag var i Stockholm och råkade passera detta ställe anställde SG förhör med mig om varför detta ställe var så viktigt.
    Minns en radioteatervariant som handlade om Anna-Klara och den gången hon i nåder blivit inbjuden till att närvara vid en bal. Och i sista minuten ringde värdinnan återbud till A-K, minns inte varför, men jag minns hur ledsen hon blev och vad hon snyftade fram: ”Nu dansar dom, nu dansar dom ….”

  17. Dina

    A-C Tidholm! Tack Hemul! Tyckte det lät bekant men eftersom det var i annat sammanhang så trillade ingen polett.

    Kom över ”Knacka på” av en händelse på en loppis utan att veta mycket och köpte till då ett-åriga barnbarnet. Blev storfavorit och ”knack knack” blev första ordet hon sade. (För övrigt mycket stolt farmor när första ordet blev på svenska och inte på hebreiska.)
    Har senare inhandlat ”Ut och gå” men blev ingen speciell hit.

  18. Anne Marie Tålig

    Grattis på mig själv, att jag klurade ut det. Det är extremt ovanligt. Precis som tröjan.

  19. Karin 3

    Redan förmiddag! Grattis Finn !
    För mig blev det fall-lucka ! Hamnade på stadion och olympiader och i Skåne med den gömda kvinnohistorien.
    Att läsa facit och lettrådar är väldigt uppiggande!

  20. Slutklämmen i det välgjorda fejk-kåseriet ledde tankarna till KdM. ”På baksidan stod det med prydliga bokstäver: ’Marianne Söderblom, Utö’” Inget beskäftigt tillägg som man ofta ser idag, typ ”Ridå!” Jag läste en gång till och insåg vilken korsning det handlade om. Sedan kollade jag familjen Z och då kunde det inte bli mer uppenbart: När Carlos Zoéga avled år 1888 övertog Maria Zoéga butiken. Sonen Rudolf Zoega började sin bana i företaget 1913.

    Bilderna är skärmdumpar från mobil och dator. I mobilen måste man trycka på den där lilla ”arkivtraven” uppe till höger för att komma till de svarta rutorna.

  21. Grattis Flinn!

    Jag fastnade på det i mitt tycke finurliga spåret ”Mezzo” och försökte förgäves klämma in den ena mezzosopranen efter den andra i luckan.
    Lotten, du kunde väl haft en bild på Zoegas julkaffe som brukar vara kryddat med kardemumma?

  22. Ökenråttan

    K de M:s recension av Gustav Wallys talanger får mig att minnas följande ur Nedre justitierevisionens husorgan ” Svenska Wijnbladhet”, döpt efter revisionens ordförande, revisionssekreteraren Carl Mauritz Edvard Wijnbladh: ”Man kan vara kvick utan att vara elak – men det blir därefter.”

  23. Magganini

    Grattis Flinn!

    Jag gjorde som Niklas (el primero) och letade frenetiskt efter mezzosopraner, men fick till slut ge mig och ta båsets påtryckningar som tillräckliga bevis för HB:s identitet. En sopran utan mezzo låg nära till hands men den hade ju inget med kaffet att göra.

  24. Två brum och rök i Klockrike

    Grattis Flinn!

    Jag läste i arla morgonväkten, fattade ingenting, somnade om och glömde alldeles av allting.
    Jag borde ha förstått eftersom även jag gillade KdM som mycket ung.
    Dessutom har jag ju kört HB otaliga gånger från Humlegårdsgatan till Sturegatan, alltså respektive hållplats då, när jag hade fasta jobb på linje 55.
    KdM kom då från Östermalmshallen, med påsar och paket innehållande vad jag förmodade var gottisgottis till middagen.
    Oftast var han iförd en dovt gräsgrön tweedjacka av dammodell med pälskrage, som troligen hade börjat sin karriär i Violas garderob. Troligen var den outslitlig som kvalitetsplagg plägar vara.
    Han klappade sig lätt på vänster innerficka och frågade;
    – Behöver …
    -Nej då, svarade jag alltid, redaktör’n är igenkänd.
    Då blev KdM alltid glad och log lyckligt.
    Småningom blev vi familjära att han slutade plinga och bara förväntade sig att jag skulle stanna vid hpl Sturegatan.
    Jag ser på Karins bild att hpl är indragen numera, bara stolpen står kvar invid väggen.

  25. Åh, Ninja! Vilken lysande anekdot om K de M! Du borde få medalj som sa ”redaktör’n är igenkänd”! Och att han bar damkappa! Wow!

    Nu kommer jag att sova gott med denna bild i bakhuvudet.

  26. Två brum och rök i Klockrike

    Ingen kappa, jacka, ner till höfterna ungefär.
    Jag visste att han hade färdtjänst, det var inget fuskåkande heller!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.