Författare: Lotten Bergman

Jösses, hörni! Klockan är långt efter midnatt och här sitter jag och bara fnittrar. Båset till lucka 5 är fantastiskt!

Jomen. Femte luckan var en sån därn jättesvår en, eftersom den är samtida. Så oerhört samtida att HB föddes när vi alla (väl?) redan var rätt vuxna. Somliga i båset hade säkert redan börjat fantisera om pension och äldreboende …

Kanske, kanske var Maplestream först med en liten ledtråd om t.ex. loppor i en säck:
– Undrar just vad det är för otrevligheter i den där säcken. Den verkar dragit till sig orimligt många flygfän.

Hannoia nämner snillrikt prästerskapet:
– Det är nog inte Killinggänget i alla fall. Men det kanske är pastor Hannes önsketimme i Nilecity.

Magganini:
– Alla dessa hintar och listiga formuleringar. Hjälper de? Bygger de broar eller murar bland hjärnvägarna egentligen?

Jag tror att Ardy slår ihop två serier i en här:
– Det verkar ju finnas en osannolikt enkel lösning, kan associera till ett flertal storstäder, en mycket mer än de andra.

Frida fastnade för AI:ns förtjusande svar:
– Jag funderar också på det här med kronologiska meriter i bokstavordning?

Andas
Bajsa
Ckrika
Dregla
Efterfråga
Fnissa
Gå
Humma
I…..?

Brid hamnade helt fel:
– Om man får tro båset är jag i fel århundrade. Men det finns ju gott om århundraden.

Kaffeflickan får illustrera den förtvivlan som drabbar mången läsare:
– Nu har jag gått från 17 septemberparaden i Paris, till London, till en djupgoogling över celebriteter med extremt många namn som bevistat denna (obs, drottning Victoria Mary Augusta Louise Olga Pauline Claudine Agnes vann) och är inte det minsta klokare för det.

hakke (ja, man ska ha gement h) är en klippa som fokuserar helt på DRT (Den röda tråden), vilket jag tackar för eftersom nästan ingen annan bryr sig det minsta lilla! (Ja, DRT är ett sorgebarn, men jag ger inte upp så lätt, spik i foten åsånt.)
– Nu vet jag precis vad DRT är i år, hurra! Det i kombination med att ha klarat förra luckan gör att jag trivs alldeles utmärkt på läktaren idag. Med både marsvin och ett glas decembervin håller jag värmen utan problem.

Och bilden? Vaddå Paris 1917? Neeeej, jag sa ju att den inte var viktig.

---

Brittiskan Phoebe Waller-Bridge (f. 1985, alltså knappt kommen till koltåldern enligt oss 60-talister) heter även pga. sina föräldrar Cyprian Waller-Bridge Longueville & Clerke, jeeez.

Familjen kommer från Cuckfield (tihi) i Sussex och det är ett sånt oerhört begåvat gäng att man bara gapar. Företag startas och konserter hålles och politiska karriärer inleds på löpande band. På sin pappas sida är hon ättling (vilket låter sååå avlägset) till andre baronetten pastor Sir Egerton Leigh och avlägsen släkting till Egerton Leigh, konservativ parlamentsledamot för Mid Cheshire 1873–1876, när han dog. (Baronett är inte en bajonett utan enligt SAOB en ”engelsman som innehar ärftlig riddarvärdighet och rang mellan baron och knight”.)

Tänk ändå att han Egerton Leigh – den avlägsna ättlingen som var parlamentsledamot och representerade landsbygden i tre år – ändå nämns i den så himla avlägsna släktingen Phoebe Waller-Bridges Wikipediaartikel 150 år efter sin död. Om jag nämns nånstans år 2175 för att jag i XX år ju YY samt ZZ och borde hyllas för just detta hade jag blivit glad fastän jag ju är död.

(Vänta. Det betyder att jag dör i nu, liksom. Jag ändrar mig: Tänk om jag nämns nånstans år 2200 för att jag i XX år ju YY samt ZZ och borde hyllas för just detta.)

Vår allestädes närvarande Wikipedia skriver:
”Hennes farfar, Cyprian Waller-Bridge (1918–60), var en Wodehousiansk karaktär och den excentriska sonen till en excentrisk präst, som var var skådespelare och BBC-kommentator.”

Ni ser … allt som krävs för en synnerligen lyckad karriär där alla beundrar ens begåvning och talang, är … kontakter? Tur? Envishet? En mentor? Eller faktiskt bara en sjujävla begåvning. Alltså generna. Gäsp. Min pappa var faktiskt Sommarpratare 1981, så jag har väl mitt på det torra. Eh. Eller nä.

De i kommentatorsbåset som kunde lista ut att det var Phoebe Waller-Bridge som jag hade härmat i en liten text och en fingerad Chat-GPT-session, var förmodligen

• AI-vana tangentbordsknattrare
• Netflix-prenumeranter
• dialogfantaster.

Här har vi alltså Phoebe Waller-Bridge, en manusförfattare, komiker och skådespelerska som föddes när jag började fundera på extrapriser på Ica. Hon är oerhört imponerande i sitt värv, och har inhöstat så många priser att det känns löjligt att räkna upp dem. Men eftersom löjlig is my middle name, kör jag på:

Primetime Emmy Award
Golden Globe Award
British Academy Television Award
Screen Actors Guild Award
Critics’ Choice Television Award
Television Critics Association Award
Dorian Award
Wilde Wit of the Year
Satellite Award
Royal Television Society Award
British Artist of the Year.

En elakt kort-kort-kort sammanfattning av karriären är

1. scenföreställningen ”Fleabag” (hon kallas faktiskt för Fleabag)
2. tv-serien ”Fleabag”
3. manus till tv-serien ”Killing Eve”.

Men naturligtvis har hon även startat teatergrupper, varit med i olika brittiska deckare (”Broadchurch”!) och agerat som L3-37 i filmen ”Solo: A Star Wars Story”. (Alla som njöt av ”Stjärnornas krig” 1977 och sedan totalt tappade räkningen och fattningen samt handlingen har tillåtelse att himla med ögonen och sucka nu.) Phoebe-Waller-Bridge är så erkänt duktig på att skriva och utmejsla personligheter att hon panikinkallades till inspelningen av Bondfilmen ”No Time to Die” för att bearbeta manus och piffa till dialogen.

[Åååååh om jag ändå kunde hitta en gratisbild att stoppa in här där man ser Daniel Craig arbeta med replikerna under filminspelningen, och där Phoebe-Waller-Bridge himlar med ögonen åt kameran. In my dreams.]

Vi vet alla att kulturarbetare under covid tog sig an vilka projekt som helst, vilket kanske stämmer här: Phoebe Waller-Bridges deltog som skådespelare i ”Indiana Jones & the Dial of Destiny”, men verkar ha varit så irriterande som rollkaraktär att hon faktiskt påverkade filmen negativt trots att Harrison Ford, Antonio Banderas och Mads Mikkelsen var hur charmiga som helst. Strunt samma, den filmen ska jag på något sätt se trots att den nog bara går på Disney+, som jag verkligen inte abonnerar på. ”Fleabag” finns på Prime Video – som jag heller inte tänker betala för. ”Killing Eve” finns i alla fall på Netflix, som alla i hela världen verkar betala för eftersom den f.d. dvd-uthyraren nu har råd att köpa Warner Bros, HBO Max och HBO för uppåt 100 miljarder kronor.

Det finns många klipp på nätet, där Phoebe Waller-Bridge är rolig, finurlig och snabb i tanke och mening.

– Describe your writing process!
– Panic, panic, hope.
– Why is it so hard?
– Because it’s wet.

Det där sista svaret följdes av en komplicerad skratt- och fnitterattack, och måste nog tas ur sitt sammanhang för att kunna tas på allvar med en rejäl portion humor och därmed förstås.

(Se där hur jag försökte göra mig begriplig på ett Phoebe Waller-Bridgeskt vis.)

Om ni undrar över AI:n i luckan, så kan ni vara lugna: den är helt och komplett fabricerad av mig. Här finns en mall om ni vill tillverka liknande låtsas-konversationer.

Men nu är det väl ändå dags att dra en, nej förresten TVÅ, vinnare av den än så länge komplett osynliga tischan? Jag har kommit hem efter att ha rullat hatt å det våldsammaste – det var tur att jag inte hade hatt på mig, kan jag tala om. Plommonstopet står till min tjänst och här kommer … Ökenråttan! Och en till: Hyttis! (Två trotjänare får man säga.)

Välkomna till lucka 7 – nästa gåta – i ottan den 7 december!

---

BONUS!
Kära embryo! Jag får inte nog av dina poem utan måste dra fram ett in i facit även idag!

 

yo

men farran det är ju spå håret okcså vi ska ätra ostpågar okcså ni ska lagra ost från dy det säjer jag nu

yo

men julgrannen har knäkct lukcra fem så vi ska firra

oj

yo

avslöjra nu inte det rätta svaret eftrersom det är fel

jean guillotine

men farran du skulde ju inte

men julgrannen är så stoltz det säjer jag nu

guillotine var inte det lukca rett det undrar jan nu

MAN FÅR VÄL FUSKCA DET LAKCRAR JU MOT

det säjer jag okcså nu

yo

36 kommentarer

Men vilken dag! Det var så lätt! Fast det var ju så svårt!

När det blir så, finner jag att luckan är perfekt. Inga Schubertar eller blåsippor i kommentatorsbåset – men virrspår och listigheter i en härlig röra!

Ökenråttan hastade fram till sin bokhylla i arla morgon för att där bläddra i de två exemplar hon hade av Julkalenderluckans förlaga:
Detta är ett verk som finns i Råttboet (!) i två olika svenska versioner. Nobelt! Och glasen har svarta fötter.

PSJ var listig, som nämnde in viktiga årtal:
Och här är nåt som ser ut som ett gammalt telefonnummer: 13 57 60.

Nina:
De där existentialisterna verkade inte ha det så kul. Det är bättre att hänga här i båset.

(Jag är lite sen med att tillverka detta manus, så jag citerar inte fler idag. Men alla kan känna sig citerade ändå, för ni var strålande i båset!)

---

Så vem gömde sig i lucka 3 – den lilla giganten? Jo, en stor författare som hann med alldeles för lite innan han dog i en bilolycka: Albert Camus (1913–60). Det han dock hann med, var att 1957 föräras Nobelpriset blott 44 år gammal. (När jag var 44 hade jag i alla fall julkalendrat i tre år, så det så.)

Den lille Albert föddes som pied-noir (svartfot) i Franska Algeriet – som 1857–1962 var den del av Algeriet som var integrerat i Frankrike. På grund av första världskriget blev han faderlös redan som ettåring, vilket ställde till det eftersom modern var urfattig, analfabet och döv. Det verkar dock (lite oklart) som om släkten slöt upp och såg till att pojken klarade sig väl – och från det att hans lärare Louis Germain tog honom under sina vingar gick allt till och med strålande. Han fick stipendier, fick gå i bra skolor och skrev och skrev så pennan glödde. Och så spelade han fotboll.

Som 17-åring drabbades Camus av tuberkulos, och fick sluta med all idrott och istället fokusera på mer stillasittande aktiviteter. Han pluggade filosofi, startade en teatergrupp, blev publicerad här och där, skrev i tidningar om social misär och kolonial ojämlikhet och flyttade 1940 till Paris. Mot slutet av andra världskriget gick han med i franska motståndsrörelsen, och så fort jag hör ”franska motståndsrörelsen” ser jag ”Allå, allå, emliga armén” framför mig och vet därför precis hur det gick till.

Camus blev bundis med många kulturpersoner inklusive Sartre, och blev precis som andra författare och konstnärer ovän med sina bästisar. (Några exempel är Strindberg & Carl Larsson, Leif GW & Guillou, Hemingway och nästan alla samt Tolstoj & Turgenev.)

När han blev tilldelad Nobelpriset blev Camus förtvivlad och ville alls inte åka till Stockholm för att ta emot något. Han hade ju inte gjort något! Det fanns massa andra författare som var bättre!

Han blev övertalad av sin förläggare och fann sig plötsligt i denna situation:

I sitt Nobeltal tackade Camus sin lärare Louis Germain – och fortsatte att tacka honom i officiella sammanhang under de tre år som han hann leva … Hans förläggare övertalade tyvärr Camus att åka med honom i bil när de skulle hem från en semestervistelse tillsammans. Förläggaren förlorade kontroll över bilen och krockade med ett träd.

I Camus’ efterlämnade papper i bilen fanns ett halvfärdigt manus (”Le Premier Homme”) – som byggde på absurditeter – och tågbiljetterna som han valde att inte använda. (Även förläggaren dog, medan hans hustru och barn i baksätet överlevde oskadda. Camus’ fru och deras 14-åriga tvillingar tog tåget som det var planerat.)

Och vad tycker jag om Albert Camus? MYCKET! (Börja med ”Främlingen” och fortsätt med ”Pesten” om ni har honom oläst.) Det var ”Pesten” som var förlaga till musinvasionen i mitt kök, som alltså beskrevs i lucka 3. (Jag har verkligen problem med möss, och bevisen finns i kommentarerna till detta facit. Inga bilder på själva djuren, men på vad de har ätit.)

Nu ska jag – absurt och helt mot mina principer – förklara varför det stod ”202.” i luckgåtan.

Ser ni 194. där?

Camus ville inte ange exakt årtal för att inte historienördar skulle kunna analysera skeenden och senare komma och påstå att det inte stämde. Alltså betyder 194. ”nån gång på 1940-talet”. Coolt och ovanligt, tycker jag. Kolla, så här står det i andra litterära verk – exakta årtal:

”En klar majdag 1868 låg en man bekvämt utsträckt på den stora runda divan som då stod mitt i Salon Carré på Louvren.”

”En eftermiddag sent i oktober 1697 stod Euclide Auclair, Québecs filosofiskt lagde apotekare, uppe på Cap Diamant och såg ner över den breda, ödsliga floden långt nedanför.”

”Julafton 1955 råkade Benny Profane – i svarta jeans, mockajacka, sneakers och en rejäl cowboyhatt – passera genom Norfolk i Virginia.”

Men where are my manners? Nu ska vi dra en vinnare!

Jag rör om i plommonstopsgrytan och får upp två hoptrasslade gamla lappar. Låt mig se … Brid och Niklas!

Välkomna till lucka 5 – nästa gåta – i ottan den 5 december!

---

Men visst vill ni väl också njuta av en liten embryo?

FARRAN FARRAN DOM SÖKRER EN DRÖMTRYDARE I DRAGENS LUKCA

jungna ner dej embryo jag tar en trupplur

MEN DU ÄR JU SOM KLIPPT OKCSÅ SKURAD FÖR DET HÄR

kan man inte få sovra ifreud det undrar jag nu yo

EN DRÖM MED GRÖTPOTATIS VAD KAN DET BETYDRA DET UNDRAR JAG NU YO

hm

nu braknar han det säjer jag nu: heja farran

hm

yo

skulle den skrållas okcså brakas det undrar jag nu den där grötpotatisen

det stämmer ekstrakt farran

okcså var det en gammal fin vårgång på det franskca det undrar jag nu

det strämmer ekstrakt farran

då har jag inte den blekaste varning det säjer jag nu

yo

36 kommentarer

Lysande inledning, hörni! Båset är fullt av gamla bekantingar och några som har bytt namn och några andra – och ALLA bor i detta nu i min morfars plommonstop. Dock finns (som vanligt) inte tischan i sinnevärlden än. Men jag vet ju att ni har tålamod.

Jag drar upp några gissningsledtrådar ur den dy som heter Bloggbåset! Och jag börjar med embryo eftersom han annars av hävd och gammal vana brukar få en alldeles egen avdelning längst ner i några Julkalenderfacit. För att ändå stå ut i mängden får han bli lite kursiv:

HELSA FREDRIK

helsar farran eftrersom dom är gammela skolkkompisar

ja tills vi hamnade i luren på varjeandra det säjer jag nu

yo

Nina:
Jag skulle nog säga att E20 ligger närmare till än E4.

Då hängde Karin på:
Eller E- dvs -E

PK:
Jag tycker att jag ser en författare i luckan, en författare som gärna delar upp folk och tider i grupper/epoker och som faktiskt har koppling till bilden.

En som låtsades att han inte fattade galoppen-polletten var hakke:
Jane och Arne, epoker och haltande gång, tidningsklipp och trikoloren.

Ardy:
Är Jane eg Jeanne? Nä, men nära och lite småfranskt.

Hemul fick till och med HB:s fru på ett hörn:
Här har det googlats runt bland diverse nobla damer under dagen, men nu undrar jag om det ändå inte rör sig om en skarp karl.

---

Lucka 1 var en omstöpt text av en man med självförtroende uti de skrivmaskinsknattrande fingerspetsarna: Jan Guillou (f. 1944). Att hans fullständiga namn är långt som ett ösregn och krusigt som forna tiders örngottsband går helt enkelt inte att hoppa över:

Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou

Eftersom jag heter Lotten Charlotte Lilly Elisabeth Bergman, vinner jag om man räknar antalet bokstäver. Men det är det absolut enda jag vinner i tävlingen mot herr Guillou, för jädrar vad den karln har varit produktiv sedan han pga. IB-avslöjandet satt i fängelse på Långholmen i början av 1970-talet.

Här kommer min favoritbild, som är ganska grynig och svårt suddig eftersom jag måste vara supertydlig med att det är ett foto av ett foto i en tidning.

Men den skrivmaskinsknattrande Jan Guillou valsade runt i pressen redan 1964, när han tog studenten från den experimentella Viggbyholmsskolan, som var en nyhet för mig – jag som har bott i Täby och hängt i Viggbyholm och allt hade ingen aning! Först kom en förlovningsannons den 10 maj, sedan kom den 11 maj en kungörelse om vilka som hade tagit studenten och så kom ännu en förlovningsannons den 12 maj.

Någonstans på Svenskan kölhalades en sättare eller korrläsare efter att en förmodat ilsken Guillou krävt en ny annons med ett extra d. (Det är hög nivå på mina scoop.)

Två år senare var det dags igen – men då hade Jan Guillou fått en plattform: Fib Aktuellt. (Eventuellt unga läsare av Julkalendern måste nog få en länk för att förstå vad Fibban var. Som för övrigt lades ner för prick ett år sedan!)

Själv läste jag ”Ondskan” (1981) när jag väntade barnet som kom att heta Erik (den nuvarande trettiotreåringen), men när den nyfödde och huvudpersonen i romanen hade samma namn och den ene var en ljuvlig bebis och den andre en tonåring som blev slagen sönder och samman av sin styvfar, kom jag aldrig till bokslutet. Eller så berodde det kanske på att jag hade amningshjärna.

”Coq Rouge” (1986) och uppföljarna läste jag med stor behållning när det begav sig, men inte förrän nu förstod jag att Erik i ”Ondskan” är journalisten Erik Ponti i ”Coq Rouge”.

Ja, ni vet ju liksom jag det mesta om Jan Guillou, för han publicerar sig fortfarande här och där och spottar ur sig böcker som en annan skriver blogginlägg. Och skriver fortfarande allt på skrivmaskin. När han bröt lårbenshalsen härom året, hamnade den storyn i en bok – som tydligen är extra läsvärd för att han ingående beskriver hur det gick till när han fick kateter på sjukhuset.

Men visste ni att det skrivs böcker OM Jag Guillou? Jättemånga!

Om ni undrar hur luckan tillverkades och kanske vill få en inblick i lettrådandet, kommer här för ovanlighetens skull faktiskt ett avslöjande textprov från ”Arvet efter Arn” (2001), ni vet innan Jane och Arne kom in i bilden …Nä, nu ska jag dra en vinnare! Kulans, kulans! Rafs, rafs i hatten! Krafs krafs i innerfodret som hänger i fnasor numera. Och vinnare av den där tischan som inte riktigt är tillverkad än är … Christina!

Välkomna till lucka 2 – nästa gåta – i ottan den 3 december!

30 kommentarer