Idag är det den 12/12, och vi har kommit halvvägs i Julkalendern.
I kommentatorsbåset råkade jag nämna att jag är barnsligt förtjust i anekdoter om hur vi vanliga människor ibland stöter på kända personer, så nu vet vi att Lasse Lönndahls bror, Bj*rn Sk*fs, T*mmy K*örberg, Carl-Gustaf L*ndstedt, prinsessan Christina, hela det underbara 1974-fotbollslandslaget med Ralf Edstöm och Bosse Larsson, Mästarnas mästare-deltagare, Lorry-skådespelare, en Skarsgård, Elisabet Höglund (journalist-cyklist), Per Ge*sl*, Sune Mangs, Ivar Lo-Johansson, Per Oscarsson, Mikael Wiehe, Göran Persson, kungen, Lennart Hyland och kanske en president samt Dalai Lama kan vara stolta över att de har träffat folk som hänger här i Julkalendern.
Och allt detta bara för att Karin skrev:
– I never met Lassie, but I did meet Haile Selassie.
Men vi hade väl några ledtrådar att ta tag i också?
PK-klassikern:
– Jag gissar på samma som Översättarhelena.
Hemul:
– Idag har jag irrat runt rejält, men nu tror jag att hästarna, sjuttiotalspåsken, nobelpriset och diverse annat äntligen har fallit på plats. Änglabröd, låter inte det gott?
Nina:
– Nobelfesten igår var spektakulär. Jag undrar om Elisabeth Svantessons makalösa klänning var en hommage à Sara Danius? Samma färger som hennes mest berömda klänning. Personligen tycker jag att den från 2016 var vackrare.
Leda (med av mig instoppad länk):
– […] Och en packlista som HB ritat som lämplig för hotellvistelse: 2 par jeans, 7 t-shirts, lika många strumpor, en vit och två rutiga skjortor, allt lagom att tvätta upp i tvättstället och hänga på tork i fönsterkarmen.
Hemlisbloggaren i lucka 11 är varken en litterär gigant eller en hyllad Nobelpristagare …. men ändå lite grann av både det ena och andra.
Patti Smith (f. 1946) är en punkpoetikon, som jag hela tiden blandar ihop med folk- och protestmusikerna
- Joan Baez (f. 1941)
- Joni Mitchell (f. 1943).
Trots att de tre varken liknar varandra till personlighet, utseende eller röst, måste jag tänka efter rejält för att hamna rätt.
Bara för att jag skrev föregående meningar och korta punk(t)lista, irrade jag på Julkalendermanér totalt bort mig i videosnuttar, svartvita foton, tidslinjer, LP-plattor och väldigt, väldigt många paralleller till politiska protester nu och då. Joan Baez har uppträtt med de andra två, men inte samtidigt. Och därför får ni dessa sex klargörande bilder!
Glasklart!
Här är förresten en skärmbild från när Patti Smith och Joan Baez uppträdde tillsammans i Stockholm 2016.
Flera gånger tidigare har jag avundsjukt konstaterat att man i kreativa kretsar söker sig till varandra, umgås intensivt och sporras av varandras framgångar. Utan att ens tänka på att bjuda in mig till sina kotterier. Fnysande kan jag blänga på gäng som
- Brat Pack (Emilio Estevez, Rob Lowe, Demi Moore, Molly Ringwald, Ally Sheedy)
- Bloomsbury-gruppen (Virginia Woolf, E.M. Forster, John Maynard Keynes, Vanessa Bell, Lytton Strachey)
- de som gick på café i Paris samtidigt (Ernest Hemingway, F. Scott Fitzgerald, Gertrude Stein, Ezra Pound)
- massa mingel i Lund (Hjalmar Gullberg, Vilhelm Ekelund, Anders Österling)
- hela Ingmar Bergmans stall
- alla som träffades på tv-kanalen ZTV och liksom hette Haag eller Luuk.
I Patti Smiths entourage fanns inledningsvis absolut ingen alls. (Det blev bättre med tiden.) Hon var blyg och sjuklig under hela den erbarmliga barndomen, men kom när hon var tolv år på att hon ville bli poet. Och musiker. Och skådespelare – men hon hade kanske inte tillräckligt fina tänder. (Att hon i kalenderluckan pratade om att ämliga, hemmaliggande barn får tid att läsa, dagdrömma och fantisera är något hon återkommer till i flera intervjuer. Precis som att dagens ungdomar bör ha god munhygien.)
Patti blev i tonåren liksom sin far (som nyligen visade sig inte vara hennes biologiska pappa) fabriksarbetare, men poesin drog henne mot musiken och Paris, och vidare till N.Y och till pojkvännen Sam Shepard samt teaterscenen – och så träffade hon den stora kärleken i form av fotografen Robert Mapplethorpe (1946–89). Att Jimi Hendrix, Janis Joplin och Jim Morrison dog under tio månader 1970–71 tog dem (och alla andra) hårt, och kristerapin tog sig musikaliska och poetiska former. Smith och Mapplethorpe fortsatte att umgås intensivt även sedan de hade gjort slut, och det är han som har gjort det väldigt kända omslaget till hennes debutplatta ”Horses”. (Som jag inte kan visa upp här pga. strikta bildrättighetsregler. Vilket irriterar mig mer än skoskav.)
Kanske är den här låten av Bruce Springsteen bekant?
Under fem år levererade Patti Smith med olika musikkonstellationer fyra plattor, hon turnerade, hon engagerade sig politiskt och var egentligen överallt hela tiden. Och så 1980, PLOFF, gifte hon sig med en ny stor kärlek (musikern Fred Smith, jättepraktiskt så slapp hon fundera på att byta efternamn), fick två barn och försvann helt från offentligheten. På Wikipedia finns en tidslinje, som även om man inte är ett dugg intresserad av innehållet måste upplevas så innerligt vacker i sin tydlighet.
Varför hon gav ut en platta just 1988 beror på att maken övertalade henne. Hon skrev i memoarerna:
Fred really pushed me. He wanted me to sing again. He said: ”People need to hear your voice again.”
Men hon tänkte ”hellre är jag en fantastisk mamma än en medioker artist” (hennes ord), och gick i ide igen. (Men att vara mamma är sannerligen inte att gå i ide.) Att hon kom tillbaka med besked 1996 berodde på att både hennes man och bror 1994 dog hastigt – helt oväntat – och kreativiteten ju behövde pysa ut någonstans.
I DN skrev Henriette Zorn 1999 så här om Patti Smiths 1970-tal:
”När kvinnliga rocksångare skulle vara blonda, glamorösa och sexiga på ett traditionellt sätt var Patti Smith androgyn, tufft frispråkig och beläst. En osannolikt tunn 30-åring som spottade ut rå poesi till tunga elgitarriff och som snabbt utvecklades till ett slags kvinnlig rockschaman som integrerade hymnens sakrala uttryck med rock’n’rollens. De gammaldags engelska formerna thy och thee var lika ofta förekommande i hennes texter som fuck och shit. Med välorkestrerad gränslöshet och utlevelse ömsom deklamerade, ömsom sjöng, viskade, väste och skrek hon ut sina poetiska visioner fyllda av provokationer, litterära och religiösa referenser, biblisk talmystik och inte minst ett erotiskt laddat bildspråk.”
Under hösten 2025 intervjuades Patti av allt och alla överallt, t.ex. av Stephen Colbert (där man ser ”mustachen”), och nästa år fyller hon 80. Inte så illa pinkat av en mager punktjej.
Av hennes 37 utgivna böcker har memoarerna fått mest uppmärksamhet. ”Just Kids” som kom 2010 handlar om livet tillsammans med Mapplethorpe – och är enligt alla recensenter ”förvånansvärt läsvärd”. Hade de kanske väldigt lågt ställda förväntningar? De andra tre memoarerna, som även de anses mycket intressanta, heter ”M Train” (2015), ”Year of the Monkey” (2019) och ”Bread of Angels” (2025).
Den sistnämnda recenserades i DN för knappt tre veckor sedan. Kolla på slutmeningen här nedan. Jag undrar så om det betyder att boken är utdragen och långtråkig och om en redaktör med skinn på näsan hade kunnat göra något åt det. Eller om det faktiskt är bra att ha transportsträckor.
När Patti Smith som 18-åring fick en Dylan-platta av sin mamma, anade hon inte (nä hur fasen skulle hon kunna ana det, ovanligt dumt skrivet, Lotten) att hon 2016 skulle stå på Nobelscenen och sjunga eftersom hon då tog emot polarn Bob Dylans Nobelpris i litteratur.
(Hon är supernervös och kommer av sig, men på nåt sätt är det bara precis som det ska vara.)
Nu ska vi dra en vinnare! Det går rykten om att tischorna är på ingång; jag ska få besked imorrn! Rafs, raaafs, här ska dras en liten lappelilapp!
Niklas i Göteborg!
Välkomna till lucka 13 – nästa gåta – i ottan den 13 december!
Herregudrun – idag kommer embryo med ett avslöjande! Som vi har undrat!
hallon farran
hallon hallon vad har du på julehjärtat din lilla julnior det undrar jag nu yo
kan du inte berättra något om före i tiden det undrar jag nu
jag har ätrit julrusch med kalle schubert det säjer jag nu yo
nä nä farran nu julgrer du
nej det är stensäkert
farran krom igen
ja jag kanske slarvar lite men i det stora hela är det sand det säjer jag nu
yo
okcså har jag diskcruterat fisolofi med nissche okcså hobbes okcså zaras hustru det säjer jag nu
ho ho ho det säjer jag nu altso nu sprahc det farran du överdrivrer det säjer jag nu
yo
okcså har du väl varit på jordpolen okcså hälsrat på jultomten det säjer jag nu yo
det är jag som är jultomten har du inte fattrat det ännu lilla embryo det undrar jag nu
yo yo yo
En idol, men jag fattade såklart inte i alla fall. Just kids är dessutom en nyligen läst bok. (Vilket liv!) Men Kristina Lugn (!) är ju rätt lik … både temamässigt och utseende. Jag fastnade hos henne.
Grattis Niklas i Göteborg!
Skyller på att jag somnade innan jag hann klura. För även om jag hört namnet i musiksammanhang så skulle jag nog inte tänkt åt det hållet.
Grattis Niklas i Göteborg!
Hittade ingen länk till facit (men sedan gjorde jag det, längst ner i båset), så tillät mig att fortsätta klura så här på morgonkvisten. Och då föll poletten ner! En riktig favorit, minsann. Så klok och rolig och underbar. Bäst på hela instagram.
Grattis Niklas i Göteborg! Själv var jag långt ifrån rätt svar men jag mötte Lasse Lönndahl en gång i en bokaffär i Halmstad.
Vad kul att du hittade rätt fastän facit låg och skvalpade längst ner hela natten, Loooooooooooo!
Facit kommer ju precis som du såg längst ner i kommentarerna i luckan. Men man kan alltid klicka på jämna datum i almanackan här i vänstermarginalen. På mobilen duttar man på de tre liggande korvarna längst upp till vänster bredvid min lotten.se-logga med hatt men ingen mun.
Nu ska jag åka till en stor kyrka med barnbarnet M (3 år) för att kolla på luciatåg. Jag ska även förklara för henne varför Jesus hänger på korset och funderar nu på vilken lögn jag ska dra till med.
Godmorgon och grattis Niklas från Göteborg!
Jag hamnade ju rätt där till slut, i mörkret
utan glasögon, när jag egentligen skulle sova för längesen. Fast jag var nog lite för vag i mina formuleringar som skulle hinta om ”Because the night” och det jag skrev var ju helt sant. Jag behövde verkligen sova. Jag har konstaterat det med åren som läggs på, att jag orkar det mesta, men att återhämtningen är mycket viktigare än förr. SÅ gammal är jag nu inte, som det där kanske lät, men det är likväl sant.
Det var förresten Hemuls änglabröd som ledde mig rätt – tack för det!
Grattis båset och godmorgon Niklas i Göteborg! Och vice versa. Igår var jag alldeles för upptagen med jobb och sedan kvällstrött, så jag hann aldrig med att upplysas av vänliga lettrådar. Men återigen – vilket underbart facit! Man får ju lust att ställa in julstök och jobb och bara ägna dagen åt länkar och låtar och texter, så man får lära känna denna människa ännu bättre.
Ja, Godmorgon (Gorgon, tycker stavningspolisen!)
Grattis Niklas. i Gbg!
Jag fattade inget på rätt sätt. Höll till på Jamaika och i Gävle för det mesta, även om Bob Dylan svävade omkring mej ibland. Men jag hade kul med alla uppslag och med gogglandet.
Nu ska dagen tillbringas med att preparera en vildsvinsskinka(!) med julkryddor och senap.
Tack för ledtråden om nobelprismottagare, den gjorde det hela solklart. Att jag sen yrade om nederbörd av kraftigt slag var förstås en referens till Pattis framförande av Bob Dylans låt på ceremonin 2016, det där hon kom av sig på ett så rörande vis.
Grattis till vinnaren!
Jamensåklart – Radio Ethiopia och Abyssinia!
Grattis Niklas i Göteborg!
Grattis Niklas i Göteborg!
Man får verkligen tillfälle att förkovra sig i olika genrer här i båset.
Lägger man sig tidigt vaknar man tidigt ! Kl fyra hade jag kunnat skriva Grattis Niklas men ögon
ville inte se. Grattis Niklas till tischan !
Ibland vill jag bara lägga av men båset drar. Jag är besatt, som Linakullan sa , när jag tipsade om julkalendern . Nu tar jag lottens ord avundsjuk. Jag är avundsjuk på alla er i båset som spottar ur er alla obegripligheter. Mina ord gömmer sig och leker kurragömma titt som tätt.
De skurna pepparkakorna tröstar. Såågoda !
Barnbarnsbarnet övar sina stämband inför Lucisången i morrn !
Grattis Niklas i Göteborg!
Här var jag helt förvirrad. Fick musikvibbar men kom aldrig längre.
Gårdagens rågbröd fastnade i långpannan och går inte att skära i snygga bitar. Men det smakar bra.
Grattis Niklas I Göteborg!
Den här luckan var som klippt och skuren för mig.
Och så skulle jag ju berätta att en gång för ganska länge sen stod jag stjärt mot stjärt med B*ll Sk*rsg*rd i nån hipp bar i Stockholm. Fast det var inte stjärt mot stjärt egentligen för han är så lång. En annan gång fick jag äckligt tuggummi av Fr*dr*k L*ndstr*m i Örebro.
Grattis vinnaren! Själv kidnappade jag luckan kändes det som. Det var en vinst i sig 🙂
En gång för jähättelängesen. Jag var 18 och vuxen här hemma i Svedala . Så var jag i 🇺🇸 med familjen. Sällskapet vi reste med blev inbjudna på cocktailparty hos borgmästaren (hej Lassie) i San Francisco. Handskakning som brukligt är. När jag, vuxen som jag var, beställde en öl så blev det nobben. De hade koll på min ålder. Jag hade mindre koll på att man blir vuxen först vid 21 i staterna. Det blev Coca-cola och snacks och ett försök att hålla huvudet högt istället för gratis drinkar en hel kväll.
Nu gick visst ränderna som jag talade om i Kalle och Hobbe-luckan ur Båsmor i alla fall. Så fort jag nämnde dem lade hon ut två lätta i rad. Det svåra i går var att hitta på listiga ledtrådar, för alla fanns redan i luckan liksom. Men gnola och tralla på gamla låtar är ju kul.
I morron blir det säkert omöjligt svårt igen, särskilt eftersom jag kommer att ha hopplöst svårt med tiden.
Grattis Niklas i Göteborg!
Håll ut, Magganini! Om det blir svårt imorrn (det blir det), så blir det lättare senare i veckan (det blir det inte).
Nu ska vi ut och tända ljus för DDM, för idag är det två år sedan han stupade mitt i steget.
På vår balkong har vi en liten lykta. Nu tänder vi lyktljuset för DDM.
Åh, två år? Det var ju nyss … Tänder ett ljus i Skarpnäck också.
Igår tänkte jag att jag inte hade någon kändis historia. Sen sov jag på saken och kom att tänka på när jag sprang på Lotten på ett bloggevent. Det enda bloggevent jag deltagit på.
Älskade Olle. Älskade DDM.
Genom skogen nära där jag bor går en stig. Där gick min fru varje dag till sitt jobb. Flera andra går där också med eller utan hundar – eller med barn till förskolan.
Året när hon var sjuk och inte kunde jobba, pratade vi om att sätta lyktor i en gran där under adventstiden. Men hon dog den 27 november och då tände sönerna och jag några lyktor där, Det gör jag varje år nu fram till tjugondag Knut. Vissa dagar lyser de redan när jag kommer dit för att tända, det är fint tycker jag. Lyktorna i granen kan få lysa för alla som vi saknar.
Vad trevligt, Kråkan! Jag misstänker att något liknande finns här i krokarna: in the middle of nowhere och på en inte alls särskilt trevlig plats, står en gran med lyktorna tända från och med första advent.
[…] Lucka 11 och dess facit. […]