Oj vad mycket ansjovis det var i kommentatorsbåset till lucka 13! Jag var så många gånger på väg att be om exakta recept på än det ena, än det andra.
Bröd!
Jansson!
Julkaka!
Många hängde på HB:s namn och kallade gåtan marig, andra antydde att badkar hade en stor del i livet. Ingen nämnde Jean-Paul Belmondo, Jean-Paul Gaultier, Jean Paul Getty eller ens Jean-Paul Sartre, som jag hade sparat för att kunna ledtråda med bortåt midnatt.
Hemul var i alla först med en ledtråd:
– Ska det behöva vara så här svårt på själva Luciadagen? En sån mardröm!
Niklas:
– Den här dagen har varit ett Maraton. Jag sätter mig lite i skymundan och knaprar på en ansjovis.
Kerstin:
– Jag önskar att jag hade ett badkar. Inte för att jag behöver direkt, men tänk att bli genomvarm i juletid! I julitid badar jag hellre i sjön däremot, det känns säkrare.
Ökenråttan:
– Medan jag blötlade sysslade Lille maken med dagens middag: Gratin Parmentier. Baronen Parmentier levde när det som refereras till i luckan hände. Vilket sammanträffande va?
Helena:
– En av de bästa sakerna med december är att man lär sig nya, oväntade saker från Lottens mariga luckor. I dag har jag lärt mig att man kan bada i havregrynsgröt. Men enligt framgooglade diagnosspekulationer hade nog dagens HB haft bättre effekt av en strikt glutenfri diet, och i så fall kanske sluppit bli mördad.
Kråkan var fyndig:
– På den tiden dog de till höger och vänster.
– På vilket sätt?
– Det var hugget som stucket.
Den arge döde i lucka 13 var Jean-Paul Marat (1743–93), som många blott känner som ”den där som dog i badkaret” – men att han var illa omtyckt och att knivmördaren var en minst lika arg kvinna, är mindre känt.
Gott så. Jag är förespråkare både av ilska och kritik samt pamfletter och i synnerhet retorik. Men under franska revolutionen 1789 blev Jean-Paul Marat bara argare och argare och fick fritt spelrum i sin egen publikation – den extremt radikala tidningen L’Ami du peuple (’Folkets vän’).
Till skillnad från lucktexten, där han ju mest var arg för att han var död, skrev Marat i tidningen med en ilska som tyvärr känns obehagligt modern. (Jag har dock bara läst översättningar pga. fransk fnuttfobi.) Han misstrodde kompromisser, föraktade försiktighet och var fullkomligt övertygad om att fem–sexhundra halshuggna fiender inom aristokratin skulle rädda revolutionen och förhindra ett mycket större blodbad. Naturligtvis blev han hatad och hotad till livet och till och med efterlyst, och tvingades därmed att dra sig undan offentligheten och gömma sig här och där.
Så var gömde han sig då? Ja, han gjorde helt enkelt som Bruce Willis hade gjort i sin glans dagar; han hoppade ner i kloakerna och vadade bokstavligt talat under lång tid genom skit.
Förmodligen var det därför han blev så sjuk och fick eksem över hela kroppen. För att lindra smärtan och klådan av de stora, läbbiga blåsorna, arbetade han precis som Winston Churchill i badkaret. I äldre medicinsk litteratur har man föreslagit att det var skabb, syfilis eller atopisk dermatit som han led av. Men det tror man inte numera för – och håll i er nu! – forskare har gjort en analys av en bloddroppe på papperet som Jean-Paul Marat höll i när han blev mördad i badkaret!
Analysen av den lilla bloddroppen gav vid handen att det skulle kunna vara en kombination av
- seborroisk dermatit – kronisk hudinflammation med fjällning, klåda och allmän irritation.
- sekundär bakterieinfektion – stafylokocker.
Dagens forskare är inte helt övertygade om att det var kloakvattnet som var orsaken, men jag tycker faktiskt att det passar bra i historien om Marat. (Och jag hade uppskattat blåsor, blemmor och sånt på målningen.)
Och vad vet vi då om mördaren? Jo, Charlotte Corday (1768–93) hade i klostermiljö läst böcker om antikens hjältar, om och av Rosseau – och senare revolutionära texter som fick henne att inse att Marat var ansvarig för allt våld i Frankrike. Därför (sa hon), offrade hon sig och röjde undan Marat för att rädda hundra tusen människor från en säker död eftersom han inte verkade kunna ”stoppas på juridiska grunder”. (Känns lite nutidsbekant.) Hon erkände snabbt och upprepade under rättegången: ”J’ai tué un homme pour en sauver cent mille.” (Måtte alla fnuttar sitta rätt nu.)
Blott fyra dagar efter mordet avrättades Charlotte Corday i giljotinen. Som exempel i etiska frågor brukar hennes namn dyka upp när det handlar om ”legitimt politiskt våld”. (Suck.)
Men vad står det egentligen på papperen i målningen? Ah, så intressant! Här har målaren (eller kanske hans uppdragsgivare) passat på att föra fram sitt eget politiska budskap.
Jag är verkligen inte först med att vara nyfiken; det finns många, många tolkningar. Konsthistorikerna är helt överens om att lappen i Marats hand kommer från Charlotte Corday – där drog hon i verkligheten till med en lögn för att få audiens hos Marat. Det transkriberas:
”Il suffit que je sois bien malheureuse pour avoir droit à votre bienveillance.”
– Charlotte Corday
Ungefär: ’Det räcker att jag är mycket olycklig för att ha rätt till er välvilja.’ Det ska tolkas som att hon framställde sig själv som oskyldig, bedjande om hjälp, medan Marat var hygglig som släppte in henne.
Den andra, mindre lappen ska se ut som att den är skriven av Jean-Paul Marat själv. Den antyder att han är en välgörare som helt oskyldig har bragts om livet. En martyr, helt enkelt.
Marat ger alltså enligt målningen pengar till en fattig änka:
Donnez cet assignat à cette mère de cinq enfants dont le mari est mort pour la patrie.
Ungefär: ’Ge denna sedel till denna mor med fem barn, vars make har dött för fosterlandet.’
Och hur såg karln ut när han levde?
Nu har ni lärt er tillräckligt om denne fransos, så då ska vi dra vidare – mot en vinnare!
Eftersom tischorna är på ingång kan jag nästan lova att de postas på måndag och kommer fram … när Postnord finner det lämpligt. Jag drar två! Oj, de ser nästan nystrukna ut:
Frida & Marianne!
Välkomna till lucka 15 – nästa gåta – i ottan den 15 december!
Harrrkl. Jag kan inte låta bli. Jag bara måste dra upp embryo. Igen! Om inte annat så för svampyrerna!
har du varit nere i skällaren embryo okcså hämtrat julmusten det undrar jag nu yo
nej jag törst inte: det bror svampyrer där nere i mörkcret okcså frukcten det säjer jag nu
yo
har du varit uppe på vinden embryo okcså hämtrat luciatråget det undrar jag nu
yo
nej jag vägrar jag vågrar inte det bror sladdermöss okcså skriftspindlar däruppe det säjer jag nu
yo
har du varit ute i vitshusboden embryo okcså hämtrat julkrubbet det undrar jag nu
yo
ja men allt jag hittrade var skämt det säjer jag nu
yo
då får du grå över till julgrannen okcså lånra en luciakrona eller två så vi kan köpra lite glugg eftrersom dom tre grise männen okcså pepparkakegrubblarna okcså lussekrattorna kommrer okcså spritter i vår vinterfnatt det säjer jag nu
yo
Tycker PK var ännu snabbare att ledtråda,
Redan 07.10 antydde han
Sardinien
Schweiz
Kalvin
För övrigt anser jag att Frida och Mariann bör gratuleras.
Grattis Frida och Marianne! Jag kunde, och jag lät bli att göra en hakk… eh, Schubert. Dubbelt nöjd!
DRT börjar bli fullständigt glasklar, även om Båsmor verkar ha ändrat sig ett par gånger på vägen jämfört med mina tidigare självsäkra aningar och spaningar.
Nu har min hatt rullat färdigt för i dag och lagt sig till ro.
Jag ser på Marats ansikte på bilderna och tycker att han ser förvånad och bekymrad ut på det levande porträttet medan han ser ganska lugn och rent av nöjd ut i döden. Varför det tro?
Grattis till Frida och Marianne!
Yes, Örjan, PK var ovanligt snabb. Efter 20 år i luckan har han fattat galoppen och kniper HB på rad.
Grattis Frida och Marianne (extra kul att meddelandet funkade!)
För övrigt håller jag med hakke! Kanske, kanske , kanske finns det en sportmössa att man (efter 20 år) kniper DRT.
DET vore coolt!
Grattis Frida och Marianne!
Det är kul när man kan något som man kommer ihåg från skoltiden även om det bara är ”han som mördades i badkaret”. Däremot är det svårt att hinta utan att säga för mycket för tidigt . Tydligen drack han en himla massa kaffe med vänner i Soho.
Tack Örjan! Och Dina, precis så. Bilden på han som mördades i badkaret i samband med den franska revolutionen. Från historieboken i skolan. Det är vad man kommer ihåg.
Men, oj, tack Örjan! Och sorry PK! Äras den som äras bör:
PK VAR FÖÖÖÖÖÖÖÖRST! JÄTTEKLURIG OCH FINFIN LEDTRÅD!
(Jag ska prata med Plommonstopet så att han förstår vad som gäller.)
Nu har jag läst så ögona blör … jag vill ju inte missa nåt igen när det gäller familjen PK/Pysseliten. Vaddå, Pysse, vaddå ”extra kul att meddelandet funkade”?
[läspaus … jag måste förstå …]
Aha! Haha! Igår eftermiddag skrev Marianne: ”Jag vill ha en tröja. Slut på meddelandet.”
Det får man kalla en riktigt kass ledtråd – om det inte var så att Marianne ledtrådade att Marat behöver en tröja, där han sitter oklädd i badkaret. Men se på fan: Plommonstopet förstod och agerade snabbt som fanken!
Grattis Frida och Marianne!
Jo, det här kunde man, även om han för mig bara var känd som ”han som mördades i badkaret och förtjänade det”. Även Charlotte Corday har jag kunnat namnet på sen barnsben.
Angående att få ur stearin ur håret minns jag tyvärr inte hur, bara att. Det var nog trettifem år sen.
Den som vistas i Paris kloaker behöver alls inte vada i skit. Där är hur nätt och prydligt som helst, säjer en som har åkt båt på dessa kloaker. Man klev ner i underjorden via en dörr i sockeln på en av statyerna på Place de la Concorde, Lille tror jag det var. Båten gled fram på en bred kanal som inte luktade ett dugg. På vardera sida fanns rejäla trottoarer och på väggarna gick diverse rör för bl.a. poste pneumatique, ni vet.
Grattis Frida och Marianne!
Var det Colombo som tog vara på lappen? Den som således inte var borttappad utan fastmer blev en ledtråd i jakten på diagnosen.
Grattis Frida och Marianne
Här kommer Ökenråttans bild från kloakerna! (Jag är officiell bildbulvan, om man nu kan vara officiell som bulvan.)
Självklart var det inte Columbo, utan hans badanka som räddade lappen!
Jag har inte lyckats hitta någon bild på lappen trots skummande av vetenskapliga artiklar om bloddroppen. Nån annan som har stött på den?
Jag har inte sett filmen Råttatouille, men bilderboken läste vi många gånger för våra barn. Där tar sig Remy och de andra fram i de välordnade parisiska kloakerna från det ena matparadiset till det andra. Boken bilder ser ut precis som fotot ovan.
Jag fastnade ohemult länge på den engelska wiki-sidan om Marat igår. Innan han återvände till Paris och blev en våldsförespråkare ägnade han sig åt hundratals experiment vardera inom områdena eld, ljus och elektricitet. Bland annat fastslog han att vi inte har sju grundfärger utan bara tre, bra många år innan vår svenske uppfinnare Håkan Lans tog patent på färggrafiken som bygger på precis detta faktum.
Ja, hakke, egentligen borde vi gemensamt fylla på svenska Wikisidan om Marat, för den är lite mager.
Gårdagen var fyllt med mycket annat än luckan, ack och ve. Men förra årets kalender minns jag som igår. Då läste jag om badaren länge och väl. Det hjälpte nu inte då jag ju var ute och roade mig med annat när årets skulle lösas.
Grattis till tishan!!!
Men oj! Inga som helst ledtrådar i mina kommentarer; jag har kul i kalendern utan att förstå någonting. Eftersom jag inte har något badkar lovar jag (nästan) att framöver ställa mig i duschen med nya tröjan på.
Tack, och tack för god underhållning, alla i båset.
Och Lotten har storleksönskan och adress till mig i ett FB-meddelande.
Va synn att jag missade kalendern i går, för den hade jag, mot vanligheten, klarat.
Först med att lettråda var jag ju inte, men för första gången i år löste jag faktiskt luckan på egen hand. Annars brukar det vara det eminenta båset som leder mig på rätt väg.
Grattis till tischavinnarna!
Jag kunde få fart på vindlingen och igenkände HB efter bara en lettråd. Tack kära medbåsister.
Grattis till tishorna Frida och Marianne.
Är det imorgon snart?
Skönt att sätta ett rätt. Min namne gick hårt åt JP och blev av med huvudet.
Lotten, jag deltar inte för tishor. Jag deltar för nöjet. Och utmaningen. Och frustrationen. Och glädjen. Din kalender är ett ljus i decembermörkret.
(Lettrådar ska vara långsökta och lite svåra tidigt på morgonen, tycker jag. )
Den borde jag ju ha tagit eftersom jag ganska nyligen läst Hillary mantels bok om franska revolutionen.
Originalet till Davids målning finns i Bryssel, inte på Louvren som man kanske skulle kunna tro
Försöker påminna mig någon på franska revolutionens tid som heter Smultronblomman. Så värst många kan det inte vara.
Hihi, Brid! (Jag fnittrade sådär osnyggt genom näsan.)
Grattis till vinnarna!
Jag vet inte om jag törs visa min oförskämda tischa för den är så oförskämd. Men nu gör jag det ändå. Varning för fula ord!
Grattis Frida & Marianne!
PK 17.40. Jag kunde inte har formulerat det bättre själv. Puss.
På riktigt? Finns tshirtarna på riktigt? Eller är det en omskrivning för äran?
Här har jag i godan ro kört 20 mil enkel väg till en Nyligen medverkande På Spåret-stad, ätit lunch i godan ro, strosat och shoppat och nästan kommit försent till den tänkta konserten och sen kört de 20 milen hem igen utan en tanke på HB och plommonstop. Nu finns bara en enda fråga . Är tishan en omskrivning för äran?
Men hu, vem har uppfostrat den där rysliga oförskämd-tischköparen? Nå, Lotten, du bad visst om det. (Nån grimascherande flinade smajli med svettdroppe i pannan verkar lämplig här)
[…] förra facitet fick Frida & Marianne varsin turtischa, och eftersom det är tischaleveransmåndag idag, har […]