Hehe, här gick jag och tänkte att det skulle bli lite osedligt och oanständigt eller rentav snuskigt i kommentatorsbåset. Lite hett och brännande. Istället handlade det länge om nya barnbarn och Bach i Botkyrka!
Mapplestream körde först associationsleken, och fortsatte sedan på med en hel limerick:
– Sågbock, träbock, julbock, kåtbock, bockbock …
Det var ett kvinnfolk fra ett annat lann,
som drömde om att hon också kan.
Hon skrev, Nån sen gav kritik,
det här var ju mest skit.
Men tji fick han för visst var det hon som vann.
hakke:
– Bockar som vill ligga, snacka om att ligga i tiden.
Hyttis klämde in tre ledtrådar på varandra (min kursivering):
– Sicket erlende somliga skaffat sig och som slutar med svarta döden. Nä, jag tänker inte fundera mera på detta idag för jag anser mig fääärdig med detta som tjejen sa.
Men man vet ju aldrig …. ändå … en medalj blev det ju.
Ökenråttan förklarade ganska tidigt:
– ”Hur konkret är det erotiska i den här luckan egentligen?” undrar Ingela. Jätteerotiskt skulle jag vilja säja och rodnar. Jag är ju en fin flicka, som ni vet.
Brid vågade sig fram:
– En närstående yngre person tyckte att ”liggvagn” på tåg var ett ofrivilligt ironiskt ord, för det gör man ju i varje fall inte där, bland de okända medpassagerarna.
Jag hittar ut själv.
Då gnuggade jag händerna av pur förväntan. Men snusket uteblev till min stora besvikelse.
Innehållet i sjunde luckan var en kontaminasammanblandning av norska folksagan ”Bockarna Bruse” och norska eposet ”Kristin Lavransdotter”. Och författaren samt hemlisbloggaren var alltså Sigrid Undset (1882–1949). (Och ja, ett epos kan vara ”längre, berättande prosaframställning av skönlitterär art” och måste alltså inte vara dikt.)
Helt absurt inleder jag dagens facit med att citera Bang (min husgud Barbro Alving), som kämpade länge för att få till en intervju med Sigrid Undset:
”På onsdagen blåstes norska veckan in på allvar — i arla gryningen steg Sigrid Undset ur Oslotåget. Sigrid Undset går inte att intervjua, har det sagts, och det stämmer till hälften, det blir lätt något av trettiåriga kriget över proceduren. Men när hon tre gånger i timmen öppnar sin mäktiga mun, så kommer där märkliga ting, och rätt som det är, så vet man följande: att hon hoppas få skriva en detektivroman innan hon dör, att hon avskyr bridge och Shirley Temple, men tycker om god mat, blommor, småfåglar och chaufförer, som äro de älskligaste bland människor, att hon inte vill ha Kristin Lavransdatter filmad och att hon inte kan skriva norska i öjeblicket på grund av rättstavningsreformen. Och ett vet man om Sigrid Undset vare sig hon talar eller tiger: att hon är en strålande rolig och riktig människa.”
Om vi tar Undsets liv lite mer kronologiskt, så föddes hon i Danmark och flyttade till Norge med sin danska mor och norske far när hon blott var två år gammal. Den relativt inom arkeologi framstående fadern var rejält skruttig pga, malaria och tyfoidfeber, och dog blott 40 år gammal när Sigrid var elva år. (År 1934 skrev hon den självbiografiska ”Elva år” om denna upplevelse.) Familjens ekonomi kollapsade då helt, och från 17-årsåldern fick Sigrid jobba på kontor för att hjälpa mamman att försörja familjen. De två yngre systrarna Ragnhild & Signe ”hjälpte henne” senare, när hon var spirande författare.
Detta att systrarna ”hjälpte henne” nämns nästan inte alls i texter om hennes författarskap. Däremot står det att hon (ickekronologiskt)
- tog hand om makens tre barn från ett annat äktenskap
- skrev och rökte på nätterna
- födde tre barn
- fortsatte att jobba på kontor på dagarna och skriva böcker på nätterna
- höll sig vaken med hjälp av ännu mer cigaretter och dessutom kaffe
- skötte dottern Charlotte (vilket även var mammans namn), som hade svårbehandlad epilepsi och var gravt funktionsnedsatt
- begärde skilsmässa (på den tiden!)
- konverterade till katolicism
- fick oerhört mycket negativ kritik eftersom böckerna ansågs vara fyllda av ”osedligt snusk”
- förlorade dottern, som dog 23 år gammal
- förlorade modern bara någon månad senare
- förlorade en 27-årig son i andra världskriget (1940)
- publicerades under pseudonym i censur-Tyskland eftersom hon var anti-nazist
- flydde Norge 1940 och flyttade sedan runt över hela världen samtidigt som hon kämpade för sitt hemland på allehanda sätt
- tilldelades Nobelpriset i litteratur när hon var 48 år!
Detta gjorde mig synnerligen bekymrad eftersom ju ingen människa klarar av att leva under sådan press. När jag äntligen hittade meningen om att systrarna ”hjälpte henne”, blev jag lättad. Dessutom tjänade hon ju sedermera rejält med pengar.
”Framgångarna gjorde livet lättare. Hon kunde anställa husjungfru och barnflicka, köpte ett hus, anlade trädgård och inrättade sig på att klara sig själv – Svarstad [maken] var inte att räkna med.” (källa)
Men så dog hon ju plötsligt som 67-åring när hjärtat gav upp. Tror jag det – hu, vilket slitigt liv.
Tillbaka till det osedliga nu. Var det oerhört upprörande, det hon faktiskt fick publicera? Hon hade ju redaktörer och förlag i ryggen, tänker jag – och kommer i nästa stund på att även idag är det ju ett himla hallå angående t.ex. stora förlag som släpper självbiografier med (kanske) påhittat material som säljer bra. (Och visst är vi pryda på olika sätt även idag? Kvinnor råds att skyla sig ordentligt när de ammar, barn duschar inte längre efter gympan och vissa ämnen är nästintill onämnbara. Se här hur jag ju inte nämner dem!)
Jag citerar en mycket utförlig artikel om Undset:
”Kristin är sinnlig och ger sig fullständigt hän i erotiken, men problemen mellan henne och Erlend börjar på allvar när hon har fött sin första son. Därefter präglas deras äktenskap av hennes slitning mellan att vara mor och att vara älskarinna. När Erlend är frånvarande kan Kristin leva ut sin kärlek till sönerna. Och de många förlossnings- och amningsscenerna i kvinnornas rum är sensuellt och erotiskt skildrade.” (källa)
I Litteraturbanken har jag under flera timmar snokat fram några passager som kanske kan tolkas som mindre lämpliga för 100 år sedan. (Det var oerhört fascinerande att gå in i verken söka på ord som bröst, amning, blod, förlossning, åtrå, kyssar, säng, bädd, lakan … även om det jag de facto hittade inte var särskilt upprörande.)
Avslutningsvis en underbar bild från Sigrid Undsets arbetsrum, där en gigantisk taklampa tillåts skymma nästan en fjärdedel av vyn och hennes skrivbordsröra är den finaste röra jag någonsin har sett på ett skrivbord. (Själv jobbar jag ju som bekant bara i säng, soffa och fåtölj – skrivbord ger mig ont i axlarna.)
Det var det! Imorron är en annan dag!
Nu ska vi dra en vinnare! Karin får först en bonustischa pang bom direkt, bara för att hon skrev så upplysande om ett enkelt ord:
– Apropå Norge stötte jag på ett klurigt uttryck för ett tag sedan. Det handlade om någons ”uplettede sedelige vandel”. Och vad kan upplättad vandel handla om, om inte lösaktighet? Lite det som vår eventuella HB:s verk fick kritik för när det begav sig. Men nej och åter nej! Upletted betyder tvärtom utan ”pletter”, dvs fläckfri, dvs oklanderlig! Där ser man var falska vänner kan ställa till med, broder- (och syster-)folken emellan!
Men jag drar en vinnare ur plommonstopet också, så att den inte känner sig övergiven. Åheeeej: Loooooooooooo!
Välkomna till lucka 9 – nästa gåta – i ottan den 9 december!
Dagens embryo (ja, jag särbehandlar poetbåsisten på detta vis) är full av finurligheter!
vem är det som bankcrar på min bror det undrar jag nu yo
DET ÄR DEN STORA BOKCEN TOMTEBRUS DET SÄJER JAG NU
men slutra med det genast jag liggrer här okcså läsrer en julbokc
DET ÄR MITT JOBB ATT BANKCRA PÅ DIN BROR VAD SKA JAG ANNARS GÖRAN
dra nån gamman över dej och hare så kul
KOM FRAM DITT GAMMELA TROLL OM DU TÖRST
tyskc jag drikcer skjulmust okcså läsrer om tomtegrubblare okcså rudolf med gröta mulen
MEN DET ÄR JU EN ANNAN SAGA ÄR DU ORDTROGEN DET UNDRAR JAG NU
yo
nu får du vara tyskc annars kommrer du snart liggra här som en knubbad själ det säjer jag nu
yo
då grår jag hem till särbokvarnsvägen okcså tröstrar mej med en flaskca rågångsglugg det säjer jag nu
yo
SKRÅL PÅ DEJ DÅ
28 kommentarer