Oj vad mycket ansjovis det var i kommentatorsbåset till lucka 13! Jag var så många gånger på väg att be om exakta recept på än det ena, än det andra.
Bröd!
Jansson!
Julkaka!
Många hängde på HB:s namn och kallade gåtan marig, andra antydde att badkar hade en stor del i livet. Ingen nämnde Jean-Paul Belmondo, Jean-Paul Gaultier, Jean Paul Getty eller ens Jean-Paul Sartre, som jag hade sparat för att kunna ledtråda med bortåt midnatt.
Hemul var i alla först med en ledtråd:
– Ska det behöva vara så här svårt på själva Luciadagen? En sån mardröm!
Niklas:
– Den här dagen har varit ett Maraton. Jag sätter mig lite i skymundan och knaprar på en ansjovis.
Kerstin:
– Jag önskar att jag hade ett badkar. Inte för att jag behöver direkt, men tänk att bli genomvarm i juletid! I julitid badar jag hellre i sjön däremot, det känns säkrare.
Ökenråttan:
– Medan jag blötlade sysslade Lille maken med dagens middag: Gratin Parmentier. Baronen Parmentier levde när det som refereras till i luckan hände. Vilket sammanträffande va?
Helena:
– En av de bästa sakerna med december är att man lär sig nya, oväntade saker från Lottens mariga luckor. I dag har jag lärt mig att man kan bada i havregrynsgröt. Men enligt framgooglade diagnosspekulationer hade nog dagens HB haft bättre effekt av en strikt glutenfri diet, och i så fall kanske sluppit bli mördad.
Kråkan var fyndig:
– På den tiden dog de till höger och vänster.
– På vilket sätt?
– Det var hugget som stucket.
Den arge döde i lucka 13 var Jean-Paul Marat (1743–93), som många blott känner som ”den där som dog i badkaret” – men att han var illa omtyckt och att knivmördaren var en minst lika arg kvinna, är mindre känt.
Gott så. Jag är förespråkare både av ilska och kritik samt pamfletter och i synnerhet retorik. Men under franska revolutionen 1789 blev Jean-Paul Marat bara argare och argare och fick fritt spelrum i sin egen publikation – den extremt radikala tidningen L’Ami du peuple (’Folkets vän’).
Till skillnad från lucktexten, där han ju mest var arg för att han var död, skrev Marat i tidningen med en ilska som tyvärr känns obehagligt modern. (Jag har dock bara läst översättningar pga. fransk fnuttfobi.) Han misstrodde kompromisser, föraktade försiktighet och var fullkomligt övertygad om att fem–sexhundra halshuggna fiender inom aristokratin skulle rädda revolutionen och förhindra ett mycket större blodbad. Naturligtvis blev han hatad och hotad till livet och till och med efterlyst, och tvingades därmed att dra sig undan offentligheten och gömma sig här och där.
Så var gömde han sig då? Ja, han gjorde helt enkelt som Bruce Willis hade gjort i sin glans dagar; han hoppade ner i kloakerna och vadade bokstavligt talat under lång tid genom skit.
Förmodligen var det därför han blev så sjuk och fick eksem över hela kroppen. För att lindra smärtan och klådan av de stora, läbbiga blåsorna, arbetade han precis som Winston Churchill i badkaret. I äldre medicinsk litteratur har man föreslagit att det var skabb, syfilis eller atopisk dermatit som han led av. Men det tror man inte numera för – och håll i er nu! – forskare har gjort en analys av en bloddroppe på papperet som Jean-Paul Marat höll i när han blev mördad i badkaret!
Analysen av den lilla bloddroppen gav vid handen att det skulle kunna vara en kombination av
- seborroisk dermatit – kronisk hudinflammation med fjällning, klåda och allmän irritation.
- sekundär bakterieinfektion – stafylokocker.
Dagens forskare är inte helt övertygade om att det var kloakvattnet som var orsaken, men jag tycker faktiskt att det passar bra i historien om Marat. (Och jag hade uppskattat blåsor, blemmor och sånt på målningen.)
Och vad vet vi då om mördaren? Jo, Charlotte Corday (1768–93) hade i klostermiljö läst böcker om antikens hjältar, om och av Rosseau – och senare revolutionära texter som fick henne att inse att Marat var ansvarig för allt våld i Frankrike. Därför (sa hon), offrade hon sig och röjde undan Marat för att rädda hundra tusen människor från en säker död eftersom han inte verkade kunna ”stoppas på juridiska grunder”. (Känns lite nutidsbekant.) Hon erkände snabbt och upprepade under rättegången: ”J’ai tué un homme pour en sauver cent mille.” (Måtte alla fnuttar sitta rätt nu.)
Blott fyra dagar efter mordet avrättades Charlotte Corday i giljotinen. Som exempel i etiska frågor brukar hennes namn dyka upp när det handlar om ”legitimt politiskt våld”. (Suck.)
Men vad står det egentligen på papperen i målningen? Ah, så intressant! Här har målaren (eller kanske hans uppdragsgivare) passat på att föra fram sitt eget politiska budskap.
Jag är verkligen inte först med att vara nyfiken; det finns många, många tolkningar. Konsthistorikerna är helt överens om att lappen i Marats hand kommer från Charlotte Corday – där drog hon i verkligheten till med en lögn för att få audiens hos Marat. Det transkriberas:
”Il suffit que je sois bien malheureuse pour avoir droit à votre bienveillance.”
– Charlotte Corday
Ungefär: ’Det räcker att jag är mycket olycklig för att ha rätt till er välvilja.’ Det ska tolkas som att hon framställde sig själv som oskyldig, bedjande om hjälp, medan Marat var hygglig som släppte in henne.
Den andra, mindre lappen ska se ut som att den är skriven av Jean-Paul Marat själv. Den antyder att han är en välgörare som helt oskyldig har bragts om livet. En martyr, helt enkelt.
Marat ger alltså enligt målningen pengar till en fattig änka:
Donnez cet assignat à cette mère de cinq enfants dont le mari est mort pour la patrie.
Ungefär: ’Ge denna sedel till denna mor med fem barn, vars make har dött för fosterlandet.’
Och hur såg karln ut när han levde?
Nu har ni lärt er tillräckligt om denne fransos, så då ska vi dra vidare – mot en vinnare!
Eftersom tischorna är på ingång kan jag nästan lova att de postas på måndag och kommer fram … när Postnord finner det lämpligt. Jag drar två! Oj, de ser nästan nystrukna ut:
Frida & Marianne!
Välkomna till lucka 15 – nästa gåta – i ottan den 15 december!
Harrrkl. Jag kan inte låta bli. Jag bara måste dra upp embryo. Igen! Om inte annat så för svampyrerna!
har du varit nere i skällaren embryo okcså hämtrat julmusten det undrar jag nu yo
nej jag törst inte: det bror svampyrer där nere i mörkcret okcså frukcten det säjer jag nu
yo
har du varit uppe på vinden embryo okcså hämtrat luciatråget det undrar jag nu
yo
nej jag vägrar jag vågrar inte det bror sladdermöss okcså skriftspindlar däruppe det säjer jag nu
yo
har du varit ute i vitshusboden embryo okcså hämtrat julkrubbet det undrar jag nu
yo
ja men allt jag hittrade var skämt det säjer jag nu
yo
då får du grå över till julgrannen okcså lånra en luciakrona eller två så vi kan köpra lite glugg eftrersom dom tre grise männen okcså pepparkakegrubblarna okcså lussekrattorna kommrer okcså spritter i vår vinterfnatt det säjer jag nu
yo
35 kommentarer
