Hoppa till innehåll

Dag: 2 december 2023

Facit till lucka 1 heter lucka 2 (Lilla Julkalendern 2023)

Fruktsallad på er alla! Lika lätt som ni fann att gåtan i första luckan var, lika lätta tror jag faktiskt att alla luckorna är när jag skapar dem. Men äsch, vi hoppar väl rakt in i några av gissningarna – där jag måste påpeka att jag inte försöker vara rättvis med omnämnanden, inte är säker på vem som gav första korrekta lettråden och inte ens förstår alla eftersom HB ju har fler än 500 titlar på sitt samvete.

Aha! får inleda med rim:

Har ingen nyckel till tankeverksamhetens lås
trots alla klurigheter från förnämligt bås
Sätter mig på läktar’n och väntar
tills båsmor på facitluckan gläntar

Christer, the Long Distance Personal Trainer var inte först, fast listig:
– God morgon! Har tagit lite sovmorgon, men nu är jag vaken.

Brid har en liten lettråd:
– Antingen är det här lika enkelt som det först verkar, eller också ligger en liten häst begraven någonstans.

Zkop gör mig fasligt nyfiken:
– En släkting till de där som snackar i luckan blev räddaren i nöden när det var en vecka kvar tills jag och min dotter skulle flytta och börja Författarskolan resp. sista året på gymnasiet och inte hade någonstans att bo. Släktingen hade två små hus på backarna och vi fick hyra det ena. Faktiskt förekommer släktingen i HB:s verk (men inte i detta).

Ingela hade helt rätt:
– Kan vara vilken mellanchef i offentlig verksamhet som helst. Eller nån tant. Tut på er, båset!

Även Karin rimmade!

Här kommer en sång
från läktarn’s övre balkong:

Hejhå, hejhå,
nu står kalendern på,
men varför ska det vara så
svårt att rätt förstå
att detta tjat
om en apparat
gör allting uppenbart!

Och så har vi tre som gnisslar tänder eftersom HB tydligen väckte all­män harm:

Ardy:
– Äckelkäck som alltid.

Niklas (el primo):
– Hemska besvikelser från unga år bubblar i blodet. Man tror att dagen har en höjdpunkt och så visar det sig att det är HB … Gu så hemskt!

Hyttfogden:
– Det var då en förskräcklig männisch te å fråga ut en stackers pôjk.

Jag brukar ju bryta ut embryo och placera honom i en egen avdelning sist, men idag får han ta plats här:

jag gisslar på julkrisen eftrersom dom har det knivigt dessa dagrar
eftrersom vem vill bli slakctad äggentligen det säjer jag nu yo
få den vassa äggen instukcen mellan rävbenen
men man skal ju inte göran en höna av en fjädrer
ellrer sättra korven på en kris
farran vill ha sina ägg löskokcta okcså morran vill ha sina hårdkokcta
det är vekcans cornflikct varje helgmorgnon det säjer jag nu
det slutrar alltid i en enda äggröra
yo

Men nu till själva HB!

(Inläggen blir numera väldigt magra vad gäller bilder eftersom man måste betala dyrt för allt som inte är ”public domain”.)

Gullan Bornemark hette 1927 som alldeles nyfödd Gunhild Bohlin, och kunde med andra ord använda alla sina med monogram prydda servetter och örngott även som gift. Som alldeles nyss fyllda 96 år är hon idag nybliven pristagare, aktuell som hedersdoktor, ämne för dokumentärer och faktiskt på allas trallande läppar.

Och kanske är det dags för alla Gullans snillrikt skapade sånger att sjungas extra mycket nu. Inte för att barnen inte borstar tänderna och tvättar händerna, vill ha små hästar eller ens felanmäler kaffeapparaten, utan för att barn och ungdomar far fram som vettvillingar i trafiken.

(Paus. Stilla kontemplerar jag mitt öde som vorden gnällkärring.)

Gullan Bornemark, Anita och Televinken samt Trafik-Trolle lärde mig och mina barn i olika perioder hur man cyklar på höger sida, går på vänster, håller ut handen, tittar bilisterna i ögonen och tar hänsyn samt … sscchhh.

(Tyst min mun, stopp min penna, bort med mina tangentfingrar. Di unga gör säkert så gott de kan.)

Hur som helst, tillbaka till Gullans karriär! Musiken kom till henne via en tramporgel som fanns i släkten Bohlins sommarstuga och pianospel både hemma och hos pianofröken. Hon fann att om man spärrade ut ett visst orgelreglage med knäna samtidigt som man trampade, gav orgeln från sig ett mycket starkt ljud – och sedan var hon fast och spelade så mycket hon kunde, så liten hon var.

Nuförti’n går folk hellre på gym och sätter sig i en sån härn istället.

På 1930-talet fick hon gå i någon slags ”förskola” (Gullans ord), vilket jag antar var en barnkrubba eftersom det var före Alva Myrdals utredning i barnafrågan.

Här kunde jag ha lagt ut texten om forna tiders förskolors historia så att ni hade fått läsa i säkert en timme till. Men stopp, stopp. Jag ska inte vara långrandig. (Ur DN 14/12 1930.)

När Gullan var 15 år fick hon vara med om något alldeles speciellt: en vårdag kom Alice Tegnér och höll sin allra sista konsert i skolans aula. Hon var då 78 år och hade blott någon månad kvar att leva, men sjöng så det skallrade i lamporna och fick hela skolan att skråla med i barnvisorna. ”Detta var helt avgörande för mina vägval i livet” säger Gullan idag.

Sedermera gick Gullan Bornemark på musikhögskola och utbildade sig till musikdirektör (ergo musiklärare), men redan efter ett år sa hon upp sig från flickskolan i Malmö för att föda barn och starta eget företag med målgruppen 4–6-åringar: ”Musikleken Blåklockan”. Där lärde hon barn att leka musik medan hennes man Valter höll slöjdlektioner i samma lokaler. (Det var för övrigt Valter som kom på namnet ”Herr Gårman”.)

I en radiodokumentär (som ni inte inte alls behöver lyssna på), beskriver Gullan Bornemark sitt skapande så här:

– Man ska vara noggrann med rimmen – om man ens har några. Och stavelserna! Betonade ord ska hamna på betonade taktdelar och satsmelodin får inte skilja sig så mycket från sångmelodin. Pusselbitarna måste passa ihop! Ibland kunde jag mittinatten sitta och ändra ordföljd och stavelser i sängen – men inte musiken. Sedan vaknade jag på morgonen och kollade på mina anteckningar och tänkte, jahaja, där står nya ord som jag tydligen skrev inatt.

Gullans pedagogiska idé var att tänka på vad barnen gillar, hur de lär sig saker, hur de kommunicerar och att dessutom hitta brytpunkten mellan pedagogik och musik. Hennes fyra egna barn deltog i trallandet när hon via Lennart Hellsings skivbolag Snurrskivan fick börja spela in sångerna och ge ut plattor. (Här har jag korrat ett rysligt skrivfel. Puh. Borta nu.)

Eva, Sven, Gullan, Dan, Jörgen och Valter Bornemark. (Bild: Wikipedia.)

Om ni vill resa i tiden och inte har svaga nerver, men däremot tid att ägna 22 minuter åt något just idag (det är ju ändå lördag), rekommenderar jag ett besök hos Gullan och hennes dotter i Lillskolan 1962. En försmak:

– Vi bor i Sverige. Kan ni nämna några andra länder? frågar Gullan skolbarnen.
– Kina!
– Där är dom gula!
– Indien!
– Danmark!
– Jag har varit i fjällen och Stockholm!

Intressant kuriosa är att Gullan Bornemarks absoluta gehör har hamnat fel sedan 15 år tillbaka – och det fortsätter att förändras. ”Om hundra år är jag på rätt spår igen, för då har gehöret hoppat en hel oktav!” konstaterar hon obekymrat och trallar vidare i livet.

Lucktexten skapades med hjälp av ”E du vaken Lars?”, som man kan lyssna på här (om man står ut med Youtube-reklam). Gullan artikulerar så att det fladdrar i gardinerna och sonen Sven sjunger som funnes det varken mick eller högtalare.

Och nu! Plommonstopet har dammats av och fått lite silvertejp på insidan där kullen har spruckit och fodret lossnat. Jag har tillverkat några nya namnlappar, medan andra faktiskt har hängt med sedan 2005. Jag rör om och draaaar en t-shirtvinnare som heter … Jossilurens! (Ni ska alla vad det lider få se hur tröjan ser ut.)

Tredje luckan kommer på söndag morgon!

Share
37 kommentarer