– TUUUUUUUUUUT!!!
Ni som har hängt här på lotten.se vet nu vad jag talar om. Nu förstår ni att jag är så glad att jag hjular, kastar konfetti och korkar upp champagnen! Vi har fått en ny tyfon-tuta!
Nykomlingar: läs en liten sammanfattning här!
I torsdags dundrade det till strax utanför huset – och se, där stod utan förvarning en gigantisk brandbil!
Två förtjusande brandmän klev ur, log och sa att nu är det dags att börja fixa med ny tuta på taket och ny digital grej i källaren! Jag drog den vanliga litanian om hur slarviga är och hur stökigt det är i källaren eftersom vi aldrig får tummen ur och kanske kan man ha överseende med det eftersom vi har fem barn, men oj bara ett ”barn” bor ju hemma, fast eftersom vi älskar att ha Hesa Fredrik på taket, kanske vi kan ta ett tag med skiten i källaren snart …
– Mmmmmm, sa brandmannen som var man.
– Mhhhhmm, sa brandmannen som var kvinna.
Sedan beklagade de sig båda väldeliga över att sladden som fortsättningsvis kommer att ligga utanpå huset, strax bredvid husets vita knut, ju är svart. Estetiskt sett är det ju inte perfekt med svart sladd mot vita snickerier … sa de.
– Den får se ut precis hur den vill, bara vi får en tutande tyfon igen! sa jag med glittrande ögon.
De berättade att de skulle
- skruva loss dem gamla tyfonen, som kan ha suttit där precis hur länge som helst
- sätta fast en ny, dra nya ledningar (den svarta som tydligen ska misspryda huset)
- borra hål i grunden ner till källaren
- sätta in en ny grej som ersätter kompressorn som stod i källaren till för fem år sedan.
Istället för att låna våra stegar och klättra upp på taket hade de med sig en egen stege – brandstegen med korg som sitter på brandbilen. Men för att den ska funka, måste fyra jättejättefötter skjutas ut från brandbilen, tryckas mot marken samtidigt som brandbilen lyfter från marken.
– Brrrhuuuuuhhhhhmmmmmmmm! sa brandbilen och gjorde exakt detta helt utan att knorra.
På ett kick hade stegen med korg hissats upp till taket tio meter upp i luften. Jag stod nedanför och gapade. Åååh, om jag ändå hade fått följa med upp och ta bilder, tänkte jag. Kanske hade det gått bra om jag hade tagit på mig en cykelhjälm? (Det är en regel i familjen: är man på taket ska man ha cykelhjälm. Och förstås fotografera allt man ser.)
Vän av ordning (alltså jag) stod där och funderade på hur länge den där tyfonen har suttit på taket. Huset byggdes 1937 som en Ica-affär, men Hesa Fredrik har funnits i folkmun sedan i alla fall 1931. (Jag har letat i tidningsarkiven som en tok.) Själva uppfinningen är från 1920-talet, men då såg den mer ut som en liten låda. Namnet sägs komma av att en krönikör i DN – Oscar Rydqvist – tyckte att den nya larmsignalen lät lika hes som han själv, och i mellannamn hette han ju Fredrik. Långsökt, väl?
Men ingenstans i DN kan jag hitta Oscar (Fredrik) Rydqvists krönika som handlade om Hesa Fredrik. Kanske var det så att DN tog sig friheten att den 24 januari 1959 fabricera etymologin?
Well. Det där låter i mina öron som en skröna. Jag hittade inte heller krönikan i DN:s arkiv, så jag blev tvungen att tillsätta en utredning för att hitta den korrekta källan.
Den här utredningen är anledningen till att detta blogginlägg inte publicerades redan för fyra dagar sedan. Jag har nämligen lett, letat, letat och letat men ändå inte hittat belägg för DN:s påpekande. Dessutom kallades brölande röster, skrikande generaler och gapiga chefer för ”hesa Fredrik” redan i början av 1900-talet.
Fakta:
- Många äro de i tidningarna nämnda hesa fredrikarna redan långt innan tyfonerna varnade för luftanfall.
- Oscar (som aldrig kallades Fredrik) Rydqvist skrev i DN under pseudonymerna Åbergsson, Åb., samt ett fåtal gånger Hesa Fredrik.
- Även om den stora luftvärnsövningen i slutet av augusti 1931 testade de tjutande sirenerna, fanns de långt tidigare.
- I ”Hemmets Årsbok” från 1941 konstaterar man att sirenerna redan 1927 kallades Hesa Fredrik.
Kommen så långt i min letande, hittade jag en liknande utredning som gjordes av Faktoider redan 2019 … Tusan hakar, jag är aldrig först med nåt!
Därför återvänder vi raskt till min egen tyfon.
Efter en stund satt den nya skönheten på samma plats som den gamla från anno dazumal, och jag fick order om att hjälpa till att dra i ledningarna.
– Tack för hjälpen! sa brandmännen och undrade sedan om jag möjligtvis skulle ha lust att klättra in i förarhytten och hämta en säkerhetssele och hänga med upp i luften för att kolla på solnedgången.
– Förarhytten! pep jag, nästan tårögd av lycka.
– Knirr, knarr, knak och gnissel så for vi rakt upp i luften, säkrade och fastknäppta i korgen på alla sätt och vis.
– Men herregud, jag glömde cykelhjälmen sa jag.
Jag ska bli brandman när jag blir stor!
(Pssst: Det är den 6 mars 2023 som det ska tutas nästa gång. Håll tummarna!)
Den Fredrik som gett upphov till namnet Hesa Fredrik kanske levde redan på bronsåldern och tutade i bronslur om måndagseftermiddagarna. Sen har namnet bara hängt med, så där som namn plägar göra, även sedan bronslurarna hamnat i en mosse, framtiden till båtnad?
Är det någon mer än jag som vill få ett ljudbevis när det nya underverket är i bruk?
Så glad jag blev för din skull Lotten! Nu fattas bara sommarpratet och generationsromanen, så är livet fullkomligt.
Vilket äventyr! Håller med om att det behövs ljudbevis!
Åååååh! Slit den med hälsan. (Inte med krig och elände, tack.)
Eller vad man nu kan säga om en tuta.
Ang förra inlägget – Precis så!
Grått och trist och långt till våren och inget roligt.
Känns det iaf som, fast vi har över 15 plus under dagtid i solen. Bläh! Är det vinter så skall det vara vinterväder med regn och rusk och inte någon halvdan vår som försvinner så fort solen går ner. Man blir sjuk av sånt.
Nu har lokaltidningens Hesa Fredrik-utsände och jag varit på taket och kramat den nya tyfonen! Klicka på bilden så ser ni när jag twerkar till tyfonens ära!
Utan cykelhjälm!
Vilken fantastisk berättelse! Härligt att Hesa Fredrik är på plats igen på ert tak 🙂
Wow, vilken härlig lufttur! En gång jobbade PK med att servera käk på en drakbåtsfestival. Det var tjo och glam och massor av människor, och där PK jobbade fanns en bygghiss som gick upp och ner med folk som ville se allt från ovan. Jag missade det tyvärr.
Grattis till tutelituten! Tjoho!
Åh brandmännen! Jag ska nog inte visa detta inlägg för mina barnbarn, eftersom jag lyckats övertyga dem om att man inte brukar få åka med upp i himlen i deras skylyftare.
Men ett barnbarn har i alla fall, som femåring, pratat i telefon med det lokala brandförsvaret. Han ville elda brasa. Jag tycke det blåste för mycket. För att slita tvisten ringde jag brandförsvaret, som sa nej. ”Men då har jag en kille här som kommer att bli sååå besviken”, sa jag. ”Får jag prata med honom”, sa brandmannen. Sen stod femåringen med luren tätt tryck till örat och nickade. Och nickade. Så sa han ”Hejdå” till brandmannen, spände ögonen i mig och sa allvarligt: ”Vi ska INTE elda, farmor. ABSOLUT INTE!” Resten av dagen berättade han nöjd för alla han träffade att han hade pratat med brandmännen.
Grattis till tutan!
Finfint att Fredrik är frisk igen!
Grattis till tutan! Och luftfärden.
Oj, kära nån vilken förtjusande historia om barnbarnet, Karin! Man blir ju nästan tårögd!
Dina: Du citerar nu ALLA mina barn. Jag sms-ade bilden till dem och alla svarade uppbragt ”UTAN CYKELHJÄLM?!”
Nu kan ni se Eskilstuna-Kurirens lilla filmsnutt från gårdagens reportage här: https://youtu.be/OPM-drKGFD4
(Man får ju inte publicera tidningssidor hur som helst – inte ens när man själv är objektet. Men filmen får jag tydligen lägga ut, om jag har förstått saken rätt.)
Här försöker man göra sig ett namn som klok och förnuftig samt kompetent på alla sätt och vis. Men det som händer är att all världens blickar vänds hitåt bara för att jag har en Hesa Fredrik!
(Imorrn tisdag kl 07.15 sänder lokalradion från vårt hem. Om tutan, ja.)
En fullänk till tuten som ljuder. För den som inte kan hålla sig till nästa gång det är inplanerade tut. TUT!
https://www.youtube.com/watch?v=Q6mFu7GMMwI
Tack Maplstream, va’ bra, då har jag alltid tillgång till den. Sedan jag slutade jobba och bara såsar omkring här hemma hör jag bara tutet om jag råkar vara ute och vinden ligger på från rätt håll. (Det är rätt ofta i och för sig, både det ena och det andra. )
Och grattis till återbetutandet och äventyret, Lotten!
En liten sammanfattning från morgonens radioprat:
https://sverigesradio.se/artikel/lotten-i-mesta-far-ater-hesa-fredrik-pa-hustaket-fantastiskt
Ni måste ju ha nån sorts mingelparty på busshållplatsen den sjätte klockan femton.
Glada Mestabor samlas och fröjdas åt den välljudande tonen som hörs över nejden så det står härliga till. Champagneglasen klirrar festligt och tyfonformade snittar slängs ut från hustaket av cykelhjälmsförsedda festgeneraler.
Glada skolbarn viftar med egenritade flaggor, dagisbarn sjunger om sniglar som ska akta sig och harar som söker skydd i tomtelyor. PRO berättar poänglösa historier från beredskapen och Televerket återuppstår och tar fram telefonkiosker från fornstora dar. Dessa kommer ställas i en ring runt Mesta och Borsökna så att när ryssen kommer en unison signal ljuder från kioskerna och när luren lyfts en röst hörs som på ryska säger;
– Det är mamma, kom hem.
Ja, se det blir ett firande, det.
Förstasidan i EslilstunaKuriren idag.
Lotten på villataket (utan cykelhjälm)! Bredvid sirenerna.
Artikeln i sig, tyvärr bakom betalvägg
Jag ska försöka få tag i papperstidningen, Örjan!
Här kommer en radio-blänkar-bild från FB nyss!
Jag vill vara glada skolbarn 6 mars! (Utan cykelhjälm, viftande med flaggor.)
Vi har skrattat oerhört gott åt din plan här hemma, Ninja! Ska se om jag kan tillverka några banderoller och koka några termosar med kaffe … (Lokaltidningen kommer i alla fall, har de sagt.)
Båsträff!!!
En liten, liten båsträff!!
Apropå båsträff – Om någon är intresserad av spontanfika så är jag i storstan v7. Vet inte vad dottern har planerat för mig men borde kunna träffas lite.
Vi får skjuta på båsträffen och fira när det blir vänligare väder eftersom vi ju ska vara utomhus! Kanske den 5 juni?
Dina: Vad trevligt! Jag jobbar faktiskt i Sthlm 14 & 15 februari, så det är inte helt omöjligt att det blir av!
Jaha, hörni – jag hade inte fattat att jag stod på förstasidan i lokaltidningen. Tillsammans med kackerlackor! (Se bilder.)
Men du fick en större bild. Tur det.
Grattis på födelsedagen!
Grattis! Pukor och trumpeter(och tuuuut)!
Haderian å gratinera på fylledan.
Åsså den tradisjonella versen;
Att vara femtisju
e jetterolit ju,
men nu så äru femtiåtta
å de e trist förutan måtta.
P.s Fylledan är förstås dan när man fyller år, tyckte en treårig Ninja.
Lottens fölisidá. Grattis grattis. Femtiåtta är trevligt utan måtta, ska det stå, ju.
Ett tips för firandet, Hjärtliga ballonger och en kör.
Det kan väl passa som grattis på dagen också!
ÖR, skare junte stå ju! De blire nesta år, fattaru väl?
Se bild.
Och Hannoia hälsar och gratinerar.
Jahavisstja. Grattis!
Jag har inget spirituellt att säga så hoppas att solen lyser även på en större villa i Eskilstuna.
Jamen , fyller hon bara 57? Håhåjaja.
Jamen, ÖR, du har ju så rett såre e inte klokt!
Tänk att Antikrundan placerade Eskilstunaprogrammet på Båsmors födelsedag. Naturligtvis till hennes ära.
Förresten – vill ni lyssna till genuint Eskilstunamål? En pensionerad arbetare berättar om sitt arbete på traktorfabriken.
Se programmet här: https://www.svtplay.se/video/j4J37V6/antikrundan/eskilstuna?position=2791&id=j4J37V6
Eskilstunadialekten vid 41:43 och 48:01 ff.
Tack för skrattulationerna, hörni! Nu är det ju så att jag är född 1964 och alltså fyllde hela 59 igår. Det innebär att jag fyller jättejämnt nästa år, och redan nu funderar på om jag ska ha kalas på taket eller hyra en källarlokal i en av Eskilstunas populära höghusområden eller kanske bara gömma mig.
Födelsedagen firades på följande sätt:
• påsängenuppvaktning med sång och paket samt havregrynsgröt pyntad som en tårta
• lunchbjudning på Phil’s, som har världens godaste halluomisallad
• resa till Uppsala med Tjugoåttaåringen, spanjoren och det lilla barnbarnet.
I Uppsala installerade jag mig med lilla barnbarnet (snart 6 mån) på hotell, medan de unga föräldrarna gick på friidrottsgala med Duplantis. När tävlingen var avgjord (Duplantis vann på 6,10 m), kom de och hämtade ätteläggen och åkte hem, medan jag sov över på hotellet och i morse frukostfrotterade mig med världens allra bästa stavhoppare och Sveriges alla gamla friidrottslegendarer.
Nu laddar jag för att med tåg åka 19 minuter till Arlanda (vilket kostar 250 spänn, trallala) och sedan miljösabotera genom att flyga till min kusin i England!
Grattis dårå, gamla Lotten och lycka till på färden till England.