För 24 år sedan när vi var nyinflyttade i vårt gula hus (den gamla affären), plingade det en eftermiddag på dörren. Vi öppnade, och där stod två främmande män.
– Brandkårn! sa en av dem.
– Brandkårn? sa jag med ett litet barn på ena höften och en blöja i handen.
– Japp, tyfonen i källaren, sa den andre.
– Tyfon? I källaren? sa jag.
– T-y-f-o-n! sa den förste tydligt.
Då bestämde jag mig för att ringa polisen och varna för falska brandmän.
– Ni har en stor, gul kompressor till larmanordningen i källaren: den som leder till en tuta på taket.
– På taket? sa jag, som fortfarande funderade på polisen.
– Ja, och den delen som är i källaren måste kollas med jämna mellanrum.
– Vaaa? Jasså! Hesa Fredrik!
Utomhuslarmet som tutar vid fara för krig (tuuuuut tuuuuut) eller flyglarm (tut tut tut tut) hade bara hunnit tuta en gång sedan vi flyttade in, men naturligtvis visste jag att vi hade en stor jädra megagrej i källaren.
Brandmännen gick in i vår röra. Jag sparkade undan en blöja med ena foten, plockade upp några smutsiga strumpor och bad om ursäkt för stöket i köket. De inspekterade kompressorn i källaren och for sedan till skogs och kom aldrig mer tillbaka.
Runt 2006 kom någon och stängde av tutet, och sedan dess är det tyst på vårt tak. Och sedan dess har jag stilla sörjt vår tysta tuta. Jag har ringt de ansvariga och påpekat att även vi behöver veta om ryssen kommer och jag har bloggat om det hur många gånger som helst. Jag har helt enkelt varit väldigt tjatig.
I eftermiddags plingade det på dörren. Vi öppnade, och där stod två främmande människor.
– Brandkårn! sa en av dem.
– Brandkårn? sa jag, där jag stod med ett litet barnbarn i famnen och en blöja i handen.
– Förlåt att vi stör, vi ska kolla tyfonen. Var du precis på väg ut?
– Nejdå, jag är bara mormor, skröt jag helt obegripligt. Tyfonen?
– T-y-f-o-n-en. Alltså …
– HESA FREDRIK! sa jag högt.
– Javisst, vi skulle vilja ko…
– Men herrejösses, vi har gett bort kompressorn!
– Vad bra. Annars hade vi flyttat den. Nu blir det digitalt.
– Blir? Ni menar ”blir” som i att tutet kommer tillbaka?
– Javisst.
– Prisa gudarna! skrek jag och var beredd att kasta mig i famnen på de två blåklädda änglarna.
Detta med tyfonåterställandet beror blott och enbart på att Putin är tokig och att världssituationen är som den är. Processen sattes igång för blott 14 dagar sedan, och nu skyndar man på för att förekomma ryssen.
– Så till tutet i början av december kanske Hesa Fredrik är tillbaka? sa jag till brandmännen.
– Ja … kanske … sa de och yrade något om prioriteringar.
Pah. Klart de prioriterar vår tuta! Historien upprepar sig, undrens tid är inte förbi och korven den har två!!!
Jag håller alla tummar! Ett mig närbeläget skoltak hyser en Hesa Fredrik. Men just nu undrar jag när jag hörde den senast. Det är ett tag sedan. Kanske är det en gång per kvartal den hörs numera.
Japp en gång i kvartalet. Här finns en del att läsa t.ex. varför den kallas Hesa Fredrik.
https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/var-historia/artiklar/hesa-fredrik/
Jamen vad bra! Kors i taket blir härmed Hesa Fredrik på taket. Det var sannerligen på tiden! Grattis!
Brandmansmannen såg väldigt, eh, trevlig ut!
KAN det möjligen vara en Skogsgurra där längst till höger i bild när kompressoråbäket forslas bort?
Japp, det var Skogsgurra som fick kompressorn. Jag tror att han gav den till en granne!
Det var väl för väl att de snygga brandmännen inte behövde kompressorn!
Men visst stämmer det till eftertanke att man återinför sådant som ansågs obehövligt alldeles nyss. Fast telefon med kopparlina nästa?
Åh, grattis! Trist med galenpannan i öster men bra att ni får tillbaka larmet.
Här är vi dessvärre alldeles tuuutlösa och inte finns väl någon alternativ kanal för Hesa Fredrik. Den fasta telefonen rök för några år sen när ledningarna plockades ner och radio lyssnar vi rysligt sällan på hemmavid. Min mobil står vanligtvis på ljudlöst och maken lägger ifrån sig sin. Vi får nog leva i ovisshet.
A propos snygga karlar så kommer tennisens lille ’gräddsemla’ (Ninjas benämning) att spela i Sverige snart.
Heja tutan!
Det här skulle SG ha uppskattat. och haft roligt åt.
Grannen talar lyriskt om den fina kompressorn och vilken nytta han har av den.
Knakelibraklåten återvänder till Mesta!
Vi får väl fortsätta att tuta i båset ändå? Fast senast missade jag – vi var i stugan, miltals från närmaste Hesa Fredrik.
Fortsättingsvis måååååste vi tuta i båset. Nu kan ju jag deltaga! TUUUUT kommer jag att bröla!
(Hälsa grannen, Hyttis!)
Undrar om det kommer käcka brandmän och fixar de här problemen också.
JA, den är i sanning fantastisk, Niklas!
Tänk, jag har helt glömt bort vem som är tennisens lille ’gräddsemla’ . Här satt jag och tänkte bidra med en liten bild på underverket, och istället har jag blivit alldeles hungrig av massa gräddsemletankar.
När det gäller fast telefoni, är jag så vansinnigt fylld av längtan till en sådan. När jag var hemma i en kompis sommarstuga härförleden, fanns en grå Dialog inkopplad med tut i luren och allt. Nummerskivan knattrade och allt var förtjusande. (Jag ringde till min egen mobiltelefon och gav upp förtjusta pip när det funkade.)
Tsitsipas, vetja!
Om man googlar ”tennisens gräddsemla” får man mårkliga bildförslag:
https://www.google.com/search?q=tennisens+gr%C3%A4ddsemla&newwindow=1&hl=sv&sxsrf=ALiCzsYR9cM7lz8mounm1U8tUr3gvMG_Ow:1665566656895&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=2ahUKEwjo8runr9r6AhUcXfEDHReKDXsQ_AUoAnoECAEQBA&biw=1161&bih=764&dpr=2
Grattis till tutan!
Kopparledningstelefoner var bra för att de fungerade även med strömavbrott. Men vi har inte något nummer och när jag skriver så inser jag att jag nog inte har sett något telefonjack här i bostaden. Byggd 1953, men inköpt 2017. Skulle bli väldigt dyra inkopplingskostnader. Om nu inte kabeln från stolpen som hackspetten gillar är inblandad. den försvinner ju in i vårt hus på något sätt ….
Niklas: Dom vet väl inte att Ninja döpt gossen till gräddsemla. Nu ska jag titta på din länk .. lite ängsligt känns det.
Ja, det var då märkligt ska ja säja, Hade inget att göra med varken tennis eller gräddsemla, såvitt en kunde se.
Ja, det var verkligen ett begränsat antal oväsentliga bilder, Niklas. Som utmaning skulle vi skapa en bildbank med tennisens gräddsemlor och däri stoppa massa reklamfinansierat skräp så att vi alla blevo rika och inte ett dugg berömda.
He ska va som norrbottniskt uttal på gräddsemla. Jag fick inga bilder alls på han, Niklases länk.
Vi hade en buss med tyfon istället för vanlig tuta i garaschet där jag jobbade. Den var fin att skrämna bort taxi med från nattbusshållplatsen vid Gullmarsplan. Särskilt sommartid när de hade fönstren öppna på taxameterbilarna försvann de som små blixtar.
Håller MSB eller brangkårn med höronproppar till det gula husets innevånare, samt skickar små varningspåminnelsemeddelanden några minuter innan tutdags?
Gula husets invånare kommer att ha påminnelser i mobilen, tillkalla släkt och vänner och filma den stora begivenheten varje gång det är dags!
Här i Råttboet har vi en trevlig bok som heter ”När hände vad?” Man kan slå upp årtal mellan 1500-1997 och se vad som hände i världen ett visst år. Boken förvaras köket, nära matbordet så att vi vid middagsdags kan slå upp och se vad som hände ned det året då vi sitter och väntar på maten. I går började vi äta middag kl. 19.11. Vad hände då?
Jag citerar:
’Andra Marocko-krisen. Agadirkrisen. Den tyska och franska storindustrin är oeniga om hur de skall utnyttja Marockos råvarutillgångar [redan här sätter man ju i halsen, eller hur? ] och eftersom imperialistiska kretsar i Tyskland även vill få till stånd kolonisation i Marocko av tyska bönder ställer sig utrikesminister Kiderlen-Waechter bakom de tyska kraven och skickar kanonbåten ”Panther” till Agadir (”Pantersprånget”) [helt käckt, va?] De tyska tidningarna är ytterst skarpa i tonen, men då regeringen inte vill ha krig blir det bara en tom demonstration. Tyskarnas nederlag är uppenbart TROTS ATT DE FÅR NÅGRA MINDRE OMRÅDEN I FRANSKA KONGO [mina versaler].’
Man bara dör ju. Detta var bara ett avsnitt; det fortsätter i samma stil och då är andra länder ute på samma sätt och vill ha och ska ta. Precis som i dag, med andra ord!
Sedan jag hade läst upp dessa sorgliga tidender frågade Lille M. med matt stämma: ’Hände det inget trevligt där på tiden?’ Jag spanade på sidorna och kunde meddela att Titanic förliste och Wagners ’Rosenkavaljeren’ hade urpremiär, en opera som är det synnerligen dystert minne för oss. Min dåvarande chef bjöd oss (Lille Maken och mej) på operan i Wien och supé därefter på Drei Husaren. Vi var hungriga redan när Rosenkavaljeren började och den varade i fyra timmar och 41 minuter.
Dom som säjer att det var bättre förr kan lugna ner sej och betänka det franska talesättet ’plus ca change, plus c’est la meme chose’ (och några diakritiska tecken bryr jag mej rakt inte om. Livet är svårt nog ändå.)
P.S. En ljusglimt 1911 var dock att isländskorna fick rösträtt.
Och tjong i buljongen, där såg jag till att köpa just denna bok på antivariat.net. Tack för tipset, Ökenråttan; här ska idkas högläsning så att öronen trillar av!
Vi har också en grå Dialog i kopparuttaget. Dit ringer endast försäljare och någon gång någon av (de stora) barnens kompisar, när de tex är i duschen (våra barn, inte kompisarna) och inte svarar på snapchat. Innan hade vi en Kobra där, men eftersom vi slarvat bort den externa ringsignalsmojängen var det lite opraktiskt emedan vi aldrig hörde när försäljarna ringde.
Richard Strauss, inte Wagner, för allt i världen. Uschäkta vilseledningen om Rosenkavaljeren där uppe. Vi hade druckit Cava för att fira Spaniens nationaldag och det blev väl för mycket för mej. Lätt att blanda ihop herrarna är det ändå; båda tar väldigt lång tid på sej för att klämma fram vad det är dom vill ha sjunget.
Ack, Ökenråttan, vad kul det var att läsa – jag lade varken märke till kompositörsförväxlingen eller Spaniens nationaldag! Skam till sägandes.
De två barnbarnen har tagit enorma steg:
• Fyramånadersbebisen i Lund upplever sin första förkylning emedan hon stoppar ALLT i munnen.
• Tvåmånadersbebisen i Eskilstuna har kommit på att man kan sitta lugnt och lyssna på vad jag anser att ”Rocky” eller ”Gudfadern” eller kanske ”Ålevangeliet” handlar om istället för att skrika.
Två och fyra månader. Hur tedde sej mina guldklimpar i den åldern? Fram med dagböckerna, blädder blädder. Yngste gossen hittar jag först. ”Lille L. två månader i dag! Efter lunch åkte vi till Karo, Kirurgavd. 4. Jag får bo kvar. Nyss tog dom blodprov på honom. Han sov och vaknade inte ens. Det ligger tre barn i salen, jag vet inte vad dom andra har för fel.” Ljumksbråck hade lille L. Han opererades och eftersom jag ammade fick jag bo hos honom.
”L . 4 månader. Jag har dagboken i sängen och lille L. ligger bredvid och följer intresserat pennan. Nu kämpar han och skriker och baxar och NU rullar han från mage till rygg. Hade det varit i går så hade han varit bara 3 månader när han kunde.” Äregiriga morsan då!
DAGBÖCKER! Jag säger då det, alla borde gräva fram sina dagböcker och blädder blädder läsa, grunna, tolka handstil och skriva av vad de finner och rapportera här!
Jag läste upp för Tjugoåttaåringen (tvåmånadersbebisens moder) som tjoade ”NÄÄÄÄÄ” (ljumskbråcket) ”VAD KUL!” (äregirigheten).
På tal om dagböcker:
Har alldeles nyss läst om Ingenjör Andrés luftfärd. Har gått ca 35
år sedan förra gången. jag läste.
Killarna kom ju bort och blev hittade långt senare. Tack vare att de förde noggranna anteckningar om allt som de var med om fick ju omvärlden så småningom veta hur de hade haft det. Unge Nils Strindberg som fotograferade skrev ju också brev till sin fästmö Anna, bara det problemet att han stenograferade för att inte kompisarna skulle kunna tjuvläsa.
Mera blädder i dagböckerna. Den förstfödde på 2-månadersdagen: H ligger på rygg på vår säng, håller upp huvudet och tittar åt olika håll. Lägger man honom på mage sparkar han med benen, tar spjärn och lyfter upp stjärten i vädret. Han ser då ut som en gräshoppa. Han är mycket stark.
Den förstfödde på 4-månadersdagen:” Ett pratjoller, han fräser och pyser, vrrsch brrsch och dylikt säjer han nuförtiden.
Jag har en liten handduk som jag torkar dregel och kräk med. Den har H tagit över. Han håller upp den och tittar noga på den, suger på den och vill gärna ha den att nosa på när han ska somna.”
Är det nån 4-månaders dam som känner igens ej, månne?
Får man fråga Lotten vad senaste pyret heter?
(Ja, det får man. Men hon behöver ju inte svara om familjen inte vill ha det känt för okända.)
Lundapyret (nu fyra månader) heter Freja, Eskilstunapyret (två månader) heter Matilda!
(Och jag har sympati-amningshjärna och är helförvirrad mest hela tiden. Kliver snart ur dimman!)
Rejäla och bra namn. Jag vet inte om Matilda riktigt är vanligt på spanska, men det bör gå att uttala iallafall.
Hela förmiddagen idag trodde jag att det var tisdag. Vid lunchtid kom jag på att det var måndag. Oklart vad som hände där.
Slutrapport om råttungarna. Nummer två blev två månader på juldagen. Den 21 dec rapporteras stora soliga leenden från nummer två när hon fick börja bada. Sen är det tomt, inte en rad, förrän den 21 januari. Då rapporteras kortfattat om julen; skinkan blev klar i tid och nummer ett öppnade allas julklappar. Nummer två deltog helt förnöjd, sittandes i babysittern iförd röda kläder.
4-månadersdagen noterades det helt kortfattat att tvåan ”fyller fyra månader”. Sen fick man veta allt om hur ettan målade med fingerfärg. – Detta blir sedan typiskt för flera år framåt. Ettan TOG PLATS.
Ökenråttan: Dina framgrävda anteckningar har sporrat mig att leta reda på mina liknande från småbarnsåren på 90-talet. Letandet misslyckades jag kapitalt med; jag fastnade i dagböckerna från 70-talet istället, och kommer inte loss …
[…] Nykomlingar: läs en liten sammanfattning här! […]