Hoppa till innehåll

Snöeufori

Jag är galet lycklig av snön och kylan! Nu är det förvisso så att jag är precis lika förtjust i 42-gradig värme (utomhus, inte feber), men vädervärdet har här i Mälardalen de senaste dagarna varit rent relischöööst.

Redan som tvååring insåg jag att snö var speciellt.
Och som femtioplussare kan man ta sig sådana här friheter.

Jag irrar runt i snön och tjoar mot snöhögar och vinkar åt plogbilar och köper goretexskor och broddar och kan helt inte låta bli att promenera med basketbollen varenda, varenda dag. Och så måste jag ta bilder som en turist i Venedig eller nåt. Snögranar, snögrenar och snöhögar samt snöhimlar! Allt måste dokumenteras!

Bollen ylar mot månen.
Om det hade sett ut såhär i en Hollywoodfilm, hade jag sagt nåt i stil med “äh, sådär ser inte snö ut, det där är fejk”.
Himlars makter! Himlen ser ut som ett påslakan!

Och hur det nu var idag med svinkyla och skymning, så gick jag ut jättevarmklädd med min djefla man. Och vi hamnade då mitt i himmelriket.

Vi vandrade vidare, och kom till en bäck. En isbäck!

Iskristallerna var gigantiska, men jag hade ingen tändsticksask med mig för jämförelse.

Jag tog några bilder och provade om bäcken skulle hålla mig. Knak, sa det lite kul och vi mindes när den nuvarande 18-åringen för jättemånga år sedan plurrade just precis på detta ställe. Traditionsenligt …

– KRAAAASK. PLASK!
– Ojojoj!
– Iiiih! sa jag när jag plurrade ända upp till knäna och sedan föll omkull.
– Oj, nu måste vi gå hem! sa min djefla man.
– Ja, men ta en bild först!

Kallt som fan, kan jag tala om att det var.

Så hastade vi hemåt – jag med plask i skorna (inte goretex idag) och solsken i blick. Det tog en kvart ungefär, och på den tiden hann allt blött frysa till is; det var gubevars –15 °C.

Som ett litet barn satte jag mig på bänken i hallen och ynkade litegrann medan den djefla mannen knöt upp isskorna med sina orienterarfingrar.

HURRA FÖR VINTERN! (I alla fall just nu. Man kan ju ändra sig.)

Share
Publicerat iBloggen

57 kommentarer

  1. Båthuspernilla

    Jaaa, hurra för vintern med ljus, livsgdje, pulkabackar, glatt barn och glad hund.

    Fredagsmyset blev någon timme i pulkabacken med varm choklad att värma frusna fingrar på.

    Radhusen i vår miljonprogramsförort såg riktigt vintriga ut i ljuset av den blå timmen.

  2. Ninja i Klockrike

    Snö är lättelättefiiint. Och magiskt.

  3. Nu äre ju hamboll. VM-final. Sverige ledde med tre. Sedan satte jag på tv:n och nu ligger vi under med ett. Allt är mitt fel.

  4. En svensk går på mål och två danskar ÄTER UPP HONOM med två krysstag och en halvnelson. Kommentator-Claes (Hellgren, förtjusande) ba:

    – Ni ser vilken gentlemannasport. Dom håller i svensken så att han inte ska falla så hårt i golvet.

    I nästa sekund:

    – ÅNEJ! Nu springer Danmark!

  5. Nämen titta! Båthuspernilla lägger upp en bild på den stora båsbebisen och Ninja lägger upp en bild på hur hon irrar runt ute i en skog! HURRA!

  6. “Nu har Danmark två pannband på plan.”

  7. Ninja i Klockrike

    Ninja lägger upp en bild på sin trädgård. Hon kommer sällan runt i terrängen vid snöfritt skick, än mindre vid snömängder överstigande tre millimeter.

  8. Spanjoren har denna dag vunnit ett brons medan vi svenskar har förlorat ett guld. Ah well.

    Hambollsspelarna är förtjusande i sin besvikelse. Nu svär de och spottar och ber om ursäkt och säger faaan nu går jag mitt i intervjuerna. Inte alls så medietränade som fopollsspelarna. Me likey.

  9. Magganini

    Jaha, det sket sej. Men det var en strålande prestation att ta sig dit av det där gänget.
    (Gäller hambollen alltså.)

    Beträffande snön är jag helt enig. Men vi har för lite här hos oss. Tillräckligt för att göra det ljust, men går inte att ha till nåt.

  10. Det finns is också.

  11. Båthuspernilla

    Och lampor med mössor.

  12. Ökenråttan

    Termometern utanför vårt sovrumsfönster har fått en liten snöbasker. Förtjusande.
    Vi har matservering för fåglar på balkongen. Det kommer mest blåmesar och talgoxar men vi har även sett koltrast och nötskrikor. Som tack för maten sätter dom sej och sk*ter på mina mjälla trädgårdsstolar som står på balkongen.
    Snö är toppen! Nu gäller det bara att tjata med sej Lille M på en skidtur. Fina spår på Gärdet.

  13. Magganini

    Jo förresten, nåt kan man ha den till. Man kan sopa den av trappan, och man kan sopa den av solpanelerna. Och man kan ha den att titta på.

  14. En ovanligt vacker vinter, ja. Iskristaller dekorerar fönstren och trädgårdsbordet som jag glömde ta in i höstas får fungera som snödjupsmätare.

    Men iiiih! vad kallt det är att plurra! Undrar hur det känns för vinterbadare – helt OK och som vanligt, eller?

  15. Magganini, vi har så det räcker och blir över. Kom och hämta så mycket du vill.

    Som tur är så är det kallt. Frysboxen som vi köpte begagnad för 30 år sen har sjungit sin sista vers och nästa kan inte komma förrän på fredag. Ska’re va’ så här?

    Själv sitter jag med en rosig kind pga något som jag äter penicillin mot. Men för säkerhets skull ska jag covid-testa mig också idag.

  16. Skogsgurra

    Snö lämnar mig tämligen kall. Om man säger.
    Flingornas fraktaler har alltid fascinerat. Redan innan ordet fraktal hade börjat Kindergarten. Men de är ju så obeständiga – dunstar till och med i stark kyla.
    Syntetiska fraktaler synes mig mera beständiga.
    Och de är ju också ett naturens under.

  17. Nu ska här gås ut och tittas på snö.
    Dessvärre fryser jag redan innan vi kommit ut. Men groomen har lovat att ordna varm dryck när vi kommer in igen. Måste ju ha dagens dos av depressionsmotverkande dagsljus.
    Yllebyxor på!

  18. Jag är mörbultad! Lite skadad till och med!

    (Jättespännande!)

    När jag gick genom isen, blev jag ju blöt upp till knät. (Bilden togs när jag hade trillat och dragit upp fötterna.) Men vad jag inte märkte var att
    • högerfoten måste ha nått bäckbotten (inte bäckenbotten) så att jag stukade den!
    • vänstra underbenet skraaaaaaaapades mot iskanten när jag drog upp det!

    Så nu har jag skrapsår och bula på vänstran och en svullen, blå fot på högran. Jag har inte känt mig såhär cool tuff och ball på ungefär ett år, för det påminner lite om basketmatchskador!

    YES!

  19. Ökenråttan

    Stukat bäckbotten – men det var det värsta!! Du skulle hålla dej lite lugn du, Lotten. Skrida fram i sakta mak på välplogat promenadstråk, på sin höjd, stödd på Olles starka arm.

  20. Dina

    Men inga frostskador hoppas jag!

    Snön är jättefin! På era bilder. Till och med så att jag känner liiiiite liiiiite liiiiite lust att promenera ute med varm choklad i målsiktet.
    Men det räcker med att komma ihåg hur det känns att pulsa i snö med isig snålblåst i mörker kl 15 (hem från skolan eller nåt) för att lätt njuta av lunchsolen (uppåt 20) idag.

  21. Hihi, tack för felsyftningskorret, Ökenråttan! Det får stå kvar, för det är ju så kul!

  22. Ninja i Klockrike

    Man är på väg mot vårdcentralens entré. Man blir passerad av ung man iförd ansiktsmask. Han håller upp dörren. Man tackar.
    -Jag hjälper dig med nästa dörr också.
    Man tackar för hjälpen, och man tackar för omtanken.
    -Självklart, vi ska alltid hjälpa våra äldre ….
    UNGJÄVEL!!!!

  23. Man märker att man blir äldre genom att läkarna blir yngre. Nu börjar nästan barna komma ifatt.

  24. För att inte tala om att det börjar dyka upp biskopar som är yngre än jag.

  25. En kompis SVÄR att hennes läkare är 13 år. Jag kollade på en bild som hon visade upp och är beredd att hålla med.

    Fast när Obama blev president var jag lika chockad. En president kan ju liksom inte vara i min ålder. (Sedan återgick de till det gamla stuket.)

  26. Båthuspernilla

    Hurra hurra hurra hurra för Lotten som har födelseda’!

  27. Å, är det ett år sedan sist redan? Grattis!

  28. Ökenråttan

    Hurra, Lotten. Och vilken liten snöflinga du är på det där första foto här uppe.

  29. Dina

    Hipp hurra!
    För Båsmor ida’.

  30. Magganini

    Grattis Lotten!
    Och tack Cecilia N, men i natt har vi fått några centimeter till. Det ät tillräckligt för att täcka tamgräset, men inte det vilda.

  31. Skogsgurra

    Vi är också glada att vi har en så glad och oförsiktig Båsmor.

    Vi till och med skrev ihop en liten vers. Som vi sjöng till Lottens ära. Men av hänsyn till språkvårdarna, våren och di musikaliska undviker vi att publicera den här.

    På tal om språkvård så hoppas vi att det inte är den sista födelsedagen, som det sades här ovan. Eller kommer du att förbli evigt (27)? Som Konferensvärdinnan på Gökmassivet.

  32. Tänk att det just idag är 30 år sedan jag fyllde 27!

    Åh fan. Kom just på att vi i år firar 30-årig bröllopsdag. Måste nog påminna min djefla man så att han inte glömmer. (Den 18 maj, på Erikdagen. Hm. Jag önskar mig … solsken i blick!)

  33. Ninja i Klockrike

    Att vara femtisex
    är glass å saft å kex
    men nu haru fyllt femtisju
    nu blir bara skorper, ju.

  34. Hurra! Som extra födelsedagsunderhållning får du det här quizet.

  35. Ökenråttan

    Men Agneta, det är ju den där fölisidagssången som vi alltid sjungit i råttboet!

  36. Agneta uti Lund

    Ökenråttan, den sjöngs uti Lund också! Men oftare på Landet i norra Småland eftersom de flesta i familjen fyllde år på sommaren.

  37. Ninja i Klockrike

    Det är fölsedagssången från Kalle Stropp och Grodan Boll.

    https://www.youtube.com/watch?v=gxk33lQ7Sqg

    Min far och hans tvillingbror sjöng alltid den här när vi fyllde år. Farbror Gunnar kunde också skorra så där som Hönan.

  38. En tant

    Kalle Stropp har jag inte tänkt på sedan jag var typ sju. Jag var f ö med i Minifunckarna som spädrobust barn. Vi sjöngo En sockerbagare osv med gott humör och kavel därtill. Blev inte showgirl, för korta ben.
    Snön är helt OK, lite för sen för att ”lysa upp mörkret” som folk brukar tjata om. Dock är Gärdet himla fint, ser ut som en Brueghel med ett myller av skidande människor och en snökanon i fonden. Snyggt.
    Karin, hur går det med papiren?

  39. En tant, var du med i Minifunckarna samtidigt som Lillasyster och Torsten Flink?

  40. Skogsgurra

    Kalle, Grodan Boll och de andra vännerna som dansade på ängen hade så när gått oss förbi. Men en rellisjös granntant kom en dag med andan i halsen och slog sig ner på kökssoffan där hon sa att vi absolut måste slå på radion.
    Vi gjorde det och fick med lite av slutet av en bisarr föreställning med olika röster som vi omedelbart tyckte om. Det var något helt annat än Frukostklubben och Marschmusik på grammofon, som annars var vad som fanns att välja på.

    Så kan man också växa upp.

  41. En tant

    Nä, Niklas, jag är född 56 och det tycks ha varit kring 1961-62, jag är den med barnmagen och hemsydd Chaneldräkt. Flink är född 61 såg jag men Lillasyster? Fasiken att morsan inte sparade deltagarlistan.

  42. Lillasyster är också född -61. Flink var den lysande stjärnan i Minifunckarna någon gång på 70-talet-

  43. Åh! Här händere grejer! Mera svartvita foton!

  44. Eh … Papiren? En tant (@9:26): Nä, jag har fortfarande ingen ordning på mina papper…

    Aha, javisstja, det där världsbästa akvarellpappret – det som du lyckats spåra restlager av, kanske i Dubai och kanske annorstädes. Själv har jag inte alls lyckats.

  45. Ökenråttan

    Tänk om jag skulle berätta här i båset att jag har en päls. Då bleve jag väl utfrusen. – Och då är det ju bra att jag har min päls …

  46. Ninja i Klockrike

    Kan inte tänka mig att den är nyköpt. Då är det okej, man ska använda det man har.
    Vågar du använda den?

  47. Jag har FYRA pälsar! Vågar nästan inte ens titta på dem!

  48. Skogsgurra

    Den måste elda upp! Något annat är inte möjligt.
    Alla böcker som inte är korrekta ska också eldas upp.

    Våra problem har vi lyckats lösa genom att lämna vår gamla taffel med elfenbentangenter från artonhundratalet genom att helt enkelt låta den stå kvar i Gammpörtet så att de nya invånarna får hantera problemet.

    En gammal uppstoppad fågel tog vi med. Där har vi stora problem men just nu sägs det vara en duvhök och då är det inget problem. Det är i alla fall vad en naturkramare har berättat.

    Hur vi ska göra med några gamla miniatyrer i elfenbensramar? Vi har ännu inte kommit till en lösning. Kanske låta kommande generationer ta hand om saken.

  49. Jag har en fårskinnspäls. Men kommer inte åt den i förrådet. Dessutom är den inte kompatibel med ryggsäck.

    Min moder har ett flertal pälsar, mestadels ärvda från mormor som inte heller använde dem så ofta. Oklart vilka djur som fått sätta livet till, men de hade i varje fall alla varit döda nu även om de hade fått leva.

    Familjen innehar också en del japanskt konsthantverk i elfenben, med all sannolikhet tillverkat före andra världskriget, men bevis för detta finnes icke.

  50. Skogsgurra

    Får får man ha. Fårskinnspäls är inte lika fridlyst som vargskinnspäls.

    Hur har man gjort med Körkarlens gamla vargskinnspäls? Den måste omedelbart destrueras! Här kan nog Niklas göra en värdefull insats.

  51. Ökenråttan

    Pälsen har jag ärvt av min söta svärmor. Lille Maken har visserligen tre systrar men den ena är för lång, den andra för kort och den lagom stora bor på landet och påstår att hon skulle känna sej fånig att gå omkring där i minkpäls. Då fick jag den och använder den. Det finns inget som värmer som mink och slitstarkt är det också; säkert 40 år sen lilla svärmor köpte den. Ville höra mej för lite, i fall jag skulle möta båset på stan med pälsen på; skulle ni knuffa mej i Nybroviken eller vore det halvt OK ändå?

  52. En tant

    För hugade: imorgon är den Runebergsdagen, då kan man baka bakelse, vg se Finska ambassaden för recept.
    Blev, trots noll finskt påbrå, sugen här i snön och kylan.
    Karin: skriv vilket papir det gäller, kan mejla min konstnärskusin i Valencia så kan han kolla där (de håller på med tryck/ordkonst – animalesdelorca.com, så borde veta om det finns i Espanja)
    Niklas:avis på Lillasyster, att ha fått uppträda med unge Flink, vilken grej att ha gjort. Innan zenit, innan nadir.

  53. En tant

    Ökenråttan:håll dig kring Nybroplan och Sturedito samt Ömalmstorg, där vimlar minken obrytt. Liksom pannband i samma pälsslag, chic och åttiotal men jag kan tänka mig ett ändå. Varmt, som du säger. Skulle aldrig knuffa dig i viken.

  54. En tant: Akvarellpappret heter Fontenay och brukade vara dubbelt så bra och hälften så dyrt som alla andra. Köptes upp av en konkurrent och försvann. När jag söker på nätet får jag många träffar, men klickar man vidare dyker alltid följande besked upp: Produkten kan ej hittas! Mitt hopp står därför till bortglömda restlager någonstans i världen. Jättetacksam om du mobiliserar kusinen i Valecia!

    Apropå pälsar kan jag tipsa om att det inte är någon bra idé att stoppa en vit fårskinnspäls i tvättmaskinen och köra vittvättprogrammet, som mågen gjorde häromveckan. Det blir INTE lyckat .

  55. Men hur kunde mågen ha sååå mycket otur när han försökte tänka?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.