I en ICA-kalender från 1945 står det råd om vad små barn kan hjälpa till med. Jag läste, tog mig åt hjärtat och insåg att jag ju har misslyckats totalt med mitt värv som förälder.
De är fem ätteläggarna är nu 18–28 år, men jag svär att ingen av dem någonsin har putsat silver. Kan de ens koka kaffe? Kan JAG koka kaffe?
Bäddar någon av oss sängen? Nej, för ”då stänger man in alla kvalster” sa nån nån gång, ”det är bättre att lakanen luftas”.
Sköter vi våra kläder? Åjovars, de ligger här och där och luftas de med. Besvärliga knäppningar har jag inte upplevt sedan jag senast krånglade på mig en brudklänning.
Allt var inte bättre förr, men jag borde kanske ha lärt barnen att koka kaffe i alla fall? Fast det känns faktiskt som om jag var upptagen med annat hela tiden – som att stoppa in dem i overaller och spänna fast dem i bilbarnstolar.
När jag var liten tonåring i slutet av 1970-talet fick jag sköta tvättstugan hemma. Hårda papper var det; om jag inte hade hängt tvätten fick jag inte gå ut till mina kompisar ens om de stod och tjoade på mig på gatan. Städa mitt rum och tömma diskmaskinen var andra hemska sysslor. Jag tyckte förstås att detta var ett slitgöra som inte liknade något som mina vänner fick utstå i sina hem, så som hämnd stal jag 25-öringar ur pappas kavajfickor. Och köpte Delicato-kondisbitar på fritidsgården …
Använda dammsugaren – ha ha!
Den där bilbarnstolen från 1946 var livsfarlig. Hängde lös på sätesryggen och vid häftig inbromsning skulle barnet fara som en projektil mot bilens framruta. I min familj var vi fyra barn på fyrtiotalet och min lillasyster satt i en liknande stol – lyckligtvis råkade vi inte ut för någon häftig inbromsning eller sammanstötning med annat fordon.
Jag har följt grannens barn som alla runt 6-7-årsåldern har skickats ut att hänga tvätt på en sån där fällbar tvättställning. Till en början låg kläder och lakan i klumpar, men alla fyra (ungar) lärde sig efter hand att sträcka ut tvätten på linorna.
Jag var sååå impad!
Mina ungar tyckte det var kul att smälla med handdukar och tishor så de blev släta innan de hängdes. Sen var de tvugna att hjälpa till att lägga lakan innan jag manglade dem, det var inte alls lika roligt, men elak mor tvingade dem.
Koka kaffe lärde jag mig när jag var med i fältbiologerna, eftersom det är ett bök att kånka med sig bryggutrustning. Vi bjöd en gång en amerikansk ryggsäcksturist på kokkaffe på Röst, ön längst söderut på Lofoten. ’Gee, whizzzz, cowboycoffee, sa han och drack i princip allt vi kaffe vi hann koka. Dessutom estimerade han att det var starkt.
Men jäsikens vad rutten i kaggen man blir av kokkaffe.
Putsa silver har jag gjort nån enstaka gång men putsa koppar lärde jag mig som rätt ung. Både mormor och mor hade pippi på kopparbyttor av allehanda slag, och blänka skulle de allihop. Gummihandskar, putstrasor och en stor flaska Häxans. Bara att gnugga på.
Avskyr att dammsuga. Gör en liten bit ibland av ren plikt, men det handlar mer om att jaga de största råttorna än om att försöka få det rent. Att jag en gång har snavat på dammsugarsladden och slagit ett stort jack i armen har inte ökat min kärlek till denna apparat.
Annars tänkte jag mest på ”gå mindre ärenden”. I groomens morfars dagbok, som han skriver rent och jag korrekturläser, stod det vid ett tillfälle att två av barnen skickades att hämta något, i kvarnen tror jag det var. Där hade groomen missat ena namnet vid renskrivningen så det såg ut som att tvååringen skickades ensam, men så var inte fallet, utan fyraåringen var också med.
Som femåring tog jag på mig uppgiften att sopa gångplattorna på grusplanen när
lördagen bröt in och grusplanen skulle krattas jämn och fin med stora gårdskrattan.
Pappa gjorde mig en liten kvast av björkris och med den gick jag troget och sopade
bort alla gruskorn som förirrat sig upp på plattorna.
Hjälpte mormor bära in ved till den stora köksspisen och gick till hönshuset med mat. Plocka ägg kunde jag inte för jag räckte inte upp till redena. Men leta reda på höns som gömde sina ägg under loggolvet och i nässlorna kunde jag. Äggakorgen har jag kvar än i dag.
Barnarbete!
Nu ska jag plocka fram mina dagböcker från förr och se vad våra barn utnyttjades till.
Jag har kommit på en grej – i förlängningen av ”bädda sängen” här ovan.
I Carl & Karin Larssons hus i Sundborn har nästan alla sängar likadana överkast (se bilden från Carls säng), designade av Karin. Det är jättesnyggt och ger ett synnerligen propert intryck när allt annat är så färgglatt och spretigt.
Tänk om jag skulle ta och fixa snygga, matchande överkast till alla våra elva fasta sängplatser! Det låter som ett femårsprojekt, men …
Ja, jag tror att jag ska försöka!
;; hyllas.
Mig har det aldrig varit lätt att få i arbete. Jag minns att det hände att jag klippte gräset (handjagare), men då kan jag ju inte ha varit pytteliten.
Mitt barn är mig likt. Det har visserligen med bravur hanterat dammsugare av den typ som avbildas här, men just det är ju synd för dem hade jag gärna behållit för mig själv.
Nu när det är så ohyggligt kallt så stänger några pappersfabriker ner sina massakokare för det lönar sig inte med dagens elpriser.
Samt att vi uppmanas i statstelevisionen att inte dammsuga under innevarande kylperiod.
Jag sökte lite i annalerna och fann att jag tydligen sattes till diskning i tvåårsåldern, och ser faktiskt ut att ha uppskattat det. Osäkert om jag var till nytta, dock.
En sån bilbarnstol men med en plattjärnsbåge framför magen, vertikal rem mellan benen samt nåt slags fotstöd hade vi också. Jag har genomsökt Goggel men hittar ingen som riktigt stämmer.
Dammsugning är nog det minsta problemet. Förlusteffekten i dammsugaren värmer inomhusluften och moderna dammsugare har mjukstart så det blir inga höga momentana belastningar på nätet.
Men vi lever farligt nu. Inte mycket reserv – om ens någon. Om temperaturen dyker ytterligare ungefär fem grader så kan det bli riktigt illa. Följ utvecklingen i ”Kontrollrummet”.
https://www.svk.se/drift-av-transmissionsnatet/kontrollrummet/
Min moderna dammsugare har dessutom en liten knapp uppe på handtaget som gör att man stänger av den så fort man ska ställa tillbaka det dammade föremålet på plats. Spar väl nån mikrowatt det också.
De här dammsugarrestriktionerna verkar ha satt sprutt på alla – vi vill verkligen lyda just denna uppmaning.
Skogsgurra: svk var en guldgruva, tackar. Ser lyckligtvis dock rätt hyggligt ut med elen just i detta nu. Fast jag som varit på många av MSB:s seminarier vet förstås att man som medborgare bör ha backup på alla möjliga vis när krisen kommer. Närvarande militär brukar sucka över hur lite resurser de har. Betryggande.
Håller även med Lotten, alla vill äntligen lyda myndigheterna när det gäller dammsugning. Swiffer, säger jag bara.
Karin:mejl är skickat till kusinen, spännande att se om de hittar något papper i Espanja.
Ja, är det dammsugarna som är problemet, då går vi fria. Dammsuger bara i yttersta nödfall. Och ingen bil har vi heller!
Vad barnen kunde hjälpa till med? Knäppa varandras knappar; mycket lättare att knäppa syskonets jacka än sin egen.
Här dammsugs det. Är man textilare så dammsuger man . Annars drunknar man i ludd och damm. Att klippa mattrasor är en rent byggnadsteknisk process i isoleringsfacket.
När de släcker ner strålkastarna som strålar ner över ingen och inget på fotbollsplaner ska jag ta mig en funderare på saken.
Bravo Ninja!
Och det finns mycket mer som utan problem kan stängas. Jag räknade på det där med dammsugarna och kom fram till att deras medeleffektförbrukning i Sverige är ungefär 30 kW. Just nu produceras ca 25 GW. Det betyder att dammsugarna utgör en dryg miljondel av förbrukningen. Sånt märks inte det minsta.
Lika lite som eltandborstar, elektriska burköppnare, citruspressar och andra grunkor som används sällan.
En femåring som värmer soppa på vanlig spis (för micro fanns ju inte då) … Eller koka kaffe när man är sex … Tiderna förändras!
Syrran berättar att när de för ca 20 år sedan bodde i Kanada, måste mörka med att äldsta dottern, då kanske 9-10 , var barnvakt åt småsyskonen någon timme. För det var förbjudet och hon kunde få myndigheterna på sig.
Tack Skogsgurra. Då får sig gaddarna en överhalning också.
Dina, medge att det vore väldigt praktiskt om femåringar kunde övertalas att ge sig in i kaffebranschen?
Strålkastarna som lyser på tomma fotbollsplaner är ett mysterium även här. I baskethallarna släcks ljuset om vi av outgrundlig anledning skulle stå stilla i fem minuter.
En annan mysko sak är att jag idag har blivit solbränd. Kinderna glöööööder och jag ser rent av berusad ut efter blott två timmars solskenspromenad.
Här kom solen fram först när vi nästan var hemma igen.
Ozonhålet är stort på vårvintern, så man ska faktiskt passa sig.
Idag har vi pratat om ”toapappersrullesyndromet” med Artonåringen. Vi är nu helt överens om att det är något en artonåring bör kunna.
Nästa vecka ska vi tala om vad en 57-åring bör kunna.
En tant: Jag avvaktar med spänning den spanska pappersjakten – tack!
Jag har funderat lite på hur det är med elförbrukningen om man har direktverkande elelement som uppvärmning och om man pendlar lite till och från ett periodvis uppvärmt hus. Är det alltid bättre att stänga av allt som kan stängas av eller finns det någon gräns där det liksom blir jobbigare för elementen att värma upp igen när det blivit utkylt i rummen? Om man går ut några timmar kan man ju sänka lite, men om man är borta ett dygn? Tre dygn? Då hinner kylan tränga in i timmerväggarna och det känns som att elementen får jobba rätt hårt för att få upp värmen igen. Jag värnar såklart om nationens elförbrukning, men kanske ännu mer, i ärlighetens namn, om den eventuella påverkan på elräkningen.
Synd att vi inte fått igång mailen än. Annars hade vi tagit den vägen. Med bilder och allt. Men kort så är det så här:
Det behövs en viss effekt för att hålla temperaturskillnaden mellan inne och ute uppe.
Den effekten är proportionell mot temperaturskillnaden, värmegenomgångstalet och total yttre väggyta.
Någon tröghet (svårt att ”knuffa igång”) finns egentligen inte i ett timrat hus. Där kan du vara glad att det inte handlar om ett slott eller en borg i sten. Där tar det tiiid att värma upp.
Att stänga av värmen en timme eller så ger inte mycket besparing. Men varje grad du sänker innetemperaturen spar du ungefär fem procent, dygnet runt. Det gäller vid 20 C inne och 0 C ute. Vid -20 C ute spar du inte mer än 2,5%/C.
En bra sak som du kan göra är att utse ett rum, helst så mitt i huset det går, och låta det ha hyfsat bra temperatur. Sänk sedan omkringliggande rum till kanske tio C. Då har du minskat temperaturdiffen rätt så bra och slipper dra hög effekt.
Se till att dörrarna till det varma rummet är stängda. Det kommer då att funka som en rätt så välisolerad kokong med bra temperatur och låga förluster till omgivande rum.
Frysskydd kan vara bra att ha. Men det går också att låta det dyra kommunalvattnet stå och läcka lite. Då hålls rörsystemet vanligen över 0 C så det inte fryser. Svårt att veta hur mycket man ska dra på, men ungefär så det ligger mellan tio och 20 l/timme är rimligt. Om det tar en timme att fylla en tiolitersspann så är du hyfsat rätt.
Der Teufel gömmer sig som vanligt i en massa detaljer och om och men. Man tänk igenom det här så ringer jag i morgon.
Håll ut! Snart är våren här. Och viruset kanske väck. Fast det där med viruset är jag inte lika säker på.
Ursäkta Lotten, att vi använder dig som sambandscentral.
Jag var fyra fem år när jag bryggde kaffe till mamma och pappa. Utan kaffebryggare. Med kastrull med kokhett vatten och melitta.
Oftast gick det bra. Men inte den gången som melittan välte ut över mig och skållade mitt lår och vi fick fara till akuten och jag hade fått stora brännskador. (Som läkte fint och osynligt.)
Sen gjorde jag inte kaffe till mina föräldrar igen. I alla fall inte på en herrans massa år.
Tack SG för goda råd om elbesparing. Nu har jag utsett ett rum mitt i huset, som får ha det lite varmare. Det blev toaletten på bottenvåningen.
Jag vill inget hellre än att vara sambandscentral! Annars hade jag ju inte fått se Magganini diska som tvååring!
(Dock går det många dagar mellan inläggen; det beror på jobb, vinterstök och dito promenader samt coronahjärnan som faktiskt jobbar lite långsammare än vanligt. Men snart är det midsommar!)
Bra val Karin! Finns inget värre än kalla toastolar.
(Eller jo det finns det säkert … Men, i en annars perfekt värld, finns inget värre än kalla toastolar!)
Hu, Cecilia N! Bra att det läkte fint. Vissa saker är bra att de helst inte görs längre.
Apropå ingenting, bonusdottern har blivit C19-positiv. Hennes enda symptom är kräkningar och diarré och mår pyton. Det har jag inte hört förut.
Lotten, tischor på plats. Nu väntar vi bara på tischaväder.
BTW – kom det någon kartong?
Hu? Kartong? Hm.
Ooooh, du menar för länge sedan? En rosa? Ja! Jag skrev ett mejl och tack… Aaaaaah. Ni har ju ingen fungerande mejl!
TACK!
Nej vi har ju inte det. Det är mycket vi svävar i lycklig okunnighet om 🙂
Aha! Det var därför jag alltid hade så ont om småpengar.
Fadren
Haha! Vad kul att du hittade hit, pappa!
Bra artikel, men dagens ungdomar är curlade så in i vassen, vad gjorde vi för fel? När jag växte upp så var det naturligt att man gjorde nån syssla, växte upp på bondgård. Min var: Hacka bort isen framför husen, kanske något jag inte skulle rekomendera………………..
Med en stor hacka.