Jag var i Stockholm och gjorde ditten och datten:
- besökte Dramaten, åt hotellfrukost
- letade efter en ny dator åt min pappa
- såg det perfekta förvaringsstället för öronproppar
- trillade in i ett demonstrationståg
- blev påkörd av en sparkcykel.
Demonstrationståget var oerhört välorganiserat med reflexvästförsedda ordningsmän som i sitt agerande påminde lite om hur dagisbarn beter sig i sina små reflexvästar. När jag föll av trottoaren och hamnade bland de demonstrerande, fångades jag raskt upp av en stark reflexväst och kunde fortsätta flanera. Mot Dramaten, mitt teaterparadis i världen! (Jag älskar på riktigt denna dammiga institution.)
Dramaten håller på att renoveras av ett företag som har gått i konkurs – men Lilla scenen är öppen som vanligt och den här pjäsen av och med Andreas T. Olsson kan jag verkligen rekommendera. Allt var perfekt! Inga toaköer, massa fika, snygg ridå och gratis programblad!
Men nu till sparkcykeleländet. Innan cykeluthyrningsföretaget 2018 förlorade upphandlingen på nåt mysko sätt, hyrde jag cyklar hela tiden. Jag bara blippade t-banekortet och susade iväg, parkerade i därför avsedda ställ och njöt av livet på det stora hela. Sedan tog sparkcyklarna över, och de verkar framföras av cirkusartiser, elitatleter och idioter.
Kanske är jag blott bitter och arg för att mina knän inte pallar sparkcykelkörning, kanske är jag inte mogen för moderniteter, kanske är jag blott en SUNT TÄNKANDE MÄNNISKA MED HJÄRNA OCH PARKERINGSVETT?
Förlåt. Men jag gillade hyrcyklarna.
Under hotellfrukosten satt jag precis bredvid the måst beautiful kaffeautomat som nån industridesignprofessor glömde att ge betyg på. Som vid ett vattenhål samlades de kaffesugna och försökte trycka, plutta in kapslar och leta efter dolda funktioner – och allt detta dubbelvikta för att kunna läsa på de små knapparna.
På väg mot datorinköpsbestyren blev jag påkörd av en dam på sparkcykel. (Inte så mycket, bara på vaderna och ena foten.) Hon bad tusen gånger om ursäkt och sa att hon nog borde ha hjälm egentligen eftersom hon ”hela tiden krockar”. Hon for iväg igen innan jag hann fråga om logiken, knäna och parkeringsbestyren.
Apropå parkerings- och kaffeautomatsdesign, är ombyggnadsreadesign också en grej. Kolla här inne i Elgigantens affär på Kungsgatan:
Eftersom vi verkligen behövde hjälp av personalen, styrde vi genast mot informationsdisken, men kunde inte hitta nummerlapparna. Men vi hörde ju FÖRTIFEM och FÖRTISEX klart och tydligt. Var? Var? Var? Vi letade och frågade oss fram – och när vi till slut fann apparaten, kunde vi inte hitta knappen …
Som ni hör, måste personalen visa kunden att lapparna finns på baksidan av pelaren och dessutom dutta på skärmen och få fram lappen. Informationsteknikern i mig gruffade. Jag tog raskt fram papper och penna.
Men efter all denna negativism och kass design samt dåliga lösningar ska jag nu avsluta med människans finurlighet och kanske bästa förvaringsställe. För inte bara stigbygeln och hammaren samt glasögonen kan ha nytta av öronen.
Men om man förvarar öronproppar där måste man ju ha glasögonen i pannan, vilket inte alls verkar särskilt praktiskt. I alla fall inte om man ser dåligt.
Haha ja det där med att hitta var nummerlapparna sitter är ett helt kapitel för sig.
Kärringen på elsparkcykeln kanske inte borde använda sig av dem överhuvudtaget. Förresten, om det nu är en sparkcykel med el så behöver man väl inte sparka? Kan man då kalla det för elSPARKcykel? Själv har jag sparkcykel utan el, och det är ett attans sparkande.
Nä, helt korrekt Peztis: det är sannerligen inte mycket sparkande på de där elsparkcyklarna!
(Jag har nåt fel i huvvet. När jag ska skriva sparkcykel blir det
sparksykelVARENDA gång. Precis som basker, som går omvägen förbi basket, vilket vi diskuterade i båset på stenåldern runt 2009 tror jag.)Christer, the Long Distance PT!
VÄLDIGT OT:
När man sitter i en sån där maskin som man tränar lårmusklerna med (benspark- eller leg extension-maskin) för att man inte vågar gå till Belgian Blue-grabbarnas coola hörn på gymmet. Dååå. Kan man då – utan att göra nåt fel och dumt för de små knävlarna – hålla sig kvar en stund med benen rakt ut som ett barn som sitter och leker på golvet med legot mellan benen? Eller bör man hellre gå upp (fälla ut benet) och snabbt sedan återvända till 90°?
Hm, nu är jag ingen fysio, men jag skulle satsa på att räta ut benet/benen hyfsat snabbt, men utan att översträcka knät (det tror jag kan göra ont). Sen skulle jag gå tillbaka till 90° lååångsamt.
Men var inte rädd för att gå till coola hörnet! De muskliga killarna hjälper säkert gärna till om du ber om hjälp mellan deras set.
Vilka chocker! Först ser jag bild på Lotten utan nudelsoppefrisyr och sen ett hövve utan nåt hår alls; har hon rakat sej? Vad har hänt?
Menar du bilden utan nudelsoppa i affären, kära Ökenråtta? Det är ju Orangeluvan, det!
Mäh!
Va?
Var matsen så spännande att den inte hann refereras här?
Sorry, Cecila N., idag var jag på plats på Friends Arena och såg i verkligheten hur Sebastian Larsson var bäst på att glidtackla!
(Det var alltså Sverige–Spanien och jag var där med två tokiga spanjorer och rapporterade på Facebook, men i mycket mindre format förstås dårå:
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10156304067481644&set=a.451241021643&type=3&theater)