Ni som är nyfikna på hur upprörd man ska vara på 2018 & 2019 års pristagare: skrolla ner!
—–
I hundra år satt jag och dreglade framför radio- och tv-sändningar när det vankades litteraturpristillkännagivanden. Jag raljerade, jag hurrade, jag skrattade och jag slängde mig i besserwisserlianen. Jag njöt storligen av all kuriosa, alla förvånade pristagare och alla som verkligen inte tänkte svara i telefon tidigt på morgonen.
Sedan kom pruttkorvarna i Akademien och uppförde sig som små grodorna. Eller nåt. Och så var det inte lika kul längre. Men nu har Ninja-Malin kommit på något rysligt roligt! Och bestämt att den som formulerar sig finurligast kommer att vinna ett knypplat bokmärke!
Hitta på motiveringen till priserna som delas ut!
Här kommer de hittills inkomna!
Plufti Kåskbrink tilldelas 2018 eller 2019 års pris …
- ”För ett författarskap som på ett signifikant sätt behandlar den glesnande frågan om tillvarons täthet, utifrån ett omvänt inifrånperspektiv som belyser mänsklighetens futila kraft i tillvaron.”
- ”För sitt djupt personliga och samtidigt allmänmänskliga diktning, som öppnar portar mot en annan verklighet.”
- ”För sin förbryllande förmåga att placera subjektet i en kontext som transformeras avlägset bortom vedertagna grifter.”
- ”För att på ett personligt plan inbegripa den del av mänskligheten som besitter den förmåga till förtydligande av författarskapets djupare feministiska dimension som dagens korporativa gärning kräver.”
- ”För att med språklig stringens såväl som i vällustiga verbala virvlar, från själens mörkaste veck föra upp de djupaste självbedrägerierna till den reflekterande blanka ytan.”
- ”För att i en rämnande samtid synliggöra hur det tvärgående planet skär igenom det brus som skapats av glidande pronomkokotter och hur dessa relaterar till det avslutande epitafets kvillibrink.”
- ”Composidot von Gasleben tilldelas Nobelrpiset i litteratur för ett författarskap som i sin livslånga gärning innefattar detaljer som på ett sluttande plan gestaltar huvudpersönernas deltagande i den allmänmänskliga konspiration som lyfter varje del av klasskampens närvarande obejktifiering av 1800-talet.”
- ”Halte Rabarber und Stolt tilldelas priset för sin detaljerade raljans över de utanförståendes irrelevanta orientering genom de subjektiva kval som verbalisering utgör.”
- ”För att mitt i ett genomgripande brustet vemod finna den tulipanaros som intighetens vapendragare så diktatoriskt undangömt och för att i dessängens ledband kanta apokryfernas mål.”
- ”För att med språklig stringens såväl som i vällustiga verbala virvlar, från själens mörkaste veck föra upp de djupaste självbedrägerierna till den reflekterande blanka ytan.”
- ”Skumpa von Dinkeldunk tilldelas Nobelpriset i litteratur för det oförblommerade artisteriet och den vulkaniserande skaparkraften i universums pulsåder.”
Jag fyller på när fler inkommer! Tills vidare kan ni njuta av Doris Lessing:
Och en bild på en av mina favoriter – Harold Pinter och plåstret.
Överkurs från en språkpolis:
Håll nu tummarna för att Akademien formulerar sig så att journalisterna som bara kopierar och klistrar in motiveringen inte trampar i klaveret. Tidningarna tenderar nämligen att inleda med ”Namn Namnsson tilldelas årets Nobelpris för …” och då ska det följas av sin/sitt, inte hans/hennes.
Så här bör man skriva motiveringen:
”som i sina romaner förenar poetens och målarens skapande med ett fördjupat tidsmedvetande i skildringen av mänskliga villkor”
”som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning”
Så här bör man inte skriva motiveringen, för då står det fel i tidningsartiklarna:
”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”
”för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt”
(Den läsare som nu fnyser att det inte spelar någon roll om man har ordning på sin/hans för det viktiga är ju att man förstår vad det står, förstår mig inte.)
—–
Uppdatering den 10 oktober 2019 kl 13:01 när de fjo(de)rton har bestämt färdigt!
Nobelpriset i litteratur 2018
Olga Tokarczuk, Polen (f. 1962) körde bil i Tyskland och fick parkera för att kunna svara när Nobelkommittén ringde. Hon är psykolog och alldeles perfekt när det gäller att skriva om galningar.
Motivering:
”för en berättarkonst som med encyklopedisk lust gestaltar gränsöverskridandet som livsform.”
“for a narrative imagination that with encyclopedic passion represents the crossing of boundaries as a form of life.”
Ur NE:
”Tokarczuks böcker följer narrativt sett en ganska traditionell linje, men trots den till synes enkla språkdräkten präglas hennes verk av djup människokännedom och filosofiska spörsmål.”
__
Nobelpriset i litteratur 2019
Peter Handke, Österrike (f. 1942) var hemma och svarade pronto när Nobelkommittén ringde.
Motivering:
”för ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet.”
“for an influential work that with linguistic ingenuity has explored the periphery and the specificity of human experience.”
Ur NE:
”Programmatiskt tog han avstånd från kraven på samhällstillvändhet och skildrade fragmentarisering och rotlöshet i den nya franska romanens stil.”
__
(Nu får vi veta exakt vilka som har sammanträtt och beslutat detta. Hm. Är det viktigt?)
__
Eftersom jag inte har läst Olga Tokarczuk och inte minns vad jag tyckte om Peter Handkes ”Målvaktens skräck vid straffspark”, som jag blott läste pga. sporttiteln, ska jag sammanfatta vad tv- och tidningstyckarna tycker:
• Olga Tokarczuk [tokartchok] är en hejans rolig författare som är värd priset, som är ball, talför, underbar och förtjusande och ska man börja någonstans är det med att läsa den lilla romanen ”Jakobsböckerna” på 900 sidor, som är numrerade bakifrån! Priset är vansinnigt kontroversiellt i Polen eftersom det är ett ställningstagande mot ”illiberala” krafter i dagens Europa.
• Peter Handke [hantke] är så allmänbildad vad gäller kultur att alla som träffar honom trillar omkull av pur förvåning. Skolverket hade häpnat, för si han kan rabbla fakta om både antiken och Creedence Clearwater Revival. På en gång! Och det är tydligen bra att läsa ”Vägen till Sainte-Victoire”. Eller bara titta på ”Himmel över Berlin”, som han skrev filmmanus till.
Intressant kuriosa
Nu har jag lyssnat och läst så att ögonen går i kors och öronen har hoppat ur led, men ingen har hittills nämnt det som förenar de två pristagarna:
- Olga låter ting tala i sina böcker, t.ex. svampar.
- Peter är inbiten svampplockare.
Composidot von Gasleben tilldelas Nobelrpiset i litteratur för ett författarskap som i sin livslånga gärning innefattar detaljer som på ett sluttande plan gestaltar huvudpersönernas deltagande i den allmänmänskliga konspiration som lyfter varje del av klasskampens närvarande obejktifiering av 1800-talet.
Det här är vansinnigt roligt! Jag ska försöka dra till med en nu.
”Skumpa von Dinkeldunk tilldelas Nobelpriset i litteratur för det oförblommerade artisteriet och den vulkaniserande skaparkraften i universums pulsåder.”
Vill ni ha inspiration, kan ni läsa de riktiga motiveringarna – för de är fan inte riktigt kloka.
För att i en rämnande samtid synliggöra hur det tvärgående planet skär igenom det brus som skapats av glidande pronomkokotter och hur dessa relaterar till det avslutande epitafets kvillibrink.
Vi kan sälja dem dyrt till Akademien så slipper de hitta på själva.
Halte Rabarber und Stolt tilldelas priset för sin detaljerade raljans över de utanförståendes irrelevanta orientering genom de subjektiva kval som verbalisering utgör.
Hahaha!
Jag tänkte fråga var man kan betta, men jag kan ju som vanligt inte bestämma mig i alla fall.
För att mitt i ett genomgripande brustet vemod finna den tulipanaros som intighetens vapendragare så diktatoriskt undangömt och för att i dessängens ledband kanta apokryfernas mål.
Eller helt enkelt till Katarina Frostensson för sveda och värk.
Hahahaaaaa! Vi har ingen deadline, va, Ninja-Malin? Så att vi kan fortsätta till imorrn kväll i alla fall?
Wow, lyss till 1901 års motivering:
”såsom ett erkännande av hans utmärkta, jämväl under senare år ådagalagda förtjänster som författare och särskilt av hans om hög idealitet, konstnärlig fulländning samt sällspord förening av hjärtats och snillets egenskaper vittnande diktning”
Sällspord!
Vi kan fortsätta till den tionde december vad mig anbelangar.
Därefter kan vi gissa vilken författare som fått priset med vilken motivering.
Med lätta påfågelsfjät beskriver författaren den bysantiska ornamentikens poetik i ett skal av aggressivt självhävdande.
Årets Nobelpris i litteratur har tilldelats Vitus Vitling för hans livskraftiga prosa som hittills berört ett relativt stort utbredningsområde från Västerhavet till sydvästra Östersjön ända upp till Fårö och Östergötland och på senare år infattas även nordöstra Atlanten från Barents hav och Island söderut till Portugals kust och dessutom inkluderas östra Medelhavet. Vår förhoppning är att …
(Sömnig Agneta skrev)
Vi har inget särskilt skäl, bara att hen är en trevlig prick.
Akademien har beslutat att tilldela Alvar Nidkråka litteraturpriset, men tänker inte berätta varför. Det har ni straäng taget inte med att göra.
Nancy Otterpouch är den enda författare vi kunde hitta i år som garanterat ingen annan än vi har hört talas om. Därför tilldelas hon årets litteraturpris.
Akademien har beslutat att årets litteraturpris ska gå till baronessan Fisenknopp, eftersom hon under året gjort mänskligheten den största nyttan, då hon avstått från att publicera sina vämjeliga alster, som närmast kan beskrivas som en blandning mellan aceton och maneter.
Carolyn Keene, Enid Blython och människan med Fjällbackaserien får dela på årets litteraturpris eftersom vi ville överraska er rejält genom att utse pristagare som folk känner igen och faktiskt har läst.
Titta! Jag skrev när klockan var pi!!
Sully Prudhomme (som fick priset 1901) tycks skickligt ha dolt sina talanger utom ”på senare år” då han ådagalagt dem. Snillena i akademien verkar ha bemödat sig så mycket om satsflätning, ordval och andra finesser i sin motivering att de glömde kolla innebörden av vad de skrev.
Dysdirektikerförbundet anser att litteraturpriset i år bör gå till Nina Jaribu som i sin kamp för frihet inte bara lyckats avdramatisera begrepp som höger och vänster utan också oskadliggjort all rigid kompasstrohet och helhjärtat gjort upp med olika riktningsnormer, inklusive fantasilös väderstrecksformalism.
Haha Karin, du får min röst för Nina Jaribu.
Jag är ute och flänger, men ska sätta mig på ett café kl 12:58 för att kunna reagera med bestörtning på pristagarna!
Fniss!
Ja! samt Jahapp?
Men ”Målvaktens skräck vid straffspark” är väl en Nobelprisfähig boktitel? Av Peter Handke, 1971. Bra, enligt trovärdiga källor.
Engelskan då, i meddelandet om att Munro inte gick att få tag i: ”Get a hold of.”
Men Ninja och Niklas är ju så roliga så vi får håll. ”We get direction” heter väl det på akademisk svengelska.
Undrar om någon av Sveriges landslagsmålvakter har läst eller uppmanas läsa boken ”Skräck vid straffspark”, och är villiga att kommenterat innehållet?
JÄTTEBRA artikelidé, Örjan!!!
OT! Jag undrar om kirurgen är verksam inom genren radikalslöjd eller om han skolkade från syslöjden i skolan. ”Korsstygn för kirurger” kanske vore en kursidé för Konsthantverkets Vänner.
Nummer 6! Haha!
Grattis Niklas, det där ser ju riktigt snyggt ut! På mig användes häftklammer – kadong! Åtta stycken i rad, lite hipp som happ. Inte alls särskilt dekorativt.
Det där ser ut som halva korsstygn, men knutarna ska ju vara dolda på insidan. Slarvigt, slarvigt.
Extremt coolt sår, Niklas, väldigt brutalsnyggt!
Maria Lenngren tilldelas postumt 2020 års Nobelpris i litteratur för sin förmåga att skriva kristallhumoristiska rim i svårtolkade poem med skarp, bakomliggande skepticism.
Den åldriga kvinnan under korkeken dignar under bokstävernas ok i den bysantinska perplexitet som ett helgjutet och könlöst författarskap bibringar världslitteraturen.
Niklas sår påminner om det sår som Pälletaxen hade när han hade förtärt en långluggig ryamatta och behövde befrias från sagda matta. Jag tänkte minsann reklamera ett så fult ärr, men när de tog stygnen föll hela korven liksom i sär och försvann. Efter ett par år gick det inte ens att se ärret.
Jag tror att man syr en sån där korv med vilje, för att såret ska läka innifrån och utåt, särskilt när man skurit igenom både hud och muskler.. Antagligen blir det starkare också om musklerna läker först, och huden sen.
Så det finns hopp, och skulle det inte funka så kan du ju uppsöka närmaste veterinär.
Finns det plastikveterinärkirurger (veterinärplastikkirurger?)? Jag är inte så orolig för ärr; någonstans inom mig finns fortfarande en liten pojke som tycker det är tufft med ärr. Och det är ju inte direkt i ansiktet de sitter.
Intressant fundering med knuten på baksidan/insidan …
Visst finns det plastikveterinärer, men det är inte så värst mycket botox i den branschen.
I Sydostasien är det många hundar som får sina munnar igentejpade när de hanteras inom hundköttsindustrin. När de räddas från att bli uppätna har de ofta stora skador på nosen, från tejp eller ståltråd. De kan plastikopereras för att återfå funktionen i andningsorgan, munnar och svalg.
Många av dem är kidnappade husdjur, övergivna valpfabriksdjur eller uppfödda på fasansfulla hundfarmer.
Jag tänkte skriva att jag läste ”plastikveterinärkingar” i Niklases inlägg, på nåt självupptagen sätt, och fundera över vilken nytta sådana skulle kunna vara till.
Men så fick jag se Ninjas hundinlägg, och det tappade jag ju det goda humöret av en stund.
Fått lite strul med min mejladress här i bloggen. Försöker rätta till det – därför detta inlägg.
Test: Ännu ett inlägg i samma ärende.
Hu för igentejpade hundmunnar. Men hur äter de då?
Cecilia, de äter inte, de ska själva ätas!
Det måtte i varje fall vara en kortvarig tejpning då, eftersom de måste leva tills de ska dö. Men inte känns det trevligt.
Fast djurhållningen hos oss har väl sina obehagliga punkter den med. Hoppeligen lite mindre obehagliga.
För att kunna gödas upp till att kunna bli ätna behöver de ju äta. Det var den delen jag funderade över, om de var igentejpade då.
Sen är det ju förfärligt överhuvudtaget att någon äter hund.
Helt OT måste jag berätta att jag har sett en jättejääääättebra pjäs på Dramaten: ”Sufflören” av och med Andreas T. Olsson.
De blir inte gödda, tvärtom.
Hanteringen av alla slags slaktdjur i Sydostasien är överhuvudtaget så fasansfull att jag inte tänker länka något här utan ni får googla själva. Våra influensor har sitt ursprung i den dåliga hygien som råder, framför allt i Kina, där gäss och änder sprider sina virus till grisar som i sin tur sprider dem till människor. För att inte tala om rabies mm.
Jag är djupt engagerad i detta, men tycker vi ändå lämnar ämnet.
Enväldig segrare i motivationstävlingen är förstås Niklas, som får ett bokmärke och några korkar i brevlådan endera dan.
En SÅ värdig vinnare, outstanding! Grattis Niklas!
(Ninjas knyppelkonstverkspris är fantastiska, ska ni veta.)
Åååååh! Tack! Jag är både skakad och rörd.
Men jag kan inte se någon prismotivering. Är inte det lite konstigt i det här sammanhanget?
Fia sitter på min axel och håller ett tacktal för korkarna.
Grattis Niklas. Se upp så att Fia inte blir intresserad av catgut eller vad det nu är du är sydd med. Då kanske hon käkar upp den när du inte märker nåt och så trillar hela innanmätet i armen ut. Det blir inte trevligt.
Sara Danius har avlidit!
– Har du hört om Sara Danius? skrev Orangeluvan till mig.
Medan jag googlade tänkte jag ”hon kanske har fått ett pris” och ”hon har kanske slagit Horace på käften” samt ”hon har nog gjort succé i en ny klänning”.
Men ack.
Niklas ville tacka priskommittéen med en liten filmsnutt, men si det går inte. Det är alldeles för avancerat för den här kommentatorsbåstekniken. Så ni får istället en bild på (det som egentligen är en film) när den förtjusande papegojan Fia jamar som en katt.
Med hjälp av annan modern teknik kan man njuta av Fias jamande här!
Sara D. var ju för 17 döende i cancer när allt ståhej pågick! Hörde man henne nånsin klaga eller be om hänsyn? Nej. Vilken stark människa. Och vilken benådad skribent. Vi har läst ”Den blå tvålen” och ”Husmoderns död”. Så bra och roliga.
Och hennes kläder! Den där stridslystna skapelsen vid hennes sista Nobel-fest, i dom färger som matadorerna har i sin stora cape. Vilken signal till diverse sk*tar: ”Prends garde à toi”, som Carmen sjöng, om vi nu ska hålla oss åt det spanska hållet. Ajö. Nu ska jag koka äppelkompott.
VAD är egentligen kompott?
Jag har aldrig förstått vad det egentligen är och hur det skiljer sig från äppelmos, äppelsylt eller annan äppelberedning.