I mina digra samlingar av sådant som kan vara bra att ha, finns förstås även sådant som inte någonsin kommer att behövas. Kanske kan jag idag förmå mig att slänga
- min allra första morgonrock (rosa, Broder Jakob hade en likadan fast ljusblå)
- min tandställning (en sådan som sitter fast i gommen, men som med tanke på mitt utseende faktiskt inte funkade så himla bra)
- Hej matematik (matteböckerna i lågstadiet)
- örhängen från 80-talet (stora som julgransprydnader)
- alla gamla svartvita foton som ingen tittar på längre.
Nej, jag bara skojar. Inte ska jag slänga några foton heller. Förmodligen inte örhängen heller.
Produktidé: kan man skriva ut gamla foton, laminera dem och tillverka örhängen av?Bilden här ovan togs förmodligen när mina farföräldrar firade guldbröllop 1970. Ni ser min farmor som var pytteliten och min farfar som på sin tid var längst på kompaniet och de tre barnen. Min pappa är sladdisen den med de diskreta glasögonen (storasyster Ulla är 13 år äldre, storebror Sten 17 år äldre).
Jag försjunker i bilden och Faster Ullas klänning. (Tio år tidigare såg hon ut så här.) Farbror Sten (som var ursnabb på 100 meter) har slips men inte pappa. Hm. Revolterade pappa eller slapp han eftersom han var lillebror? Hm. Hoppas att jag ser ut som farmor när jag blir gammal. Hm. Tänk att farfar överlevde spanska sjukan. Hm. Farbror Sten ser ju ut som en filmstjärna.
Men hur kunde ateljéfotografen ställa upp familjen så här? Vad var tanken? Varför är männen allvarliga medan kvinnorna fnissar? Varför är inte farmor och farfar i bildens centrum? Jag vill ha en speakerröst som förklarar. Tidsmaskin hitåt! (=Jag ringer pappa.)
Uppdatering
Pappa berättar:
”Farbror Sten sprang 100 m på 11,1 sekunder och förstörde sina fötter i dåliga spikskor. Men han var bra i kula också! Nålen på min kavaj är en LUGI-nål (pingis).”
Mamma berättar:
”Faster Ulla hade nypermanentat hår och farfar var ledsen för sina ögon (starr). Farmor ohlala, så bedårande. Men hon var inte pytteliten utan normallång för sin generation (född 1895). Jag undrar om inte de som står längst bak är upphöjda på någon pall. Faster Ulla var rolig så in i vassen när hon pratade!”
SÖT farmor!
Jag håller verkligen med dig, jag skulle också vilja se ut som din farmor, fast kanske inte just nu. Men om 30-40 år vore lagom.
När jag läste inlägget hörde jag faktiskt Hans Villius i mitt huvud.
Tack, Stina, hon var verkligen söt!
Moster Mjölgumpa, du gör mig så nöjd så, det var Hans Villius jag tänkte på själv. (Fast jag tänker alltid fel och uttalar hans namn som Litauens huvudstad.)
Snälla, säg stt morfarns glasögon inte är bortkastade.
Hm. Jag kallade visst mig själv fjortonåring. Så det kan gå.
Farmor och farfar skulle väl stå där på var sin sida och liksom omgärda familjen? Eller i alla fall tjejen. Killar klarar sig ju alltid!
”Inte ska jag slänga några foton heller.”
En allvarlig reflexion:
När jag studerade på 50-talet mötte jag många som hals över huvud på grund av ras, religion eller nationalitet varit tvungna att fly hals över huvud i samband med WW2.
Vad tar man med sig?
Smycken och andra transportabla värdesaker samt FOTOGRAFIER!
Förresten fjor..nävisst ja femtonåring:
Jag har i min samling inte morfars men väl farmorfars och farfarsmorbrors från samma epok!
Men du skall väl inte slänga Hej matematik! Om du absolut måste, kan du väl scanna in och visa några bilder först för oss nostalgiker.
Du kan vara lugn, Ullah, jag slänger numera ingenting utan att först konsultera bloggen.
Nu ska jag (tadaa) slänga en påse med räkskal.
AB: Jag har mejlat alla mina kusiner samt farbror Sten, så kanske kommer det en lösning på den konstiga uppställningen.
Men jag är alldeles säker på att jag har rätt! Det är därför de inte har varvat damer och herrar på ett symmetriskt sätt, och inte efter längd heller (lilla farmor till vänster och långa farfar till höger).
Dom är lite gröna i synen, eller hur? Är dom i själva verket utomjordingar som i tredje släktled låter huden spricka och ut kommer evil lizards! Det skulle se ut det, i Eskilstuna! – Man har väl sett ”V”. (Hette den väl …)
Lotten! Nu behöver jag språklig assistans. Jag skriver på min magisteruppsats och behöver en utredning angående det här att skriva ”internet” med stor bokstav eller ej. Enligt min utbildning (eller iaf någon av lärarna…öh) och tydligen flera av mina klasskamrater ska man skriva med stor bokstav. Personligen, men jag är ju inte teoretiskt språkkunnig, tycker jag det är väldigt konstigt att göra det. Internet är ju en företeelse, inte ett namn? Nu har jag konsulterat Svenska skrivregler, och där stod ingenting. Så nu vill jag ha ett argument för (eller mot…) att man ska skriva internet med stor bokstav som jag köper!
men de ser lite gröna ut 😉
Det finns nåt som heter nånting som Svenska dataterminologinånting. På KTH håller de till. Lotten – hjälp. Där finns listor på hur saker i datavärlden ska skrivas. Och vad det heter. Mejl heter till exempel mejl på svenska.
Internet ska säkert heta internet, gisar jag som i dag inte bara druckit whisky utan även rom. Oj oj oj.
Jag är en glad amatör – som dock surfat ett större antal år – så visst är det NUMERA internet…
liksom radio och tv och varför inte bok, film etc
Hej, oj, här har ni vilda diskussioner om gröna släktingar och internet.
Internet skrevs förr alltid med versal eftersom det var ett namn — och var därför inte med i SAOL, eftersom SAOL inte har med namn. Annars hade ju Lotten varit ett givet uppslagsord.
Men nu är ju inte Internet längre endast ett namn på det internationella datanätet utan en företeelse som diskmaskin eller bananpaj: internet.
Men i SAOL som kom 2006 finns alltså både Internet (namnet) och internet (företeelsen) med. Så: skriv som ni vill — men var konsekventa!
Hupp. Jag kollade i NEO, och där finns bara Internet med. Humhum.
Den sk branschen skriver än så länge Internet med stor bokstav, så håll er till det är min insiderrekommendation. Däremot behövs inte längre bindestreck vid ord som Internetanslutning.
Meeeh. Jag VILL ju inte. Tror ni det räcker med argumentet att jag personligen känner ett stort motstånd angående stor bokstav, om någon klagar? 🙂
Oj. Jag undrar varför jag är så rabiat angående detta. Det lär finnas någon koppling till min barndom eller så. Jag får konsultera Freud.
Stina! Här har du argument:
”SAOL är den normerande ordlistan och där står internet med litet i med, så det så.”
Okej, nu har jag gett mig. Jag anlitade Branschen, och Branschen sa:
”Internet var egentligen bara ett internet. Ett internet är ett slags nätverk, men sedan pratar folk om Internet, och menar samma internet, det vill säga det man brukar surfa på osv.
Lite olyckligt namn, som att kalla en bil för Bil.”
Det kan jag köpa. Nu ska jag köra sök och ersätt. 🙂
neeej..släng inte Hej matematik.
Jag fick nyligen användning av min mans gamla. När jag skulle undervisa i Diskret matematik (jo, det heter så..) på gymnasiet då går man igenom mängdlära som finns i dessa gamla Hej matematik böcker. Gissa, om mina sjuttonåriga elever blev förvånade när jag drog upp Hej matematik!
Tack, Anette! Det var i sanning den bästa anledningen till att inte slänga Hej matematik.
Sjuttonåringarna kan behöva den!
Visst är det lite roligt att man började med matematik på c-nivå (universtitetets) när vi började skolan? Fast den var ju inte lika svår. Senare hade de med något om ringar och grupper också och då var jag nästan ”lost”. Men jag klarade tentan.
Heter alltså din farbror Sten Stenson?? Fattas bara ett Steen …
Både farfar och farbror heter Sten Stenson. Fast Nils Poppe hette nog Sten StensSon Steen.
Jag hade ju bara sammanlagt två s i mitt Stenson.
Nu måste jag faktiskt leta reda på en Poppe-film!
[…] ett av de underligaste släktfotona i min samling – guldbröllopsbilden (som jag skrev om för fem år sedan): Från vänster: farmor, pappa, faster Ulla, farbror Sten, farfar. Analysera […]
[…] gifter sig Sten och Lilly Stenson 1918. De får tre barn: Sten 1920, Ulla 1924 och sladdisen Per […]
[…] jag skrev ju för ett knappt år sedan om ett förfärligt fult släktfoto. Jämtlands läns teater hittade det på bloggen och bad om att få använda det i fonden i […]