Vad händer när man är van vid att ha fem–sex barn i huset hela tiden och plötsligt har blott ett? (Som nästan inte ens är ett barn längre – den där lillen som var ”Treåringen” när jag började blogga på lotten.se är numera ”Sextonåringen”.)
För det första har vi fått beställa en mindre soptunna eftersom det ekade tomt i den vardagsrumsstora.
För det andra ligger saker liksom kvar där man lade dem nyss; min strumplåda är full av strumpor numera.
För det tredje är det ingen som tömmer diskmaskinen – det gjorde alltid nån annan förut.
Men den största skillnaden är att jag kan ta mig för saker lite spontant och utan eftertanke, t.ex. att
- ta ett senare tåg hem än planerat
- gå ut mitt i natten och spela basket
- jobba som volontär på en kulturbiograf
- granska sådant som jag har varit hemmablind inför i två decennier
- spela Beatles eller Vivaldi på högsta volym utan att först hålla en föreläsning om nyttan och bildningen med just dessa två musikskapare.
Nu brinner förstås allmänheten av längtan efter en utförlig, lite för lång bildrapport från de senaste dagarna …?
Efter att inte ens under pistolhot ha kommit på annat än ”vadsomhelst” till min egen önskelista, dök dessa fyra ting upp som måste-genast-ha-saker.
Äventyr 1
Sent igår kväll var det 20 °C och jag gick därför på en kort promenad i shorts. Min djefla man lider av en bajs-i-lövhögar-fobi, så när jag promenerar med honom får jag inte göra så här:
Lyckan visste inga gränser. Och inga bajskorvar lade jag mig i! Jag gick småtrallande hemåt igen och fann utanför dörren att jag
- var utelåst eftersom Sextonåringen och Den djefla mannen vet att man måste låsa när man släcker för natten
- måste ha tappat både dörr- och bilnyckeln i lövhögen
- hade en synnerligen jättedöd mobiltelefon.
Jag tog med mig en räfsa och gick sur som ett åskmoln i Ruhrområdet 1977 tillbaka till lövhögen och letade.
Inga nycklar hittade. Jag gick hem och hämtade cykeln och cyklade hela den väg som jag hade promenerat. Inga nycklar. Hem igen och kasta stenar på Sextonåringens fönster.
– Men mamma hur blev du utelåst?
– Jag tappade nycklarna i en lövhög.
– Vad gjorde du i lövhögen?
– Lekte.
– Men mamma! De är ju fulla med hundbajs!
I morse gick jag upp i ottan och tog räfsa och cykel och åkte iväg till lövhögen igen.
Äventyr 2
Jag var ute och körde bil, när jag långt bort i fjärran såg en väldigt berusad man (som vi förr kallade a-lagare) i röd jacka som hade förvirrat sig ut på körbanan på en 70-väg, och som inte kunde resa sig upp utan vinglade än hit, än dit. Hans polare stod på trottoaren och bara tittade på honom.
– Pruttkorvar! Nu ska jag hjälpa till! sa jag högt och tvärvände bilen.
Men oj, så fel jag hade. Och så vansinnigt tokigt jag drog slutsatserna just denna eftermiddag.
A-lagaren var inte alls en a-lagare utan en prydlig, nykter dam i röd kappa. Polarna var inga polare utan helt ovidkommande människor som gick med ryggen mot damen – så långt från henne att de inte hade haft en chans att upptäcka något mankemang.
Damen hade stupat på näsan och slagit sönder både den och en glasbehållare med mjölk så att alla hennes nyköpta veckotidningar var dränkta. En kålrot hade hon i handen också – en kålrot som dröp av både blod och mjölk.
– Jag har inget papper (nån klant hade städat bilen!), men ta den här strumpan och håll mot näsan så kör jag hem dig.
Sa jag och tänkte ”den där strumpan måste ha legat i bilen i ett par år”.
Nej, nu har jag inte tid att sitta här – jag måste gubevars tömma diskmaskinen!
Disktrasan på översta bilden ser ut exakt som disktrasor brukar se ut, tycker jag. Möjligen är den lite större.
Men den kan ha töjt sig under årens lopp. Det tycker jag disktrasor ofta gör.
Syrrans ungar är mycket yngre än mina så de ärvde de flesta tygblöjorna. De enstaka som blev kvar såg också ut så där innan de fullständigt gick upp i atomer.
Upptäckter när man flyttar från ett stooort gult hus till ett mer pyttigt tegelhus: det går att göra tämligen rent på golvet med några drag med sopen. Det är inte oöverstigligt att putsa alla fönstren på raken.
Jag trodde det var en skurtrasa.
Skulle damen i röda kappan hem och koka kålrotssoppa och hade bråttom och snubblade? Vad bra att du hjälpte henne!
På tal om rötter så såg jag i går det första stora lasset betor passera på väg till landets enda kvarvarande sockerbruk – det i Örtofta. Fram till efter nyår kommer åtskilliga lass att ha passerat. När det är som mest kommer betlassen dygnet runt. Någon gång då det har snöat ser det ut som om flaken innehåller stora snöbollar.
Vad kul att det börjar produceras socker i Sverige igen, även om vi nu inte ska äta så mycket socker. Men man kan behöva lägga in grönsaker och frukt, och då är allt socker rackarns bra.
Man har aldrig upphört att producerat svenskt socker. Däremot så köptes SSAB av danska Danisco 1993. Bruket drivs numera av Nordic sugar (med varumärket Dansukker) och Nordic sugar ingår i tyska Nordzucker-koncernen.
På många fält i Skåne odlas det sockerbetor och numera finns endast ett sockerbruk kvar nämligen Örtofta som ligger mellan Lund och Eslöv.
Vid sockerbruket omvandlas sockerbetor till socker. Man överför även fjärrvärme till Lund och Eslöv via en fjärrvärmeledning så att energi från sockerbruket tas tillvara.
Tack, då lärde jag mig något nytt.
Men i Roma går inte traktorhjulen runt runt runt längre.
Jag undrade vad du syftade på men hittade:
https://www.youtube.com/watch?v=jqUTzgXR4IU
I Roma är de snarare lite runda under fötterna … Kanske ett utflyktstips när ättelägget ska besökas?
Nu är det ju faktiskt så att vi har bott just där, vid sockerbruket i Örtofta! DDM har till och med skrivit en låt som heter ”Betor” [bejdår] och den omisskännliga bruksstanken kände vi oss efter bara några veckor riktigt förtjusta i.
På bilden ser ni en liten karta där
1 är där Tjugosexåringen och Artonåringen och Agneta uti Lund bor
2 är sockerbruket i Örtofta
3 är vårt hus på Harrievägen 11 i Väggarp.
Vi bodde där 1994–98 och hatade nästan allt med det plejset.
Igelösa!
Finns inget bättre än svenska ortnamn.
Ja, danskarna köpte sockret. Och fransmännen äger Skåne-mejerier, Och Volvo är sålt och Absolut vodka är såld och vad lever vi på nu, ejenklien, här i Sverige?
Tack för äventyren! Men varför tvärvände du bilen när du såg något i fjärran? Kanske jag som inte fattar men det låter inte hjälpsamt alls!
Och Findus i Perstorp såldes och flyttades i fjol från Sverige och Gambro i Lund (som tillverkar produkter för dialysbehandling) såldes för några år sedan till amerikanska Baxter som i veckan som gick ut med varsel och meddelar att produktionen flyttar till Italien …
Inte ser det bra ut!
Angående ortnamn så funderade jag senast i går på vad igna i Ignaberga betyder. Enligt ”Svenskt ortnamnslexikon” kommer igna från forndanska ekin, så namnet betyder ekbevuxet berg!
Anna: Jag var på väg i rakt motsatt håll, men såg den röda jackan i fjärran långt till vänster!
Hallå alla:
Ninja, Lotten och jag har startat en grupp på Facebook för alla som älskar att språka: Språk- och tungomålsgruppen.
Välkomna dit ska ni vara för att diskutera etymologi, dialekter, verbens pluralformer, språkgrenar och allt annat som rör språk och som är roligt. Allt från rundade bilabiala approximanter till rent nonsens går bra!
(Det enda vi rynkar pannan åt är klagomål rörande särskrivningar, de/dem/dom, hen, en och tocke tråk. Sånt finns det andra grupper för.)
Så benvenuti, croeso, tonga soa, cардэчна запрашаем, welcome unt so weiter!
En finfin detalj med svenska ortnamn är att de i så hög grad inspirerar till egna påhitt.
Tröstlösa, Bortom. Tråkmåla, Tuttamåla, Fuleå, och så vidare.
Norrmejerier!
Det är grejer det!
Tungomål?
Får man skriva på glossolali i den gruppen?
Är det någon som begriper nåt då?
(Det vore ju på tiden!)
Man får skriva på vad man vill faktiskt! Ingen garanti för att bli begripen förstås. Men pröva, Cecilia!
Transpiranto är väl ett tungomål så gott som någon, och det får man skriva på.
Jag hart just lärt mig att sjunga Finlands nationalsång på transpiranto. I alla fall första versen.
Jag kan Svejsa (Heidenstams Sverige) utantill på transpiranto. Och på svenska.
Min roliga kusin ”Madame Heinz” (aka Stefan Boström) är med i Lyxfällan just nu. Han går back 10 000 kr varje månad fastän han har ett redigt jobb, ett trans-extraknäck, är kantor och körledare.
(Det här med att inte ha koll på sin ekonomi är ett släktdrag.)
Och i Kanal12 spelar Sverige konstig fopoll i en träningslandskamp. Vi fick frispark fem cm från mållinjen och missade målet.
Jag kravlade också i löv häromdagen. Men de var blöta och låg på en cykelbana. Jag förpassades väldigt fort från en cykelsadel till sagda löv.
Kört ikull igen alltså. Hade jag lärt mig att använda hjälm? Nähähähä. Men jag höll opp huvet bättre den här gången. Armen däremot är inte som den ska. Inte av men ond.
Det var rullskidåkarns fel. Han dök upp från vänster alldeles för plötsligt.
Till tröst: Du gjorde förmodligen rullskidarn lite glad med ditt trill. Det finns inga åkare som bryter, trillar och skadar sig så mycket som rullskid-diton. De har liksom inte på sig skydd och hjälm som t.ex. skateboardare.
Haha! Vilken skön rapport! Här ekar ju huset också tomt och när vi började läsa Lottens krönikor knagglade vi oss också fram på legobitar.
Sannolikheten att bli utlåst har ju ökat dramatiskt, något jag måste ha i minnet eftersom det är mig det händer.
Mina barn var 13 och 16 redan när jag fick dem, så det dröjde inte så många år innan de började flytta ut. Redan från början hade vi dem inte varje vecka. Men det är trevligt när de kommer och hälsar på. Egentligen borde vi kunna flytta till något mindre, men 1) det är ruskigt jobbigt att flytta, 2) vi trivs här, 3) det skulle inte kosta mycket mindre att ha två rum färre, kanske inte mindre alls och 4) var skulle vi göra av alla våra böcker?
Bra tänkt Brid! Väntar bara på att trädgårdsintresset ska vakna … Ingen spelar krocket, studsmattan är nere och jordgubbarna äts av sniglarna …
Varför kommer inte det här båset ihåg mig?! Det är för tidigt för Alzheimer. Jag måste klicka i namn, mejl och ev webbplats VARJE gång jag kommenterar.
Visserligen har barnen flyttat men det är alltid någon som behöver husrum mellan bostäder. Och var skall de hysa alla sina saker som inte får plats i sagda bostäder?
Just nu har vi förutom dotterns förråd i hennes rum även några förrådhärdar i vardagsrum och matsalshörna. Som inte är makens. Tror faktiskt enda off limit rummet är gästrummet. För annars får inte gästerna plats. Å andra sidan har jag mina garner där…
Hur sjutton bygger man källare i ett redan stående hus???
Bra att du sa till, Pysse! Är det så för er andra också?
(Jag ska kolla om det är fel på inställningarna.)
Det är så för oss alla, tror jag.
Det är det nog. Åtminstone för mig.
För mig med.
På datorn finns det någon sorts kaka som föreslår att c i rutan är jag.
Men på den förnicklade telefonen, den mest använda grejen för surf har fullständig alzheimer numera sedan några veckor.
Jag kan sedan ett år bara låsa ute mig (och andra) om jag/de får alzheimer.
Jo, det är nog alla. Datorn har nån sorts minne för vem man var förra gången, om man börjar. Bipaddan har det inte. Min s k smartfån gillar inte att jag surfar på nätet.
Dina: Hur bygger man källare i befintligt hus? Gräv där du står!
[…] så var det gjort. Man ska ta hand om folk, det ska […]