Näe, nu beter sig våra två gamla bilar som hundraåriga sekrutter.
Saaben – med den oerhört fiffiga mugghållaren som glider ur sitt bo som en balettdansös – läcker olja och har bara tre fungerande dörrar. Till häromveckan hade den även tre fönster som lydde på kommando, men plötsligt for passagerarfönstret ner med en smäll och lade sig att dö inne i dörren. Jag fiskade upp den och tejpade fast fönstret med silvertejp och njöt sedan av mugghållaren i några dagar till, innan vi sålde bilen till familjens spanjor för 10 kr.
Film från när bilden köptes 2013.
Volvon – med den oerhört charmiga registreringskylten HEJ – startar bara efter tio–tolv försök eftersom startmotorn håller på att förtvina. Den tappar plötsligt och utan förvarning plastdelar överallt och på undersidan skramlar något som är helt osynligt. Jag har med silvertejp och liten hammare krupit under den och letat skrammel, men inte hittat nåt.
Så vad gör vi nu?
- Spanjoren uppsökte en bilmekaniker med sin nyköpta Saab, och fick blott en rynkad panna till svar. Det skulle kosta minst 15 000 kr att få ordning på allt.
- Jag kollade vad en ny startmotor skulle gå på, och tappade gnistan helt.
Jag och spanjoren åkte därför idag till Bilia, som är som Blocket fast på allvar, liksom. Inte för att jag egentligen visste vad vi gjorde där, utan för att en lyckokaka tidigare på dagen hade väst detta till mig:
Där inne hittade vi omedelbart varsin bil som vi skulle kunna mörda för att få köra. Brydde vi oss om interiören, mugghållarna, ålder, motorljud eller finansiering? Nope.
Fortsättning följer, för nu är det faktiskt dags för mig att börja köra i bilar som inte är myndiga, utan bara i trotsåldern.
Det är inte klokt så vuxen jag kände mig för några år sedan när jag köpte den yngsta bil jag någonsin ägt – och dessutom köpte den på bilaffär!
Dittills hade vi också köpt äldre bilar privat.
Trevlig mugghållare, men kan vi inte få se bilden ni köpte?
Gaffa! Vad vore livet och världen utan gaffa! Jag har en bekant som är (var?) långfärdsseglare och som med övertygelse hävdade att världens ledare skulle lösa de flesta av klotets problem om de bara hade lite silvertejp med sig på mötena.
Helt rätt prioritering i val av bil! 1) lacken 2) chansen till få stopp vid vägkanten.
Vi hade sekruttisar alla småbarnsår, med tillhörande stopp vid vägkanten. Jag jublade när vi tecknade vår första vägassistansförsäkring.
Lycka till med bilköpet!
…eller risken, kanske jag borde använt. Men ÄH det framgår vad jag menar va?
Vår relativt nya bil har det felet att den har fått punktering två gånger inom ett halvår. Båda gångerna vänster fram, men det var vinterhjulet ena gången och sommarhjulet andra, påpekade groomen när jag frågade om det kunde vara ett inneboende fel (andra gången var det en decimeterlång gipsskruv).
Yngste sonen ska nu sälja sitt vidunder till bil. Får knappt plats på garageplatsen och maxfart 250 knyck, men den bekvämaste bil vi nånsin lånat. Nåväl. Vilka erbjudanden han får: En köpare vill delbetala 100.000 pix i kontanter! En annan föreslår att sonen ska växla några hundratusen till € och så ska han och köparna (!) göra lite byteshabrovinker vid själva betalningen. Jesses, vi bleknar. Vi tänkte att sonen som advokat kanske är van vid att höra liknande upplägg, men även han bleknar.
Snälla Ökenråttan, berätta hur det går! Särskilt med abrovinkerna!
(Här går det undan: spanjoren köper idag basketbollbilen!)
Den du vill ha tycks heta BAM, vilket ju inte är riktigt lika bra som HEJ men kan duga ändå. Jag såg en gång en svart bil som hette BUU, vilket ägaren hade gjort det bästa av och målat ett litet vitt spöke bredvid bakre skylten.
Brid, uttala det amrekanskt så passar det Lottens framfart.
Nu undrar man ju vad det är för guldkärra Ökenråttans son kör … Jag minns när vi för första gången faktiskt sålde en bil – inte skrotade den. Det var lite klackarna i taket känsla.
Idag har DDM blivit lite förälskad i en bil med automatväxel. Vi tömde därför våra fickor och räknade att vi hade 37 kronor över den här månaden.
Men i november! DÅ JÄVLAR!
Spanjorens val – fin, men jag förstår inte riktigt vad som gör den till en basketbollbil. Är det nåt med färgerna? Ser den ur som en mycket blank boll?
I alla fall, jag förutsätter att ni visa av alla era erfarenheter har förvissat er om att det inte under den glänsande ytan döljer sig en sekrutt-Renautt.
Jo, Magganinni, det är nåt med färgerna. I Sverige används ofta basketbollar av märket Molten, som ser ut så här (nu ska vi se om det går att visa png-bilder här):
Ja, det gick! Men den krämgula färgen på strecken framgår kanske inte helt. De är hur som helst rätt lika bilens färg på taket. Kombinerat med den rödaktigt bruna färgen på resten av bilen skulle jag helt klart säga att det är en basketbollbil!
Tack, Christer tLDPT! Solklart. Jag är mer van vid handbollar. De kan ha ungefär vilken färg som helst, men är ändå oftast svarta av gammalt klister.
En bollbil!
Rulla in en bil och låt den rulla!
Noterart:
FamiljehemskrympandeBergmanfamilj med ett hemmaboende barn är nyfikna på liten bil..
Spanjor med sambo nyfiken p större bil.
???
No further questions.
Just wondering
Hihi. Vad har du druckit, Örjan? Gonatt!
Haha, ja, det undrar vi också!
(Nejdå, de ville inte ha en större bil, utan en väldigt liten bil istället för en liten bil utan fönster och med hål i oljetanken.)
Chister – bilden på basketbollen var perfekt som illustration till namnet ”Basketbollbilen”, som spanjoren numera äger.
Inte heller denna söndag har vi köpt bil. Däremot har vi blivit strängt beordrade av en konsumentvägledare att överväga en asiat.
Detta gör oss förvirrade eftersom de asiater vi har ägt har haft rökhosta och artros allihop. (Fyra olika Toyotor som inte startade i minusgrader och som tappade rostiga underredsdelar på motorvägen.)
Salig Maken såg en annons en gång om en rostig, japansk pellejönsbil bortskänkes, samtidigt som han svor över att han, mot bättre vetande, skaffat en Toyota.
Så skit i konsumentvägledaren och skaffa en riktig bil.
Haha, jag skiter inte i ett enda jädra råd som jag får av bilkunnigt folk! Så bänga i bollarna är vi!
Vår Ford Escort, salig i åminnelse, var ockdå kinkig på att starta runt nollgradigt.
Vår Saab 96:a startade dock glatt efter att ha stått i -30 hela dan utan motorvärmare. Hur törstig den var minns jag däremot inte.
Fast min fars alla Toyotor gick mil efter mil, varav en stor del över stock och sten, utan problem. Själva har vi en Mitsubishi som vi har kört hela dess sjuttonåriga liv och det har inte varit ett endaste fel på den förutom normal föslitning. (Men nu börjar förstås ålder och en lätt om inte vanskötsel så i alla fall försummelse visa sig som lite brunaktiga fläckar här och där.)
Jag är nog benägen att hålla lite på konsumentledar’n ändå…
Vi har haft två Toyotor på raken, inga problem med någonting, faktiskt. Förutom att mugghållaren på vår nuvarande är trasig, men det skedde genom yttre våld, så det kan man knappast klandra japanerna för.
Trasig mugghållare? Jag som är van vid Saabens underverk kommer icke att acceptera trasiga mugghållare!
Egentligen, vet ni, vill jag ju ha en VW-buss. Men blommor på.
Får en minnesglimt av en Toyota med en kamrem av guld.
Vem vill inte det?
Ha en blommig folkabuss.
[…] HEJbilsbild. (Den där var på fallrepet redan i […]